Min vardag, som i ett vacuum,
mellan penseln och duken
Min vardag, ut(tryck)slös,
som att titta på, när färg torkar
© Björn Blomqvist 2026-03-16
Tag: 🇸🇪
-
Livet
-
“From the Shadows”: A Meeting Between Art, Memory and Inner Landscapes
Christmas markets are delightful and awaken a longing within me when I think of my old workplace. The annual Christmas market outside the museum entrance has an irresistible charm. The weight of nostalgia feels overwhelming. The grand county museum, with its fantastic exhibitions, stirs strong emotions in me. Every visit is a melancholic journey. Every step I take reminds me of the memories and moments I have left behind.
Once inside the museum, the excitement hovers. Many fantastic exhibitions to explore. One of the exhibitions, “Out of the Shadows” – an art exhibition by Johan Thurfjell, captures your attention. It gives a strong sense of connection and touches you deeply.
Fhoto: Björn Blomqvist “The door is a solitary object but also a symbol. A door is never just a door: it is a portal, a threshold, an interface. It separates outside from inside, but also offers a path to the other side. What hides behind it?”1
Alone in the dark. Only me, the door, and the light that speaks with an intense voice for both of us. Small in the sense of the room, yet so enchanting in its depth. Behind the lonely door hides something longing to reveal itself. The hidden seeps out like a loving whisper, as if the work itself challenges the boundary between presence and absence. In Johan Thurfjell’s exhibition Out of the Shadows, a scene is born. It is a powerful symbol of the spaces that are usually kept in darkness within us.
The installation contains two works, The Door and Backstage. But it is The Door that captivates the gaze and awakens profound questions. It stands there, seemingly ordinary, yet it pulses with a mysterious sense of what is happening inside, or behind. An intriguing movement seems to have just swept past. A secret activity might be unfolding, hidden from our eyes.
In encountering the work, the thought arises that every human being carries their own inner universe. This universe is a landscape of winding corridors, narrow corners, and unexpected openings. The door becomes a marker for the point where reality and imagination meet. What we think we know is unsettled by what we only sense. It is in this in-between space. In the very moment of doubt, the work opens itself and begins to speak.
Ongoing exhibitions at Sörmland Museum to visit can be found here: https://sormlandsmuseum.se/utstallningar/
© Björn Blomqvist 2025-12-11
-
Teatervandringar på Ljungs slott: En unik historisk upplevelse
Texten bygger på en tidigare engelsk version, nu bearbetad och återgiven på svenska. For the original English text, see [Theatrical Tours at Ljungs Castle: A Unique Historical Experience].
Ljungs slott
Upplev 1700-talet på Ljungs slott i Östergötland. Besökare får utforska ståtliga salar, kök och hemliga rum, och Axel von Fersens kärleksbrev till Marie Antoinette får nytt liv. En eftermiddag fylld av skratt och historisk atmosfär – en tidsresa utöver det vanliga.
Slottet, färdigställdes år 1779, men byggandet påbörjades redan 1776 på initiativ av fältmarskalken och politikern Axel von Fersen den äldre. Arkitekten bakom det lokalt producerade slottet, var Jean Eric Rehn1. Slottet är byggt av sten och tegel från trakten.
Skådespel, skådeplats
En teatervandring genom slottet görs av guider från föreningen Ljungs Slotts Bevarande. Såklart iklädda 1700-talskläder. Allt börjar i husets hjärta. I köket på nedervåningen.
Uppradad längs ena kortsidan i köket fick man följa skådespelet. Ett storslaget köket med spis, skafferi och porslinsskåp. En scen ur 1700-talets vardagsliv utspelades bland kökspigor och tjänare. De klagade på maten, skämtade om falska råttor i köket och någon tog en klunk ”medicin”. Skådespelet fortsatte.
På nedre plan finns även ett kafé, en utställning om Jean Erik Rehn och en museibutik. Entréhallen är i rokokoinspirerad stil.
En trappa upp, i den s.k. adelsvåningen, höll Axel von Fersen den äldre2 och hans familj till. Våningen är inredd i ren gustaviansk stil3.
Adelsvåningen
I den stora matsalen med sina långbord, står en kakelugn och öppen spis i vardera kortsida vägg. Under 1700-talet kom kakelugnar att bli populära. På väggarna hänger porträtt av Fersensläktens medlemmar.
Matsalen, belägen på slottets norra sida, har fönster mot norr för att hålla rummet svalt under varma dagar. Efter en kort scen ur ett teaterstycke med ensemblen går man vidare till hertigens sovrum.
Axel von Fersen d.y.4 var lång och stilig, men sängen var bara 1,65 meter lång. Den hade sänghimmel för att skydda mot drag och kyla, och för att ge en viss avskildhet. Även i sovrummet uträttades behoven.
Under den pågående föreställningen kom jungfrun in och tog fram en pottskål under hertigens säng. Kärlet bars sedan upp till vinden och tömdes för att förhindra att lukten störde slottsinvånarna.
Från sovrummet ledde en dörr in till Axel von Fersen den yngres fängslande arbetsrum. Här skrev han brev till sin älskade Marie Antoinette med osynligt bläck. Jungfrun, som flitigt skötte om kontoret, avslöjade parets hemliga kodspråk i breven.
I de eleganta salongerna dansade herrarna och damerna. De rörde sig till hovfolkets musik. Musiken var troligen barock eller inspirerad av 1700-talets folkvisor. Den spelades från pianot intill. Deras perukprydda huvuden rörde sig i takt med melodin. Jag kan dock inte med säkerhet säga vilken musik de dansade till.
Guvernanten låg i nästa rum och vilade, plågad av huvudvärk och illamående. I sin omtanke erbjöd jungfrun henne ett huskurat vinblandat läkemedel. Jag minns att det innehöll rött och vitt vin. Det hade också kanelstänger och något mer. Det lät som en tröstande roséfärgad glögg. Den skulle kunna lätta hennes besvär.
Guiden visade upp sina tidsenliga kläder, med strumpor, kjolar, underkjolar och nattlinnen prydligt lager på lager. Hon gav oss en inblick i 1700-talets mode. Hon förklarade att en mouche var en viktig del av modet. Det var ett litet skönhetsmärke format som en fluga. Mouchen hade både praktiska och estetiska syften och symboliserade status. Guiden placerade sin mouche på högra kinden.
Avslutning
Den timslånga guidade turen, med inslag av teater, avslutades med en känsla av tidsresa. Vi fick möta 1700-talsdamerna i deras praktfulla dräkter och lyssnade fascinerat på de gripande berättelserna om både slottet och Fersensläkten.
Tillbaka på nedervåningen, bland rokokodetaljerna, återvände jag till 2000-talet. Mitt fokus skiftade nu till museibutiken och Ljungs kyrka, där många Fersensläkter vilar.
Källor
- https://www.kungligaslotten.se/artiklar-film-360/kungliga-slotten/2021-03-08-stilhistoria—gustavianskt.html
- https://www.kungligaslotten.se/artiklar-film-360/kungliga-slotten/2021-03-08-stilhistoria—rokoko.html
- https://historiskahem.se/byggnadshistoria/kakelugnen/
- https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=15288
- https://sv.wikipedia.org/wiki/Axel_von_Fersen_den_äldre
- https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=7577
- https://sv.wikipedia.org/wiki/Jean_Eric_Rehn
- https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=15292
- https://sv.wikipedia.org/wiki/Axel_von_Fersen
- https://sv.wikipedia.org/wiki/Musch
© Björn Blomqvist 2025-07-13
- Jean Eric Rehn (1717–1793) var en central gestalt inom svensk arkitektur under gustaviansk tid. Han förde övergången från lekfull rokoko till stramare nyklassicism inspirerad av antikens ideal. Efter studier i Paris blev han hovintendent och professor vid Konstakademien, och hans stil kom att prägla den gustavianska estetiken. ↩︎
- Axel von Fersen den äldre (1719–1794) var greve, militär och diplomat. Han var ambassadör i Frankrike och medlem av riksrådet. Som en ledande företrädare för hattpartiet drev han en profransk, monarkistisk politik. Han var far till Axel von Fersen den yngre. ↩︎
- Gustaviansk stil är den svenska tolkningen av fransk nyklassicism under Gustav III:s tid (ca 1770–1810). Ljusa färger, raka linjer och klassiska motiv som urnor och band präglar stilen, som förenar enkelhet och elegans. ↩︎
- Axel von Fersen den yngre (1755–1810) var adelsman och officer med internationell karriär. Han umgicks i franska hovet och blev nära vän med Marie Antoinette – ryktet säger även älskare. Han deltog i planeringen av kungafamiljens flykt under franska revolutionen och blev senare riksmarskalk i Sverige. Hans brev och dagböcker ger en unik inblick i 1700-talets Europa. ↩︎
-
Julita gård – en uppslukande historisk upplevelse
Texten bygger på en tidigare engelsk version, nu bearbetad och återgiven på svenska. For the original English text, see [Exploring Julita Manor: An Immersive Historical Experience].
Julita Gård
Julita gård, med anor från 1100-talet, speglar svensk kulturhistoria genom medeltida klosterliv och herrgårdsliv från 1900-talet. Guidade visningar avslöjar gårdens hemligheter och berättelser från Arthur Bäckströms tid.
Vinden blåste härligt från väster och vågorna på sjön Öljaren var höga. Jag såg verkligen fram emot en fantastisk utflykt till Julita gård. Platsen har en historia som sträcker sig till 1100-talet.
Julita gård är en betydelsefull historisk plats som ligger drygt en timmes bilfärd hemifrån. Idag ingår den i Nordiska museets samlingar, dit den donerades av sin senaste ägare, löjtnant Arthur Bäckström.
Vandring i tid och rum
Ensam och förväntansfull stod jag där (sommaren 2024). Bara jag och guiden. En privat visning, nästan som en dröm! Vad jag fick veta från guidningen, är det jag kommer delge er här. Det är mina intryck och mina betraktelser!
Det så kallade stora huset, där guideturen startar, är betydligt yngre än platsen, vilket ger den en spännande historia. Huvudbyggnaden uppfördes på 1600-talet. Huset brann ned under mitten av 1700-talet, men ett nytt hus uppfördes på samma plats, senare under 1700-talet.
Gården köptes på auktion av Arthur Bäckströms föräldrar, år 1892 från familjen Palbitzki. Vid köpet var huset helt tomt. Det gav familjen Bäckström en fantastisk möjlighet. De kunde sätta sin egen prägel på gården – både på exteriören och de tillhörande byggnaderna. De gjorde även inredningen personlig och skapade ett varmt och inbjudande hem. Enligt guiden.
Tiden före Arthur
Klädd i tidsenliga kläder berättade guiden med en fängslande passion om huset — enbart för mig. I det inledande anförandet sades det att kung Knut Eriksson donerade gården Säby år 1180. Gården omfattar en betydande del av Julita socken.
Donationerna tillföll cistercienserorden. Munkarna uppförde ett kloster på den plats där herrgården nu står. De konstruerade ett valv på den plats där den södra flygeln är belägen.
I den södra flygeln, ovanför valven, finns ett imponerande kök, där maten till alla på gården tillagades med stor omsorg. Ett andra kök finns också i den norra flygeln. Ibland fungerade det även som ett välkomnande soppkök för luffare och andra förbipasserande.
Under reformationen på 1500-talet, när Gustav Vasa regerade, stängdes klostren. Tidigare hade klostren varit viktiga för lärande och andlighet i Sverige. Landet blev lutherskt, vilket förändrade det religiösa och politiska landskapet. Staten fick mer makt över kyrkan och dess tillgångar. Julita blev ett kronohemman, vilket påverkade den lokala befolkningen och ekonomin. Kungamakten fick styra klosterjordarna och omfördela resurser för att stärka sin makt.
Jag vet en del om Gustav Vasa. Men jag hade ingen aning om att han tillbringade sina sista två veckor på just Julita. Under tiden han var där, var han sjuk. med sig hade han ett följe på 200 hästar. Det är inte helt klart om sjukdomen han drabbades av under resan dit var den som ledde till hans bortgång. Guiden kunde tyvärr inte ge några svar på den frågan.
Arthurs Bäckströms tid
Arthur Bäckström övertog gården 1902 efter sin far, Johan Bäckström. Arthur arrenderade den med stor entusiasm och hängivenhet fram till sin död 1941. Detta skapade en stolt tradition som fortsätter att inspirera. Under Arthurs tid byggdes bland annat en kuskbostad, ett stall samt ett vagnsgarage.
Arthur hade inga egna barn, men många hundar. De var inte bara husdjur, utan också en integrerad del av hans liv och hans familj. Enligt vad guiden sa, vilar hundarna på samma heliga plats som Arthur själv, i evig gemenskap.
Arthur var verkligen en omtänksam person! 1 600 luffare kom förbi hans gård under ett och samma år. Han brydde sig om de fattiga och hungriga － en bra gest, enligt guiden. Hans önskan att hjälpa till var genuin. Han ville se till att alla levde gott, både de som behövde stöd och de som arbetade på gården. Han ville att alla skulle känna sig värdefulla.
Porträtt av Arthur Bäckström, målat av Bernhard Östergren 1935. Stora huset
Första våningen (markplan) i huvudbyggnaden var Arthurs privata del. Guiden berättade återigen, entusiastiskt om hur viktiga hans hundar var för honom. Varje morgon njöt han också av rabarberjuice, en god start på dagen, helt enkelt. På bordet bredvid sängen står en kanna som bekräftar berättelsen.
Jag ställde många frågor, vilket gjorde att jag lärde mig mycket och kände mig inspirerad. Vad fick jag mer veta?
Jo, i ena änden av våningen finns Arthurs frukostrum, och i den andra änden finns hans sovrum. Däremellan finns ett sällskapsrum där dignitärer möttes för att prata, njuta av cigarrer och spela kort. Kanske diskuterades affärer och politik där?
På våning två möttes jag av en vacker salong och en matsal. De var fyllda med Rörstrands-porslin och glas med Arthurs sigill på. Jag frågade såklart guiden om glasen kom från Reijmyre glasbruk, som grundades år 1810 och ligger inte så långt härifrån. Guiden visste inte, så den frågan får framtida besökare själva undersöka.
I det så kallade Julitarummet hänger en imponerande målning av Julita krutverk. I krutverkets verkstad tillverkade man läderkanoner. Ja, hör och häpna! Detta var en banbrytande uppfinning som avsåg att göra kanoner mycket lättare att transportera på slagfältet. Tyvärr blev projektet ett misslyckande, eftersom krutblandningen ofta exploderade.
Målningen är en kopia, berättade guiden. Originalet kan beskådas på Rijksmuseet i Amsterdam. Jag besökte det museet våren 2023. Jag beundrade verket utan att tänka på att det var originalet till verket jag nu står framför. Vilken slump?
På översta våningen finns ett underbart bibliotek, ett gästvänligt gästrum och en rymlig salong. Biblioteket rymmer över 5 000 volymer, vilket säkerligen är en glädje för alla vetgiriga besökare. De stora koffertarna vid gästrummets entré, berättar om spännande långväga resor.
Det var inte bara besökare och luffare som var där. Även de anställda. De flesta av gårdens 150 arbetare bodde i området. Många var torpare och hade förmånen att bo i något av de 80 torpen.
Henning Forsman
En som ofta omnämndes var gårdssnickaren Henning Forsman. Största delen av herrgårdens möbler är tillverkade av honom. I hans verkstad, belägen i utkanten, fanns ingen elektricitet, fick jag veta. Allt arbete utfördes för hand och med mekaniska maskiner.
I herrgården (stora huset) fanns det däremot el. Guiden pekade entusiastiskt på lamporna i taket – utan lampskärmar, just för att kunna visa att huset hade elektriskt ljus.
Forsmans uppdrag var att skapa möbler för herrskapet i en rad olika historiska stilar. Mycket av möblemanget i huset bär hans osynliga signatur av finess och elegans. Guiden visade stolar i empirestil, med majestätiska lejonfötter. Dekorerade med tofsar.
På egen hand
Efter en timmes guidning lämnade jag huset. Den stora trädgården breder ut sig framför mig. Ett lusthus är synligt i fjärran. Det är en kopia, som guiden poängterade. Originalet är beläget på Skansen.
Många intryck rikare fortsatte jag det spännande utforskandet av området. Nu utan guide och efter eget intresse. Orangeri, museum och kyrka är verkligen några av de fantastiska byggnader som bör besökas – och självklart ett mysigt kafé! Kaffet var nästan dyrare än inträdet, men den vänliga personalen gjorde upplevelsen värdefull.
Intill kyrkan ligger det förtrollande Julita Skans hembygdsmuseum, en skattkammare av historia och kultur. Där öppnar Arthur Bäckström lyckligt sitt hjärta och sin privata samling, som gnistrar av minnen och historier. Men det är inte allt!
En mindre, men kraftfull konstutställning har också funnit sin väg hit. ”Äntligen!” utbrister jag inombords, ”lite modern konst som väcker liv och känslor.” Utställningen ligger en trappa upp i museets gastkramande entrébyggnad. Utställningen framhäver imponerande verk av lokala konstnärer i Katrineholms kommun, inklusive Julita. Den arrangeras av den ideella föreningen KIKK (Konstnärer i Katrineholms Kommun).
Museibyggnaden är härligt sammanbyggd med gårdens kyrka via en liten, charmig innergård. Kyrkporten, som sig bör, vetter mot väster – mot det glittrande Öljaren.
Det stora huset är beläget i öster, vilket även gäller kyrkans altare. Besökare färdas således från väst till öst – från mörker mot ljus – när de passerar genom porten till altaret. Kyrkor har traditionellt konstruerats med altaret riktat mot öster, den riktning där solen stiger.
Kyrkan, eller snarare kapellet, är uppfört i trä i enlighet med Arthurs egna visioner. Inuti anordnas träbänkar och ett altare i öster. Byggnaden, som är liten och stillsam, präglas av ett fristående klocktorn (kampanil) intill.
Dagen avslutades med ett besök i orangeriet och det närbelägna tegelbruket. Några blommor inhandlades innan sista stoppet. Museibutiken.
Källor
- Julita Gård. Nordiska museets förlag 2019 (2:a upplagan)
- https://www.julitagard.se/om-julita-gard/
- https://www.nordiskamuseet.se/besok-oss/besoksmal/julita-gard/
- https://www.julitagard.se/byggnader/
- https://www.julitagard.se/om-julita-gard/vem-var-arthur-backstrom/
- https://www.julitagard.se/om-julita-gard/julita-gards-historia/
- https://sv.wikipedia.org/wiki/Julita_gård
© Björn Blomqvist 2025-11-11
-
Att förstå synestesi – Sinnets palett
Texten bygger på en tidigare engelsk version, nu bearbetad och återgiven på svenska. For the original English text, see [Understanding Synesthesia:]
Syfte och metod
Syftet med studien är att undersöka mina egna perceptuella upplevelser i relation till fenomenet synestesi. Studien fokuserar på hur färg, form, ljud och begrepp samverkar i min vardagliga perception. Genom självobservation och jämförelse med befintlig forskning identifieras flera synestetiska uttryck, framför allt grafemfärgssynestesi, dagfärgssynestesi och tid-rumssynestesi.
Min färgstarka förmåga
Vardagen är inte bara svart eller vit. Den är en färgpalett som fångar intryck och sinnesstämningar i regnbågens alla nyanser. Om jag frågar vad du heter och du svarar “Erik”, då är du grön. Jag heter Björn, och är blå. B som i blå. Om du heter Anna, är du röd. Patrik är brun. Sofie är vit. Johanna är vinröd osv.
Namn och färger blandas samman. Det visar de fascinerande kopplingar jag skapar mellan namn och färg. Det är uppenbart – det är synestesi!
- Om mitt namn (Björn) är blått och låter som en isig vind – vilka färger sätter du på ord?
- Har siffror färger?
- Är du som jag?
Vad är synestesi?
Synestesi är ett neurologiskt fenomen där sinnena är sammankopplade. Den vanligaste formen, grafemfärgsynestesi, innebär automatiska och konsekventa kopplingar mellan bokstäver eller siffror och specifika färger. Dessa samband är ofta envägs och utvecklas tidigt i barndomen.
Synestesi kan ta sig många uttryck. Den kan exempelvis koppla tidsenheter till färger eller förvandla musik till visuella upplevelser. Man har identifierat omkring 70 olika typer.
Forskning
Enligt forskning vid Karolinska Institutet definieras synestesi som en unik förmåga där sinnesintryck eller tankar kopplas samman på ovanliga sätt. Bokstäver kan till exempel vara förknippade med färger, eller ljud kan framkalla former.
Cirka 4% av befolkningen har någon form av synestesi. Fenomenet varierar mellan individer och är delvis ärftligt. Forskare menar att synestesi ofta triggas av begrepp snarare än direkta sinnesintryck.
Det kan hjälpa hjärnan att göra abstrakta idéer mer konkreta. Synesteter uppvisar ibland förbättrad minnesförmåga och en tydlig kreativ ådra – något som förklarar kopplingen till konstnärliga yrken.
Synestesi och autism?
Det finns teorier om samband mellan synestesi och autism. Det finns också teorier om samband mellan synestesi och tvångssyndrom. Detta beror på liknande mönster i hjärnans kopplingar och detaljfokus. Pågående forskning studerar dessa samband genom tvillingstudier och hjärnavbildning.
Synestesi är inte en funktionsnedsättning. Den upplevs ofta som något positivt, eftersom den berikar individens erfarenheter och visar hur unikt människor kan uppfatta världen.
Hur – på vilket sätt
Hur låter färgen röd? Endast någon med synestesi kan svara på det. En person hör en trumpet och ser trianglar, en annan tänker på basket och känner smaken av våfflor. En tredje uppfattar siffran nio som en särskild nyans av rosa.
Synestesi betyder ”samtidig perception”. Forskning visar att det ofta är själva begreppet eller idén om något som utlöser den synestetiska upplevelsen.
De vanligaste formerna är:
- Auditiv-taktil synestesi: Ljud framkallar känselförnimmelser som tryck, värme eller smärta.
- Dagfärgssynestesi: Veckodagar upplevs i specifika färger.
- Grafemfärgssynestesi: Bokstäver, siffror eller symboler har bestämda färger.
- Hörsel-rörelsesynestesi: Rörelser upplevs med tillhörande ljud, t.ex. ett ”svisch”.
- Spegelberöringssynestesi: När man ser någon beröras eller skadas och känner det fysiskt själv.
- Ljud-färgssynestesi: Ljud eller musik väcker färgupplevelser.
- Tid-rumssynestesi: Tidssekvenser (t.ex. kalendern) visualiseras som mönster eller former.
- Spatial sekvenssynestesi (SSS): Siffror, datum eller sekvenser upplevs som placerade i rummet i bestämda mönster
Min färgstarka vardag
Jag lärde mig ordet synestesi för inte så länge sedan. Tidigare var jag omedveten om att fenomenet hade ett namn. När jag fick det beskrivet för mig kände jag att hela mitt liv rymdes i det ordet.
I åratal har jag sett ord, siffror, datum, tider och bokstäver i färger. Det började när jag var barn.
Mina former av synestesi passar in på alternativen ovan, 2, 3, 7 och 8. Jag har både färg och en form på hela året och dess månader.
Så här ser året ut i mitt huvud. Varje månad har sin egen färg. Dagarna kring jul och fram till nyår upptar den övre raden i min inre bild. Tydliga tecken på (7) Tid-rumssynestesi.
Först kommer julhelgen. Därefter kommer mellandagarna. Till sist är det nyåret. Den raden täcker en vecka, medan den undre representerar större delen av året.
Nu är det november. Hela månaden har jag föreställt mig att jag befinner mig på den branta högra kortsidan av rektangeln. I uppåtstigande rörelse. Inte förrän dagarna innan jul, svänger det in på den övre långsidan av rektangeln. Där befinner jag mig ända fram till det nya årets första dag.
Ordens kulör
Veckans alla dagar: Måndag, Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag
Efternamn: Persson, Andersson, Larsson, Karlsson, Svensson, Algotsson, Ekberg, Lind, Lund, Blomqvist.
På liknande sätt ser jag veckodagar, namn, bokstäver och siffror i färg. Orden får sina nyanser genom sina inledande bokstäver och genom datum som knyts till dem. Det omfattar, (2) dagfärgssynestesi, (3) grafemfärgssynestesi och (8) Spatial sekvenssynestesi (SSS). Som tidigare nämnt, har olika namn olika färger, baserat på första bokstaven i namnet.
Tid och siffror
🕰️ 16:00, 18.00, 17:00 22:00, 15:00, 04:00 － ❶ 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Exempel: Om du säger att vi har möte kl. 16:00, är det mörkblå tid. Om det är flyttat till kl. 18:00, är det vinrött. Det kan skapa konflikt i mitt huvud, eftersom kl. 17:00 har en ljusare röd färg och kan skapa missförstånd. (7) Tid-rumssynestesi.
Den vanligaste formen, (3) grafemfärgssynestesi innefattar färger på siffror och bokstäver. Som jag tidigare nämnt, har jag olika färger för olika namn, med koppling till första bokstaven. Siffror är inget undantag. Även där fylls de av färger i mitt sinne.
Exempel: Tre datum stack ut i december 2024 och två kommande datum i år 2025.
- Den 3:e var grön 🟩.
- Den 4:e var svart ⬛️ – en djup kontrast som väcker känslor av mystik och tyngd. Då hade ett jag läkarbesök.
- Den 5:e var gul 🟨 – ljus och varm, fylld av optimism. Då var det julbord med kollegorna.
- I år är julbordet den 2:a och det datumet är rött 🟥.
- Den 4:e i år är det APT (oönskat), men fortfarande svart ⬛️.
Färger ger verkligen energi och skickar signaler till hjärnan. Dessa signaler hjälper mig att minnas. De påverkar också mina känslor och min kreativitet. Mitt poetisk skapande och mitt unika sätt att minnas saker och händelser, samt mitt starka bildminne.
Slutsats
Genom mina egna upplevelser har jag insett att jag har synestesi. Jag kopplar färg, form, ord, tid och siffror på ett stabilt sätt. Detta har funnits sedan barndomen och stämmer överens med forskning om synestesi. Det förstärker min upplevelse av världen och omvandlar abstrakta begrepp till konkreta erfarenheter, vilket fördjupar kopplingen mellan tanke och känsla. Mina upplevelser överensstämmer särskilt med grafemfärgssynestesi och dagfärgssynestesi, och synestesi är en del av min identitet.
Källor
- https://ki.se/forskning/popularvetenskap-och-dialog/popularvetenskapliga-teman/tema-vara-sinnen/en-fargstark-formaga-synestesi
- https://ki.se/forskning/forskningsomraden-centrum-och-natverk/forskargrupper/synestesi-autism-och-perception-janina-neufelds-team
- https://sv.wikipedia.org/wiki/Synestesi
- https://my-clevelandclinic-org.translate.goog/health/symptoms/24995-synesthesia?_x_tr_hist=true
- https://www.apollohospitals.com/sv/symptoms/synesthesia
© Björn Blomqvist 2025-11-09
-
Modernistisk arkitektur i fokus: En fallstudie
Texten bygger på en tidigare engelsk version, nu bearbetad och återgiven på svenska. For the original English text, see [Exploring Modernist Architecture].
Vissa byggnader fångar blicken utan att egentligen vara vackra. De står där, kantiga och råa, men med en tyst närvaro som man inte kan värja sig mot. Ibland passerar jag ett sådant hus. Det är ett stycke modernism med brutalistiska drag. Byggnaden väcker fler frågor än den ger svar.
Hantverkshuset
En byggnad kan fängsla en genom sin karaktär. Framhävd av dess spetsiga tak och glasfasad som gestaltar modernism. Råbetong som lyfter fram samspelet mellan funktion och form. Det skapas ett rum för reflektion kring tid och material.
Det finns byggnader med medveten arkitektonisk utformning av olika skäl. Det är just den del som syns tydligast, och som jag på något sätt tycker är spektakulär. Inte för att den är unik – det finns såklart andra byggnader med liknande form och stil. Som jag själv säger: ”Den sticker verkligen ut.”
Byggnaden har länge fångat mitt intresse, och med sin fascinerande arkitektur. Den står ut och fångar min blick när jag går förbi. Jag kan stå länge framför den och fundera över vad den förmedlar ur ett arkitektoniskt perspektiv.
När jag betraktar byggnaden tycker jag inte att den är särskilt vacker. Men när jag står framför entrén och det utstickande taket sträcker sig över mig, känner jag en viss modernistisk närvaro. Byggnaden utstrålar också en brutalistisk charm.
Personligen tycker jag att den påminner om en tweedkeps med nedfällda öronlappar. Den liknar också en haj med lång, spetsig panna. Det är utan tvekan en modern byggnad. Den har ett spetsigt, utstickande tak. Dess glasade fasad betonar dess unika arkitektoniska stil.
Huset är byggt 1964 och står vid ett mindre industriområde i Oxelösund. Området går under namnet Stålbyn. Jag har inte kunnat hitta någon information om husets historia eller vem arkitekten bakom det må vara. Det jag vill undersöka är hur byggnaden förhåller sig till olika arkitekturstilar.
En fallstudie
En modern byggnad med en distinkt glasfasad och ett spetsigt tak, representativ för modernism och brutalism. Jag har tillbringat en tid med att söka i min kunskapsbank och i arkitekturböcker i mitt eget bibliotek. Analytiskt, baserat på byggår, material och form, skulle jag säga att det är modernism1.
Designen visar asymmetri i byggnadens nedre del (vänster i bilden) jämfört med andra sektioner. Det spetsiga, utstickande taket och dess ojämna former anknyter till modernistisk arkitektur. Då byggnader i modernistisk stil, oftast präglas av platta tak, öppna planlösningar, gardinfönster och minimal dekoration.
Valet av material – tegel, glas och betong – är typiskt för modernismen. Det skapar en industriell känsla och betonar minimalism och rena linjer utan dekorativa detaljer. Dessa aspekter visar att byggnaden förkroppsligar funktionalism2 – kännetecknad av funktion, form, process och industriell design. Den tillgodoser människors behov.
Hantverkshuset rymmer olika verksamheter, bland annat en bilverkstad, en vårdcentral, en postterminal och en reklambyrå. Den uppfyller effektivt samhällets behov – ett kännetecken för funktionalismen.
En annan stil som härstammar från modernismen är brutalism3, som kännetecknas av enkla, obehandlade material som betong. En arkitektur står utanför tradition och konventionell estetik, och uppnår effekt genom råa former och materialens ärlighet. Två centrala byggnader inom brutalismen är Hunstanton School i Norfolk och La Tourette Abbey i Frankrike.
Reflektion
I mötet mellan betongens tyngd och glasets ljus blir byggnaden mer än bara en form. Den blir ett kraftfullt eko av sin tid. Den reflekterar vår egen blick på den och dess betydelse. Analysen leder mig bestämt till funktionalism och brutalism, där det finns gott om utrymme för nya insikter och perspektiv.
©️ Björn Blomqvist 2025-11-06
- Modernistisk arkitektur är den arkitekturstil som dominerade den västerländska världen mellan 1930- och 1960-talen. Den kännetecknas av ett analytiskt och funktionellt förhållningssätt till byggnadsdesign. Byggnader i denna stil präglas ofta av platta tak, öppna planlösningar, gardinfönster och minimal dekoration. ↩︎
- Funktionalismen är en gren av modernismen som uppstod på 1920-talet. Arkitekterna fokuserade på byggnadsdesign utifrån funktion. Detta resulterade i släta, odekorerade fasader med platta tak och enkla geometriska former. ↩︎
- Brutalistisk arkitektur blomstrade under 1950- och 1960-talen. Den drevs av en strävan efter funktionalitet och betonade också ärlighet i materialanvändningen. Stilen kännetecknas av råa betongytor, exponerade bärande element och ofta enorma proportioner. Brutalismens charm ligger i avsaknaden av utsmyckning ↩︎
-
Upptäck Stora Sundby Slott: En Tidsresa
Texten bygger på en tidigare engelsk version, nu bearbetad och återgiven på svenska. For the original English text, see [Exploring Stora Sundby Castle].
Stora Sundby skott
Stora Sundby slott reser sig som en dröm ur sagornas värld, bara en och en halv timme bort från vardagen. Bakom dess murar döljer sig sekler av makt och kärlek. Från medeltida fästning till romantiskt sagoslott.
På schemat stod Stora Sundby slott! Slottet står präktigt här i Sörmland, vilket väckte en varm känsla av hemhörighet. Bilresan dit tog en timme och trettio minuter. Fast besluten att ta in allt som guiden hade att berätta, skulle jag komma därifrån allt rikare på historiska intryck.
På slottet bor 4:e generationen av familjen Klingspor. Av privata skäl, är fotografering inomhus inte tillåten. Slottet är yngre än tidigare slott jag besökt. Det bär på en rik historia som sträcker ända till 1200-talet. Slottet omges av en storslagen park och vidsträckta jaktmarker. Med en engagerad guide fick jag inblick i slottets rika historia. Jag ser fram emot att dela dessa tankar med er.
En plats med rötter i 1200-talet
Stora Sundby har sina anor från 1200-talet. Sjön Hjälmaren, vars strand slottet ligger vid, är Sveriges fjärde största sjö. Den var betydligt större på 1300-talet än i dag. Maktkamperna som avlöste varandra under 1300-talet, förekom även här. Det var en orolig tid med kungar och hertigar i konflikt.
Redan på 1200-talet, uppfördes ett försvarstorn här. Det första egentliga slottet byggdes på 1500-talet under ledning av Lars Siggeson Sparre. Familjen Sparre kom att spela en avgörande roll för Stora Sundbys utveckling. Under flera sekler lade de grunden till ett storslaget arv. Det var på 1600-talet som den den berömda riddarsalen tillkom. Det är hjärtat i slottets historia.
Den romantisk omvandlingen
I början av 1800-talet kom Carl de Geer till Stora Sundby, då en av Sveriges rikaste män. Hans dotter behövde ett eget hem, och planerna på ett nytt slott tog form. Men Carls hustru, Ulrika Sofia Sprengtporten, hade helt andra idéer.
Sofias vision för slottet föddes ur de riddarromaner av Sir Walter Scott, hon hade läst. Hon drömde om ett romantiskt slott som taget ur litteraturens värld. Inspirationen sägs vara Walter Scotts hem Abbotsford. Noterat: (att enligt guiden är det det samma arkitekt som skapat de båda slottet, men jag är källkritisk till det.) Är det verkligen så? Slottet är vad det är (ett kalenderslott) och kommer vara det för lång tid framöver.
Stora Sundby blev ett så kallat kalenderslott, en symbol för tidens gång. De fyra stora tornen representerar årstiderna, de tolv små tornen, årets månader. Slottet har dessutom 52 rum och 365 fönster. Det är lika många rum som årets veckor. Det finns en dag för varje fönster likaså. En arkitektonisk hyllning till tiden helt enkelt, eller som guiden sa; “Ett fönster om dagen att tvätta”.
En vandring genom historien1
Första stoppet var riddarsalen – slottets hjärta. Att stiga in där, var som att färdas tillbaka till 1600-talet. Väggarna pryds av målningar i läder, och som skildrar Kartagos fall, skapade under de Geer-eran.
På en vägg hänger ett porträtt av Karl XIV Johan. Han var den förste Bernadotten. Han var också den franske soldaten som blev svensk kung. Taket i salen höjdes upp under ombyggnaden för att ge plats åt en praktfull takmålning i de Geer-stil. Där i taket, tronar Sparres vapensköldar som ett monument över familjens historia.
Nästa stopp var matsalen – enkel men fylld av charm. I ett hörn står en kakelugn som tycks ha överlevt seklerna utan att förlora sin charm. Väggarna är klädda med kalvskinnstapeter. Guiden berättade på ett poetiskt sätt hur varje fyrkant i tapeten representerar en kalv. Det var som om varje del hade sin egen berättelse. “I skenet av levande ljus lär tapeterna ha skimrat på ett närmast magiskt sätt”.
I följande rum blev stämningen plötsligt mer familjär, nästan komisk – som i en familjescen ur en tv-serie. Släkthistorierna flödade: vem gifte sig med vem, vilka allianser skapades? I det röda rummet däremot, har delar av tv-serien Young Royals spelats in..
Slottets hemligheter
Endast ett fåtal av slottets 52 rum ingår i rundturen. Man fick höra både skvaller och legender om familjerna Sparre, de Geer och Klingspor. De utsmyckade salarna konkurrerade med berättelserna själva. I ett av de sista rummen skimrade svagt upplysta 1700-talsmålningar av en italiensk konstnär. Hans namn föll i glömska i stunden. Kanske på grund av den nästan spöklika stämningen där.
Plötsligt stod jag åter på borggården, fylld av samtal om spöken och hemliga gångar. Men finns det verkligen det och ett stort bibliotek? Jo, det finns ett bibliotek, dock inte stort – och detaljerna kring de hemliga gångarna förblir höljda i dunkel. Det gör platsen ännu mer fängslande. Förhoppningen är att fler delar av slottet en dag öppnas för allmänheten.
Stora Sundby slott bär på fler berättelser som väntar på att bli berättade.
Sammanfattning
Besöket på Stora Sundby slott var en tidsresa genom 1200-talets och 1800-talets stil. Med sina fyra torn och 365 fönster är slottet som en levande kalender. Guiden delade familjernas historia, makt och kultur. Riddarsalen och de mindre rummen berättade om svunna tider och personliga historier. Även om få rum är öppna, upplevs mystik och fantasi kring hemliga gångar och spöken. Slottet är både ett arkitektoniskt mästerverk och en del av Sveriges historia.
© Björn Blomqvist 2025-11-06
-
En Inre bild
Vad tänker du på?
Vad ser du?
Vad vill du se?
Var finns det?
Var tog det vägen?
Var är det?
Hur tänker du?
Hur ser du den?
Hur blir den…
…bilden i ljuset av din tanke?
© Björn Blomqvist 2025-11-06
-
Jag och trädet
Nära vägkanten
står jag orörlig
Blöt av stänk,
från ingenstans
Är alldeles stilla
när du tittar upp
Lutar mig fram
i den lätta vinden
På vintern är jag
alldeles naken
På sommaren,
klädd i grönska
Blir torr i munnen
när solen värmer
Huden som kliar
med fågelns vila
Det färgade håret
en klar höstdag
Hår som faller av
när frosten biter i
Nära vägkanten
tronar jag alena
Kronan som dallrar
av yxans kraft…
© Björn Blomqvist 2025-10-04
-
Uppförstorat
Den där lilla
mikroskopiska
händelsen
en nanosekund
som ger en
gigantisk
hjärtklappning
så det ekar
i hela universum© Björn Blomqvist 2025-09-13
-
I ett grepp
Min GAD har mig i sitt grepp
Allt i huvudet är som en storm
Jag är som ett sjunkande skepp
All tankeverksamhet är enormNär kommer den att spricka
Ballongen med tankar av luft
Jag vill fly, jag vill sticka
Varje gång detsamma, lika tufft©️Björn Blomqvist 2025-07-06
-
Livet före pusslet
Sågens tänder längs ryggraden
och sandpapprets knottriga hud.
Livet i en ask av kartongbitar
och ett blekt ansikte utan djup.Verktygslådans tomma ord
och den rostiga knivens ådror.
Livets bitar i en oformad kropp
och opolerade knäskålar.© Björn Blomqvist 2024-12-12
-
Det innersta av konsten
På ett galleri av
högt och lågt
ur ett hjärta
med svängdörrar,
kör lusten sakta
på ådrornas motorväg.På väggarna hänger
humöret i trådar
när färgen av
en känslostorm
just torkat till
en klump i halsen.Ögon som söker
med ostadiga pupiller
stillar blodflödet
som gräver diken,
djupa som tankarnas
färg på havsbottnen.© Björn Blomqvist 2024-10-06
-
Hålla tillbaka
Skalet på frukten
är vad du ser och
doften du andasFärgen på skalet
är vad du ser och
intrycket du fårSaften av mognad
är vad du tror och
frestelsen jag gerKraften i smaken
är vad du vet och
tuggan jag tar©️Björn Blomqvist 2023-03-22
-
Ensamheten
En ensam fågel
i den starkaste vind
som biter i din kind
En ensam plats
i ett avfolkat land
som i öknens sand
En ensam känsla
i ett bultande bröst
som en längtans tröst
En ensam grubblare
i ett bottenlöst grepp
som ett sjunket skepp
© Björn Blomqvist 2022-12-03
-
När det blir fel…
…vill försvinna för en stund
eller bara få vara osynlig
på obegränsad tid i rymden
eller där ingen letar, dit
ingen kommer, där karta
och kompass inte finns…
©️ Björn Blomqvist 2021-05-14
-
Tvära kast
Som fåglar runt hjärnboet
landar känslorna mjukt
i bröstet när allt omkring
är osynligt, men nära
som om det inte fanns, igår.Som en vind från ingenstans
virvlar tankarna som en
getingsvärm i hjärnboet
tills allt faller till marken,
hårt, dagen efter.© Björn Blomqvist 2021-04-29
-
Ensamma trädet
Ett ensamt träd,
det ingen ser,
vajar i vinden,
skrattar och lerEtt ensamt träd,
med ärr i barken,
ett lövfall i vinden,
sakta mot markenEtt ensamt träd,
det ingen saknar,
kämpar i vinden,
när fåglar vaknarEtt ensamt träd,
på egna fötter,
dansar i vinden,
genom alla rötter© Björn Blomqvist 2020-12-25
-
Droppen som…
Jag är droppen
som hänger kvar
i vattenkranen
när allt dras åtJag är droppen
som faller ned
på kanten av
orons bottenpluggJag är droppen
som ligger kvar
med tankar
som aldrig torkarJag är droppen
som vill försvinna
till att alltid
komma tillbaka©️Björn Blomqvist 2020-07-31
-
På/Av-knappen
Jag ser den inte Jag når den inte Långt borta Långt härifrån En ström av känslor En strömlös plats Där finns ett slut Där slutar allt som finns
©️Björn Blomqvist 2020-07-20
-
Som sagt
Vet inte vart det bär,
en lös tanke
på kanten av ett molnDär sitter dom,
alla de hopplösa grodor,
min mun spottat utI kö, på rad att falla ned med regnet,
gnager solen
ett hål i mitt bröstDen virvelvind jag känner,
en katapult av känslor,
fyller oceaner……som inte finns
©️Björn Blomqvist 2019-08-08
-
Fredagslabyrinten
I en labyrint vandrar mörkret steget före
mot den utväg som inte finns, inte här
inte där heller, bländad av ljuset – överallt
Myrsteg framåt, eller bakåt? Snurra runt
Yr i bollen, ett platt fall, himlen är stjärnklar
Marken är våt, gräset högt och ansiktet ned
Jorden snurrar och marken skakar min kropp,
fylld av halta druvor och promillesoldater
i ett (full)skaligt krig med förnuft och känsla
© Björn Blomqvist 2018-01-08
-
Nattens blomma 🌹
Lidelse genom dagen
som vissna blad
En blommas arma knopp,
när natten gör en glad
© Björn Blomqvist 2017
-
Den som inga byxor har…
Himlen i en ljus nyans, ett tyg ett hav
blåare än mönstret om sömmens nav
Skuggans mörka kant, en fåll ett stygn
starkare än solkustens alla dygnSvetten kring midjan, en åtsittande här
varmare än hjärtats eldiga atmosfär
Gylfens tajta band, en dragning i sänder
svagare än värmen från dina händerGräset mot tyget, en grönska så stor
grönare än den avundsjuka som gror
Ytan i ett solblekt material, en hetta
obehagligare än den is som lättarOceaner av bara ben, ett byxlöst land
större än de jeans som sytts för hand
Tyget så raspigt känns, fläckat av slem
mjukare än lädret om spännet i en lem© Björn Blomqvist 2017-08-30
-
Tillbaka…
Jag är tillbaka,
likt solen som saknas
en dyster dag
i ett fallande
känsloregnJag skriver igen,
likt poeten och orden
en klarblå dag
i ett uppklarnades
ögonblickJag känner efter,
likt värmen under handflatan
en len afton
och ett upphällt
glas vinJag kommer hit,
likt en hungrig skribent
en sensommarmorgon
i ett kläckfärdigt
skal© Björn Blomqvist 2017-08-20
-
Livsträdgården
Livet, en solnedgång
i en konstbevattnad
ångestträdgård
Blommor växer,
blommor vissnar
Livet grävs upp
livet planteras…
…om© Björn Blomqvist 2017-06-08
-
Heavenly love…
A borderless love,
a lonely butterfly,
has…
gotten color to rise
in a blue sunny sky
An eternal romance,
an empty place,
has…
gotten hearts heat
blue eyes and a sunny
smile ❤️
© Björn Blomqvist 2017-04-16
-
Så lite det behövs…
Ett ord, bara ett enda ord
maler glas till glaskross
i ett vakuum av tomma tankar
Ord av ondo, ord som förgör
sågar stammen till sågspån
i ett kalhygge efter fällda tårar© Björn Blomqvist 2017-03-21
-
Djupa märken
En träkniv, sakta karvad
djupt borrad i min själ
Naggar i kanten om mitt
hjärtas inramning
En långsam, motsols vridning
söndrar alla mina tankar,
gänga för gänga…© Björn Blomqvist 2017-02-27
-
Statusjakt
Varför dela
min bild
på nätet
Den bild
jag nyss togBara jag har
den känslan
där, just då
å den tanken
på den platsenDet är bilden
och intrycket
DU inte ser,
känner eller
vet finns där© Björn Blomqvist 2017-01-21
-
Å… vilken känsla :(
Dag för dag, en dag i sänder
nätter av svärta, i nattens händer
Igår, idag oron som ränner
inombords kluster jag kännerBakom skalet, under hudens yta
blod och tårar, i ådrorna flyta
Kastar sten, fångar grus genom lins
berget i magen, det enda som finnsBorta i tid, tidens läkande kur
klockor ringa, visarna vet inte hur
Dag till natt, mörker utan motgift
ångestens resa, objuden på vift© Björn Blomqvist 2016-10-23
-
Glaskross
Han satte vinet
i vrångstrupen,
lika kärvt som
PanamakanalenSom slussar
kastades vinet
genom luckorna
mot hans
torra läpparDet var orden
orden hon sa,
orden han hörde
som fick floden
att kasta sig
ut över falletPå botten,
under stenarna
där jorden täcker
det fördolda,
ligger nu ett krossat
vinglas…© Björn Blomqvist 2016-09-02
-
Det som kom, kommer igen. (En enkel snabb – på svenska).
Det som var borta
i förfluten tid, förintat,
avklippt och kasserat
återuppstod,
nu i detta nu
Murar faller, sköldar
som sprickerDet som försvann,
det som inte längre fanns
Vandrar från huvudet
genom bröstet i en
kokande kittel i maggropen
Jag såg det, jag kände det,
komma igen© Björn Blomqvist 2016-08-03
-
Vad finns kvar?
På ett sluttande plan delas mitt inre som två halvor av en vattenmelon. Mina jag glider isär, studsandes över kanten så köttsaften yr över den soldränkta platån. Det bubblar i kroppen som stekta melonhalvor på grillen. Längre bort i skuggan av mitt värde splittras livet när melonskalet giljotineras mot det karga stenblocket ingen velat flytta på. I bitar av det ätbara, blandat med allt som ska bort finns bara kärnorna kvar. Utspottad på bordet som uttjänta uranstavar ligger jag i kärnhögen och funderar på när det är dags att gå under jorden…
© Björn Blomqvist 2016-07-26
-
En ofrånkomlig känsla av misstag
Trasig i ett skal när löv faller
på stenen så tung av min svaghet
Grenar vissnar när mina rötter
gjuts fast ovan stilla rötterSmärtsamt i mig när tankar går
på knäna så tunga av min oro
Mörkret kommer när mina faror
etsas fast som utlagda snarorAvstannad i ett skede när jag ser
på ångesten så tung i mitt sinne
Utvägen stängd när mina tankar
svetsas fast då hjärtat bankarTrasig, smärtsam och avstannad,
och fast mellan sten och rot
ligger livet tungt på mitt bröst,
ensamt och utelämnat av tröst© Björn Blomqvist 2016-04-15
-
Famla efter…
Inuti finnas,
vakna och växa
Från ingenstans,
nu och sedan
Vredens iver,
söka och leta
Baklänges färdas,
ett platt fall
Uppför kämpa,
motsol streta
Ljud i mörkret,
ett ekots skall© Björn Blomqvist 2016-04-04
-
Två snabba om kärlek
Here are two short poems (in Swedish) I wrote on the bus on my way home from work. It took about 20 minutes to write them, but I haven’t a clue what I’m saying with them or what the message is. Normally it takes a longer time for me to write a poem.
-
Högupplöst…
Afton på lätta moln
dansar barfota fram
i panorama vidvinkel
långt från verklighetenFärgstarka fasader
fångar förtjusningen
i en blick, i en kontur
av dina ögons färgEn tilldragelse söka
vy av objektivt mått
med en blixt från en
klar himmels röda ögonLins på bruna kuddar
möter en strimma ljus
där mörka hemligheter
vilar på molnet…© Björn Blomqvist 2016-03-06
-
Om hon visste
Jag talar till henne
då och då
utan att hon vet
Tyst för mig själv
bara i mitt huvud
allt om henne
För döva öron tala
om henne
till mig
Smicker flödar
runt runt här innanför
utan ljud utan svar© Björn Blomqvist 2016-02-19
-
Två sidor du…
Korslagda brädor i en linje
En uppdelning, två tankeytor
Det mörka, det ljusa, en taggtråd
Gränsen kastar skugga åt höger
Solen kastar ljuset till vänster
Ögon över staketet, näslinje gå
Markens yta dämpar den tunga luften
Foten i gräset och handen i gruset
Falla ned, drömma, falla på eget grepp© Björn Blomqvist 2016-02-15
-
Kärlekshimmel
På ett bräde balansera,
orden som fanns, orden du sa
I himlen på moln sväva,
tankar om dig, tankar jag har
Under en sol figurera,
ögon tindra, ögon som ser
Över natthimmel vandra,
närhetskänslor, i närheten av…© Björn Blomqvist 2016-02-02
-
Tillsammans
🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄
Vind genom trädet knaka
en fura över vägen falla
Kyss från kärlekens kaka
ett hjärtas känslor kallaStorm under himmel vina
på gren i kronan gunga
Leende ansikte, ögon fina
den röda kärlekens tungaLättan bris i soluppgång
så stilla vilandes nära
Kärleksord ljuda i sång
ett älskande par så käraHorisont i gryningens ram
ett panorama landskap ser
Omfamning i morgonens kram
en akt av känslor som ler🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄
© Björn Blomqvist 2015-12-25
-
I tomma mörkret
Jag slängde in en dikt på Poeter.se – en dikt jag skrev ihop snabbt. Här nedan ser ni resultatet. 🙂
Blunda inte,
blunda inte,
sa han
stirrandes in i
mörkret
med blicken inåt,
och han log
med huvudet
alldeles tomt
Sök inte,
sök inte,
tänkte han
helt inne i
bubblan
med taggarna utåt,
och han slog
med orden
alldeles tomma© Björn Blomqvist 2015-12-10
-
Veckoanalys från en bergochdalbana…
Frågor på det?
Veckan som gått är
veckan som slutar,
och nedåt det lutarSakta start uppåt
på måndag att börja
veckoslut av sörjaJobb med skola som
rullar i samma fart
klokt rätt och smartNya uppdrag komma,
dagar fyra och fem
men idag, bara hemSnabba kast i veckan
inget som löstes idag
söndag, arg och svagEn loop i egna vagnen,
upp och ned den hänga,
nu ett psyke att stänga© Björn Blomqvist 2015-11-22
-
Instängd
Det inuti huvudet gnaga
Det flyende stanna kvar
Det onda leva och behaga
Det okända äro utan svarDen ringa tanken storma
Den minsta i större skala
Den gnaga rusa och gorma
Den bygger rede åt svalaEn påfågels vida fjädrar
En växande oro i tanken
En trängande hinna hägrar
En oren kil i minnesbankenMed tidens gång i väntan
Med felbeslut i bagaget
Med solljuset mot gläntan
Med tiden ut ur i garaget© Björn Blomqvist 2015-10-27
-
Höstdepp
Bland höstens starka färger doppas huvudet i höstdepp. Grått på gränsen till svart inuti med ögonen mot det gulgröna naturlandskapet. Solen genom trädens kronor träffar mark och klippa men missar dig. Inget ljus innanför hjässan tränger in. Höststormen tränger bort lövtäcket när en själv ligger i sängen, kvar under det egna täcket. Suddiga vyer och suddiga tankar sätter griller i huvudet. Tiden ställs tillbaka i en tid när alla dåliga beslut inte kan dras tillbaka – inte ens en timme. Bortom klippan ligger grottan, dit ens tankar vill vara. I grottan, nedgrävd i en bunker som skydd mot utomstående inpulser studsande mot bergväggen. Vikens vågor sköljer vassen som mörka tankar sköljer hjärnan inifrån. I snårlandskapet, barrande nära dras rullgardinen ned. Under täcke ligga kvar så som bara du kan. Oläslig på utsidan som en hel bibel av inre profetior i mörkaste mening.
© Björn Blomqvist 2015-10-25
-
Den kom, den såg, den stannade
Nu kom den igen, tanke på det hemska
Först nonsens, sen i en orkanstyrka
Gör rätt, gör något som dämpar
I en värld, en kontrollerad sådan
inifrån och ut genom huvud och själAlltid är det nåt, litet som stort
Tiden som läker, ett periodiskt vakuum
Stanna eller gå, låt tiden ha sin gång
På flykt ifrån, flyende undan en själv
en enkel biljett mot nedersta botten© Björn Blomqvist 2015-10-21
-
Höst 3.0
En sommarsol en gång fanns
Upphettad rygg, svetten som rann
Svepet av mörkaste himmel
Vilande vindar, hitåt vandraDiken fylls av regndroppars dans
Fuktiga gator, vatten i spann
Semestrande solstrålar i ett vimmel
Väderkaos följa, ingen att klandraHösten kommer i en andra chans
Virveldansen, med stegen vi kan
Höstfärger mot barbacka skimmel
I mörka stunder, i en tid för varandra© Björn Blomqvist 2015-09-15
-
Livet bortom friheten
Plötsligt var de slut. De som inte kunde, eller inte fick ta slut. Dagarna som bara var 300 till antalet, var till ända. Det skedde för länge sedan. Det var på en knapp de tryckte och vips så fanns en extern aktör att tillgå. Vem eller vilken, visste ingen innan. Det var slumpgeneratorn som bestämde det.
“Är allting bara en slump?”
Hens vistelsen blev kortvarig. Ett samtal förändrade mycket. Tre år är en lång tid men 300 dagar betydligt kortare. I tre år var hen på arbetsplatsen som blev räddaren i nöden, och som sen var platsen där hen ville stanna.
Nöden uteblev dock. Tillbaka i träsket skulle bödlarna få sitt. Trots det kom nästa räddningsplanka. Trehundra nya dagar att hålla sig ovanför vattenytan med.
Plötsligt var de slut – och räddningsplankan alldeles för kort. Tillbaka i samma läge var det bara att trycka på knappen igen. Denna gång aktör nr. 2. Återigen via slumpen.
På ny plats och ny mark att plöja, kände hen sig slagen under bältet. På vissa områden, något nedvärderad. Inget nytt under solen så att säga.
Hur ska detta sluta? Fyra månader gick innan nästa räddare i nöden kom till undsättning. I en till synes lika lång period, fick hen vara ifrån arbetslöshetens bojor.
“Fyra månaders frihet!”
Det går inte många dagar innan det var dags igen. Hen ska till coachen, hen ska denna gång få välja!
“Vilken befrielse!”
Plötsligt har det hänt nåt. Det har införts LOV (lagen om valfrihet). Hen går på seminarie, hen funderar och till slut gör sitt val. Aktör nr. 3 står på tur. Inte där heller blir vistelsen långvarig. Inte på grund av permision ute i det fria arbetslivet, utan av resursbrist.
Hen måste välja igen. Hen gör sitt val. Hos nummer 4 trodde hen att det skulle bli bättre men…
..fortsättning följer
© Björn Blomqvist 2015-09-10
-
Bakom det okända
Som kudden ovanför mitt ansikte, hårt hållen, är den gnagande tanken lika kvävd som det dåliga samvetet. Orden tystnar med uteblivna argument till varför allt kokar ihop i en och samma gryta. En soppa vars slev aldrig slutar ösa. Sen urminnes tider har blockaden legat som ett lock som aldrig lyfts. Kolossala klossar som vilar på ens axlar med huvudet under kudden är att köra huvudet i sanden. När ska det släppa, när muckar den? Bakom egna galler i isolerat tillstånd är den fånge inom mig. Hen vet varken ut eller in, hen har bara funnits där, lika tystlåten som tjuven om natten.
© Björn Blomqvist 2015-09-02
-
Från det ena till det andra!
Efter lördagens konstrunda och massor av intryck, var det dags för nästa utställning, dagen efter. Denna gång en annorlunda utställning. En utställning som emellanåt flyttade och rörde på sig. Tillsammans med massor av folk och många äldre män i keps, var det flygfarkosterna som skulle bli sedda och utställda. Det var inte första gången, vare sig för mig eller arrangören. F 11 Museum brukar anordna en Flyg & Motordag på Stockholm Skavsta Airport varje år. Jag har flera gånger varit där. I år var det dags igen. Egentligen inget nytt under solen.Förutom korv med bröd och korv med bröd eller varför inte korv med bröd överallt, gick jag runt i folkmassan för att bese de uppställda flygplanen, titta på modellplan och bläddra i gamla flygtidningar. Inte för att jag är nån entusiast numera, utan snarare för att det blir en sorts utställning när planen står där, uppradade. Med flygplan i luften var det svårt att fota (med en iPhone 6), men intressant att se dem göra konster i luften. Det var bara flygplan av äldre modell detta år. Förr var det mer modernare stridsflygplan med (Jas 39 Gripen m.fl), men inte i år. Vad sägs om en DH 100 Vampire, en Sk 16 eller Saab 91 Safir (i grupp) och en Spitfire såklart.
Efter några korvar med bröd och läsk, traskade jag vidare för att se det alla andra tittade på. Bland människor med blickarna i skyn, såg jag allt från ovan nämnda flygplan, till mer spektakulär luftakrobatik. Ett konstflygningsplan med vingar lika korta som bordsskivor, svischade förbi i hög fart. Rök kom ut där bak och loop efter loop flög den enligt ett väl inrepeterat program. Efter en lång dag bland flygmaskiner, kromade bilar och äldre män i keps, hade jag sett det mesta. En DC3:a en Yak-52:a och andra gamla flygplan jag inte vet namnen på. 
Den enda plats jag inte besökte, var själva utställningshallen inne i museet. Nu undrar ni kanske varför jag inte var där? Svaret är det att jag har varit inne i hallen ett antal gånger förr. Jag har även flugit Viggen-simulatorn där inne. Det som är mest fascinerande, är att under all uppståndelse, pågår den reguljära trafikflygningen som vanligt. För ovanlighetens skull, finns bara en landningsbana att använda. Den längre av de två, är under omasfaltering. Så medan gamla och specialbyggda flygplan gör konster i luften, kommer så plötsligt en Boeing 737-800 från Ryanair eller en Airbus A320-200 från WizzAir från ingenstans och landar eller lyfter mot varmare breddgrader ✈
Sista maskinen som var uppe i luften var Blériot, men då var vi redan på väg därifrån. En lång dag hade satt sina spår i gamla leder. Jag hoppas kunna se planet i luften vid nästa uppvisning. Kanske redan nästa år, vad vet jag? Annars var det mycket asfalt och mycket gräs att slita skorna på. Som vanligt eller snarare som förra och förrförra året, inte så mycket nytt under solen. 
© Björn Blomqvist 2015-09-01
-
Från början, inte som jag tänkt mig. Men…
På galleri Sjöhästen, “2xFRANK”, där starka färger omedelbart fångade min uppmärksamhet. En korg med fyrkantiga äpplen, kallad “kubistisk skörd”, väckte min nyfikenhet. Jag funderade över dess djup, måleriska kvalitet och rörelse, och mina frågor besvarades direkt.
Jag granskade nästa mästerverk, “Blomlådor”. Blomlåda? Buketten står ju i en hink! Jag kisade, lutade mig fram, och då slog det mig. Hela grejen är byggd av fyrkantiga lådor med bilder på. Staplade på varandra, bildar de en blombukett i en plåthink. Då förstod jag konstnärens vision och insåg att ribban låg… högt. Mycket högt. Så jag valde trappan och fortsatte min konstnärliga expedition.
Utställningen bjuder på en blandning av surrealistiska målningar och skulpturer. Rastafarifärgade djävlar och snablar stirrar på mig. Bakom soffan hänger en målning med titeln “Kustbandet”, som föreställer just det – ett band upphängt på en tvättlina, prytt med kustmotiv. Denna lekfullhet genomsyrar hela utställningen och speglar min egen humor. Trots de underfundiga titlarna är alla målningar av högsta klass.
Efter att ha valt ut några favoriter, var det dags för nästa varv, helt ägnat åt skulpturkonsten. Den knallblå divan på bortre väggen, mellan fönstren och bredvid “Green fashion”, är ett iögonfallande inslag. Trots att den saknar belysning, är dess närvaro obestridlig. Jag stod länge och betraktade den innan konstnären själv kom fram för att höra mina tankar.
De intensivt blåmålade stengodsen fängslade mig, men det var konceptet med skulpturer föreställande klädesplagg på galgar som verkligen fångade mitt intresse. Jag uppskattade denna logiska placering. Tänk er en mindre trägalge med en dress/torso, även den i unikt stengods och med betydande vikt.
Längre in i utställningen återkommer motivet i olika material och utföranden. Den sammetslena ytan är resultatet av många lager färg, vilket skapar en överraskande mjukhet i ett så hårt material.
Förutom den blå divanen var målningen i målningen en favorit. Den var en oljemålning med guldram, och den hängde som ett blött tygskynke på ett rep tvärs över vägen. En pensel med röd färg på tork hängde bredvid.
Huvudobjektet är placerat centralt i framkant, medan bilköer på båda sidor om vägen skapar ett centralperspektiv och ger bilden djup. Ljuset som reflekteras mot bilarnas lack är en fröjd för ögat, och samma effekt återfinns i målningen “Frukt och grönt”, där ljuset reflekteras i de gröna bladen till vänster. En annan favorit är “Rubba någons cirklar”, som skildrar en kvinna vars cirklar rubbas.
Jag gillade många alster, bland annat “Ihopkok”, “Boxvin”, “Operatören” och “Avec”. Rekommenderar utställningen varmt. Passa på innan 12 september! Mitt korta besök på galleri Fiskhuset senare ska jag berätta om.
© Björn Blomqvist 2015-08-30
-
ImagOn?
Jag har utfört en grundläggande undersökning av metoden genom att söka efter relevanta beskrivningar online. Jag erhöll viss information från konsttidskriften Volym samt webbplatsen http://www.polymetaal.nl.
Denna kortfattade beskrivning kommer att utgöra en sammanfattning av artikeln “ImagOn – grafisk teknik med möjligheter” publicerad i tidskriften Volym. Artikeln är författad av Margareta Klingberg, och jag avser att använda den som referens för att utveckla mina resonemang.
Rubriken framhäver potentialen hos denna grafiska teknik, vilket jag instämmer i. Det är bildkonst vi talar om, men jag anser att den lika gärna skulle kunna klassas som fotokonst. Vid första anblicken under mitt konstmöte uppfattade jag det dock som grafisk konst, så jag utgår ifrån det.
“ImagOn Intaglio-type” är en relativt ny konstgrafisk metod som använder vattenlösliga färger i djuptryck. Det är även möjligt att kombinera olika tekniker i “i bildorginalet”. Det är så mycket jag förstår just nu.
Denna arbetsmiljövänliga teknik utvecklades av professor Keith Howard vid Rochester Institute of Technology i Rochester, New York. Den återanvänder material skonsamt och använder inga lösningsmedel. Färgen kan enkelt tas bort med diskmedel och vatten.
ImagOn är en fotopolymerfilm som appliceras på ett underlag. Bildoriginalet överförs därefter till filmen genom belysning. För en mer utförlig beskrivning, se “ImagOn instructions”. Denna metod kan jämföras med etsning, men är betydligt mer hälsosam än fotogravyr.
Jag har fått en förklaring. Men för att verkligen greppa processen måste jag vara med. Jag behöver se ett alster födas med den här metoden. Att se det hända skulle ge mig en helt annan förståelse. Men vilken konstnär skulle vilja ha mig som en skugga i ateljén? 😉
Artikeln betonar slutligen den bildmässiga friheten som metoden erbjuder, vilket gör den så attraktiv för konstnärer. Den möjliggör en sömlös blandning av olika tekniker och lager-på-lager-uppbyggnad, vilket ger oändliga kreativa möjligheter.
Björn Blomqvist 2015-08-25
Källa: Konsttidningen Volym “www.volym.info” – http://www.polymetaal.nl
-
Ett nära farväl
Plötsligt så… från ingenstans de kom. Sittandes med en kopp kaffe och en ostfralla på ett av stans caféer kom orden till mig. På min iPhones lilla skärm blev de till ett hastigt alster.
…Om att mötas i ett annorlunda farväl.
Andas luft, slår i tomma intet
på oidentifierad plats
gestikulera vilt omkringÖppna ögon, en blick i taket
en undanmanöver
balanserar på ett brädeFlyttar kraft, mottar från golvet
ett luftfyllt agerande
siktar, blundar, siktarKramar hårt, håller andan
en omfamning
pressar, gråter, pressarStår kvar, fastnar i greppet
ett ögonblnicksekund
låser, släpper, låserBackar bakåt, utökar avståndet
vemodets tankar
faller med himlen© Björn Blomqvist 2015-08-25
-
Utan resultat
Det går ett sus genom luften
lika tomt som mitt vemod
Det ekar av ångest i kroppen
med samma kraft som dina ordDet ligger en tanke på tork
så ensam som din tomma blick
Det fastnar känslor i nätet
sprattlandes varma som vattnetDet skapas text i slutscenen
rullandes förbi såsom min oro
Det byggs murar runtomkring
av höga torn som ditt motstånd© Björn Blomqvist 2015-08-23
-
72 genom 10
Medan solen värmde utanför satt jag ensam på mitt stamställe. På galleri Fiskhuset pågår just nu en samlingsutställning med konst av tio kvinnor från ÖKKV (Örnsköldsviks Kollektiva KonstnärsVerkstad). Utställningen bjuder på en mängd olika uttryck och intryck, med totalt 72 verk.
Teknik och material är otroligt varierande, allt från olja och akryl till porslin, textil och grafik. Vi inkluderar även järnetsningar, emalj, terrakotta och stengods, bland mycket annat. Listan kan göras lång, men jag ska försöka hålla det kortfattat.
I “I ett höstfärgat klimat i gult och grönt” (olja på duk) av Annika Kronlind Arvidsson vänder två måleriskt återskapade personer ryggen åt oss betraktare. De verkar se eller diskutera något längre bort i bilden, men deras exakta fokus förblir ett mysterium. I kontrast till detta, i “Karin Olsén Öberg”, möts himmel och vatten i en helt annan kolorit. En liten badande flicka omges av ringar på vattnet, vilket antyder en rörelse i bilden.
En virvel av vågor i vattnet speglar den lysande himlen ovanför. Reflektionen är otroligt skarp och skapar ett teleskoplikt perspektiv, uppifrån och ned på den lilla flickan. Bakom henne tronar en gigantisk väv med digital utskrift. Den är visuellt fängslande och estetiskt tilltalande. Händer sträcker sig mot huvud och hår i Marianne Saapunkis verk “Manus”.
Jag går runt mittensektionen, där en samling porslin och skulpturer i emalj och andra material visas upp. Sådant som inte alltid faller mig i smaken, förutom Hertha Hillfons senaste utställning på Liljevalchs konsthall.
Plötsligt kastas jag över 400 år tillbaka i tiden, på en resa lika lång som Karin EE von Törne Haerns namn. Resan börjar med “Begrundan 40 X 50 cm”, en akrylmålning som föreställer en kvinnas ryggtavla. I en stil som påminner om barockmålare som Caravaggio och Rembrandt, badas ena sidan av kroppen i ljus medan den andra försvinner in i ett lätt dunkel. Den mörka koloriten är måleriskt återskapad, och jag kan inte låta bli att undra om det finns en viss inspiration bakom.
Stilleben fångar allt – färg, ljus, skugga, måleriskt djup och till och med rörelse, trots att rörelse inte är något man vanligtvis förknippar med stilleben. Tänk bara på ett päron som balanserar på kanten av ett bord. Det är en enkel sak, men det lurar ögat att tro att päronet gungar på kanten, redo att falla till golvet.
Jag går vidare in i utställningen. Upphängningen blir platt, men motiven förblir levande. Jag ser några grafiska alster i en modernistisk stil. Randiga mönster markerar övergången till det jag inte har kunskap om sen innan: ”ImagOn”? En konstteknik jag ska undersöka närmare. Motiven är i en svartvit kolorit eller nästan i sepia. De består av lökblommor och fåglar som står i stark kontrast mot den vita bakgrunden.
Äntligen! Äntligen kommer det jag älskar, det jag längtar efter – det abstrakta! Linjer möter ytor i en dans av skapande, ytor delas och cirkulära former föds ur tomma intet och bildar nya ytor. Färg mot färg, en explosion av nyanser, linje mot kontur, en skarp kontrast som får hjärtat att bulta. Jag står mitt i en virvelvind av varierande kolorit, omgiven av en symfoni av färger. Jag stirrar, jag fascineras, jag förlorar mig i allt som liknar vatten och labyrinter, i de mystiska djupen och de oändliga gångarna. Jag observerar etsningarna, deras 1970-talets färgteman som viskar historier från en svunnen tid. Jag tittar, jag ser, jag föreställer mig – saker som bara jag kan se i min föreställning, i min egen privata värld. Enligt titeln vatten, ser jag plötsligt hur allt i den abstrakta bildytan rör på sig, dansar, flödar, som om det vore levande. Jag tar några steg bakåt, jag betraktar, jag förundras (creapy, men i bästa bemärkelse).
Några tekniska alster av ImagOn föregår en samling expressiva figurer föreställande Taipei. Rastafaris-färgerna, uttryckta genom linjer och kvadrater, ger en expressionistisk upplevelse för betraktaren. Utställningen avslutas med en djupare bildkomposition, skapad med en mer avslappnad teknik liknande van Goghs. De asymmetriskt komponerade stolarna antyder ett medvetet val.
Cirkeln är sluten. Alsterna delar samma kolorit och stil som de två första, skapade av samma konstnär.
Symboler är lite knepiga i den här samlingsutställningen med sina många uttryck och motiv. Jag har svårt att hitta något gemensamt, men för de vetgiriga och nyfikna symbolforskarna ska jag ändå försöka ge en kort förklaring. Tänk på det där päronet som gungar farligt nära bordskanten, nästan på väg att ramla ner.
Päronets sensuella, runda form representerar kärlek och moderlighet. I grekisk mytologi ansågs Athena, vishetens och krigets gudinna, vara päronträdets moder. Inom kristendomen symboliserar päronet Jesu kärlek till mänskligheten. Kineserna ser däremot päronträdet, med sin långa livslängd, som en symbol för långt liv.
© Björn Blomqvist 2015-08-19
-
Närhetsturism… ;)
För ovanlighetens skull, gjordes en utflykt med semesterkänsla, bara några mil hemifrån. Just Öster Malma har vi talat om många gånger att besöka. En restaurang med viltkött till buffén fanns också.
Öster Malma, en plats för avkoppling med restaurang och lokalproducerat viltkött. 
Smakmässigt och prismässigt – ok. Inte så extremt gott, men man fick ju äta hur mycket man ville. Däremot är ju allt viltkött till maten lokalproducerat – direkt från gårdens slakteri. Vildsvin och älgar skulle beses. Herrgården/godset precis intill, hann vi inte besöka. Jag gjorde ingen närmare historisk koll, så några bilder får tala för sig själva.
Gårdsbutiken blev ett tillhåll medan regnet gjorde oss sällskap. Några vildsvin och elstängsel blev det sista innan avfärd och resa genom det sörmländska landskapet. Kyrka efter kyrka passerade vi utan att besöka någon av dem. Förutom stoppet vid Godishuset, blev Stjärnholm (4 km hemifrån!) den sista platsen innan hemkomst.
Interiören i gårdsbutiken på Öster Malma, med hyllor fyllda av lokala produkter och viltkött. 
Entrén till Restaurang Öster Malma, med en djurhud på väggen som del av inredningen. Just Stjärnholms slott har jag besökt otaliga gånger. Våra gäster har däremot inte gjort det. Så det är av den anledningen. Det jag är mest fascinerad av är skulpturparken intill. Jag passade på att ta några bilder.
Skulptur av en bok under ett litet tak i Stjärnholms skulpturpark. 
En humoristisk skulptur av en man som står på huvudet i gräset, ett unikt inslag i skulpturparken vid Stjärnholms slott. 
Skulptur av en portal i Stjärnholms slott, omgiven av grönska. © Björn Blomqvist 2015-07-15
-
Fågelungen PAX och alla andra
Med brinnande iver efter att uppleva en uppsjö av intryck, hade jag inte insett förrän i allra sista stund. Det var då den djupare innebörden av fågelungen PAX uppenbarade sig för mig. Jag kastade mig genast in i analysen, i min sedvanliga anda – alster efter alster. På Galleri Fiskhuset var det på självaste nationaldagen – vernissage på Färgklicken 30 år, en samlingsutställning del 2. Först en snabbkoll på två traditionella landskapsmotiv, a’la akvarell. Just akvareller dominerade – drygt hälften, om inte mer.
Efter två dunkla akvareller var det dags att FLY, PAIX och sen den där fågelungen PAX, eller kanske en duva. Verket innan heter ju “Paix” (fred). Poängen med “Pax” är att på avstånd, ser den abstrakta monotypin ut att föreställa en fågelunge. Jag tror inte det är bestämt – utan bara en slump, sånt som jag ofta upptäcker. Jag har ju en exceptionell förmåga att se ovanliga detaljer i bildmotiv. Fågelungen lämnar jag hän för två färgmatchande akvareller i ljusare ton än de två första. Nu med motiv av landskap och solrosor. Mycket gult och grönt, men helt godkänt.
Utställningen presenterar en dynamisk utveckling av motiv och stil, med början i en akryl i kolorit blå som fungerar som en övergång till nya fågelmotiv i “Fågel flyg”. Dessa fåglar, tillsammans med “Ugglan” och “Skatan”, är tydligt igenkännliga och ger en känsla av rörelse. Två akvareller med tydliga motiv leder sedan betraktaren vidare till det mest abstrakta verket i utställningen, “Visshet” (akvarell/tusch). Placerad strax efter en knallröd tulpan i akvarell, erbjuder “Visshet” en abstrakt upplevelse med sina vita, svarta och gula former i modernistisk anda. Detta abstrakta verk fungerar som ett effektivt avbrott från den mer traditionella motivskörden av landskap och djur, och ger utställningen en välkommen variation.
I den andra sektionen av konstrummet och utställningen presenteras en samling verk av en och samma skapare, där olika tekniker samverkar. Samlingen inkluderar monotypier, blandtekniker och akvareller. Bland dessa verk utmärker sig “Blå, blå är kärleken”, en blandteknik som fångade min uppmärksamhet. Verket, med sin abstrakta koloristiska palett bestående av rött, blått och svart, reflekteras i en sjöliknande yta. “Höstraps”, en monotypi, skapades genom att pressa en färglagd glasskiva mot ett fuktigt papper. Denna teknik erbjuder en fascinerande möjlighet till oväntade resultat.
Jag började min vandring genom utställningen med van Goghs skor och ett lyckosamt försök till pointillism i “Integration”. Under utställningens gång deltog jag i flera konstnärssamtal, vilket jag hoppas konstnärerna uppskattade lika mycket som jag. Äntligen fick jag se några oljemålningar med fina motiv av “Magnolia på kvist”, “Rosor i fönstret” och “Vallmon”. Plötsligt tog utställningen en oväntad vändning mot fyrar. Inte i den ordagranna bemärkelsen, utan genom en samling akvareller med fyrar som motiv. Till skillnad från konstens fyrmsästare Håkan Groop, som jag tidigare bloggat om, har dessa fyrar fått en mer central position. Allt runt omkring är avskalat, vilket gör att själva fyren står i fokus, centrerad mitt i bildytan. Konturerna är både linjära och måleriska, vilket skapar ett lättare djup i bilden.
I nästa sektion introduceras mer rörelse i motivet, vilket framgår tydligt av de rinnande bäckarna och det dimmiga vädret som virvlar runt de kala träden. Ovädret verkar gripa tag i både de vindpinade träden och det forsande vattnet i bäcken. Återigen används akvareller, men denna gång med en trolsk stämning som uppskattas. Djupet i dessa målningar, liksom i många andra i utställningen, skapas främst genom centralperspektivet. Bäckens sträckning formar konturerna som leder blicken mot blickpunkten längre bort eller uppåt.
I utställningens sista del, överväldigad av intryck, fastnade jag för ett alster som lyfte akvarellmåleriet till nya höjder. Bland de färgstarka akvarellerna av “Thailändska juveler” och “Stockholm i morgonsol” utmärkte sig “Morgontidigt möte”. Ljusets ursprung var först oklart, men dess skickliga återgivning var slående. En gestalt, lutad mot en vägg, badas i ljus, medan den mötande personen mittemot förblir i dunkel. Hela motivet är i gråskala, med en ljuspunkt som ger en clairobscur-effekt. Varifrån kommer ljuset? I min fantasi föreställer jag mig att det kommer från en lampa eller lykta i fasaden ovanför den upplysta gestalten, som vi inte ser i bilden men vars ljus kastar en skugga över honom.
Efter alstret om möte kände jag en stark längtan att avsluta mitt egna möte – mitt konstmöte. Där fann jag en skattkista av allt jag så ofta söker. Djupet, rörelsen, den mångfald av tekniker, de abstrakta motiven, clairobscuren och de förtrollande ljussättningarna. Det som gjorde det hela så befriande var att det i stort sett, bara är bildkonst…
© Björn Blomqvist 2015-06-07
-
En stil för varje smak
“Sommarsalong Mina vänner” – en utställning som sprudlar av kreativitet och mångfald! En fantastisk möjlighet att uppleva en uppsjö av konstnärliga uttryck, där varje stil och influens från konsthistorien får sin plats att lysa. En riktig fest för ögat och själen!
Efter att ha beundrat fåglar som poserade som om de var på catwalken och en kronärtskocka som såg ut att vara redo för en gala, fortsatte jag min klättring. En paus i trappan, längre än en katt som sträcker på sig, gav mig en försmak av vad som väntade. Nu är det konst överallt, och jag känner mig som en överstimulerad hamster i ett konstgalleri.
Filippa Lövemarks konstverk fängslar med sin måleriska kvalitet och skickliga skuggsättning, vilket ger djup åt motiven. Fåglar och fjärilar är återkommande teman, placerade i olika miljöer. Bakgrunderna, med sina naturmotiv, är avsiktligt abstraherade för att framhäva fåglarna eller fjärilarna och de föremål de befinner sig på, såsom taggtråd eller elkontakter, i ljuset. Denna teknik skapar en fokuserad och fängslande visuell upplevelse.
Något senare befann jag mig i trånga passager och mystiska platser, inte inne i galleriet, utan i bildens värld. Agneta Östlunds obskyra och hemlighetsfulla gestalter rör sig i dessa trånga passager, omgivna av färgytor eller kolorit i grått och svart. Detta skapar en diffus uppfattning om suspekta personer i en dunkel miljö, samtidigt som hon skapar djup på ett traditionellt sätt.
Snabbt vände jag mig om och tittade på alstret mittemot de suspekta herrarna i svart. Det jag såg, var två kvinnors/flickors ben, dvs. underkroppar. Motivet talar till oss genom händernas fattning och fötternas placering. En hand håller om den andres händer och två par fötter riktas inåt som ett tecken på underlägsenhet, skam eller rädsla för någonting. Koloriten i alstren förekommer i fler av Neringa Stjernmans alster – något jag gillar. Inte bara de lugnande färgerna, utan stillheten och de tysta uttrycken i motiven.
Jag fortsatte min runda och betraktade alster efter alster i vanlig ordning. Strax efter Nerringas alster finns ett motiv av en pojke i rött. Pojken, klädd i röd tröja, utstrålar en känsla av sökande eller nyfikenhet. Det som fångade min uppmärksamhet var konstnärens användning av en vinjett i sina alster. Allt runt omkring, inklusive hus och vegetation, blir mer otydligt, vilket skapar ett cirkulärt fokus eller skärpa kring pojken. Det påminner mig om hur man skapar en vinjett på Instagram, där motivet framhävs medan bakgrunden suddas ut. I detta fall är det pojken i röd tröja som står i centrum.
Plötsligt kände jag igen mig! Jag möttes av en samling alster av Helena Trovaj, vars konst jag tidigare analyserat. Jag är inte säker på om det är nya verk, men stilen är omisskännlig. Jag minns inte exakt vad jag sa om hennes verk tidigare, men jag tror att jag gillade dem. Jag uppskattar när konstnärer gör något extra med akvareller, och det tycker jag definitivt att hon gör. Gula spårvagnar, gula taxibilar och livfulla stadsmiljöer är återkommande motiv i hennes verk.
Mitt i galleriets lugna miljö, en skarp kontrast till det stormiga vädret utanför, fångade mina ögon ett antal skulpturer. Bland dessa konstverk stack Heléne Andersons keramik ut. Skulptur är för mig en komplex uppfattning, men i detta fall fann jag mig själv hänförd av Andersons skicklighet. Hon hade skapat en samling handväskor och skor så realistiska att jag först trodde de var äkta. Deras intrikata detaljer och livfulla färger fick mig nästan att vilja bära dem och gå ut i världen med en keramisk handväska om axeln.
Mitt i samlingen finner vi två verk av Eva Andersson, var och en med ett unikt motiv och komposition. Jag uppskattar särskilt kontrasten mellan himmel och väg i ett av verken. Den knallblå himlen möter en väg eller gata i en mer orange ton, vilket skapar ett naturligt ljus i bilden. Det traditionella centralperspektivet används effektivt, där gatans kanter och husens sträckning möts i den centrala blickpunkten längre bort.
I konstrundans fortsättning stötte jag på modernismens element. Tobias Eklunds verk, präglade av Matisse-liknande ansikten och fauvistiska inslag, kombinerar starka linjedragningar med en livligare textur och form skapad genom mixed media. Nästa steg är att analysera dessa verk.
Smileysarna i det större ansiktet är charmiga, men de förtjänar en egen utställning. De kommer inte riktigt till sin rätt i det här sammanhanget, kanske på grund av verken som kommer före och efter. Jag hoppas att Tobias snart får en separat utställning, då kan jag analysera hans verk mer ingående.
Med en glödande iver kastade jag mig över till bortre väggen i galleriet, den heliga platsen där galleristen alltid ställer ut de större mästerverken och de mest förtrollande skapelserna. Denna gång var inget undantag! Neringa Stjernmans alster, med sin förtrollande, varma kolorit, återvänder triumferande! Från fauvismens och modernismens virvlande världar, kastas vi plötsligt in i ett stilla, stilla stilla-liknande tillstånd, en andlös paus i tidens gång.
Verket refererar till stillebenkonsten genom att avbilda en skål med ägg eller en terrin på ett bord med matchande bakgrund/tapet. Detta motiv är välbekant inom genren. Konstnärens tidigare verk med underkroppar antyder att detta kan vara ett återkommande tema. Både kompositionerna och koloriten i detta verk uppskattas. Konstnären lyckas måleriskt återskapa en känsla av ensamhet, bundenhet och känslor.
Jag lämnade de tre större verken bakom mig när jag därefter befann mig i kubismens tidevarv. Inte bara för att Alexandra Kubiaks namn påminner om kubism, utan även för att hennes verk är i kubistisk stil. De starka linjedragen och de tvådimensionella kvinnogestalterna för tankarna till Picasso. Jag uppskattar hennes verk, men de med överdriven textmängd skulle kunna vara mer effektfulla utan den. Min personliga koppling till kubismen är att dess förgrundsgestalt, Pablo Picasso, gick bort samma år som jag föddes. Nu var det sagt.
Min resa genom konstens värld tog mig från modernismens djärva penseldrag, via fauvismens explosiva färger, till stillebenets stillhet och kubismens geometriska lekfullhet – och sedan, som av en blixt, landade jag i surrealismens förtrollande värld. Det är här, i drömmarnas och det omedvetnas rike, som min passion verkligen flödar. Som en hängiven beundrare av Salvador Dalís surrealistiska mästerverk och René Magrittes gåtfulla bilder, finner jag en djup resonans med Per Nyléns skapelser. Hans vågformiga höghus, med sina fascinerande sprickor i tegelfasaderna, viskar till mig om en värld bortom det vanliga, en värld där fantasin sätter gränser.
Underfundiga titlar och en återkommande hängbro som leder oss någonstans, vidare in i bilden, eller ut ur den – det är något jag uppskattar. Den starka koloriten, med intensiva blå och röda nyanser i drömska miljöer, fångar min uppmärksamhet. Ljussättningen är tydlig, med ett ljus snett framifrån som kastar skuggor på husets ena sida, vilket konstnären skickligt använder för att skapa djup. Lekfullhet genomsyrar Pers verk, och dessa blir direkt favoriter i utställningen. Men det finns fler – räkna med det.
Utställningen är en riktig pärla, med en imponerande variation av stilar och inspirationskällor. Konstnärerna som särskilt fångade mitt intresse är Per Nylén, vars surrealistiska och lekfulla höghus är en fröjd för ögat, Filippa Levemark, vars fågelmotiv är både eleganta och fängslande, Alexandra Kubiak, vars kubistiska kvinnofigurer är både tankeväckande och visuellt slående, och Neringa Stjernman, vars varma stilleben av en äggskål och en soppterrin utstrålar en känsla av hemtrevnad och komfort.
©️ Björn Blomqvist 2015-05-30
-
Krypande känsla
I snårskogen vandrar utanförskapet,
sida vid sida med lövträden
Motvinden åker slalom mellan träden,
vinande förbi, vinande borta
På stenen ensam sittandes kvar,
ni och jag, vi eller bara jaget
I ett dike ligger hopplösheten,
utmattad, utan tro på framtiden© Björn Blomqvist 2015-05-27
-
Goda utsikter
Det känns som om det är medgång i skrivandet just nu. Så sent som igår påbörjade jag planerna för nästa diktsamling. Det kommer bli mer personligt och med en hel del mörker. Orsaken till detta så plötsliga infall, kan bero på ett ökat självförtroende. Jag har många gångar tvivlat på min talang, men nu känns det som om jag struntar i det och bara skriver. Det är det som är passionen. Att få uttrycka sig och berätta sin historia och om sina känslor via poesin.
Det som kommer skilja från den tidigare samlingen dikter – den samling som inte är helt klar än, är att inga dikter från nya samlingen kommer publiceras här. De dikter som kommer att dyka upp här emellanåt, hör antingen till första, ofärdiga samlingen eller fria dikter utanför systemet (svenska/engelska). Det enda som är garanterat och genomgående, är att alla dikter, all poesi på bloggen, fortfarande är skrivet av mig – ingen annan, om inget annat skulle framgå. 😉
Nu ska jag baka pizza. 😉
© Björn Blomqvist 2015-05-25
-
Tystnaden
Det var för ovanlighetens skull, tyst vid min skrivarplats (ekbordet i matsalen med utsikt mot baksidan!). Så jag kastade snabbt ihop en dikt om just “Tystnaden”. Ett hafsverk helt enkelt 😉
Tystnaden
i ensamhetens vagga
gråmulen bakbunden
i ett solvarv
Fjärran ljud
i ett gungande anfall
svepandes i ett vädertäckeTystnaden
i nattmörkrets grepp
bedövat avlyssnad
under pläd
Vindens sus
i sjungandes libretto
upplyftande i ett tygstyckeTystnaden
i frihetens tjänst
upplyst och befriad
i ett dagsverke
Regnmoln i filtrerat
färgformat
vitare än lögnen om nederbörd© Björn Blomqvist 2015-05-19
-
Sista pusselbiten, so far…
Jag var på en tillställning idag, jag behövde undersöka i samband med några scener i bokmanuset. Nu är det gjort. Det gav mig inte så många nya infallsvinklar. Ingenting sen sist i alla fall. Ingenting är nytt under solen så att säga. Däremot kunde jag hitta andra saker jag kan relatera till. Ur ett research-syfte kan jag nu lägga denna händelse åt sidan och fortsätta skriva.
Fantasin/fiktionen och själva berättelsen finns i små bitar i mitt huvud. Nu är det raka spåret att sammanfoga dem och fylla ut där det saknas. Jag kommer förmodligen att hamna i en liknande situation längre fram då jag måste invänta resultat från ytterligare research. Sen har jag inget att frukta. Det är bara att köra på.
Manuset ska vara klart till hösten, det lovar jag denna gång. Därefter ska jag försöka slutföra diktsamlingen, om inte det skulle ske dessförinnan. Det är inte alls främmande om den råkar ges ut i tryck före debutromanen. Något jag är beredd på med tanke på den hårda konkurrensen inom branschen.
Som tröst eller bot på det, kommer jag direkt efter utfallet, påbörja nästa romanprojekt. Om det blir en till relationsroman i surrealistisk anda med neurotiska undertoner, eller en kriminalroman, får framtiden utvisa! Idéer för de båda finns.
© Björn Blomqvist 2015-05-09
-
Tudelad
Mellan två ytor jag färdas
i dragkamp emellan polerna
Delat sinne i passet längs
hjärnan rör om i vågskålen
Utsträckta armar åt sidorna
greppas av hungriga viljor
Rökridåer ligger väntande
i bakhåll mot min ovisshet
Sömnlösa nätter i månsken
mot ljuset genom släckta rum
På ett schackbräde jag går
i tankebana i diagonal fil
På svarta rutor en vit häst
plöjer fållan för min färd
Ett steg fram, ett i taget
mot stupet på ett spelbräde© Björn Blomqvist 2015-05-05
-
Svallvågslitteratur…
Nyfikenheten slår till utanför bokhandeln. Med blicken mot skyltfönstret vill jag i det nästa – gå in. Hyllor av böcker slår över mig som en litterär tsunami. Jag surfar på vågen tills jag når avdelningen för facklitteratur. Där bland biografier och historiska verk finner jag en bok som genast fångar min uppmärksamhet. Jag slår upp den och kastas in i en värld av kunskap och äventyr. Tiden står stilla medan jag fördjupar mig i sidornas magi, och jag känner tacksamhet över att ha hittat denna pärla mitt i bokdjungeln.
Jag lyfter på böckerna och läser, bläddrar och inser. En ny våg strömmar till, en våg av sviktande självkänsla i en mur av jämförelsedrift. Ett hinder mot den egna vägens filosofi. Bara där, bara i havet av böcker blandas lust med rädsla att misslyckas i ett drömlandskap av mixade tankar. Vad har jag att? vad har de? …och vem ska jag lyssna på?
© Björn Blomqvist 2015-04-29
-
Glasklart – nästan… ;)
Starten börjar lugnt denna gång. Entréhallen är inte lika fylld av alster som tidigare. Här möter tre alster mig; två i grafik och ett i textil. Mer behöver det inte vara. Kvantiteten och kvaliteten väntar jag på övervåningen. Utställningens dominant är konstglas av Betina Huber. Det är i betydligt större omfattning än den vägghängda konsten av Mona Hedin (grafik, textil).
Textilkonsten, med sina vävar och garn, erbjuder en unik tredimensionell djup i bilden. Grafiken, å andra sidan, kretsar kring ett återkommande motiv i olika färgkombinationer – en klänning. På avstånd kan den likna en katt med ögon och en hjärtformad mun (eller är det bara min fantasi?). Klänningens symboliska betydelse är något jag vill utforska vidare.
Textilerna visar upp en mängd olika naturmotiv, såsom öar, ängar och landskap. Blommor och klänningar (vävar) är också återkommande teman. Färgpaletten är inspirerad av dessa naturmotiv: ön är omgiven av blått (hav), landskapet är grönt och ängen är orange. För att fullt ut uppskatta dessa verk bör man betrakta dem på avstånd för att få en helhetsbild.
Konstglas är en hisnande uppvisning av skönhet, elegans och ren konstnärlig briljans! Jag har sagt det förut och jag säger det igen – dessa verk är helt enkelt magiska. Galleri Sjöhästen bjuder på en enastående samling konstglas, en symfoni av former och färger som tar andan ur en. Föreställ er runda, koniska och skålformade mästerverk – och det är bara början! Att beskriva allt här skulle kräva en hel roman. Majoriteten av dessa förtrollande glasverk är prydda med intrikata mönster i djup kolorit. De föreställer allt från majestätiska fjädrar, kloka ugglor, stolta örnar och delikata blommor. Men det stannar inte där! Det finns även mer abstrakta mönster och texter eller budskap i nyanser av glasfärgen, som blå eller rosa nyanser. Listan över motiv är oändlig, och skicklighetsnivån är lika imponerande. Varje verk är ett bevis på konstnärens passion och hantverk, en sann fröjd för ögat och själen!
Utställningen visar en varierad samling föremål. Den innehåller droppformade glas (lampskärmar), oljelampor, snäckor och fossiler. Alla har varningen “rör ej glaset” eller liknande. Glaskonst dominerar, med en liten samling textilier och upprepade motiv i grafik som fyller ut utrymmet.
© Björn Blomqvist 2015-04-26
-
Vakuum
Känslan finns där
känslan som gnager
Jag är där
jag lever
i en bubbla
i ett ekorrhjul
Något ska ske
något händer
Jag springer
i ett vakuum
utanför är tyst
härinne stängt
Väggar i pansar
dörrar av stål
i förfluten tid
det som var
En färd genom tunneln
trycket går
trycket som för
Jag är ensam
jag sluter mina ögon
ögon blå© Björn Blomqvist 2015-04-23
-
Kontrasthändelser
Håkan Groop, känd för sin förkärlek till fyrar, har skapat en serie på 15 målningar inspirerade av Corsewall Lighthouse vid den skotska västkusten. Under en fem dagar lång resa besökte han fyren och återskapade den på 15 estetiskt olika sätt, från olika vinklar. Trots det gemensamma motivet är varje målning unik, med distinkta stildrag, kompositioner, ljus och väderförhållanden.
De flesta verken är akvareller, med några Giclée Fine Art-tryck. Många av verken fångar vågor som slår mot klipporna, med vatten som sprutar högt upp i luften i vissa motiv. Detta stämmer med Håkans kommentar om att det kan blåsa upp till 30 sekundmeter ena dagen.
Konstnären har även inkluderat några alster av fyrar på ett betydligt närmare avstånd, som till exempel fyren och fyrvaktarbostaden vid Femörehuvud. Djupet i Håkans akvareller uppnås genom traditionella tekniker, såsom centralperspektiv, strategisk placering av föremål och användning av diagonala linjer. Dessa diagonala linjer delar ofta in motiv i två sektioner, vilket är en vanlig kompositionsteknik. Till exempel kan en diagonal kustlinje (i 3D) dela bildytan i två delar. I ett fall där huvudmotiven avbildas platt, har Håkan målat en annan byggnad i 3D i förgrunden för att skapa djup, som han själv förklarade.
Håkans alster visar en varierande kolorit, påverkad av väder, tid och kanske även hans humör. Detta gör det svårt att identifiera en konsekvent kolorit. De branta, steniga klipporna uppvisar olika nyanser, och vågornas rörelser mot dem förändras beroende på väder och tidsperspektiv i bilden. Detta bidrar till variationen, trots att motivet är detsamma. Även vinkeln från vilken motivet avbildas påverkar variationen. Ljussättningen är oftast ur betraktarens perspektiv eller snett framifrån.
Håkans måleri är otvivelaktigt imponerande. Håkans skicklighet och produktivitet imponerar dock mest på mig, liksom de fascinerande anekdoter han gärna delar med sig av. Varje besök på Galleri Westerlind bjuder på ny kunskap, något jag värdesätter högt.
Bland alla motiv stack ett ut som min favorit. Till skillnad från de andra vyerna över fyren med utomhusfokus, fångade detta motiv interiören. Konstnären beskrev det som en vy från toalettfönstret, där fyren badas i det starka ljuset från den rådande solnedgången. Fönstret skapar en slående kontrast till den upplysta scenen med sina två mörkt grå fönsterluckor och en 3D-centralperspektivisk gestaltning.
Symboler spelar en viktig roll i konst, och fyren är en framträdande sådan i detta verk. Fyren, eller fyrtornet, symboliserar manlig fruktsamhet och Kristus lära, och fungerar som en vägvisare för själar som dras till tron, likt fartyg som navigerar efter dess ljus. Tornet, med sin maskulina arkitektur, representerar makt och manlig överlägsenhet. Konstnärens intresse för fyrar är symboliskt för bildskörden.
…På återseende!
© Björn Blomqvist 2015-04-16
-
Sanningsbägare
Sanningar förvrids
i ett handgrepp
om svampenDroppar pressas ut
i ett uttorkat
faktaklimatAllt rinner av
genom rör och
felaktiga kanalerDiken växer igen
ingen som ser
tittandes framåt© Björn Blomqvist 2015-04-08
-
Just nu…
På två dagar har jag nästan skrivit ett helt nytt kapitel i romanen. Hypotetiskt sett skulle jag kunna säga att jag snart är inne på den andra fjärdedelen. En stegring i handlingen är på intågande. Därefter – bortåt mitten ska saker och ting ta sin verkan. Det är jag klar med, men vet inte riktigt hur jag ska vinkla det. Däremot vet jag hur allt ska sluta och hur allt ska få sin upplösning. Det svåra är som vanligt hur och med vad jag ska fylla allt emellan med 😉
© Björn Blomqvist 20015-04-07
-
Det centrala ljusets betydelse
Om utställningen “Tillsammans”.
Av systrarna Agneta Åhl och Elisabeth Rosenlund som ställer ut tillsammans, sprudlar kreativa möjligheter och glädje!
Elisabeth ställer ut målningar i tempera och olja/tempera, medan Agneta visar Collografi och Serigrafi. Målningarna har en tydlig stil med dominerande färger som blått, vitt, turkost och brunt. Detta är särskilt tydligt i motiv som handlar om hav och himmel. Kompositionerna med rektangulära och abstrakta former har en stark färgkombination av lila, turkos och brunt.
I nästan alla målningar av Elisabeth är ljuset avgörande. I mitten av motivbilden strålar en stor ljusbild med ett kraftfullt ljussken. Många gånger formar ljuset djupet i bilden, särskilt när ljuskällan skapar speglingar i vattnet. Genom detta upptäckte vi djupet, delvis tack vare den vanliga segelbåten i fjärran. Ljuset koncentrerar sig ofta på ett specifikt objekt i bilden, oftast båten i fjärran eller ett människopar.
Det är emellanåt upprepningar av motiv – likaså i kompositionerna. Det som verkligen skiljer dem åt är den skiftande koloriten bland alstren. Jag uppskattar tempera, eftersom det skapar en tunn och klar yta utan grova penseldrag eller texturer. Inledningsvis dominerar ljusa och kalla färger, men senare framträder en mörkare och varmare kolorit. Frågan om det finns rörelse i motiven är enbart en lek för fantasin. Båtarna i bilden kan antingen röra sig eller ligga för ankare. Det centrala ljuset är det som verkligen härskar i Elisabeths alster, och symboliskt kan jag tydligt redogöra för det senare.
Djup finns det också. Diagonalt placerade fasader och fönster skapar ett perspektiv i bakgrunden. Detta kontrasterar mot de mer tvådimensionella element med mat- och dryckestema i nederkanten. Bordets placering bidrar ytterligare till illusionen av djup i bilden. Dessa verk kännetecknas av en viss mystifikation, vilket förhöjer deras estetiska värde. De två serigrafierna, nr. 19 och 20, är relativt abstrakta.
Det finns en tydlig röd tråd i utställningen, trots de varierande stilarna. Elisabeths målningar skiftar i kolorit, och galleristen har noggrant hängt deras verk i färgordning. Inga slumpartade hängningar här, utan väl genomtänkta placeringar.
Detta avslutar mina observationer för tillfället. Jag ser fram emot vårt nästa möte.
© Björn Blomqvist 2015-03-07
-
Där borta – helt borta
I ett hörn står kreativiteten och gnager. Med ansiktet vänd mot fasaden kommer den ingenstans. Kreativiteten har målat in sig i ett hörn. Färgen har torkat. Rollern har kärvat fast. Stenväggens textur är grov, färgad i svart. I nittio graders vinkel delas svärtan i en smal strimma grått. Kreativiteten tappar greppet om handtaget. En roller ligger på stengolvet, uppfångat av gårdagens tidning. Mittomslaget vräker sig fram ut över golvet. Kreativiteten står kvar med fötterna på tidningen. Kreativiteten blundar, tittar och blundar en gång till. Ögonvätska droppar ned, rakt ned i hinken. Ringar bildas på ytan – svarta som allt annat runt omkring. Desperata rop hörs i rummet. Eko som studsar fram och tillbaka i hörnet. Målarhinken dallrar av ljudet om rop på hjälp. Vågor i färgytan får hinken att rinna över. En droppe färg, ett rop på hjälp och allt rinner ut över golvet. Saker flyter, allt annat simmar men kreativiteten är orörlig. Stel som färgen på rollens mjuka rulle står kreativitetens kvar och undrar om det snart kommer en lösning. Färglösning, lacknafta och thinner för själen.
© Björn Blomqvist 2015-02-24
-
Status…
Någon inom mig sitter
rattar och styr
Någon framför mig går
sakta och tyst
Någon i mitt huvud hör
brister och fel
Någon bakom mig finns
sorgsen och rädd
Någon i det undermedvetna
förhalar och tar
Någon utanför min sfär
ovetande och rak
Någon emot mig agerar
stark och smart
Någon till mig säger
kasta och glöm© Björn Blomqvist 2015-01-28
-
Det sitter i detaljerna
Mitt i galleriet står jag som om jag letar efter en försvunnen socka. Huvudet sveper fram och tillbaka som en robot med kort batteritid. Jag har noga studerat alster efter alster, som om de vore konstiga släktingar på ett familjefoto!
Entrén till Galleri Fiskhuset, där utställningen ‘Karolinerbilder’ med Göte Göranssons oljemålningar pågår. — Har jag glömt nåt? Kanske att jag borde ha tagit en GPS med mig bland de detaljrika oljemålningarna längs galleriets väggar? Annars kan jag ju hamna i målningen av en katt för evigt!
Göte Göranssons kvadratiska oljemålningar i stora format pryder stolt väggarna på utställningen “Karolinerbilder” på Galleri Fiskhuset. Varje duk är mästerligt fylld av enastående detaljrikedom. Jag inser omedelbart den tjocka och matta texturen som ger liv åt verken. En imponerande kolorit i blått, brunt och grönt skildrar på ett fängslande sätt vardagen bland karolinerna. Blå uniformer, klarblå himmel, frodiga gröna slagfält, djupgröna skogar, kraftfulla bruna hästar och kraftfulla bruna båtar väcker starka känslor.
Ständigt i rörelse är alla – hästar och soldater, kvinnor och barn, båtar och krutrök. Listan är oändlig, och detaljerna är rikliga. Allt, nästan allt, är noggrant utformat ner till minsta detalj. Det är i detaljerna som kraften ligger, trots den tjocka texturen. Detta är en mästerlig lektion i hur man komponerar en målning med finess. Den inkluderar element som var djupt rotade före modernismens intåg. Med en målerisk stil ibland, men för det mesta linjärt.
Djupet i hans målningar når imponerande höjder! Ljussättningen är storslagen och i många verk – medvetet fokuserad. Tänk på mästerverket “Marketenterskan fyller öl”. Den strålar av en palett av blått, brunt och grönt, där färgerna samverkar genom uniformerna och vagnen i bakgrunden. Här handlar ljuset om något betydelsefullt, där fokus ligger på titeln. De törstiga herrarna i skuggan är nästan helt vända bort, precis som vagnen. Men ljuset glittrar på marketenterskan, öltunnan och ölstopet! Allt annat försvinner i skuggan, medan dessa objekt lyser starkt. Göte skapar magiska fokuspunkter, där varje motiv berättar sin historia.
Den lilla roddbåten i framkant eller de två främre soldaterna i ett annat alster. Antingen ligger de i ljuset eller så har kontraster och färger en starkare kolorit. Det viktiga i bilden fångas av ljuset. Matt yta och detaljrikedom är centrala aspekter. Den matta texturen framträder tydligt när vattenpölar och bössornas metalliska delar reflekterar och ger en blänkande yta. Detaljrikedomen återskapar elegant blänket av vatten och metall.
Den guldfärgade flaggan lyser strålande upp hela motivet och får en att tro att det är äkta konst. Återigen har konstnären, med sin osvikliga detaljrikedom, gett koloriten en glänsande, guldkantad textur. Fanns det konstverk som tilltalade mig? Absolut, flera stycken. Särskilt nr. 17, “Illustration ur boken Gustav Vasa och hans folk”, gjorde ett starkt intryck. Utställningen som helhet är imponerande och erbjuder värdefulla insikter i studiet av detaljer på mikroskopisk nivå. Dessutom demonstrerar den en djup förståelse för hur hästar ska återges i full galopp.
Det finns också en fascinerande symbolik som grep tag i mig precis i slutet av mitt besök. Tänk dig stridens hetta, kampens intensitet, dödens skugga och djup misär. Mörkare än så kan det knappast bli. I just de målningar där dessa teman utforskas, flödar koloriten av det mörkaste slaget. Grått, kallt, och en tät dimma av mörkt krutrök som ligger som ett täcke i bakgrunden. Man vill blåsa på duken. Man hoppas att gestalterna där bakom sakta ska träda fram ur dimman. Den dyker bara upp när de mest gripande och mörka händelserna utförs framför våra ögon.
© Björn Blomqvist 2015-01-16
-
Pulserande rött
…In i trängseln – in i folkmassan – in i alstren – så in i…
Nja, så illa var det inte! Helena Trovajs akvareller på Galleri Sjöhästen drar verkligen folk till sig, både innanför ramen och utanför. Det var fullt i galleriet, vilket är fantastiskt! Människorna i hennes alster symboliserar liv, rörelse och stadspuls på ett inspirerande sätt. Utan dem skulle det bara vara bilar och spårvagnar i rörelse, men med dem får hela scenen liv. Den lilla röda fläcken intill signaturen ger en lekfullhet i några av motiven. Det röda blir en strålande röd tråd som binder allt samman!
Platser pulserar av liv och rörelse. Människor vibrerar av energi i salonger, på livliga perronger, eller mitt i den intensiva stadstrafiken. Detta är essensen av Helenas alster.
Någonstans i själva motivet pulserar den lilla röda ytan, som en glödande kärna av energi. En husfasad, en husgavel eller en stadsbuss från SL, allt bär på sin egen historia. Och bland folkmassorna strålar det röda fram; kavajer och jackor dansar i takt med trafikljusen som blinkar mot tidsandan. Dessa röda nyanser tycks bära en djup symbolik, en viskning av känslor. I alstrens kompositioner fänger jag allt det som vanligtvis förför mig. Djupet, perspektivet, den måleriska och linjära skönheten, rörelsens flöde, symbolikens djup och färgernas livfullhet – en symfoni av sinnesintryck.
Gula taxibilar, en gul spårvagn och framförallt de livliga folkmassorna ger verkligen liv åt bildmotiven. En gata i New York med skyskrapor i bakgrunden visar stolt hur konstnären framhäver centralperspektivet. Detta skapar en fantastisk djupkänsla i bilden. Gatan och husens fasadlinjer samlas harmoniskt mot en gemensam central punkt, likt en inbjudande tunnel.
Genom att utelämna detaljrikedomen uppstår en målerisk kvalitet, där inga skarpa linjer definierar gränserna mellan ytorna. Det är en kraftfull växelverkan mellan två kontrasterande ytor som skapar distinkta konturer.
Koloriten är i många alster tydligt mörk, accentuerad av kontrasterande inslag av vitt och den vanliga röda färgytan. I motivskörden rör vi oss som betraktare mellan storstäder och världsmetropoler. Paris, New York, Stockholm och Lissabon är några exempel. Vädermässigt kan det verka grått, men det finns också alster med stämningsfulla vintermotiv som verkligen fångar ögat.
Markiser i rött pryder kaféerna som en förförisk inbjudan till livets fest! Här äter, dricker, vandrar och dansar människorna med glädje och energi i sina hjärtan. Men om de inte befinner sig i rörelse så väntar de ivrigt på tåget, tunnelbanan eller spårvagnen, som om varje sekund är en del av en magisk resa. Det är en kollektiv motivskörd, ett kalejdoskop av liv och hopp! Att åka kollektivt eller ta en taxi, valet ligger i dina händer – för äventyret är alltid nära!
Det estetiskt tilldragande med Helens motiv är det underbara samspelet mellan färgerna. Där vitt skapar livfulla siluetter av figurer, folk eller fordon. Detta ger en glad fingervisning om ljusets källa i bilden. Växelverkan mellan det vita och primärfärgerna skapar en inspirerande målerisk tendens.
© Björn Blomqvist 2015-01-10
-
Delat ljus
Sida vid sida i bädden
av kvällsskimmer
ligger bukten stilla
Strandlinje möter horisont
i ett delat slag
en strid om kvällssolen
Månens vakan i osynlig
skepnad kyler vattnet
till isbana
Bruten kamp om kommande
is-välde på sandbotten
sakta sol sakta går
ned bakom egen linje
fiendens linje© Björn Blomqvist 2014-12-29
-
Stilla vik
Spegelns strimma segla
ovan vatten solen går
Kisande motsols snegla
i vinden kall tårar fårÖars trädtoppar pekar
över viken barren vakar
Stillsamt lugnets lekar
under yta simmar lakarVågorna stilla backa
mot ljuset de blänka
Frestelse kasta macka
med sten vattnet stänkaCirkelns former skapa
studs på ytans spegel
Tomma båtplatser gapa
inga båtar inga segelVikens spegel krossa
på begäran kasta sten
Trädgrenen ovan lossa
förruttnad och klen© Björn Blomqvist 2014-12-29
-
Oljans väg
Entrén till Galleri Westerlind, en plats för konstnärliga upplevelser. I grevens tid tog jag mig in på Galleri Westerlind. Utställningen är på sin näst sista dag. Det kändes som en sista-minuten-biljett till en konsert. Väggarna var prydda med oljemålningar som hade mer personlighet än vissa av mina vänner. Mitt besök ledde till en livlig diskussion och en informationstund med galleristen som verkade kunnig om konstens mysterier.
Motiven i utställningen är i huvudsak dynamiska och uttrycksfulla, med imponerande miljöskildringar av olika slag. Stränder, pirar, bryggor och den majestätiska vulkanen “Eldfell” på Island är bara några exempel. Dessutom tar vi med rockor, kor och det livliga nattlivet på Solkusten som ytterligare fängslande motiv.
Alster där konstnären gjort sin fantastiska tolkning, är av Franz Schuberts – “Der Gondelfahrer, “Schubert: Gondoljären.” Två gondoljärer på vardera gondol avbildas som eleganta siluetter. I Gondolerna sitter entusiastiska passagerare, skildrade med endast linjekonturer mot en ljus bakgrund. Det skapar en härlig fokus på huvudpersonerna, gondoljärerna, som förmedlar en känsla av glädje och rörelse.
Miljön och platsen är Venedig, en stad som andas konst och historia. Konstnären har underbart återskapat husen och deras fönster i ett mönster som fantastiskt kan liknas vid ett klaviatur. I vattnet dansar vågor i form av kringflytande teater- och operamasker, vilket tillför en magisk dimension till verket. Allt detta hade jag inte reflekterat över om jag inte hade fått den förförståelse från galleristen. Det är därför samtal och idéutbyte mellan konstnär och betraktare är mycket viktigt.
Ett reflekterande antagande jag observerade var hur konstnären har komponerat bilderna i tydliga två eller tre sektioner. Kompositioner med två sektioner innebär en övre och en undre, och i vissa verk, en tredje, en mittensektion. För att förtydliga min poäng kan jag nämna motivet “Strandsatt (Puerto de Mogan)”. I bildytan ser vi en båt (eka) som är strandsatt på en öde strand, med en klippa intill. Bildytan delas effektivt av en rak mittlinje, bestående av horisonten i bakgrunden. Det vill säga, stranden, ekan och vattnet finns i den nedre sektionen, medan himlen dominerar den övre.
I nästa exempel “Fiskafänge” är bildytan smart indelad i tre sektioner. Den nedersta bjuder på en brygga och flera fiskande personer, medan den mellersta sektionen stolt visar vattnet. I den översta återfinns landlinjen, vilket skapar en perfekt balans mellan de tre nästan lika stora sektionerna.
Utöver alla föreställande motiv fanns det även några fantastiska abstrakta alster som tillförde en spännande dimension till utställningen. Den tydliga kontrasten mot övriga verk skapade en fängslande dynamik. Själv tyckte jag att dessa verk berikade utställningen och gav en extra dimension av djup och reflektion. Just kontrasten var även en höjdpunkt i ett av mina favoritmotiv. Den ljusblå himlen och den vita stenbyggnadens kolorit bröts harmoniskt av den terracottafärgade trappen längs husets långsida “Riu Karamboa”.
© Björn Blomqvist 2014-12-10
-
Hjärtats väg till korset i glasrike
Gallerisignalen för Galleri Sjöhästen, en plats för abstrakt konst och installationer. STOPP! Stanna… – intalar jag mig själv framför månens yta. Jag är tillbaka på Galleri Sjöhästens tröskel, stående i trapphuset och beundrande en gigantisk abstrakt målning i mörkaste blått. Den har en tjock textur av färgklumpar och är titulerad “Blå Ocean”. Till vänster om mig hänger en mindre abstrakt målning i vitt, gult och grönt. Tjocka lager av akryl är påstrukna i vågrät riktning, och målningen är titulerad “Tre vise män”. Färgen är sprucken på sina håll, vilket ger den en viss charm. Innan jag går upp för trappan stannar jag till för att studera den blårödbruna installationsmålningen “Passion 57:1” till höger om “Blå Ocean”.
Galleri Sjöhästen överträffar sig själv! Jag har redan två guldbiljetter att dela ut, och det med rätta! Två stycken, minsann! Utställningen på galleriet är en hisnande upplevelse med Stefan Lekbergs måleri och Morgan Perssons konstglas. På övervåningen förvandlas koloriten till en drömlik, ljus beige symfoni av lika tjocka lager färg i en abstrakt visualisering. Ett andningshål för själen, en välkommen kontrast till den chockartade inledningen i trapphuset. En utställning som berör, fascinerar och lämnar ett bestående intryck!
Silverhjärtan, i dubbel bemärkelse, välkomnar mig vidare in i utställningslokalen. Hjärtan är ett återkommande tema genom hela utställningen, men med varierande undertoner. Det finns “Kötthjärta” och “Rosa hjärta”, insvepta i tyg, liksom “Kopparhjärta” och “Rastafaris hjärta”, som övergår till ett mer ridderligt tema. Altartavlor med korstecken (variant) hälsar mig välkommen in i det stora rummet. Många av verken kretsar kring hjärtat. Genom “Tudelning” kommer så en “Erotisk korsfästelse”. Som i de flesta av Stefans verk sparas det inte på vare sig material eller krut. Djupet i motiven ligger inte i föreställningen, utan i materialets beskaffenhet, vilket resulterar i utbuktade, gigantiska skepnader.
I installationsväg, efter den erotiska korsfästelsen, förvandlas den rostiga metallen till “Kniven i Hjärtat”. Lika utstående som tidigare skapelser, buktar hjärtat ut från bakgrunden, en symbol för smärta och passion. Knivskaftet i hjärtats överkant markerar var resten av kniven är instucken, en påminnelse om den våldsamma kärleken. Ett punkterat hjärta rinner av i en däckinstallation i nederkant, en metafor för livets sköra natur och den oundvikliga förlusten. Punkterat däck efter hjärtsticket, en tänkbar, däckad person därefter – en bild av den tysta, ensamma smärtan som följer i kärlekens kölvatten.
Texturen är en mångfald av material, från rostiga metallband och tejpremsor till något som liknar säckväv. Dessa element samverkar för att framkalla en abstrakt känsla hos både dig och mig, och tilltalar våra sinnen. Mitt bland hjärtan och religiösa symboler är vi under ständig uppsikt. Vi är iakttagna i allra högsta grad!
Morgan Perssons utsökta glasmålningar står majestätiskt mitt ibland oss, en sann hyllning till naturens skönhet. Med motiv hämtade från växt- och djurlivet, där ansikten och ögon dominerar, känner vi oss iakttagna, nästan som om vi står under en magisk förtrollning. Kanske vaktar dessa förtrollande varelser inte bara oss, utan även Stefans abstrakta installationsmålningar? Jag vandrar runt ett varv till, helt uppslukad av konstglasets förtrollande värld. Ett tema i taget, så att säga. Ansikten och ögon smälter samman i en harmonisk, kontrasterande glastopp. I flera av de eleganta glasskålarna och flaskorna är flaskhalsens topp färgad i en fängslande kontrast. Den ljusgröna vasen, prydd med bladguld, kröns av en klargul ring på flaskhalsens topp – en kombination som utstrålar ren elegans. Bladguld, detta gyllene damm, återkommer i de flesta av dessa mästerverk och ger dem en tidlös och magisk lyster.
Ordspråket “Tala är silver och tiga är guld” antyder att tystnad är mer värdefullt än tal. Men är det verkligen vad silverprydda hjärtan vill förmedla? Kanske förespråkar de att vi ska tala med hjärtat. “Kötthjärta” skulle jag kunna tolka som en symbol för köttets lustar. Detta leder mig till en andlig eller religiös ton. Då kom jag att tänka på ett citat av Hjalmar Söderberg: “Jag tror på köttets lust och på själens obotliga ensamhet.” Detta fick mig att tänka på Doktor Glas, och apropå glas, undrar jag om det är Guds ögon i Morgans konstglas som övervakar oss där inne i galleriet.
Korset och krucifixet är välkända symboler som representerar den kristna tron, särskilt Jesu korsfästelse. Den erotiska korsfästelsen, å andra sidan, skildras genom en kvinnokropp insvept i rostiga metallband. Krucifixet symboliserar kristen tillbedjan. Hjärtat, en stiliserad symbol för kärlek, förekommer ofta i Fredriks verk. I dessa verk förmedlar färg, textur och material de specifika betydelserna. Material som silver, kött, rosa, koppar och rött används, tillsammans med en mängd andra färger, var och en med sin egen betydelse. Jag vill dock inte gå in på detaljerna kring dessa betydelser i detta korta utdrag.
I Morgans glaskonstverk flödar blickar och ögon av symbolisk kraft, en inbjudan till djupgående tolkning. Vems ögon, vems ansikte döljer sig bakom dessa fascinerande ytor? I vissa fall framträder en solliknande symbol, en hyllning till Apollon, solguden. Den gula färgen, eldens färg i andra symboliska sammanhang, brinner med en inre glöd. Medan färgerna i glasen dansar och fascinerar, är det symbolen öga som fångar min uppmärksamhet. När jag bläddrar i mitt symbollexikon möts jag av det allseende ögat, en symbol som speglar de på Morgans alster. I samma kontext som i Fredriks målningar, härstammar denna symbol från kristendomen, en manifestation av Guds allmakt och allestädes närvaro. Om ögat är inneslutet i en triangel, talar det om treenigheten, en helig enhet.
Slutligen har jag bara lovord att dela ut. Morgans konstglas uppfyller alla kriterier jag värdesätter: konstnärlig skicklighet, hantverksskicklighet, estetisk känsla och en imponerande konstform. Fredriks konst är ett lysande exempel på just den abstrakt konst jag så ofta hyllat i mina tidigare inlägg – en av mina absoluta favoritgenrer inom målerikonsten.
© Björn Blomqvist 2014-11-16
-
Tvåsamhet och mörker
En havsvåg sköljer in i fiskhuset, och det gamla gifta paret välkomnar besökarna med öppna armar. Så kan man på ett poetiskt sätt beskriva de två första mästerverken i den fängslande utställningen på Galleri Fiskhuset. Här finner vi en överväldigande skara av akryler, med några sällsynta målningar i blandteknik som lyser upp rummet. Omgivna av blänkande texturer och relativt stora format förlorar jag mig själv i utställningen. Jag låter mig förföras av dess magi, nästan tre varv.
Lea Karlsson är konstnären denna gång, med en utställning som väsentligt uppgraderar erfarenheten från mitt senaste besök på Galleri Fiskhuset. Precis som alltid är det en lokal talang som står i centrum. De två första tavlorna som möter mig strålar med en kall kolorit i ljusblått och vitt. Dessa två delade motiv (diptyk) pryder varsin duk: “The wave”. Den ljusa koloriten fascinerar i nästa verk. Ett äldre par håller varandra hårt i handen. Titeln är “Hemma – där Du är!”. Vigselringarna står i kontrast mot den ljusgröna och gulvita koloriten, vilket skapar en vacker balans.
Tvåsamheten fortsätter i nästa fängslande alster. “Pojken och fågeln” ger en stark ledtråd till vad som väntar. Med sina intensiva färger och linjära måleri fångar verket oss. Varje motiv manar till en djupare reflektion eller skrämmande destruktivitet. Pojken blundar i en starkt känslomässig undanflykt. Eller så betraktar han med halvt stängda ögon. Han är nedsjunken i en hypnotiserande kontemplation av fågeln?
Utställningen “Artig? Konstig?”** är definitivt inte konstig, men vi kanske skulle kalla den lite quirky! Tänk dig en upphängning som är så genomtänkt att den får neurotiska konstnärer att tappa hakan. Tvåsamheten är snäll. Men precis som en växande svamp i en mörk källare, börjar den övergå till en allt mörkare ton. Kanske de artiga motiven slår över till en destruktiv kolorit i nästa rum – dramatisk cliffhanger, någon? Fem alster som har samlats här, som en familj som inte riktigt vet hur de hamnade på samma fest!
Det mörka och destruktiva utgör en kraftfull brytning mot triptyken “Parken” som avslutar första sektionens artighet. De modernistiska dragen och den linjära återskapningen av motiv i intensiva färger tilltalar mig enormt. “Sikta högt” presenterar en spjutkastande, lättklädd person med mörk hy. Här finner jag starka inslag av 1900-talsmodernism. En mosaik av djärva färger skapar liv i ett träd, medan den kraftfulla linjedragningen runt figurerna ger en imponerande struktur.
Triptyken är ett fantastiskt exempel på hur centralperspektivet kan användas för att skapa en känsla av djup i bildytan. Några träd i nederkant delar stolt linjen av höstens vackra färger diagonalt. Mindre träd som avbildas högre upp i bildytan pekar entusiastiskt mot en central punkt längre bort. Detta är centralperspektivet. Det ger oss en magisk känsla av det stora perspektivet.
I den mörka sektionen brinner rött, svart och brandgult av intensitet och känsla. Som så ofta är texturen tunn, nästan som en viskning av något djupt och dolt. Ibland känns ytan lite tjockare – en medveten gest för att fördjupa upplevelsen. Bland dessa mörka motiv framträder två fängslande porträtt. Elefantmotivet är knappt synligt, så svart är det, som om det dolde sig i skuggornas gåtfulla famn. Låt oss föreställa oss att det avbildar en förtrollande kväll. Skymningen sveper över savannen och skapar en stämning av mystik och stillhet.
Ett ansikte vars blick utstrålar en djup sorgsenhet. Med avsikt har konstnären låtit färgen flöda neråt i duken. Om man ser längre upp i ansiktet, upptäcker man även där spår av rinna färg. Det kan mycket väl vara en symbol för de rinnande tårar som fortsätter i bildens nederkant.
I mitten på långsidan ovan elementet. Det framstår som en helgonbild i en ceremoniell sal. Där finns ett motiv jag omedelbart känner igen. Det är ett porträtt av “Malala” (blandteknik), den modiga flickan som numera också är en fredspristagare. Bilden är bekant, men i Leas målning ser Malala något äldre och blekare ut än jag tidigare föreställt mig. Kanske är detta avsiktligt, vad kan jag veta? Texturen är tjock och på vissa ställen oavslutad.
Nästa sektion, en ljusare och mer livfull kolorit med lättare motiv. Det är fortsatt linjärt med varma färger som ger en känsla av gemenskap. Fyra stenar i minskande storlekar är staplade på varandra och symboliserar “Balans”. Verket har en enkel men vacker färgsättning och en monumental funktion. Många alster låter färgen flöda nedåt, vilket skapar liv. Flickan med blommor i håret ser glad ut. Jag undrar om det finns en osynlig fläkt som leker med henne. Håret står rakt bakåt och hennes kroppsspråk utstrålar glädje, “blomsterflickan”.
Generellt sett är utställningen bra och alstren genomtänkta, men de saknar den chock som behövs för att verkligen imponera. Färgerna är behagliga för ögat, men det känns som en trygghetszon.
© Björn Blomqvist 2014-11-12
-
Dubbelanders och akvarellerna
På Galleri Westerlinds väggar bländar akvarellerna betagande. Varje penseldrag är en glimt av Anders Anderssons kreativa själ. Därav min lekfulla titel, “Dubbelanders och akvarellerna”.
Ingången till Galleri Westerlind med en affisch för konstnären Anders Andersson och utställningen av akvareller med vattenmotiv. Motiven i utställningen är genomgående inspirerande med vattenmotiv i form av hav, vikar och åar, samt båtar. Det är en enhetlig utställning som bjuder på en spännande dubbel textur. Även om det kan vara en utmaning att upptäcka för det otränade ögat.
Som så ofta med akvareller utstrålar en elegant stillhet och föreställande motiv som bär ett klassiskt djup. Diagonala och förminskade objekt bidrar till bilddjupet på ett slående sätt. Ett rörligt vattenflöde formas genom två distinkta diagonala linjer; först från höger till vänster, och sedan dramatiskt tillbaka. Detta skapar en effekt där ån plötsligt byter riktning åt höger i bilddjupet.
Många av de mindre formaten har en högre upplösning, vilket verkligen är imponerande! Kanske har konstnären haft mer tid att lägga sin själ i dem? I de större verken kan vi glädjas åt fokuset på fantastiska objekt som en sten eller en fågel. Detta fokus är helt förståeligt. Det är spännande att tänka på hur lång tid det skulle ta. Uppnå samma fantastiska upplösning och kontrast som i de mindre formaten!
En utställning av Anders Andersson på Galleri Westerlind, med fokus på akvareller av vattenmotiv. I de mer grövre alstren är det faktiskt inte lika linjärt som i de mer högupplösta motiven. När vatten och vågor reflekterar ljuset, blir det fantastiskt. Ljussättningen är dessutom utmärkt.
Utställningen visar akvareller av Anders Andersson med fokus på vattenmotiv, broar och naturlandskap. Det råder ingen tvekan om att det är det estetiska som dominerar i motiven. Även om en social aspekt finns närvarande, är det helt klart att det psykologiska planet inte har någon relevans. Ragnar Josephson diskuterar just dessa tre aspekter i sin bok ”Konstverkets födelse”. Det finns ett socialt, psykologiskt eller estetiskt förhållningssätt i skapandeprocessen av en målning. Vanligtvis handlar det om en kraftfull kombination. Dessa tillstånd växelvis interagerar. I Anders målningar upplever jag främst stillhet, estetisk skönhet, lugn och harmoni.
Första alstret i utställningen ”Kvarglömd” – en ensam brygga mot havet med en orange hink ovanpå. Den har en imponerande nyans i himmelsgestaltning som helt klart fångar blicken. Denna nyans genomsyra även ett senare verk. Jag är djupt imponerad av den mjuka och stilrena toningen som tydligt definierar var det vita pappret möter sin grund.
Två akvareller av gamla Volvo-bilar parkerade vid en lada, fångar kontrasten mellan bil och natur i utställningen. Jag rullar stolt in i utställningen. Självklart rullar jag ”3 x Volvo”. Jag älskar ”2 x Volvo” – kanske för att den verkligen sticker ut i samlingen. Gamla volvobilar intill en lada och leriga vägar skapar en fantastisk atmosfär. En Volvo Amazon och en Volvo PV står stolt uppställda bredvid ladan. Koloriten skiljer sig markant från de vatten- och havsnära motiven. Gamla bilar framträder som en stark kontrast till båtar, vikar och hav. Sedan ser jag en cykel som vilar mot en vägg med texten ”Paus”.
Som helhet är utställningen verkligen fängslande. Akvarellerna denna gång förmedlar sina motiv på ett enastående sätt, vilket gör att de blir ännu mer intressanta. Några verk att lyfta fram, är; ”Blåis III”, ”Kl. 07.32”, “Utlopp” och ”Nyköpingsån”. Dessa alster strålar av hög kontrast och en överväldigande detaljrikedom. Rörelse och speglingar i vattnet fascinerar mig alltid.
© Björn Blomqvist 2014-10-25
-
Det ARTar sig 👀
Jag började med Lasse. Ni vet, Åberg – mannen som kan få en att le bara av att höra namnet. På galleri Westerlind pågår just nu Lasse Åbergs färgsprakande utställning Art’s Fun! där hans humoristiska värld tar form genom grafik – mestadels litografier – och några lekfulla originalverk i form av kollage. Det är som att kliva in i en glad skrattbubbla fylld av hans karaktäristiska charm.
Medan jag vandrar runt bland titlar som skulle få en ordboksredaktör att gråta, är jag i mitt rätta element – ensam med mina tankar och konstverken. Skaparen själv håller hov i rummet bredvid och pratar om sin konst och senaste bok. Jag lyckas fånga galleristen för en snabb pratstund innan jag fortsätter min konstnärliga pilgrimsfärd, i numerisk ordning – ett konstverk i taget, som en snigel på speed.
Plötsligt stormar ett fyrtiotal besökare in i det lilla galleriet, som om någon annonserat gratis kanelbullar. Jag blir inklämd mellan en staty och en tant med en gigantisk ryggsäck. Jag försöker desperat låtsas som att jag kan andas och samtidigt hinna titta på konsten. Jag vill ju stå där som en djup tänkare, begrunda och analysera – men nu känns det mer som jag deltar i en konstnärlig version av kollektivtrafiken i rusningstid. Föredraget är slut och hela publiken följer efter, som om de alla blivit kallade till ett hemligt vernissage med gratis snacks.
Jag passade på att fråga Lasse själv om bakgrunden till ett av hans verk, “Patrik O Putrik”. Han förklarade vänligt motivet, och de som är födda på 1950-talet eller tidigare kommer säkert förstå det, till skillnad från mig innan jag frågade.
Utställningen är ett riktigt Musse-kalas! Föreställ dig en kunglig katt med krona och pärlor, och en burk gåslever som om det vore en kunglig skatt. Eller Musse mitt i en afrikansk djungel, omgiven av masker och gestalter – snacka om kulturell mix! Och Lenin? Jo, han tar en promenad med ett paket hushållspapper, men vänta lite… det står ju Leni på det! Det är bara början på det roliga!
Åh, Lasses humor! Den är så djärv, så uppfriskande! Han vågar sig på förfalskningar och liknande, och skapar därmed en helt ny dimension av konstnärligt uttryck. Tänk dig Piet Mondrians ikoniska målning, “High and Low”, med en Mussehand som lekfullt drar i en av de svarta linjerna! För en konsthistoriker kanske det inte är det roligaste, men för oss andra är det en explosion av kreativitet och ironi! Det är som att Mondrian själv ler ner från sin himmel och njuter av Lasses busstreck. Och sedan, när rummet glesnar, lämnas vi med en känsla av mystik och förundran. Vilken fantastisk konstnär!
Alla kan inte dela min entusiasm och stanna kvar i timmar. Jag tar pauser, och tankarna flödar fritt igen. Motivationen återvänder, likt verket “Motivation”. En pingvin med en träregel på huvudet och en fisk hängande framför ansiktet symboliserar en ständig drivkraft. Den åker rullskidor – jag går vidare till nästa galleri.
På Galleri Sjöhästen är det en härlig blandning av stilar! Lasse Åbergs litografier med sin tecknade touch och hans kollage och hommage står i fin kontrast till de stora akrylerna som möter mig där inne. Färglagren är tjocka och det är en direkt koppling till både Renässans- och Barockkonst, fast med en mörkare och mer dramatisk känsla.
Mörka silhuetter av personer med ryggen åt oss, men vända mot ett starkt ljus i mitten, är ett återkommande motiv. En riddare syns också, oftast med ett ljus i bakgrunden. Det är tydligt att konstnärerna har en klassisk skolning, och mycket känns igen från konsthistorien.
De större verken i nästa rum transporterar mig direkt till ett storslaget nationellt konstmuseum! Motiven har en så stark historisk resonans. Ta bara “Alkemisten” till exempel. Två figurer står sida vid sida, och den Georges de La Tour-liknande ljuskällan i bilden skickar mina tankar på en resa genom konsthistorien. De intensiva färgerna – rött, blått och gult – tillsammans med de grova penseldragen och det genomgripande ljusdunkelmåleriet (clairobscur) skapar en helt fängslande upplevelse!
Målningarna är fyllda av symbolik och mystik, med landskapsmotiv uppdelade i två faser – en övre och en undre del i mörka nyanser, och en ljuskälla någonstans däremellan. Ljuset kan komma från solen, en uppsprucken himmel eller en ringlande flod. Måleriet är djupt, symboliskt och måleriskt, utfört på duk med akryl, vilket ger en modernare tolkning av 1600-talets pannåer och tempera. Trots den moderna stilen finns känslan kvar, men inte på ett sätt som direkt kopplar målningarna till just den tidsepoken, utan snarare till ett modernt måleri.
Efter en lång vistelse på ännu ett galleri, räcker det för denna gång. Båda utställningarna är uppgraderingar jämfört med tidigare besök. Lasse Åberg levererar alltid, och på Galleri Sjöhästen förväntas mer än på andra gallerier i stan, vilket även denna gång infriades.
© Björn Blomqvist 2014-10-18
-
En andlig resa genom konsten
Ny utställning (vernissage) “Intonat”, nya intryck men samma gamla vanliga galleri. För en gångs skull höll jag låg profil, typ som när det inte är vernissage och inga konstnärer finns där att snacka konst med. Man kan ju inte alltid vara festens mittpunkt, eller hur?
Fiskhuset, en plats för utställning och konstnärlig inspiration. I min sedvanliga konstnärliga pilgrimsfärd vandrade jag genom utställningen, med en blick skarpare än en höks, och granskade varje mästerverk med den vördnad en katt visar en laserpekare. Först Katarina Sandgrens kvadratiska akryler, som fick mig att undra om hon målat dem med en linjal och en gradskiva, och sedan Åsa Granskärs oljepasteller i samma format, som fick mig att längta efter en rejäl portion pannkakor.
Andligheten var den gemensamma nämnaren. Innan jag valde att samtala med en av skaparna delade jag min upplevelse och beskrev den röda tråden av religiös och andlig natur som jag direkt uppfattade. Detta ledde till en fascinerande föreläsning om de sju olika chakran, som finns inom hinduism, yoga och new age. Dessa chakran, var och en förknippad med en specifik färg, förekommer i många konstverk. Jag reflekterade inte över detta i första anblicken eftersom jag saknar förkunskaper inom området. Mitt fokus ligger främst på det estetiska och konstvetenskapliga, inklusive teknik. Med tanke på utställningens syfte, som kretsar kring andlighet och mening, blev min analys av målningarna mindre inriktad på konstnärliga, estetiska och konstvetenskapliga aspekter. Lektionen om chakrasystemet var dock givande. “Chakrabalansering”, till exempel, är en metod som syftar till att skapa jämvikt mellan olika energier i chakrasystemet, vilket i viss mån liknar intoning.
Målningarna är mindre stilistiska och estetiskt tilltalande än vad jag är van vid, eftersom fokus ligger på deras innehållsmässiga betydelse och mening. Oavsett om det är andlig eller religiös konst med tonvikt på innehåll, kan ingen idag mäta sig med dessa mästare. Renässansens och barockens mästare var oöverträffade i religiös målerikonst.
Koloriten och den linjära/måleriska stilen varierar, och 3D-perspektiven är begränsade. Dessa konstnärer är inte världskända, så man förväntar sig inte att bli helt överväldigad. Mitt idol-jury tänk hade inga kandidater den här gången heller. Jag gick runt i utställningen tre varv och samlade intryck. Motiven inkluderar människor, skyddsänglar, healing och gudinnor, ibland poserade med ett av de sju chakran, som hjärtat, Solar plexus, tredje ögat och strupen.
Pastellerna utforskar teman som brustna hjärtan, splittringar och saknad, vilket skapar ett betydligt mörkare symbolspråk jämfört med akrylerna. Trots detta ger element som eld, sinnen och spiralformade resor inåt i bildytan ett 3D-perspektiv. Spiralen bidrar till en uppfattning om rörelse inom bilden.
I symboljakten i utställningen lyfter jag fram elementen grottan och berget. Ett av verken heter just “Grottan”, medan ett annat föreställer ett berg. Varför dessa två motsatser? Konstnären förklarade att grottan symboliserar det kvinnliga och berget det manliga. Jag fördjupade mig i detta i mitt symbollexikon och fann att grottan representerar moderlivet och födelse, vilket är starkt kvinnligt. Den fungerar också som en mötesplats, och vatten i närheten symboliserar liv. Tyvärr hittade jag ingen tillfredsställande symbolisk förklaring för berget, så jag lämnar det åt framtida forskning.
Efter att ha besökt “Intonat” kände jag att jag behövde bearbeta alla intryck innan jag gav mig på nästa utställning, som låg precis tvärs över gården. Jag planerar att återvända en annan dag för att ge den den uppmärksamhet den förtjänar. Utställningen på Galleri Vindfång, mittemot, erbjuder en välkommen kontrast till det konstmöte jag just upplevt. Jag ser fram emot att besöka den snart, med ett enda fokus – just bara på den! Den känns mer i min smak, så att säga.
På återseende!
© Björn Blomqvist 2014-10-04
-
Enkel snabb höstdikt…
Ett årstidernas år
en nyans löven får
Ett mörkrets dag
en kvällsvind så svagEtt virvlandes fång
en vajande stång
Ett grenverks stam
en sol tittar framEtt himlaspels lek
en regndroppes smek
Ett gråväders fart
en årstid från startEtt lövtäckes säte
en lövslungas läte
Ett vädrets makt
en storm med kraft© Björn Blomqvist 2014-10-02
-
Uppgradering – upprepning
Ett myrsteg in i trapphuset möts jag av den magnifika röda elefanten “High in New York”. Den griper tag i min uppmärksamhet, men skrämmer mig inte. Jo, den är stor, som elefanter är – men inte som ni kanske tror, utan bara på bild. Den röda elefanten står på en kedja, uppspänd mellan New Yorks ikoniska höghus. Under den, en samling gula taxibilar. Motivet återkommer flera gånger i utställningen, och det är just det som gör det så fängslande! Däremot har jag uppdaterat mig. Jag vet att Galleri Sjöhästen visar verk av mer etablerade konstnärer. Detta är jämfört med vissa andra i stan. De gör detta även nu, trots upprepade motiv. Vilken passion!
Innan jag går upp för trappan stannar jag till vid den röda hjorten “My Deer Friend”, som står framför en annan trappa. Den är fläckvis färglagd i blått, ett motiv som återkommer i skiftande kolorit. Innan jag når trappans topp möts jag av noshörningen “Having a Ball”, som balanserar på en stor gul boll i en slottssal med delvis gul bakgrund. Slutligen tar jag en tur med den röda fågeln “Even the raven” vid den kinesiska muren.
Lars Tunebos fotokollage (mixed media) pryder galleriets väggar, med djuren i centrum. De stora formaten fångar först uppmärksamheten med sina upprepande motiv, men en närmare titt avslöjar en djupare innebörd. Konstnären har för hand målat de starkt färgade djuren, medan den svartvita bakgrunden är ett skickligt sammansatt kollage av olika motiv. Även de delvist färglagda bakgrunderna är kollage, vilket vittnar om Tunebos förmåga att harmoniskt kombinera olika element.
Kvinnan i ensamt glittrande rött (“Bat Chair”) måste ha tagit sin tid att få till. Den rosa leoparden i trädet likaså “I ain’t moving”. Den förekommer flera gånger. Det är fascinerande hur det krävs kunskap att skapa samma motiv flera gånger, det blir till en upprepning. Det får mig att snabbt gå vidare till nästa alster. Flodhäst i ett 50-talstema gör sin rätt då konstnären valt färgerna rosa och turkost “Who parked the pink hippo”. Det är liksom 50- och 60-talet enligt mig i alla fall.
Vilken otur! En färggrann elefant står på näsan framför Royal Albert Hall med skylten “Looking for a gig”. Konstnären har använt fotokollage i bakgrunden för att symbolisera en elefant som väntar på att göra entré på scen. Utställningen innehöll även skulpturer, främst glas- och bronsverk av Astrid Gillenius. Målat glas, fastsatt i stenblock, visar geometriska figurer, ansikten och ögon i linjärt utförande, avskilda av svarta linjer. Motiven påminner om modernism, kubism eller Matisse, vilket gör att man kan bortse från försök att hitta ett djup i dem.
Makt, mod och knutna nävar leder mig vidare in i utställningen, där brons, glas och sten dominerar. Snäckor, nävar och masker möter mig därinne, men det är allt. Jag går ett varv till och studerar djuren i starka färger, på jakt efter symboler och ikoner. Men det är för många olika djur och motiv, så jag ger upp.
Jag brukar analysera element som djup, perspektiv, symbolik och konturförhållanden. Lars fotokollage uppvisar tydligt djup. Kolorit är en annan viktig aspekt, med en svartvit fotobakgrund som kontrasterar mot starkt färglagda djur i förgrunden. Symbolik kan tolkas i de olika färgerna och djuren, men jag lämnar det åt betraktarna att utforska dessa tolkningar.
© Björn Blomqvist 2014-09-28
-
Retirera
Ingen konstnär jag är
Ingen pensel jag har
Andra bilder jag bär
Andra färger jag tarMålar bilder i sinne
Målar färdigt i ord
Torkar pensel i linne
torkar tankar i jordÄltande röst av ånger
Ältande tanke av tröst
Smärtans ton av sånger
smärtans del av bröstHåller hårt om räcket
Håller med om saken
Denna sida om strecket
Denna åsikt om smakenFaller på eget grepp
Faller av eget vrål
Seglar i eget skepp
Seglar mot eget målTrasig i hela jaget
Trasig av hela striden
Ångest över hela slaget
Ångest mest hela tiden© Björn Blomqvist 2014-09-26
-
Som en Idol-jury i ett konstgalleri
Jag förstår att det låter lite metaforiskt, men vad är det egentligen jag söker? På grund av tidsbrist och brist på kandidater hamnade jag återigen på Galleri Fiskhuset. Just nu visas akvareller på galleriets väggar, och likt en idol-jury är jag trött på slätstrukna trubadurer. Det kanske låter lite elakt, men jag har faktiskt blivit trött på akvareller på senare tid. Jag vill uppgradera mig och se en utställning med det lilla extra – den som kan blåsa mig ur stolen, så att säga, och ge mig rysningar.
Fiskhuset galleri, där akvarellutställningen pågår. Snart börjar jag låta som en kräsen idol-jury. Men jag måste, precis som många andra, gå vidare. Det är dags att vidga mina vyer, annars blir jag lika fast i rutiner som en katt i en garnnystan. Akvarellerna på Galleri Fiskhuset är fulla av traditionella element. Stugor, landskap, skog och stilla liv – det är som att ha klivit rakt in i en gammal svensk film. Jakten på rörelse är förgäves, det enda som rör sig är nog min mage efter den där ostmackan jag åt till lunch. Stilleben och landskap i dyster kolorit är lika vanliga som regn i Göteborg. Till slut börjar jag se ansikten i målningarna – är det bara jag eller har jag börjat hallucinera av alla grå nyanser? Kanske är det dags att byta ut akvarellerna mot en komedi-show, det skulle nog få mig att skratta mig ur den här konstnärliga dimman!
Konstnären, som tidigare arbetat med olja och akryl, finner akvarell vara både mer utmanande och mer passande för hennes stil. Hennes palett domineras av kalla, dystra nyanser av lila, grönt och grått. Hon använder sig av linjärt måleri, med tydliga konturer och linjedragningar för att skapa djup. Djupet uppnås genom olika tekniker, såsom centralperspektiv i rum med öppna dörrar och golvplankornas linjer.
Plötsligt exploderar koloriten i starkt rosa, grönt och blått, som skär av och bildar en klar nyans mot tidigare alster. Denna vakenhet varar i tre alster innan idol-juryn återigen faller i dvala. Nästa sektion är fylld av stilleben efter stilleben – en björnskalle, en hink och trätunnor. Visst är stilleben vackra, men inte i akvarell. Jag längtar efter att se stilleben i olja och tempera av de holländska mästarna från 15- och 1600-talet. Koloriten återvänder till en grå och dyster inramning, och det blir ingen guldbiljett denna gång heller.
Jag går vidare längs galleriets väggar. Jag letar symboler, rörelser och ikoner. Jag hittar inte det jag söker. Istället dyker de omedvetna ansiktena upp igen. I en målning med åskregn tycks jag plötsligt se ett öga och senare ett ansikte i det mörka molnet. Är det bara jag eller? Jag blundar en stund och sen flyttar jag blicken till målningen innan. Tro det eller ej. Jag ser ett ansikte där också – i en gammal ek. Ögon, skägg och hatt! Det blir bara mer och mer creepy. Någon guldbiljett kan jag då inte dela ut. Får väl överlägga.
Tiden rann ut och inget av verken fick mig att rysa eller ramla ur stolen. Jag måste besöka ett annat galleri, eller kanske till och med en annan stad, för att hitta mina kandidater. Jag vet att det finns några riktiga guldkorn bland de abstrakta konstverken som förtjänar en guldbiljett. Dags att öppna eget snart. 😉
© Björn Blomqvist 2014-09-20
-
Är det renässans – då är jag på
Jag blev genast intresserad när jag läste om utställningen på Galleri Fiskhuset. Den visar måleri och teckningar av Michael Vågsten, som hämtar sin inspiration från både renässansen och barocken. Särskilt lockande är att han har studerat ljusdunkelmåleriets mästare. Framför allt har han fördjupat sig i hur Rembrandt skildrade hudens nyanser. Det gör att jag verkligen vill se utställningen med egna ögon.
Ingången till Galleri Fiskhuset, där Michael Vågstens utställning pågår. Jag var där idag, helt uppslukad av Michaels mästerverk, och betraktade det i det stora in i minsta detalj. Den blänkande texturen, skapad med oljefärg, är ett bevis på konstnärens otroliga skicklighet. Som artikeln i SN beskriver, har detta självklart gjorts lager på lager, med en precision som är helt fascinerande. Efter lång, lång tids torkning har han lackerat ytan för att ge den den där klara, förtrollande lystern. Det är verkligen en upplevelse utöver det vanliga!
Det första som sätter eld på min fantasi i renässansmåleriet är den fängslande användningen av primärfärger. Dessa färger dansar i kontrast mot de djupa, jordiga gröna och bruna tonerna, särskilt i Leonardos verk. Figurerna framträder med markanta linjekonturer, födda ur den intensiva färgkontrasten snarare än genom upptrissade linjer. Det finns ingen plats för subtila svep eller toningar här. Istället avgränsas figurerna skarpt mot sina omgivningar. Detta skapar en fantastisk separation och ett grafiskt uttryck som slår an känslor djupt i betraktaren.
Det är mjuka former. Jag kan inte låta bli att tänka på hur konstnären verkligen vill utmana. Konstnären vill förföra våra sinnen. Vad är egentligen syftet med den där rör- eller slangstumpen som dyker upp i varje bild? Varför ser vi hundar och strandade båtar samt fartyg överallt? Dessa frågor virvlar i mitt medvetande som en fascinerande gåta. Till slut kan jag inte annat än att undra om vissa alster kanske är menade att förenas. Finns det halvfigurer som döljer sig i kanterna? Kanske en triptyk någonstans som väntar på att bli upptäckt?
Ett gemensamt drag är det centralt placerade motivet i bildytan. Det skapar inte det så karaktäristiska centraperspektivet. Detta perspektiv tillskrivs renässansmästaren själv – Leonardo. I alstret som kallas “Floating” tycks konstnären har roligt med kapade delar av armar, ben, fötter eller varför inte en halv fisk. Det finns med andra ord en viss surrealism i hans alster. Båtar på torra land, bilar på tak, surfare på en val osv.
Jag frågar mig fortfarande med en brinnande nyfikenhet vad den lilla rörstumpen kan betyda. Jag kan inte låta bli att undra över betydelsen av skräpet han har strategiskt placerat i bildytan. Sladdar, skiftnycklar och hundbäddar ligger i oordning. I min fantasivärld är jag övertygad om att dessa små, till synes meningslösa detaljer bär på ett djupt sammanhang. Jag kämpar med att finna precis vad det är.
Objekt som står i centrum av bildytan kan vara allt från en elegant spade eller ett majestätiskt bord. Det kan också vara en förtrollad läsare, ett dansande par i harmoni eller en ruffig motorcykel som skriker av frihet. Varje detalj tycks stråla av konstnärens brinnande intresse. Något unikt i bilden ska stolt placeras i mitten. Det är omgärdat av majestätiska träd, livliga djur, människor fyllda av liv eller svävande flygplan. Djur och träd är tidlösa symboler av skönhet. Dessa symboler är vanligen närvarande i konsthistorien. De berikar varje verk med sin närvaro.
Nog finns det en hel del annat att säga om utställningen. Det mystiska med halvfigurer skapar en fascinerande atmosfär. En flod av surrealistiska element bidrar ytterligare till denna känsla! Huvudbonader och bar överkropp står i förgrunden av Michales målningar. Man kan verkligen undra om det är en djup personlig reflektion som förmedlas genom dessa verk.
Det är de starka primärfärgerna som verkligen imponerar. Kontrasterna dem emellan spelar en avgörande roll. De mjuka formerna i figurerna förstärker det jag ser och ger en enastående visuell upplevelse. Det finns ett flöde, där allt följer samma mönster och kolorit, vilket gör det behagligt för ögat. Jag uppskattar verkligen konstnärens skicklighet och den konsthistoriska inspirationen som ger verket en unik dimension.
Att ormen finns i nederkant i bild och stegen i överkant ger en tydlig och direkt förklaring. Konstnären har en uppenbar insikt om den gemensamma symboliken mellan de två figurerna. Ormar och stegar representerar ett indiskt brädspel där dygder (stegar) guidar spelarna mot himlen, medan laster (ormar) drar dem tillbaka. Detta samband är inte långsökt; det är en insiktsfull koppling. Ni som följer bloggen vet att jag alltid söker efter djupare förklaringar och skarpa insikter i mysterier.
© Björn Blomqvist 2014-09-02
-
Ovissheten…
Komparativa känslor
tungan på vågen
Jämförande värde
balansakt på brädeOvetandes kluster
framtidstro i oro
Överträffade försök
obesvarade upp i rökDimtäta illusioner
dunkar hårt i rygg
Replikerande försvar
hånfullaste svarMålbild av flimmer
skärpa eller fokus
Hoppfulla tankar
ångesthjärtan bankar© Björn Blomqvist 2014-08-30
-
Hålla masken och fånga ögonblicket
Grått, öde och stängda dörrar möter mig därinne. Ett kärt återseende! Galleri Fiskhuset och jag har delat otaliga stunder, fyllda av både magi och stillhet. Utställningen som nu är inne på sin sista dag, bär den passande titeln “Magi”. Tre konstnärer, var och en med sin unika konstform, möts i galleriets två utställningsrum och skapar en symfoni av kreativitet.
Exteriör av Galleri Fiskhuset, platsen för utställningen ‘Magi’, som presenterar verk av tre konstnärer. Jan Lindahls enorma fotografier av öde hus, lador och fasader förmedlar en känsla av övergivenhet. Deras svartvita estetik, med stängda portar, mörka fönster och reglade dörrar, förstärker denna känsla. Men plötsligt öppnas en dörr och färg strömmar in i bildytan, vilket ger liv åt en lika öde byggnad.
Utställningen börjar ta form, sprudlande av färg, liv och rörelse! “Sjöhästar” är inte vad man först tror, men jag förstod genast den geniala tanken. En stilla stock vilar i ett spegelblankt vatten, och hästformade grenstumpar reser sig majestätiskt ur ytan.
Två triptyker flankerar öppningen till nästa rum och visar havets och vattnets kraft. Den ena avbildar en stilla vik med övergivna redskap för att dra in fisknät, medan den andra, i starka gröna naturfärger, skildrar en livlig bäck som forsar genom skog och mossbeklädda stenar. Jag tror att färgfoton förmedlar liv och rörelse, medan svartvita bilder fångar stillhet.
När jag lämnar fotokonsten bakom mig är kontrasterna lika enorma som fotografiernas storlek. Ingrid Stattins akvareller kan inte jämföras med fotokonsten, men de är föreställande och lekfullt gestaltande av naturlandskap. I dessa målningar sökte jag allt det där jag alltid letar efter: djup, rörelse, form, färg, linjer, symboler och så vidare.
Alstrens färgsättning pendlar mellan mörka och ljusa nyanser, och fångar landskapen i dagens gång. Hennes teknik för att skapa djup är tydlig, med vägar och staket som diagonalt skär genom bildytan, nedifrån och upp. Motiven är oftast tvådelade, med landskap och himmel, och fyllda med berg, stugor och andra element som ger liv åt de annars öde vyerna.
Två alster med ansikten bryter trenden i bildsviten. D1e är modernistiskt och linjärt återskapade. Jag blev genast nyfiken på vilken genre eller konststil de kan placeras i. Kanske är det lite överdrivet, men jag får en känsla av kubism à la Matisse. Varför just det är svårt att säga. Det är bara mitt första intryck.
Ansikten i all ära, men tänk om varje ansikte bar en mask, en mask som dansade och förändrades med själens alla nycker! Vilken magi det skulle vara! Men låt oss vända blicken mot Monica Karlssons förtrollande broderade masker. De svävar som drömmar på olika platser i rummet. En cirkel av utsmyckade masker, upphöjda på eleganta pinnar, bjuder in till en hypnotisk vandring, varv efter varv, i en evig spiral av skönhet. Materialet i stommen förblir ett mysterium, en lockande gåta. Men tygets textur, sömmarnas precision och färgernas vibrerande prakt – allt detta är en hyllning till Karlssons mästerliga hantverk.
Det är mestadels linne och olika sömmar som jag inte är så bekant med, som läggsöm och kastsöm. Linnetyget är färgat för hand, vilket ger det en unik touch. Jag lade märke till att det på hjässan av maskerna ofta finns en uppstickande dekoration, som stänger, horn eller en slöja, vilket ger det en extra dimension.
Efter alla fantastiska bildintryck, tog jag inte lika lång tid på mig att studera broderierna vidare. Jag gick utställningen i den ordning jag själv tycker är mest spännande! Fotokonst älskar jag, men akvareller är jag inte lika förtjust i nu för tiden. Broderi, beroende på vad det är, blir jag inte så uppslukad av. Varför vet jag inte riktigt, men det är ju så det är ibland!
© Björn Blomqvist 2014-08-20
-
Bråviken i alla ära – men Femörehuvud levererar
På huvudet, två uppspända ögon som möter naturens estetiska kraft…
På Femörehuvud finns flera attraktioner. Det finns ett museum över kalla krigets dagar (Femörefortet). Det finns också ett naturreservat och ett konstnärstillhåll. Dessutom är det en vacker plats att vila ögonen på. Femörehuvud är mer eller mindre stadens pärla. Oxelösund – staden vid havet, orten med den vackra skärgården.
Välbesökt och välbevarat. Faktiskt en inspelningsplats (2009) – i den tyska långköraren Inga Lindström, är Femörehuvud ett måste för alla att få uppleva.
Jag höll hundkopplet med ena handen och mobilkameran med den andra. Bilderna fångades snabbt. De fångade mig i ett havskast av estetisk skönhet.
Ett kulturmöte som blev ett naturmöte med havsvågorna slående mot klippan, gjorde ingen skillnad. Lika tagen och lika begeistrad som vanligt gjorde jag mitt för att njuta av naturen och samtidigt dokumentera den.
Femörehuvuds karakteristiska fyr som står stolt vid havets kant. 
En stilla havsutsikt vid Femörehuvud med mörka moln som speglar naturens skönhet. © Björn Blomqvist 2014-08-17
-
Under havsörnens vingar
Likt havsörnens vingar, lika utsträckt är akrylen i Anna Wirmans abstrakta målningar längs ena kortsidan. Ett tjockt lager akryl sträcks ut i raka, men ack så abstrakta linjer. Rött, vitt, svart eller varför inte turkost, fyller den vita men också den svarta bakgrunden. Ur ett estetiskt perspektiv är de abstrakta målningarna snygga och trendsättande. Den tjocka texturen blänker så som akryl oftast gör. Bara i en av de abstrakta målningarna kunde jag, via min fantasi, hitta ett föreställande motiv. Ett fartyg med master och segel. Det var min fantasi som skapade det, vad andra ser är upp till dem.
Konstnärens skicklighet inom olika måleritekniker är uppenbar. De färgstarka abstrakta verken följs av akvareller, både abstrakta och föreställande, med motiv som naturlandskap och havsvikar.
Utställningen tände en gnista i mina analytiska tankar, och fyrar var ett återkommande motiv bland akvarellerna. Som ni som följt bloggen vet är jag en stor anhängare av abstrakt konst, medan akvareller inte riktigt fångar mitt intresse. Därför spenderade jag mer tid i nästa del av utställningen än vid akvarellerna.
Alster efter alster granskar jag, millimeter efter millimeter. Mycket mörka färger och landskapsbilder, varvat med skog och vatten. Många figurer är måleriska där konstnären utelämnat starka konturer med enskilda linjedragningar.
Vad har havsörnen egentligen med saken att göra?
Vissa målningar visar en havsörn i luften med utsträckta vingar, medan andra fångar den på väg att landa. Dessa havsörnar symboliserar rörelse i bilderna, liksom några fiskmåsar i en annan målning. Jag letar också efter perspektiv och djup, och det är tydligt att Anna Wirman behärskar dessa tekniker.
Centralperspektivet pulserar av liv i denna komposition, där grusvägen drar oss in mot evigheten som en tratt av parallella linjer. Blicken sveps med mot det skimrande ljuset längst bort, ett ljus som inte bara är en fysisk punkt utan ett andligt ankare för konstnärens själ. I skogsscenen, där träden står i en kraftfull diagonal mot bildens djup, uppstår en rytm som bär betraktaren in i målningens hjärta. En osynlig diagonal, som slingrar sig från nederkanten och upp mot höjden, förvandlar stillheten till en dynamisk rörelse. Här förenas perspektiv och passion; naturen blir en väg mot ljuset, mot det innersta uttrycket av konstnärens längtan.
Det är inte bara de vibrerande abstraktionerna och de förtrollande naturlandskapen i naturens alla nyanser som fängslar mig, utan en stubbe. En stubbe, anspråkslös och till synes obetydlig, förvandlas i hennes händer till ett kraftfullt uttryck. Sättet hon målar den på, den djupa gestaltningen, låter oss läsa in en hel värld i denna enkla form. En hög stubbe, vittrande och bortsliten, viskar om stormar som rasat, om naturens råa kraft. Ett träd, en gång ståtligt, har slitits från sin rot, kanske av en våldsam vind, kanske av tidens tand. Motivet griper tag i mig, kanske för att det bär på en inneboende dramatik, en berättelse om förlust och förvandling. Det finns en outtömlig rikedom i bilden, en inbjudan att utforska dess djup. Det tilltalar mig djupt!
Örnen, en universell maktsymbol, förknippas ofta med solen, himlen, kungligheter och gudar. Fyrtornet, å andra sidan, symboliserar manlig fruktsamhet och Kristus lära, där ljuset vägleder själen till tron. Likheten mellan dessa två symboler ligger i deras koppling till det gudomliga och den traditionella kopplingen mellan makt och män.
© Björn Blomqvist 2014-08-12
-
A chance in Provence – 19/7 to 22/7 (2014)
På toppen av vad farkosten kan prestera, ses andra toppar vara relativt små. På 10 000 meters höjd färdas vi ovan moln och bergkedjor i kampen om att vara högst upp i skyn. Den kampen är redan vunnen. Flygplanet vinner den. Den bevingade farkosten – en flygande rocka från Ryanair, tar mark drygt tre timmar från start. Vingspetsarna vittnar om stabilitet i luften. I kabinen mullrar det. Men det besvärar inte passagerarna. Snötäckta bergstoppar reser sig långt under dem. De gör så i kampen mot molnens vita skimmer.
Rockan går mot botten, d.v.s. den landar mjukt på Marseilles flygplats. Inte förrän flygtrappan når dörren, kan den varma luften svepa sig om våra uppresta kroppar. På fransk mark lämnas farkosten i sticket. Snart är den utbytt mot en något mindre med fyra hjul. Den har även ett femte för att hålla händerna på. Hyrbilen må vara liten. Resan bland stora berg, stora fält och slingrande vägar öppnar en ny värld att utforska. En berg och dalbana i Provence med sikte på det stora med det lila och chansen att finna inspiration.
Den lilla byn Gordes, eller orten om man vill kalla den så, samlar något stort. Stora folksamlingar från stora bussar, vandrar nedanför bergsbyn och håller hårt i sina kameror. Det känns lika stort att hitta en plats att parkera på. Vi gör detsamma som alla andra gjort före oss. De kommer att göra det efter oss också. Ta foto efter foto i all oändlighet. Att trycka på knappen så att kameran går varm och batterier tar slut.
Vägarna är smala och till råga på det, avstängda nästkommande dag. Tour de France kommer till byn. Hurtiga spjuvers på två hjul ska tävla om vem som kommer först i mål. En etappseger ska hålla turisterna på avstånd den dagen och lämna plats för supportrar.
Vy från flygplansfönstret över moln och fjäll, med Ryanairs vinge synlig. 
Vy över snötäckta bergstoppar och moln från ovan. 
Vy över den medeltida byn Gordes, belägen på en klippa i Provence, med charmiga hus och omgivande grönska. 
Väghänvisning för Tour de France 2014, med information om avstängd väg och tidpunkter. Allt är fint, estetiskt och välbevarat sen historiens gång. Historiens vingslag har övertagit flygplanets vingar. Det är vackert och vägarna är ilka slingriga som en politikers svar på en ja/nej-fråga. Allt som svischar förbi skapar eftertanke. Snabbt hamnar man i filosofiska tankar. Eller så drömmer man sig bort som i en historisk roman. Man vill nästan gå i kloster. Dessutom finns det ett inte allt för långt bort.
Djupt inne i dalen, en färd på slingriga vägar i starkt nedförslut, reser sig Abbaye de Sénanque. Cistercienserklostret hade sin guldålder under 1200-talet. Pest och bränder har sårat dess charm. Inte förrän på 1900-talet har restaureringar av klostrets kulturhistoria gjorts. Det är inte stort i yta, men stort att beskåda. De lila fälten kastar sig över en med sin skönhet, doft och välordnade rader. Ränderna går inte ur, så att säga. Som doftande badrumstvål går man mellan raderna – och på klostrets skylt, läser jag emellan detsamma.
På låg växel och på höga motorvarv klättrar man uppåt igen. Det lila, eller violetta om man vill säga så, sitter fast som torkat färg på näthinnan. Bilden av lavendelfält täcker framrutan. Det gäller att hålla ögonen på vägen. Bilderna av de otroligt vackra fälten hinner knappt tyna bort innan nästa rejäla portion lavendel får bilen att stanna till.
En dragningskraft större än man tror, får bilen att fint ställa sig vid sidan av vägen. Över vägen man går – och detsamma, den friska doften får – dras man ner i det randiga landskapet. Den ljusbruna, torra och steniga jorden kontrasterar mot det lila i det stora. Två varma färger håller ett grepp om ögonen och i handen håller man kameran i ett lika hårt grepp. Det smattrar från knappen lika ofta som man i steget, surfar över de violetta vågorna.
Den sena kvällen ska bädda in en händelserik dag. Sova på saken är det inte att tala om. Sova för att orka. En förrätt på äventyret har gjort sitt. Bakom dörrar och fönster i villan kryper längtan fram. Låt mörkret föra tiden framåt i rask takt. Morgondiset ska visa vägen och morgonljuset föra oss framåt. De lila fälten i dalen nedanför växlar färg. Allt mörkare blir de genom nattljusets skimmer.
Efter frukost i blandad valör från frukostbordet, är magen fylld för nya strapatser. Med lavendeldalen bakom sig, reser man tillbaka i tiden. Medeltid, närmare bestämt. Den mörka perioden i historien besöks på på en gråmulen dag. Grå och imponerande reser sig Rocher du Cire (Vaxklippan). Den är längs vägen bort från medeltiden i Monieux – Gorges de la Nesque.
Den mörka, men ack så omskrivna epoken Medeltid, tar emot en med god mat. Det är dock inte med medeltida smaker. Istället är det en typisk måltid med rötterna i Provence. Lamm och ost finns såklart med på menyn. Högst upp i byn reser sig Saint Pierrekyrkan från 1100-talet, i romersk stil. De runda bågarna vittnar om just romersk stil. Den stil som föregick gotiken som är mer känd för sina spetsbågar och kryssvalv m.m.
Den medeltida byn övergår i modernare bebyggelser på vissa ställen. Det kan man ju inte frångå, då nutidens människor, gärna lever i sin samtid. Tre blir sex, om korrektheten står över upplevelsen. På menyn på restaurangen, blir tre rätter till sex. Jo sex… stycken såklart. En aptitretare före förrätt och en före desserten, plus en lite kaka till kaffet. Tre + tre helt enkelt.
På Les Lavandes, mitt på huvudgatan i byn, tyder mycket på en exklusive resaturang, men utan stjärnor. Efterrätten gick inte av för hackor! Ett hack med skeden och den söta såsen rinner som lava ut ur den höga bakelsen.
Snurrigt värre kan nog sägas om resterande resa. En berg och dalbana ligger utdragen framför oss. Till sin lättnad, styrs inte vagnen av andra. Vagnen rör sig sakta framåt längs serpentiner och snirkliga vägbanor. Cyklister och branta stup fraktar hjärtat upp i halsgropen. Väl hemma i Sault faller det tillbaka. Som en sten som lättar från detsamma. Hembyn går inte heller för hackor – också den med medeltida anor. Åskan mullrar i takt med regnet som smattrar mot hotellverandan. En ny dag väntar och den med sol i sikte och höga berg att bestiga.
En uppförsbacke i dubbel bemärkelse ligger framför en. Uppstigning med tunga ögon byter skepnad när en senare stigning på nästan 2000 meter väntar. Den tunga kroppen som restes från sängkanten är lika tung som stigningen mot toppen av Mont Ventoux. Tung uppförsbacke och dimman liggande tätt på toppen, gör resan nedför allt enklare. Den branta backen nedför slingrar sig som serpentinvägar så att bromsarna går varma.
Upprepande tramp på bromspedalen gör att skivorna osar bränt. Samtidigt byter skivan i stereon spår. Bromsskivorna glöder när stereon spelar heavy metal. Cyklister som trotsar uppförsbacken, ska likaså rulla nedför. Dimman gör sikten dålig. Dimljus och låg fart på den plåtbeklädda farkosten “Punto” – ett säkerhetstänk som lyckas väl.
Tvåhjulsentuiasterna blir bara fler och fler. Plötsligt reser sig ett sorts cykel-Mecka upp från Provence vackra landskap. Cyklister tycks vallfärdar till staden Malaucène. Ett mecka för cyklister att kanske meka med cykeln på. Lavendelfälten är bortbytta för länge sedan. Allt lila och violetta förvandlas till grönt. Lavendel blir till vin i distrikten som ligger närmast. Skyltarna blir fler och fler och vinfälten likaså. Vingård efter vingård svischar man förbi.
Ett stopp här och där, men utan vinprovning. Det räcker att ratten är rund. Vägarna svänger tillräckligt för att låta farkosten “Punto” rattas med noll promille i kroppen. Detta gäller förstås chauffören, medan andra är undantagna. Den cykelburna staden bjuder på kultur, precis som i övriga städer. En kyrka och ett slott står på tur. Mitt i byn de står, dit vi går. Så som kyrkor är utformade och hur de vanligtvis ser ut invändigt, var detta inget undantag. En översikt från slottsruinen räcker för att se de charmiga i byns utformning.
Cykelbutik i Malaucène, ett populärt stopp för cyklister som besöker Mont Ventoux. 
Vignobles de Caractère i Vaucluse, Frankrike, visar vinproducenternas engagemang och hantverk. Runda hjul, runda tunnor och gott om runda flaskor ses försvinna bakom en. Nya runda ting ligger framför. Kolonner, teatrar och en runda på stan, så att säga. Det är precis i skarven mellan två epoker. De är delade av vatten med en bro från äldsta epoken av de två. Vaison-la-Romaine står på menyn och det smakar därefter. Kryddor från antiken, toppat med medeltiden och bismak av turistmagnetism, utforskas byn med hopp om att finna historiens vingslag. Ingenting visar på besvikelse, men gott om intryck.
Ruinens brant är ett faktum. Så många objekt, så mycket sten. “Den där bron från romartiden – var är den då?”. Det blir tyst en stund, sen kom svaret. “Du står ju på den!”. “Ojdå!”.
Fullt på kontot – det historiska, gapar batterierna i kameran efter laddning – nu får det vara nog. Icke sa Nicke. “Jag kom, jag såg, jag…” finner ännu mer av antikens spår. Inte bara en utan flera platser. Inte bara en utan flera teatrar. Ett stenkast längre bort, ett kast med en antik byggkloss (kolonn), finns ett gigantiskt område. Områdets historia är densamma som innan. Snabba fötter över latriner, gröna ytor och vackra dammar och fontäner, passerar antikens romarrike förbi och faller lika fort.
476 minuter senare kliver vederbörande in i nästa epok. Enligt vissa historiska källor, börjar medeltiden där antiken tar slut, dvs någonstans mellan år 476 e.kr. och 800-talet, beroende på vilken del av Europa det gäller. Sveriges medeltid startade inte förrän på 1000-talet efter vikingatiden t.ex.
Medeltida torg möter borg när teatern mäter sig med ateljé efter ateljé. Längs smala gränder samlas konstnärerna, sida vid sida. Målare efter målare får sig en måltid vart hen än vänder sig. I brant lutning är bergets stigning en mäktig uppgift att ta sig an. Obeväpnade turister tar sig sakta upp mot försvarsborgen. Kanske en lättare match på tiden när det begav sig. Fullt utrustade fiender med armborst, spikklubbor och slitna läderskor nötte säkert berget lika ömt som samtidens mjuka promenadskor. Strapatsen avslutas när magar ropar efter anfall mot gastronomin.
I valet och kvalet inmundigas mat på fat i annan stad. Mörkret som sakta faller, bäddar in en växtrik uteservering i Carpentras. Staden bjuder inte på något av intresse. Bara mat och bara dryck håller en kvar. Chez Serge vars specialitet är vin, hälsar oss välkommen med en gest som är väl bekant vid detta laget. “Välkommen! Den här vägen”. Lövtunna tryffelskivor och olivolja som aptitretare hjälper föga. Ju mer mörkret faller, ju längre har väntan varit. Till slut en mage mättad och hemfärd gör en lättad.
Ett kulturmöte, sent att glömma var till ända. Vad som sen ska hända är en annan sak. En bil och en växelspak i riktning mot landets andra stad. Hemåt man for men ville gärna stanna kvar. Inspiration, en lyckad tur som nu ska förvaltas, men hur?
© Björn Blomqvist 2014-08-11
-
(Skör)detid
Strör orden
i den näringsrika jorden
Spär vatten
över meningarna på natten
Väntar på svar
från de som lyssnat har
Solen skiner
över deras fula miner
Mottar pikar
av hån vassa som spikar
Ältar mig trött
efter mobben jag mött
Alla skrattar
där jag går och krattar
Skördar mera ord
i lera och torkad jord
Brister i gråt
när regnet faller hårt
Gräver en grop
som dämpar mina rop
Ropen ekar
i deras fortsatta lekar
Groende växter
är näring i mina texter
Skrivna stycket
jag faller för trycket© Björn Blomqvist 2014-08-10
-
Upprepning – samma vals
Som repor i skivan, saker upprepas. Spelaren håller stiftet stadigt på plats. Rummet den står i är nytt – men melodin densamma. Det ekar glåpord lång väg. Samma ord från samma tratt. Är det jag eller de som vevar igång allt?
Varje gång skivan snurrar ett varv studsar jag mellan misantroper och osynliga bollplank. I diskant rop på lösning lyssnar ingen. Basljudet bullrar i pausen mellan arbetspassen. Jag släpar efter – jag kommer alltid få marschera i takt med stenkakan, jagad av vinyler.
© Björn Blomqvist 2014-07-14
-
Vägen ut – vägen tillbaka
Jag har lämnat det upplysta rummet – nu är jag vilse. Jag står i centrum av en dunkel plats. Det är för mig den oinvigda jargongen som håller alla dörrar stängda. Det finns ingen återvändo, inte nu i alla fall.
Jag är som ett öppet kort trots att jag håller färgen. På en helt annan nivå jag befinner mig, genomskådas jag. De läser mig som om allt redan skrivits – på nätet.
Utan att visa mina styrkor är jag inte starkare än min svagaste länk. Med bakbundna händer lyckas jag ändå hålla masken – än så länge. Ju längre tiden går, ju mer lutar golvet – uppför. I backkrönet står någon och drar mig framåt, men min svaga aning gör att jag glider tillbaka – nedför.
Mina tänder gnisslar så länge jag biter ihop. Jag mottar verbala slag utanför ringen – utanför min spelplan. Reglerna är otydliga. Som en trisslott ska vinnaren skrapas fram, allteftersom.
Jag studsar från sida till sida utan att komma under repen. I ringen är alla verbala pikar, slag under bältet. Gonggongen går när kontraktet löper ut. Dessförinnan lutar det på alla plan. Vissa dagar kryper jag, andra dagar står jag och stampar – framåt kommer jag inte!
© Björn Blomqvist 2014-06-20
-
Djupdykning
Spegling i vatten
ett ansikte får
Lyfter på hatten
nytt motiv går
Stampar med sko
det blir ringar
Skrämmer fågelbo
de flyr på vingarGrumligt på yta
en bild tynar bort
Önskar få byta
önskan blir kort
Vandrar mot kust
en stilla hamn
Saknar livslust
ett ristat namnSimmar mot våg
dyker mot djupet
Vem kommer ihåg
hopp från stupet
Ovan ytan andas
simtag mot land
Besluten blandas
räddas av hand© Björn Blomqvist 2014-06-17
-
Värmefläkt
Vind mot gren slå
Stam ur jord växa
Rötter utåt kräla
Furor stadigt ståBarken lysa i sol
Kotte nedåt falla
Solstråle i krona
Skuggornas stolVärme sakta minska
Kyla i nästa vind
Perkele vad kallt
Svordom på finskaSuset möter kraft
Ljudet framåt går
Blåst som trumpet
Glas blandat i saftFram och tillbaka
Träden vajar till
Solljus tar skugga
Lövkrona ej skakaTallen stilla vilar
Ljudlösa strålar
Solen vinner mark
Träffsäkra pilarFriska vinden flyr
Bruset mot tystnad
Öppet sinne i nuet
Nya ögon som styr© Björn Blomqvist 2014-06-14
-
Båtenupp!
Med ett stadigt grepp jag vrider om. Etiketten skvallrar om dess ålder. Innehållet har ålder men mängden snart ett minne blått, färgat som havet. Med smal hals står den stadigt på bordet. Min hals desto större. Som i ett vattenfall sköljs gommen ren. Lika kal som klippan intill.
Sanden grumlas, halsen likaså. Eftersmak i stark arom stinker som tång längs strandkanten. Sjögräset som gör vattnet oklart, går som en strimma genom ögonen efter alla glas. I handen är glaset lika brett som en fender. Stadigt vilande i hand ligger fendern stilla och doppas i vätska.
Vattnet är kallt, isbitarna flyter upp. Havsytan är spegelblank, glasets botten blank. Ett tomt skrov flyter när ett lika tomt glas har gjort mina tankebanor flytande. Ringar på bordet och cirkulerande ögon är propellern som skapar vågor i vattnet.
Ett gungande upp och ned är stegen fram och tillbaka. På samma ställe gungar båten upp och ned, jag från sida till sida. Ljudet av en surrande båtmotor dämpas av den höga ton jag sjunger i. Tonsäkerheten går i vågor, båten gör detsamma.
Båten tar in vatten när min slang kastar vatten. Klippan torkar och gommen gapar efter mer. Båten är halvfull, glaset tomt, jag mittemellan. Det som nyss flöt sjunker och jag når botten.
Björn Blomqvist 2014-06-10
-
Kärleksvalv
Vid valvets karm
dina ögons grind
I gotikens charm
mörka tårars kindPå skuggsida står
själars arma sorg
Tidens mörker går
flyende över borgI grindens galler
dina tårars plats
Gråten som faller
i raserat palatsPå murens kant
ditt hjärtas lås
På ruinens brant
lättar mitt kråsFörlåten som ekar
sväljande i hals
Fanfar och lekar
i en kärleksvalsVissna rosor röda
bleknar på chans
Börjar om i möda
bjuder upp i dansSårbarhetens lära
vid valvets bågar
I låsstenens ära
på nytt jag vågar© Björn Blomqvist 2014-06-09
-
Närkontakt
Mellan mjuka lakan
ögon blundar ihop
Rörelser i blindo
händer förs sammanVärme under huden
smekningar utanpå
Leenden för samman
skratt utan blickNärhet i mungipor
läppar möter upp
Kyssar i rörelse
vandrar över kroppLjusröda neonljus
lyser över akten
Ilfart av blötan
droppar mot tygetDjup andningsvila
mot stönande eko
Neonskylt slocknar
med solens uppgång© Björn Blomqvist 2014-06-03
-
Inte nu igen
Jag tänkte inte klart
vad var det som hände
Jag var inte så smart
en chans jag brändeJag teg inte om saken
varför jag det gjorde
Det föll mig i smaken
det jag inte bordeJag väntar mig en pik
svaret på en gärning
Jag är mig inte lik
fel att kasta tärningJag framställdes dum
där tiden stått stilla
Jag rodnade flera tum
måste det vara så illa© Björn Blomqvist 2014-05-29
-
Låsning
Läser rätt
lagrar fel
Oro samlas
frågor går
Ja eller nej
nu eller senSamlar mod
faller bort
Skriver ned
ältar upp
Hur eller vad
vem eller varKastar tankar
löper amok
Dubbelt spel
flera bollar
När eller om
då eller inteKopplar på
stänger av
Fiskar tröst
söker bete
Tänka eller ej
göra eller gå© Björn Blomqvist 2014-05-26
-
Baksidestango
Hör sus från vägens liv
blandat med lättan vind
Fåglars kommunikation
i lag med lövens tystnad
Flagga vajar i färgerna två
på stång mot skuggan gråSer blint efter åkande bil
följt av bussens höga ton
Växthustaket speglar sol
i växtlighetens arma tjänst
Gräset gror i ökande takt
vilar i gräsklipparens maktFöljer med i krukans match
gungande fram och tillbaka
Kedjornas hängande längd
håller växt i pendlande fart
Allt ovan mark med vinden
rör sig i takt med lindenSköljer mun med sodadricka
fylld med koffein och socker
Flaskans inneboende vätska
fyller kropp i kokande form
Mot soldiset ögonen söker
kisande där molnen kröker© Björn Blomqvist 2014-05-22
-
upp…
Stor oro, litet hopp
uppgivenhetens lopp
Ny plats, gammal sed
upprepningarnas led
Vaket öga, sovande liv
upprinnelsens adjektiv
Nära på, långt borta
uppskärandes aorta
Rätt val, fel förslag
uppståndens andralag
Springer av, går fel
uppsnapparens spel
Tystnar in, talar ut
uppdragets diktslut© Björn Blomqvist 2014-05-21
-
Bara så att…
Fri från bojors vakande ögon
jag spelar högt med alla ord
Färdandes genom ett lyckorus
jag fångar atmosfärens lungaSmickrad av dina kärleksord
jag omfamnar duvans vingslag
Tagen av stundens ögonblick
jag kastar läppar över halsöppen mellan navel och hjärna
jag startar alla känslokanaler
Pirrig i buken efter närvaron
jag lägger korten på bordetMottaglig vid nattens timmar
jag låter mörkret smeka kropp
Blind i fullmånens starka sken
jag knyter bindeln runt livet© Björn Blomqvist 2014-05-19
-
O-perfekt känsla
I den minsta atom
noggrannheten styr
I vätska och arom
otryggheten flyrDen felande länken
en ältande skara
Den trasiga bänken
en framtida faraEtt oroande moment
det fruktade felet
Ett viktigt element
det vanliga speletMed perfekt före
som briserar fort
Med laddat snöre
som brinner bortHar värderat illa
på främmande mark
Har stannat stilla
på kommando sparkFår beklagande råd
av mången kumpaner
Får ångestens nåd
av mörkaste tulpanerVill flyga tillbaka
en föregående saga
Vill verkligen skaka
en profilförlust haga© Björn Blomqvist 2014-05-18
-
Annorlunda
En arbetsmyra på sekunderna fyra
armarna går men hans tankar står
En filosof på kommande katastrof
tänker mera men mina år är fleraEn arbetshäst på golvet som bäst
ivrigt sliter men hans orkar biter
En humanist på lag som maskinist
hamnade fel men jag vet ju en delEn driven knegare på gång är given
orken ökar men hans moder krökar
En tänkare i tidningarnas blänkare
gör susen men jag räknar till tusenEn riktig snubbe på arbete är viktig
hunger den letar men hans ord retar
En diktare på platsen bland viktare
hoppande vikt men jag skriver en dikt© Björn Blomqvist 2014-05-18
-
Ointaglig
Ni ser en yta
gjord av pansar
Ett yttre skal
skydd åt själen
Ytskikt i svart
som spegel inåtEtt reglat valv
låst och säkrat
Ett inre kaos
bevakat åt mig
Tjocklek i tum
som kraft utåtEn hemlighet
gjord av rädsla
Slingrande svar
byggt på oro
Innehåll i svart
som sanningshaltosagd sanning
låst tillsvidare
Arméer av krav
stoppas vid port
Ni får inget veta
som är viktigtNi ser en sköld
gjord av stål
Hemliga svar
samlade i högar
Ingen får veta
som inte är näraNi rör vid ytan
låst för access
dolt bakom kant
finns en glipa
Jag håller tyst
som mitt försvar© Björn Blomqvist 2014-05-17
-
“Klackspark”
En ny vind som kastas fram
omringar mitt huvud
Från samma håll och budskap
den tränger genom skalet
En lätt bris lägger sig mellan
mina hjärnhalvor
Vindens sele som dras åt
värker som strypkoppel
nitat på insidan
Sakta blir det vindstilla
Kort därefter släpper
tyngdlöshetenFritt viftande med vingarna
lämnas bostadens trygghet
Nonchalans av klackspark
en havererad målchans
Kopplet skaver djupa märken
i nacken
Andningen ökar i en vindby
över lugna vatten
Försök till nya tankar
välts omkull av ärlighet
och pliktTillbaka i samma fålla
står jag tittande bakåt
På samma sätt i alla år
går plikttrogenheten
vinnande därifrån
Täckt av mossa fast
i kopplet
Återvändo utan ångerknapp
enligt pliktens
alla regler
Aldrig ska fria sinnet
fritt få slå slag
i allt likt
en klackspark© Björn Blomqvist 2014-05-15
-
Balansgång
Någonstans långt bort inom mig
en skugga av tvivel vispar runt
Faller fel men ändå i rätt grej
två sidor av oron hamnar i buntDragande på sanningen jag tiger
en osagt fras om ditt och datt
Hamnar fel med rädsla som stiger
två tysta saker i mörkaste nattFörundrande människor letar fel
ett misstag gör saken än värre
Håller tyst håller bubblan hel
två om saken ber för vår herreVaskar fram en profil jag hittar
ett sätt med tapperhet över ego
Repriser kommer och åter tittar
en upprepning i klossar av legoBitar lär hamna på rättan plats
det okontrollerade tränger fram
Varje dag jag lämna mitt palats
en pjäs tas lätt bort som dammBalanserar på den sköraste tråd
en blinkning och jag plockas ner
Trotsar barriärer trots alla råd
en vinkning och jag finns inte mer© Björn Blomqvist 2014-05-15
-
Personlighetsklyvning
Spatserar över det platta golvet
en vilsen själ i dubbel upplaga
Bygger bo för tankar i dubbla rum
två personligheter slåss i stridGräver djupa diken runt hjärnan
de mäter höjd efter alnars mått
Klättrar spejande ovan murarna
ser två sidor av samma myntSegrande går arbetaren vidare
som erövrare av det egna riket
Vaket lurar akademikern på hämnd
där otrampade jordar ska erövrasUtplåning av den proletära sidan
en ny längre svit kommer brytas
Raserade murar byggs ovetande upp
sten för sten i kampen för arvetGränsdragningar håller benen isär
en fot på vardera sida i yrkesboken
Pärmar av stål måttar kulor av bly
två personligheter i pågående tvistIntressen delar tvivel mitt itu
med skalpell öppnas inga kanaler
Balanserad underskrift på kontrakt
med hopp och oro i ingenmansland© Björn Blomqvist 2014-05-09
-
En känslomässig rymdresa
Någonstans i mörkaste natten
en ljusklar stjärnhimmel finns
Flera ljusår bortom min existens
en planet svävar i ångestfria rumStjärnor på rad är rymdvägen dit
en ångestladdad resväg utan slut
Rymdskrot yr när tankar krockar
en påkörd himlakropp faller sammanLängst ett parallellt universum
ett stort svart hål breder ut sig
Slutstationens koordinater ändras
ett lass mörka tankar kör mig felVilse i galaxens mörkare partier
ett upprepande mantra ekar i moll
Rymdvarelser är inte ni, det är jag
ett utomjordisk väsen utan lösning© Björn Blomqvist 2014-05-07
-
Dagen efter dagen före
Jag låg inte igår
Jag är låg idag
Håller låg profil
Inte från höger
inte från vänster
Bara låg profil
från ingenstansJag segade inte igår
Jag är seg idag
Köttet är segt
Inte från höger
inte från vänster
Bara segt att äta
från båda hållJag sov inte igår
Jag sover idag
Kudden är varm
Inte från höger
inte från vänster
Bara varm och mjuk
på båda sidorJag levde inte igår
Jag lever idag
Livet är en gåva
Inte från höger
inte från vänster
Bara en kärleksgåva
från din skapare© Björn Blomqvist 2014-05-05
-
Livspusslet
Osynliga bitar i ett pussel jag lägger
Oslipade kanter jag formar med filen
Saknade svar i bitar jag inte hittar
Missade färger på yta jag målar i svartBunden av tiden jag reser i motvind
Oräkneliga steg på stället jag vankar
Fast i ett stadigt grepp jag sjunker
Raserade kort i ett hus jag byggt uppAv Björn Blomqvist 2014-05- 02
-
Mörker
Jag rusar rakt in. Mörkret är påtagande redan vid infarten. Jag har färdats med sagda ord och okontrollerade tankar. Det är så mörkt att alla spöken blir skrämda. Bara hjärnspöken trivs där.
Luften är tunn men tung nog att dra mitt huvud mot den hårda marken. Vatten rinner längs väggen. Det släcker alla försök till ljussken. Elden har inte access, elden är utrotad.
Glada tankar virades som kapslar av lyckopiller. Kapslarna spricker och pulvriserade piller yr omkring. Pulverdimma och mörker visar vägen mot undergång. Gången är smal, marken under är mörk och hård.
Jag väntar på öppning utan att ta mig dit. Stilla väntan är den pinande fruktan. Sår bildas innan skada skett. Sår i mitt psyke, sår som stundom ska läkas.
Ta mig härifrån!
© Björn Blomqvist 2014-05-01
-
Dragningskraft
Kraften trycker ned
du för mig framåt
Nitar skjuts fast
jag i ditt greppI kärlekens klo
krafttag om hjärtat
Leende kastvind
dina läppar tungaGapet stort emellan
öppna munnars möte
En kemisk reaktion
vätska till kärleksdryckFriktion i värmebölja
kroppar bildar par
Pusselbitar i passform
slipade diamanterAv Björn Blomqvist 2014-04-24
-
En stirrande blick och stenhårda ytor
Längs sträckan mellan punkt A och B, en grådaskig yta jag tittar på. Asfalten framför mig lockar min uppmärksamhet. Jag inser att jag nu ska lyfta blicken. Se allt det andra runt omkring mig. Min blick lämnar den stenhårda ytan under mina fötter. Det tar inte många sekunder så har jag en ny stenhård yta under, över och bredvid mig.
Tunnelns oskyldiga textur av stenhårt material har fått hjälp att tala till mig. Sprejburkarnas språkrör sänder budskap till oss som passerar igenom. Tags, klotter eller konst? Om det nu kan kallas konst, är en subjektiv upplevelse. Jag har nämnt det i ett tidigare inlägg om vad som är konst och inte konst. Det är generellt sett ingenting vi kan definiera, det är bara en personlig upplevelse.
Lika svart som konturen som bildar ansiktet av en uggla, lika svart är ugglans symbolik. Ugglan som är en nattlig varelse, symboliserar otur och själsligt mörker. Ugglan kommer ned till jorden om natten och äter de dödas själar och det kraftigt hoande ljudet och den stirrande blicken ses som ett förebud om död och olyckor.
Ett hörn rundas av, likaså min promenad.
Björn Blomqvist 2014-04-18
-
Uttråkad 2.0
Går i cirklar från
hörn till hörn
Trampar vatten
på torra landSer målet med
immiga glasögon
Står i duschen
med uppfällt paraplyKastar sten
med egen glaskula
Pratar slang med
hål i byxfickanSkjuter från höften
med ärtrör av bambu
Tänker men bara
himlen är klarFörsvinner bort
i en negativ fotobildAv Björn Blomqvist 2014-04-14
-
Kulturmöte i lusthuset
Det blev trots allt ett kulturmöte igen. Jag och ytterligare tre personer från styrelsen i Oxelösunds Teaterförening var på Pelles Lusthus i Nyköping ikväll. Vi mötte andra kulturföreningar och kulturutövare. Vi lyssnade på en föreläsning om arrangörsutveckling och om utbildningssatsningar i ämnet.
Vi och andra föreningar fick möjlighet att under fikapausen prata och umgås. Vi diskuterade hur man når ut med sitt budskap. Vi pratade också om hur man ska värva nya medlemmar. Det och mycket mer diskuterades under kaffet. Mycket kretsade kring marknadsföring, styrelseteknik och samarbeten. Det var mycket givande och det blev mer grupparbete än mingel, vilket är en fördel.
Kaffet var gott, smörgåsen likaså. Vad mer kan jag säga? Jo några bekanta ansikten var ju där och likaså gamla arbetskamrater. Det gjorde kvällen än mer lyckad.
Björn Blomqvist 2014-04-09
-
Tålamod!
Jag tycks behålla både tålamod och ett mindre lugn i och med det nya bokprojektet. Jag är inne på kapitel 3 och jag känner mig relativt nöjd. Mer nöjd med varje del jag skriver, än vad jag gjorde med deckarmanuset. Det manuset har svängt lite, mest p.g.a. att jag inte hejdat mig när skrivlusten kommit på.
Nu tar jag det betydligt lugnare och stannar upp oftare och processar emellanåt. Jag går igenom varje kapitel – stycke för stycka flera gånger innan jag tillåter mig att fortsätta. Det var jag inte lika noga med i deckarmanuset. Jag skrev och skrev tills ögonen trillade av. Jag behöver inte ha bråttom. Skrivandet är ju bara en fritidssyssla så länge jag inte ser min bok i färdigt tryck i butik 😉
Det svåra är inte att skriva eller att komma på idéer. Det svåra är att ha tålamod och inte hetsa fram halvfärdiga texter. Utmaningen blir att våga tänka efter samtidigt som jag ska våga ta ut svängarna.
Björn Blomqvist 2014-03-26
-
Nystart!
Skrivglädjen gjorde mig sällskap i morse. Jag påbörjade ett nytt bokprojekt, men egentligen inte helt unikt. Jag har under flera år haft manusidén i huvudet men mest ägnat mitt skrivande åt poesi och deckarmanus.
Detta manus är en thriller/roman. I vissa stunder tror jag skarpt på det eftersom jag nu provar att skriva i jag-form. De senaste böckerna jag läst har detta berättarperspektiv och jag märker att jag själv gillar det. Det kanske är det som är nyckeln för mig? Jag har så mycket att berätta men har kanske valt fel perspektiv?
Hur som helst skrev jag två sidor i morse och det är en start i alla fall. I fortsättningen blir det kvällar och nätter. Jag har annat att göra under arbetstid. Jag har arbeten att söka. Poesin och det 250 sidor långa deckarmanuset ska bara vila lite, inte skrotas. Jag behöver så att säga, nya perspektiv.
Bjorn Blomqvist 2014-03-18
-
Tänk om – tänk när
Oaktsamhetens täcke lägger sig ovan alla kanaler. När en kanal töms öppnas en ny. Som djupa diken tränger tankarna fram och forsar med kraft utan stopp. Fantasin spräcker alla gränser och suddar ut mållinjen. Dimman som döljer slutet är orosmolnet som bärs upp från kraften av ångest. Batterier av negativ energi står på laddning. Dagen före är lika tung nu som då. Samma dag går i repris. Det finns ingen dagen före eller dagen efter. Självkänslan gör kata för svart bälte i konspirationsteoretiska konster. Den slår volt på sig själv – den målar tavlor av orealistiska farhågor.
Björn Blomqvist 2014-03-17
-
Utfyllnad…
Tömmer tankar när jag tankar fullt. Pratar med pumpen när pumpen pratar siffror. Lägger locket på när det blir för mycket. Hänger inte med när munstycket hängs tillbaka. Ångor yr, jag blir yr och ångar på i vanlig ordning. Motorn på tomgång när tomma ord florerar i mitt huvud. Trampar luft, trampar fel. Varvar, svarvar och kör runt i cirklar.
Björn Blomqvist 2014-03-12
-
Utan titel…?
Ser hur du ler när du
svävar på molnet
I min vildaste fantasi
hade du inte varit härBerömmelsens klang
ljuder hela vägen fram
Du siktade en stjärna
men fann ett molnAv alla stora stjärnor
är du snart likadan
Orosmolnens dimma
håller mig på avståndSka jag nå dit måste
jag följa samma vågFramgångsvågen…
Av Björn Blomqvist 2014-02-28
-
Återbloggat – Novell
För er som har missat men även ni som läst de tre första delarna av den något självbiografiska novellföljetongen här på bloggen, kommer de tre första delarna här i ett och samma inlägg.
Det var en vinterdag i januari 1982 – den 7:e närmare bestämt. En pojken var på väg till en kamrat i ett kvarter längre bort. Pojken är 8 år och springer såsom små pojkar gör ibland när de ska ta sig över en bilväg. Pojken springer över vägen – han halkar omkull. Snön ligger blank på vägen – en bil kommer åkande. Bilen har hög fart – pojken sitter på ända. Bilen bromsar – bilen glider. Pojken är kvar!
Den dagen, den stunden är världens alla änglar samlade. Bara skyddsänglar är där. De vakar över pojken men han är borta. Var är han? Har bilen kört på honom? Har han slungats åt sidan? Har änglarna fullgjort sitt uppdrag? Bilen står stilla – pojken saknas än.
Pojken ligger under bilen – jo under bilen. Han har släpats under bilen längs vägen. Hans liv hänger på en skör tråd. Allt blir svart. I akutfart körs pojken till sjukhuset. Inte det som finns i grannkommunen, utan det i huvudstaden – 11 mil därifrån. Medvetslös och nedsövd blir sjukhusets kulvertar det första han minns efter uppvaknandet.
…Pojken överlever!
Ett kraftigt slag mot huvudet utgör skadan. Hjärnskada och ett vätskefyllt huvud. Huvudet röntgas. Synnerverna på vänster sida har skadats – pojkens synfält försämras. Ska han bli återställd? Hur ska han klara sig i framtiden? Frågorna är många – svaren har framtiden gett. Han kan stå, gå och springa! Ryktet sprids snabbt i pojkens kvarter – “han är död”. Ryktet är falskt – ryktet har fallerat. Pojken är hemma och leker som friska barn gör.
Det går lång tid innan beslutet tas. Pojken som halkade på vägen halkar efter i skolan. En kamp för stödundervisning kommande läsår är förgäves. Överheten avlägger dom – pojken ska gå om ett år. Pojken är nu 1 år äldre än sina klasskamrater men inget han reflekterar över. Han vill bara leka och spela boll.
Synen är sämre men inget hinder som stör. Ett bra öga och ett sämre öga. Han är nu en i mängden och ingen bryr sig om åldern längre. Motgångarna kommer senare. Den sämre synen hamnar skuggan under tonåren – år som domineras av mobbning av andra orsaker.
Pojken som bokstavligen släpades under en bil men som överlevde mirakulöst är i högsta grad på banan. Han har rest sig från många fall, men blåslampan är honom i hälarna. Att han i vuxen ålder kan gå, stå och springa beror på att världens alla skyddsänglar vaktade vid hans sida och reste honom upp på kommando från gud.
Valet kunde inte bli sämre. Grabben under bilen avslutar grundskolan utan smärre hinder. Han tar parti för de svaga och ansluter sig till nördarnas läger. Gymnasievalet blir fel från första början och grabben vill inte gå om ännu ett år. Valets felprocent presenteras av andarna – plågoandarna!
Den yrkesrelaterade utbildningen i grannkommunen väljs med omsorg efter slutbetyg och för att slippa ytterligare tre år i hemkommunen. Nya vänner ska införskaffas men plågoandarna kommer emellan. Erfarenheten han har samlat på sig från grundskolan och den sporadiskt förekommande mobbning hamnar i skuggan av vad som komma skall under gymnasiets tre tunga år.
Gymnasiet blir ingen jakt på kunskap – snarare en skattjakt på personliga tillhörigheter. Jakten på hans skor och arbetskläder som en dag på skolan, kastas i containern utanför.
…Det är bara början!
Äventyret tar inte slut där. Grabben som ser sämre på ett öga efter den traumatiska händelsen, vintern 1982 har nog bättre syn än läraren som inte ser vad som försiggår bakom sin rygg.
Eleverna slussas till och från skolan via buss, men det gäller inte alla. En dag plockas grabben upp av sina föräldrar eftersom bussen åkt ifrån honom. Det för att plågoandarna sett till att han missade bussen hem den dagen.
Tårar på kind och gående längs landsvägen hämtas han upp. Bussen är inte säker den heller. Även där sker det som aldrig få hända i en skolelevs liv. Vart han än sätter sig i bussen blir han slagpåse. En dag ryter han ifrån, men det blir bara värre. Nörden från bruksorten passar inte in i pusslet av fordon- och epatraktor-raggare från vischan. Valet var fel från första början, det visar andarna på plågsammaste vis.
Efter två år flyttar han till en ny stad och en ny skola. Där ska han läsa tredje och sista året på gymnasiet. Lugnet blir kortvarigt. Nya andar finns men i mindre styrka. Något som ändå stör. Plågoandarna formar honom till en osäker pjäs i deras maktspel. Nya utmaningar och val uteblir i rädsla för repressalier från den styrande andevärlden.
Dåliga ursäkter blir medicin för att slippa klassresor. Resorna sker ju via skolbuss och bussresor med klasskamrater ligger som en tungt skynke över honom.
Plågoandar ska stoppas vid grind – det vet han. Före trafikolyckan fanns en plågoande i hans klass och ifrån samma kvarter. Anden med plågsamma motiv talades till rätta av de vuxna, och från den dagen var han och olyckspojken bästa vänner. De var han och ytterligare 1 vän som skulle leka med olyckspojken den dagen då olyckan var framme.
Det finns hopp, det finns tro men låt inte andarna gå sin egen väg – den kan bli plågsam.
“Du måste börja från botten”, är det första den nyblivne tjugoåring får höra då tecken på ett återfunnet självförtroende flyger förbi. Botten är för långt ned för honom – botten är för djup. Istället ställer han siktet uppåt – upp mot stjärnorna.
Äldre erfarna förståsigpåare ger råd efter råd men tjugoåringen tror och hoppas på bättre tider. Han är övertygad om att gräset är grönare på andra sidan. Skiftena i val överglänser skiftcyklarna på bruket men lugnet infinner sig. Plågoandarna har flugit sin väg likt flyttfåglarna om vintern. En f.d. Tonåring går en kamp mot de vise männen och med hoppet som lever på tron att det nyfunna självförtroendet ska ta honom till skyarna.
Teater, politik, dans, gitarrspel och datorer fyller hans vardag, men pannkakan är ett faktum. Allt stannar upp – han är vilse på stigen som nu leder till offerplatsen. Plågoandarna som har lekt energitjuvar under tre tunga år har kanske gjort honom arbetsskygg.
Vad är det som har skrämt honom? Varför är han som han är? Kan den allvarliga olyckan 1982 haft en bidragande orsak? Finns det en dold agenda, finns det en bokstavskombination gnagande under ytan? Frågorna är många men ingen av dem får ett svar. Kanske kan framtiden svara på det?
Allt nytt är så spännande. Allt det nya ska prövas med en insats på 110%. Studiebesök på högre läroanstalt väcker intresset för mera studier – allt för att få tiden att gå. Med stormsteg mot offerplatsen framkommer det tydligt det som är tjugoåringens akilleshäl. Konfrontationer blir blysänken och hoppets flöte dras ned. De vise männen ger råd han inte vill lyssna på – han har en alldeles egen väg mot platsen.
Tjugoåringen som trampat upp sin egen stig mot offerplatsen, stöter på negativa krafter. Tillbaka till brottsplatsen måste han fortsätta följa sitt hjärta. Med en fullastad bil – ett fullastat sinne och en resa på 50 mil är han tillbaka – redo för klättringen. Vistelsen i den främmande staden har kantats av mildrade plågor i skolan och en färd mellan ljus och vishet – mörker och svarta tankar.
Med facit i hand hade råden varit bättre men ingen stoppar den som följer sitt hjärta. Sin hjärtas stig är bättre dragen än andras redan upptrampade vägar, kantade av hinder.
Fortsättning följer…
Based on a true story
Björn Blomqvist 2014-02-18
-
Har tråkigt…
Någonstans i ett fjärran land
byggs murar via trälens hand
vars kraft i släggans skaft
bryter stenblocken isär
en tid av fattigdom och misär
Svettiga ryggar möter torka
alla sliter hårt för att orka
när ledare lever gott
där trälen hade stått
Bortom öppna stater
ledare och byråkrater
sätts tvivlare i kedja
utan nåd för att bedja
Längs grävda diken
placeras de livlösa liken
täckta av sand och jord
dolda som tecken på mordAv Björn Blomqvist 2014-02-15
-
Missbruk av…
Många gånger har jag på Twitter berättat om mitt “missbruk” av… Böcker. För en vecka sedan var jag återigen inne i en bokhandel i stan med ytterst lite pengar på fickan, men ändå hade jag råd att köpa två böcker. Jag blir som ett barn i en godisbutik när jag träder in i en bokhandel eller i ett bibliotek. Kanske därför jag sällan går till bibblan här i stan – förutom till de två konstgallerier som finns i samma byggnad. Galleri K och Galleri O.
Besöket denna gång i bokhandeln, resulterade i 2x Ranelid. Nu finns det fem böcker av honom i bokhyllan, eller kanske fler. Jag har tappat räkningen då jag i vanlig ordning missbrukar köp av böcker och mestadels skriver på min egen. Däremellan läser jag alldeles för lite litteratur. Jag har i alla fall läst två av Ranelids böcker från bokhyllan (recenserade likaså).
Jag har lärt mig att det är bra att läsa mycket för att få inspiration åt sitt eget skrivandet. Man behöver inte heller läsa en hel bok, utan istället bläddra lite här och där för att sudera språkbruk, uppbyggnad osv. Den saken är jag också dålig på. Jag har i och för sig en ful vana att i butik, öppna första sidan i en bok och läsa det första stycket och sedan notera hur just den författaren början sin berättelse. Därefter funderar jag på hur jag gör själv och många gånger inser att så där kan väl jag också skriva.
Det kanske är min förmåga att läsa lite och skriva mycket som gör mitt skrivande lite unikt. Det får jag veta den dagen mitt manus hamnar på bordet hos ett förlag. Antingen antas det, men troligtvis refuseras det. Jag kanske har flera brister i språk och skrivande än vad jag vill tro. Självförtroende är ibland kanske för stort. Hur som helst ska jag inte ge upp, utan få ett färdigt manus för granskning.
Min förmåga att missbruka böcker och låta dem stå i bokhyllan och samla damm, kanske är bra trots allt. Jag läser dem förr eller senare, men under tiden som mitt eget skrivande pågår, vågar jag inte ta intryck från andra böcker. Jag vill bara tro och lita på min egen kapacitet.
Mitt diktande är just nu mer som ett sidoprojekt eftersom jag inte har tänkt att dra det till sin fulla spets genom att ge ut en diktsamling eller så. I alla fall inte än på ett tag!
Björn Blomqvist 2014-02-10
-
Ett delmål börjar se målsnöret
Det återstår så lite, men jag är fortfarande lite vilse. 245 sidor bokmanus än så länge – är mer än vad jag hade förväntat mig. Jag har försökt så många gånger förr men aldrig kommit så här långt. Kanske återstår det bara själva finalen och upplösningen? Därefter ska jag för första gången ha ett färdigt utkast framför mig att revidera.
Idag har jag både tvivlat men också insett att jag inte är helt ute och cyklar. Vissa partier är bra, andra kanske överflödiga. Det är sånt jag får ta tag i när utkastet är klart. Målet var att vara klar med första utkastet till våren 2014 – något som verkar hålla i sig.
Jag läste någonstans att en debutroman bör vara på 80 000 – 100 000 ord. En rimlig gräns och jag kommer uppnå den med råge. Just i detta nu, består bokmanuset av 97 500 ord och närmare 500 000 tecken. Det kanske inte är den bästa måttstocken, men för mig är det stort att ha haft motivation, tålamod och viljan att skriva så mycket. Vad slutnotan blir får framtiden avgöra och om det blir en publicerad bok, det vet bara gudarna.
Björn Blomqvist 2014-02-09
-
Tornet
Hur högt det än må vara ser jag inte klart. Det rasar samman när motgångar blåser. Ett ödesdigert fall mot marken är nära, men månen som lyser håller det kvar. Allenast i natten är svärtan den spik som spräcker allt itu. Stormen av prestationsångest kastar sin mantel över månens sken. I ett absolut mörker jag famlar efter klarhet. Högst upp på toppen jag står och vet inte varför jag lät er bygga det. Er tycke och smak i min egen tunnel har fraktat materialet det består av.
© Björn Blomqvist 2014-02-03
-
Slutet gott, allting gott…
Nu har säcken knutits ihop. Ny fest med Sound of Music-gänget – som vanligt utan alkohol men med en stor klunk värme. Avslutningsfesten ikväll markerar att nu är resan över och nya destinationer väntar. Inom en snar framtid är jag med igen på något sätt. Längst fram, längst bak eller någonstans runt omkring. Huvudsaken är den att jag fortsätter dra mitt strå till stacken.
Avslutningsfesten var trevlig, rolig och roande på alla sätt och vis. Maten var god och stämningen likaså. Vad mitt nästa deltagande blir vet jag inte i dagsläget. Jag vågar fortfarande inte sjunga offentligt. Det kan låta lite konstigt från en som har stått på amatörteaterscenen i närmare 20 år och även dansat både på scen och i tävlingsform. Jag litar inte på min pipa helt enkelt.
Hur som helst har jag haft det trevligt, både ikväll och i allt övrigt som skett i musikalgängets närhet och i produktionen. Just nu känner jag bara för att ta fram gitarren och spela lite, men efter att ha hört alla som uppträtt på festen ikväll, ligger jag i lä. Vilka röster, vilka talanger och tänk om jag vågade!
Nä nu ska jag inte vara avis. Jag har mina egenskaper och mina styrkor, dem ska jag ta vara på och framförallt, dela med mig av. Det kan vara ganska vemodigt att ta farväl av alla fina som varit med, men jag lever med känslan att snart ses vi igen, på nåt eller annat vis.
Björn Blomqvist 2014-01-25
-
Rummet
På andra sidan tröskeln sträcker sig det gråa betonggolvet. Golvet är lika slitet som stenmuren utanför. I bortre högra hörnet står den. Den fyrbenta träplattan och ett bekvämt bakstycke som reses av svarvade pinnar.
En överliggande balk svänger i halvcirkelform och håller dem på plats. För dagen är hen blå. De svarvade benen bär den tunna plattan och all börda den bär. Doften av målarfärg vittnar om en kladdig yta. Benen hålls samman av horisontella kompisar i samma runda utformning. Ingen får sära på dem. Gruppen är samlad i kampen mot tyngdlagen.
Klockan på väggen ovan står lika stilla som stolen. Visarna pekar i jorden och himmelens riktningar. Den breda sprickan i väggen drar skiljelinjen mellan klocka och fönsterkarm. Ljuset genom den frostiga fönsterglaset placerar stol och klocka i skuggzonen.
Den kalla karga luften i rummet förlänger torktiden medan målarstänket på golvet, stelnat för länge sedan. Den ojämna grå markbetongen konkurrerar med månens kratrar. Ojämnhetens ansikte speglas i partier längs golvet.
Ljudet som fångas i rummet är luftens motorväg genom takventilerna. Det som rör sig i rummet är spindelväven i taket. Luften som strömmar in surfar längs vävens vågrörelser.
Döda flugor åker snålskjuts på detsamma. Vävens kyrkogård är rummets ända boplats. Inga andra varelser vistas i rummet.
Björn Blomqvist 2014-01-17
-
Bara sådär!
Någonstans
det är tomt
finns den gåta
jag i blindo
letar svaret påUtan att veta
vart de läcker
är min gärning
i min mening
ett spel
med tärningKastet är gjort
prickar ger svar
som spelkort
i klöver©️ Björn Blomqvist 2013-12-28
-
En våg av dåtid
Jag står på bryggan efter hopp över minnesluckor. Ett snedsteg och jag faller nedåt – igen! Jag lossar den minnesmärkta tampen som gjort stora märken i stammen.
I båten jag färdas sitter sorgen i fören. Med årorna jag ror bildas ringar i tårarnas sjö. I fart med tidvattnet slår vågorna mot ångestklippan. Vågorna sköljer hällen, men de inristade glåporden är kvar.
Jag ankrar längs bergets kant och lämnar ekan lika tom som mitt vemod. Jag ser orden som minner om det förflutna. Vatten täcker stenen, en tår och jag faller ned på knä.
En sydöstlig vind av ångest knakar i båtens brädor. Båten gungar av oro när navelsträngen går av.
Som drivved lämnar den mig ensam. Ett rop på hjälp kvävs av ekot från måsarnas pikar. Jag står med ryggen mot dåtiden och ser horisonten som min enda utväg.
Fästet glider och jag plumsar i den lokala syndafloden. Fyren längre bort lyser av bilder jag har förträngt.
Vattnet jag tar över huvudet är modet inte dopet. Jag kan inte gå vidare. Jag måste simma bort från allt. Med smärtor i bröstet och börda på mina axlar är alla simsätt uteslutna.
Det var inte jag, utan de som vevade med armarna. Som fjäril i deras hov tar jag mig utåt.
Fast i det grepp som pressar fram det onda, forsar vattnet som skiljer mig och båten. Bara några armtag kvar men bakbunden i förflutna tankar är vägen evighetslång.
Jag doppar huvudet under vattenytan igen som kamouflage åt våta kinder. Med stängda ögon stängs slussen som fyller på var i de sår som aldrig läks.
© Björn Blomqvist 2013-12-07
-
Bara sådär…
Lägger pusslet med svåra bitar
Bitarna du har, bitar av känslor
Målar en bild med ditt motiv
Motivbilden av dig, färgad i svart
Stänker rött med hopp om kärlek
Kärleksfläckar överallt, ovanpåDrar penseln med hård hand
Handen är din, hållen en kniv
Skär bilden med kraft och fart
Kraftigt handrörelse, motivlöst
Bygger korthus med döden
Samlar mod, lagt kort liggerBjörn Blomqvist 2013-12-02
-
Vargens öga
Genom vargens öga
nektar som törstar
Jorden luftar föga
tass som tröstarFrån tungans färg
bladen som väter
Nosen siktar märg
käkar som äterUr droppars mitt
frön som fuktas
Tänder rörs fritt
byten som tuktasNedåt vägens tarm
tuggor som spya
Blommor på arm
räddas som nyaGenom vargens öga
rov som plockas
Jorden döljer föga
rötter som blockasEfter flockens mark
humlor som flyr
Frön samlar stark
pollen som yrMed regnets fart
droppar som landar
Jorden suger klart
fukten som strandarGenom vargens öga
stjälkar som står
Lammen samlar höga
hjordar som gårBjörn Blomqvist 2013-11-30
-
Bottenskrapet
Gränser som flyter
snubblande nära
Folk som ryter
i egoismens ära
Kakan som frestar
hungriga magar
Andra som festar
på egoismens lagarFormen som gapar
bokstavligen tom
Hen som rapar
genom egoismens gom
Smulor som ligger
vidsträckta kring
För den som tigger
utanför egoismens ringAv Björn Blomqvist 2013-11-28
-
“O-KLART” men uppenbart – Oxelörevyn
Årets första revyrepetition är avslutad. Som vanligt delades manus ut och roller tillsattes – dock inte alla. Alla manus är inte klara eller snarare alla rolltillsättningar är inte helt klara. Det brukar ske lite senare, men som vanligt utan vare sig hinder eller fördröjningar i slutändan 🙂
I morgon blir det ett till rep och då kommer fler manus och roller tilldelas. Jag är som sagt var, mer taggad i år eftersom jag har laddat upp med en musikaluppsättning under hösten – en uppsättning som kan sammanfattas av mig med orden: succé, tacksamhet och värme.
Jag kände idag på repet att årets insats från min sida, kan bli i stil med den från 2010. Då gjorde jag kanske min bästa revyinsats någonsin. Jag gav allt och fick ut allt av det, så att säga. Vi har en väldigt bra ensemble i år – en ensamble som kan leverera det publiken vill ha, dvs. nöje, skratt, sång och satir.
Årets Oxelörevy har fått namnet “O-KLART”, vilket stämmer med det mesta här i stan och även hos oss i ensamblen 😉 För mer information och biljetter kan ni gå in på oxelorevyn.se. I årets revy lovas i vanlig ordning en massa skratt och nöje – ända bort till grannkommunen Nyköping.
Björn Blomqvist 2013-11-23
-
Sound of…
Jag ska inte vara allt för långrandig – men mitt kanske största och mest betydelsefulla kulturmöte är till ända. Flera månader med musikalernas musikal, Sound of Music har givit mig allt jag drömt om. Erfarenhet, vänner, beröm, scenvana, ett underbart umgänge och massor av fina stunder. Allt hårt slit har i och med detta hamnat i skuggan. Det är inte illa.
Under alla föreställningarna (12 st.) stod publiken upp och applåderade på slutet. Tänk dig den känslan. Helt underbar – likaså upplevelsen och resan i stort. Det var två barngrupper (von Trapp) som spelade varannan föreställning (förutom Liesl) och varje gång var det lika proffsigt. Vilken jämnhet!
Jag själv är nöjd med min insats. Jag gjorde det jag var tillsagd att göra – att bråka och gräla på scen m.m. i rollen som Baron Elberfeldt. Därutöver var jag också statist i en dansscen, och dansa – det kan jag, det vet jag 🙂 I slutet var jag också soldat (löjtnanten), vilket bar emot lite eftersom vi talar om en soldat ur tredje rikets armé (nazist). Men det är ju teater och den rollen får stanna där. Han finns inte mer.
Eftersom alla sångare/sångerskor i ensemblen (nunnekören inräknad) var så oerhört duktiga, har resan fått mig att börja musicera igen här hemma. Till skillnad från andra produktioner jag deltagit i, är hela produktionsapparaten nästan lika stor som hela ensemblen, och tack vare det har det fungerat utomordentligt bra runt omkring. Jag trivdes under sminkningen, bakom scen och med alla runt omkring.
Men vad hände sen? Jo, plötsligt var resan slut. Med massor av tack, kramar, tårar och farväl och med tomheten nära kommer vemod med hjärtat fullt av upplevelser. Där ska resan finnas kvar för lång tid framöver.
Det var första gången jag deltog i en NYMOS-produktion, men troligtvis inte den sista.
Tack!
Björn Blomqvist 2013-11-18
-
Drivet tillbaka!
Nu har musikalen kommit så långt att 5/12 föreställningar är spelade och resultatet detsamma varje gång – glädje, beröm, stående ovationer, trivsel och massor av underbara människor – på och omkring scen.
Föreställningen är bland det bästa jag har varit med i, och då har jag faktiskt spelat amatörteater sedan mitten av 1990-talet. 18 år närmare bestämt. Jag ångrar inte en sekund att jag bestämde mig för att pröva mina vingar inom musikalgenren. Jag kunde ha sagt nej, men då hade jag ångrat det beslutet för lång tid framöver.
Redan innan jag började med amatörteater bankade mitt hjärta för musikal. Jag såg, lyssnade och diskuterade musikal med mina vänner. I skivstället finns musikalskivorna kvar. Filmmusikalerna i videohyllan likaså! Sångerna och filmreplikerna kan jag fortfarande utantill!
Jag har efter alla föreställningar och repetitioner – börjat spela gitarr igen och sjungit lite också. Det smittar av sig, så att säga. Jag är lite öm i fingertopparna nu. Det är minst fem år sen jag spelade gitarr sist och det är fortfarande på ett amatörmässigt stadium – sången likaså 😉
Nog om detta. Jag ville bara ge en liten förklaring till varför jag inte skriver på bokprojektet just nu. Det är ett stort scenprojekt som jag njuter av i varje stund och som tar inspirationen till en annan plats, så att säga.
Kanske kan jag skriva lite under de två spelfria dagarna som kommer nu, men skrivandet kommer att få tuff konkurrens av gitarrspelandet 😉
Björn Blomqvist 2013-11-11
-
Nära nu!
Som sagt, jag brukar inte vara så personlig på bloggen. Därför inte nu heller. Däremot ska jag berätta att jag den senaste tiden ägnat mig åt ett större kulturmöte – stort i olika aspekter.
Det närmar sig premiär av musikalen Sound of Music. Ensemblen är stor, produktionen stor och förväntningarna likaså. Kanske är detta det största jag varit med i. Jag njuter varje repetitionsdag och kommer göra det under alla tio föreställningarna – det är jag övertygad om.
Det är första gången jag ger mig på musikal och jag är glad och mycket tacksam att få vara med och ges en chans. Konkurrensen är hård. Oavsett en liten talroll, ska jag göra stort av den. Annars gör jag inte mitt bästa, så att säga.
…Eller som jag brukar svara på frågan om vilken som är min drömroll?
“Det är varje roll jag spelar, för då kan publiken förvänta sig att jag alltid gör mitt bästa.”
Björn Blomqvist 2013-11-04
-
Moralpanik
Över vidsträckta fält går moralen, sida vid sida med etikens moder. Tillsammans läggs moralkakor under jord likt minor. Vad är hemma, vad är borta? Vem är vän, vem är fiende? Från Ingenmanslandet jag kommer gående. Över fältet trampar jag fel – jag trampar på en mina. En tankeattack kastar mig bakåt. Splitter yr, skador uppstår. Ett moln av dimma lägger sig ovanpå.
Utan skydd och utan bas ligger jag hjälplös på marken. Ångestmolnet skymmer sikten för tidens läkare. Sent ska synden vakna, sent ska hjälpen komma.
Vilse i början på de privilegierades zon uppstår misstagen. Utan tanke och utan hänsyn skjuts salvor mot osynliga mål. Liggandes kvar på marken försöker jag kräla tillbaka…
Björn Blomqvist 2013-10-30
-
Scenrapport oktober
För ovanlighetens skull, tänkte jag säga några ord om de pågående scenprojekten – alltså inget skryt om bokprojektet denna gång.
Det är intensiva repetitioner av musikalen Sound of Music just nu. Slutrepetitioner hela veckan innan första genrep. Det var rörigt första dagen på scen, men numera bara roligt på scen. Det tar sig – sa han med tändstickorna 😉
Som jag har nämnt tidigare, spelar jag en liten talroll, men ändå viktigt eftersom alla som deltar är lika viktiga. Det är också den största produktionen med största ensemble, jag deltagit i.
Revyer, farser, sekelskiftsdramer m.m. som jag har spelat ända sedan mitten av 1990-talet, är mindre produktioner och med färre inblandade. Här är det en viss kontrast, men uppdraget är detsamma. Att stå på scen och leverera, hur lite eller mycket du än har att säga/göra.
Det är också första gången på Culturums scen för mig. Tio föreställningar ska det bli och med tanke på hur duktiga många i ensemblen är, kommer det bli en oförglömlig upplevelse för publiken. Det lovar jag!
Om ni inte har köpt biljetter än – finns det biljetter kvar. Framförallt till de första föreställningarna.
Passa på när ni ändå har chansen! http://www.nymos.se
Björn Blomqvist 2013-10-30
-
Masonit, strutar och dolda uttryck
Linjerna stiger uppåt från vänster till höger. De liknar en majestätisk strut som pekar mot det dolda ansiktets gåta. Denna gåta viskar hemligheter och lockar med sin förtrollande mystik!
Galleri Fiskhusets skylt visar vägen till utställningen Mirakler & Mångfald av konstnären Lillan Michelin. Jag besökte vernissaget på Galleri Fiskhuset, som vanligt direkt efter dagens repetitioner av Sound of Music. Det mest givande med vernissage är möjligheten att träffa konstnären.
Konstnären Lillan Michelins utställning “Mirakler & Mångfald” har vernissage idag! Förbered er på att bli hänförda av hennes akryler på pannå, höga och avlånga, som sprudlar av liv och färg. Den varma koloriten är fylld med rektanglar och kvadrater i vinrött, marinblått, brunt och beige. Den innehåller även en palett av andra förtrollande färger. Det kommer att ta andan ur er! Missar ni detta är det ert eget fel!
Otaliga alster omfamnar ett kollage-liknande tillvägagångssätt. Motiven fylls ut med en rikedom av olika element. Dessa inkluderar allt från en elegant tapetbård till en robust träkloss. Det kan vara ett intrikat beslag eller till och med en rå slipskiva.
Konstnären älskar att skapa på hårda ytor, vilket verkligen syns i de många pannåerna på masonit och betong! Det finns också några fantastiska gicleetryck (grafik) och ett par litografier som visar upp konstnärens bredd. Utställningen är en riktig resa genom olika tidsperioder, med skiftningar i motiv och teknik som bara förstärker den passionerade uttryckskraften!
De äldre motiven, med sina mjuka, böljande linjer, viskar om en svunnen tid, en tid av elegans och stillhet. De yngre motiven, däremot, exploderar i en virvelvind av raka linjer, som spretar uppåt i en majestätisk, strutliknande form! Ovanför dessa dynamiska linjer dansar blommor och andra mystiska motiv. De verkar berätta en hemlighetsfull historia. Det är som en saga om liv och död, om skönhet och kraft! Vilken passionerad kontrast! Vilken otrolig resa genom tid och rum!
Konstnärens verk vibrerar av en fascinerande abstraktion, en dans med modernismens olika stilar, där varje penseldrag är en lekfull tankeutforskning. I de flesta av dessa fängslande alster upptäcker betraktaren ett ansikte. Ibland är det i profil. Ibland syns bara ögon och mun, som viskar hemligheter och lockar till djupare reflektion.
Precis som i det förra konstmötet jag bloggade om. Vissa ansikten är dramatiskt delade i två halvor. Var och en badar i en egen, fängslande kulör. Till skillnad från förra mötet, är Lillans ansikten elegant långsmala. De följer redan fördragna linjer. Detta förstärker den intensiva känslan i verket.
Längs de diagonala linjerna sveper hon sina motiv med en passion som brinner. Det är som en förtrollande dans från vänster nederkant mot övre högra hörnet. Ansikten och strutformade element följer linjerna med en graciös elegans. Blommor och konturer av byggnader likaså, som om de viskade hemligheter om en värld bortom det synliga. Motiven, utan djup (3D), lockar ändå betraktaren att drömma sig bort. Betraktaren får fantisera fram ett perspektiv och ett djup som bara fantasin kan skapa. Fantasin, obegränsad och fri, sätter inga gränser för vad vi kan se och uppleva i denna magiska bildvärld.
Konturerna dansar med en linjär elegans, där måleriska inslag sparsamt pryder ytan. Varje motiv, varje form, varje element är tydligt markerat, som om det viskade sin historia. En touch av kubism smyger sig in. Det är en hyllning till den plana bildytan. Raka linjer trotsar djup och perspektiv. De skapar en fascinerande, tvådimensionell värld.
Efter ett varv i utställningen kände jag mig tvungen att gå ett varv till. Jag var driven av en outsinlig längtan. Jag ville upptäcka ansikten i varje målning. Vissa ansikten uppenbarade sig lätt, medan andra var subtilt gömda, och i några motiv förblev de helt osynliga. Kanske viskar dessa ansikten hemligheter till oss, väntande på att bli hörda.
Finns det uttryck i dem som ska smälta samman med bildens övriga element?
Merparten av verken utstrålar en varm och inbjudande kolorit, precis som förra veckans konstmöte. Det älskar jag!
Björn Blomqvist 2013-10-26
-
Dolt under ytan
Något är trasigt något värker
där inuti där ingen märker
Smärtan finns smärtan går
där bakom där blöder ett sår
Ingen vet ingen som vågar
ser det dolda ser eller frågarBara jag vet bara jag känner
oron som är oron som ränner
Ovetande om ovetande svar
ger signaler ger allt som är kvar
Håller tyst håller er på halster
bakom en mur bakom mina alsterBjörn Blomqvist 2013-10-24
-
Kärlekssång
Darrande på manschetten
du sväljer en extra gång
Torr tunga på kuvertet
du förseglar din kärlekssångLacken flyter på kuvertets mitt
du trycker lackstången mot
Hjärtformad gjutning i snitt
du skriver kärleksord på notSången sjungs på rosa ark
du tonsätter orden hon hör
Musiken är ljuv, versen stark
du sjunger med i egen körVäntan på replik är evigt lång
du vaktar posten för svar
Tårar dränker din kärlekssång
hennes respons är uppenbar© Björn Blomqvist 2013-10-21
-
Dagen efter – veckan före
Kära dagbok… Nää, glöm det. Det var bara en illusion. Dagen efter det intensiva konstmötet känner jag mig lite “off”. Jag känner mig som en katt som ser en gurka och tror att det är en orm. Jag har också haft en lång repetition i att behärska ett sjungande teaterstycke. Vem visste att böcker kunde sjunga bättre än jag?
Egentligen vill jag hoppa på det igen. Ett nytt konstmöte under lunchen, såklart. Lunch är ju den enda måltid som vi alla genuint kan kalla ett konstverk! Tiden flög förbi snabbare än min lunchpromenad. Under den jagade jag både mätstickor och inspiration. Jag medger att dagens repetition i scenkonstens anda är ett konst- och kulturmöte. Det är värt att släpa med sig som en tyngre ryggsäck!
Efter hela dagen i replokalen kan jag erkänna att både hungern och tröttheten gjort en grand entrée. Tack och lov är de bara skuggor av den fantastiska helhetsupplevelsen. Är du ärligt talat, vem behöver mat när man har musik? Så kul, spännande och lärorikt har repetitionen varit. Jag nästan glömde att jag är en människa med grundläggande behov. Musikal är den saknade strängen på min lyra, så nu kör vi – låt maten vänta!
Det känns som strängen är på sin plats i en gigantisk ensemble. Ja, det är mer rätt än en katt på en solig fönsterbräda! Trivsamt i gruppen, njuter jag av varje stund, som om jag fått gratis snacks på en filmkväll.
Som amatörskådespelare i snart 18 år har jag aldrig vågat mig på musikal. Jag har mer eller mindre bara spanat in dem på scen och genom popcornslungan på film. Orsaken? En massiv tro på att jag bara kan agera och, om jag har tur, kanske snubbla mig genom någon danssteg. Sång? Snarare ett mysterium som skulle få en katts ångest på höga toner. En liten talroll är min glansroll i uppsättningen. Den är liten men ack så viktig. Jag menar, någon måste ju stå där och förvirra publiken!
På heder och samvete. Det lovas nu att nya, intressanta konst- och kulturmöten ska poppa upp här oftare än man hinner säga “bajskorv”! Egenskrivna alster och rapporter från min manusvärld ska också bli fler. Jag har hört att de har en tendens att föröka sig som kaniner!
En vecka fram i tiden sitter jag säkert här igen och bloggar. Jag har lovat mig själv att inte låta min skrivcrisis ta över. Att glömma att ha roligt under skrivprocessen är som att leta efter inspiration i en mörk grotta. Det är utan ficklampa, onödigt komplicerat och lite skrämmande!
Björn Blomqvist 2013-10-20
Bilder från gårdagens lunchpromenad:
-
Två sidor av samma ansikte
Idag tog jag tillvara på varje ögonblick och gjorde som jag gjorde förra helgen. Under min lunchpaus, som bryter av de repetitiva övningarna inför musikalen, gjorde jag ett oförglömligt besök på ett konstgalleri. För ovanlighetens skull klev jag in på Galleri Sjöhästen, som ligger mitt i hjärtat av centrala Nyköping. Jag besöker detta galleri sällan. Men idag kände jag en irresistibel dragning att ge dem ett celebert besök. Jag ville uppleva de fantastiska konstverken som verkligen förtjänar att firas.
Ingången till Galleri Sjöhästen i Nyköping, en plats för konst- och kulturmöten. Just nu pågår en fantastisk utställning av Pepe Ribes, “måleri, skulptur och gravyr på egentillverkad papper”. Jag blev helt fängslad av konstnärens vision. Verken utstrålar liv genom sina varma färger och mjuka, förtrollande former, ibland omgivna av subtila konturlinjer. Den dominerande koloriten är en hyllning till naturens värme. Djupa bruna och beige nyanser återges, speglandes det stilla blå. Glödande inslag av gult och rött adderar till känslan. Akrylmålningarna på de spänstig uppspända dukarna är inramade av eleganta träramar i brunt. Det skapar en underbar, harmonisk balans mellan motiv och ram. Denna balans verkligen förhöjer upplevelsen.
Dessa alster strålar av liv och känsla. De har en föreställande och mjuk utformning som fängslar betraktaren. Konstnärens återkommande element av delad yta och två kontrasterande färger framhäver en stor kreativitet och uttryckskraft. Ansikten har ofta en trekantig form. De delas av med var sin färg. Detta skapar en visuell dialektik som verkligen fångar ögat. Föreställ dig ansikten med en flammande gul sidohalva. Föreställ dig också ansikten med en djärv röd sidohalva. Denna syn återkommer ofta och förtrollar i måleriet.
Vissa motiv föreställer nakna kvinnor i fantastiska, surrealistiska poser som väcker känslor. De stora, runda vaderna och låren, tillsammans med bröstens tydliga cirkulära former, skapar en hypnotiserande bild av skönhet. Ljuset fångar dessa objekt från en bestämd vinkel. Detta skapar en fängslande delning mellan ljusa och mörka nyanser. Detta är ett inslag som ofta återkommer i denna genre. Ett slående exempel är ett alster med motiv av en majestätisk tjur och en strålande kvinna. Den djupa kopplingen till Spanien, särskilt Barcelona, genomtränger verket och ger det liv; man kan nästan känna konstnärens närvaro. Den mörka koloriten hos tjuren bryts lyhört av kvinnans något ljusare nyans. Detta framhäver en förtrollande dialog mellan styrka och skönhet.
Det finns en riklighet av alster som utforskar samma tema. Dessa har fängslande ljusbilder och en stark koppling till Spanien och Katalonien. Där vävs gult och rött samman i livfulla rutmönster. Vissa motiv är som exempellösa målningar som fångar själen, medan andra framhäver en mer distinkt linjekontur som verkligen fängslar blicken.
Järnskulpturerna i utställningen förtrollar med sina fantastiska ansiktsmotiv, där två olika halvor kämpar om uppmärksamheten. Dessa kontrasterande sidor väcker verkligen känslor. Jag blev djupt fascinerad av det trekantsformat ansiktet i järn. Den vänstra halvan strålade med ett kraftfullt fyrkantigt öga. Det fångade blicken. Den högra halvan var mer tillbakadragen. Den gav en mystisk dimension med ett djup som nästan kändes levande. Det var komplett med ett rundare öga. Överallt i rummet förundrades jag över de tvådelade ytorna och ansiktena, som stolt visade upp sin kontrasterande kolorit och detaljer.
Likaså gravyrer är delade i olika sektioner, där varje sektion stolt bär sin unika färg. Dessa färger i gravyrerna är inte bara ljusare. De är också kallare och starkare. Det är som om de har en egen själ. Kanske är det ett medvetet val från konstnären, en djärv handling av kreativitet? Bara tänk på motivet av tjuren och kvinnan (akryl). Tjurens kraftiga, runda ben i djup mörk kolorit står i kontrast till kvinnans två ljusare ben. Kvinnans ben är också rundade. Denna kontrast skapar en magnetisk spänning i bildfånget. Kanske placerade han henne där just för att bryta av bildytan? Gravyrerna med ansiktsmotiv förtrollar oss med färgerna rosa, gult, turkos och orange. Varje sektion strålar av sin egen identitet. Aldrig en enda färg täcker hela ansiktets yta. Det är en fest av nyanser som väcker liv i varje tryck.
De djupskapande teknikerna bär på en uråldrig tradition av konstnärlig magi. Tänk dig ett diagonalt plan. Det är ett perspektiv som drar betraktaren in i verket. Objektens storlek minskar och de stiger högre i bildens rymd. En järnskulptur tar form, en fyrkantig ram som delar sig i tre mästerliga sektioner. I varje sektion framträder ett ansikte. Det är en hyllning till den för konstnären traditionella formen. Men dessa ansikten bär också på en mystik med sina två omaka sidor. De har en kraft som inbjuder till djupare reflektion och känslomässig förbindelse.
Det finns en värld av fantastiska objekt att verkligen dyka ner i. Jag skulle ge mig hän åt att utforska tecken och symboler. Jag kämpar tappert med mina symbol- och teckenlexikon, för att blottlägga deras dolda betydelser. Färger bär på sin egen magi. Deras symboliska förklaringar har jag delat med er i tidigare inlägg. Dessa behöver inget mer utforskande. Men jag kan inte låta bli att se en stark koppling mellan alster nr. 50 Harlekin och konstnären. Figuren har ett rutmönstrat kläde i gult och rött. Dessa färger talar till mig. De liknar Kataloniens färger (Barcelona) som pulserar av liv och passion.
Till skillnad från förra veckans konstmöte, fångar denna utställning verkligen mitt hjärta! De varma färgerna, som nästan andas liv, tilltalar mig på ett djupare plan, något jag alltid har huldat. Och de mer föreställande motiven? De talar direkt till min själ och ger mig en uppriktig glädje.
Björn Blomqvist 2013-10-19
-
Händer, linjer och Ländler
![IMG_0634[1]](https://blommanskulturblogg.com/wp-content/uploads/2012/04/img_06341-e1381590938206.jpg?w=300)
Utsikt över byggnaden vid Bryggeriet i Nyköping, nära replokaler och konstgallerier. Vid Bryggeriet i Nyköping finns fantastiska replokaler där jag samarbetar med en otroligt begåvad ensemble. Vi repeterar med full energi och glädje till den underbara musikalen Sound of Music. Jag har en liten roll i denna magiska föreställning. Jag njuter oerhört av att få vara en del av detta kreativa äventyr!
Mittemot replokalen frodas inte bara ett, utan hela tre konstgallerier! Som konstvetare brinner jag för dessa kreativa rum. Hungrig som en björn, ivrigt vandrande bland konstverken, rörde jag mig snabbare än vanligt. Varje alster var som ett stopptecken. Inga genvägar alls, bara ren och skär fascination.
I Åsa Kvissberg (måleri och grafik) var de intensiva och uttrycksfulla linjekonturerna som fångade en i steget. Dessa linjer nästan dansade över dukarna. Alstren, fyllda av människor och händer, skapar en fängslande dynamik. Motiven kan verka abstrakta vid första anblick, men de bär på en djup föreställande kraft som väcker ens inre känslor.
Kanske inte helt hänförd av alstren, men inte helt utan betydelse. Kanske ligger inte den här konsten i min personliga smak, då jag ofta dras till historiska verk snarare än samtidskonst. Men mitt hjärta kunde inte låta bli att tolka dem i en surrealistisk kontext. Det är ett spel av vitt och svarta linjekonturer. De lyfter figurer som ansikten, poserande kroppar och händer. Dessa är strategiskt placerade för att skapa en magisk helhet.
Alstren är mestadels måleri, men det finns även några spännande verk i grafik. Detta kan verkligen väcka nyfikenhet om att förstå om det som presenteras är tillräckligt imponerande. Temat i verken är konsekvent och skapar en intressant röd tråd genom utställningen. En gemensam aspekt är den konstnärliga handlingen att låta färgen rinna, vilket ger en fascinerande dynamik till verken.
Motiv av spill och dräll med akrylen erbjuder en kreativ och lekfull känsla. Även om dessa element oftast är i blått eller grönt, ger det en härlig gemenskap och enighet i färgvalen. Kombinationen av blått, grönt, gult och de svartvita människokropparna tillför en fin variation som inbjuder till reflektion. Det blir verkligen en unik upplevelse av dessa konstverk tillsammans!
Angående detaljer och symboler, så vill jag inte ge nån direkt beskrivning. Det är som att försöka förklara varför katter tycker om att jaga snören! Magen kurrade som en besviken tiger. Det fanns i alla fall djup och kontrast i motiven. Men som sagt, de var för röriga.
Björn Blomqvist 2013-10-12
-
Kedjereaktion
Bakom berget jag just klättrat uppför reste sig flera toppar. Berget jag såg visade sig vara en bergskedja utan slut. En avklarad klättring blev början på nästa strapats. Med en tung börda på mina axlarna känns väskan på ryggen tom.
En kedja av bekymmer dras ut längs hela bergsryggen. Alla strapatser ska bestigas innan kedjan tar slut. Den tunna luften är tjockare än länken som bryter mönstret. Samma misstag gång på gång lurar bakom varje sten. Önskar jag kunde hoppa och lämna allt, men linan dra mig tillbaka.
Fastkedjad i en bergskedja hänger bekymren kvar likt ett bungyjump. Jag kommer inte därifrån. Ingenstans är sikten klar, ingenstans finns en enkel väg tillbaka.
Att vara på topp är inte detsamma för alla. Din topp kan vara positiv, min topp ett hinder att komma tillbaka. En bagatell är inte bara en bagatell i den bemärkelsen bagatellen inte sitter i klistret. Ett kalhygge är lättare att skapa än att bli av med bekymmer som sitter på näthinnan.
Varför?
Björn Blomqvist 2013-10-02
-
Tro, hopp och självförtroende
“Du måste börja från botten”, är det första den nyblivne tjugoåring får höra då tecken på ett återfunnet självförtroende flyger förbi. Botten är för långt ned för honom – botten är för djup. Istället ställer han siktet uppåt – upp mot stjärnorna. Äldre erfarna förståsigpåare ger råd efter råd men tjugoåringen tror och hoppas på bättre tider. Han är övertygad om att gräset är grönare på andra sidan. Skiftena i val överglänser skiftcyklarna på bruket men lugnet infinner sig. Plågoandarna har flugit sin väg likt flyttfåglarna om vintern. En f.d. Tonåring går en kamp mot de vise männen och med hoppet som lever på tron att det nyfunna självförtroendet ska ta honom till skyarna. Teater, politik, dans, gitarrspel och datorer fyller hans vardag, men pannkakan är ett faktum. Allt stannar upp – han är vilse på stigen som leder till offerplatsen. Plågoandarna som har lekt energitjuvar under tre tunga år har kanske gjort honom arbetsskygg. Vad är det som har skrämt honom? Varför är han som han är? Kan den allvarliga olyckan 1982 haft en bidragande orsak? Finns det en dold agenda, finns det en bokstavskombination gnagande under ytan? Frågorna är många men ingen av dem får ett svar. Kanske kan framtiden svara på det? Allt nytt är så spännande. Allt det nya ska prövas med en insats på 110%. Studiebesök på högre läroanstalt väcker intresset för mera studier – allt för att få tiden att gå. Med stormsteg mot offerplatsen framkommer det tydligt det som är tjugoåringens akilleshäl. Konfrontationer blir blysänken och hoppets flöte dras ned. De vise männen ger råd han inte vill lyssna på – han har en alldeles egen väg mot platsen. Tjugoåringen som trampat upp sin egen stig mot offerplatsen, stöter på negativa krafter. Tillbaka till brottsplatsen måste han fortsätta följa sitt hjärta. Med en fullastad bil – ett fullastat sinne och en resa på 50 mil är han tillbaka – redo för klättringen. Vistelsen i den främmande staden har kantats av mildrade plågor i skolan och en färd mellan ljus och vishet – mörker och svarta tankar. Med facit i hand hade råden varit bättre men ingen stoppar den som följer sitt hjärta. Sin hjärtas stig är bättre dragen än andras redan upptrampade vägar, kantade av hinder. Fortsättning följer… Based on a true story Björn Blomqvist 2013-09-27
-
Andarnas plågsamma uppvisning
Valet kunde inte vara sämre. Grabben under bilen avslutar grundskolan utan smärre hinder. Han tar parti för de svaga och ansluter sig till nördarnas läger. Gymnasievalet blir fel från första början och grabben vill inte gå om ännu ett år. Valets felprocent presenteras av andarna – plågoandarna! Den yrkesrelaterade utbildningen i grannkommunen väljs med omsorg efter slutbetyg och för att slippa tre år till i hemkommunen. Nya vänner ska införskaffas men plågoandarna kommer emellan. Den erfarenhet han samlat på sig från grundskolan och den sporadiskt förekommande mobbning hamnar i skuggan av vad som komma skall under gymnasiets tre tunga år. Gymnasiet blir ingen jakt på kunskap – snarare en skattjakt på personliga tillhörigheter. Jakten på hans skor och arbetskläder som en dag på skolan, kastas i containern utanför. Det är bara början! Äventyret tar inte slut där. Grabben som ser sämre på ena ögat efter den traumatiska händelsen, vintern 1982 har nog bättre syn än läraren som inte ser vad som försiggår bakom hans rygg. Eleverna slussas till och från skolan via buss, men det gäller inte alla. En dag plockas grabben upp av föräldrarna eftersom bussen åkt ifrån honom. Det för att plågoandarna ser till att han missar bussen hem den dagen. Tårar på kind och gående längs landsvägen hämtas han upp. Bussen är inte säker den heller. Även där sker det som aldrig få hända i en skolelevs liv. Vart han än sätter sig i bussen blir han slagpåse. En dag ryter han ifrån, men det blir bara värre Nörden från bruksorten passar inte in i pusslet av fordon- och epatraktor-raggare från vischan. Valet var fel från början, det visar andarna på plågsammaste vis. Efter två år flyttar han till en ny stad och en ny skola. Där ska grabben läsa tredje och sista året på gymnasiet. Lugnet blir kortvarigt. Nya andar finns men i mindre styrka. Något som ändå stör. Plågoandarna formar honom till en osäker pjäs i deras maktspel. Nya utmaningar och val uteblir i rädsla för repressalier från den styrande andevärlden. Dåliga ursäkter blir medicin för att slippa klassresor. Resorna sker ju via skolbuss och bussresor med klasskamrater ligger som en tungt skynke över honom. Plågoandar ska stoppas vid grind – det vet han. Före trafikolyckan fanns en plågoande i hans klass och från samma kvarter. Anden med plågsamma motiv talades till rätta av de vuxna, och från den dagen var han och olyckspojken bästa vänner. De var han och en ytterligare vän som skulle leka med olyckspojken den dagen då olyckan var framme, men pojken kom aldrig till lekplatsen. Det finns hopp, det finns tro men låt inte andarna gå sin egen väg – den kan bli plågsam. Fortsättning följer… Based on a true story Björn Blomqvist 2013-08-26
-
Änglar finns – dem har Herren sänt
Det var en vinterdag i januari 1982 – den 7:e närmare bestämt. En pojken var på väg till en kamrat i ett kvarter längre bort. Pojken är 8 år och springer såsom små pojkar gör ibland. Pojken springer över vägen – han halkar omkull. Snön ligger blank på vägen – en bil kommer åkande. Bilen har hög fart – pojken sitter på ända. Bilen bromsar – bilen glider. Pojken är kvar! Den dagen, den stunden är världens alla änglar samlade. Bara skyddsänglar är där. De vakar över pojken men han är borta. Var är han? Har bilen kört på honom? Har han slungats åt sidan? Har änglarna fullgjort sitt uppdrag? Bilen står stilla – pojken saknas än. Pojken ligger under bilen – jo under bilen. Han har släpats under bilen längs vägen. Hans liv hänger på en skör tråd. Allt är svart. I akutfart körs pojken till sjukhuset. Medvetslös och nedsövd blir sjukhusets kulvertar det första han minns efter uppvaknandet. Pojken överlever! Ett kraftigt slag mot huvudet utgör skadan. Hjärnskada och ett vätskefyllt huvud. Huvudet röntgas. Synnerverna har skadats – pojkens synfält försämras. Ska han bli återställd? Hur ska han klara sig i framtiden? Frågorna är många – svaren har framtiden gett. Han kan stå, gå och springa! Ryktet sprids snabbt i pojkens kvarter – “han är död”. Ryktet är falskt – ryktet har fallerat. Pojken är hemma och leker som friska barn gör. Det går lång tid innan beslutet tas. Pojken som halkade på vägen halkar efter i skolan. En kamp för stödundervisning kommande läsår är förgäves. Överheten avlägger dom – pojken ska gå om ett år. Pojken är 1 år äldre än sina klasskamrater men inget han reflekterar över. Han vill bara leka och spela boll. Synen är sämre men inget hinder som stör. Ett bra öga och ett sämre öga. Han är nu en i mängden och ingen bryr sig om åldern längre. Motgångarna kommer senare. Den sämre synen hamnar skuggan under tonåren – år som domineras av mobbning av andra orsaker. Pojken som bokstavligen släpades under en bil men som överlevde mirakulöst är i högsta grad på banan. Han har rest sig från många fall, men blåslampan är honom i hälarna. Att han i vuxen ålder kan gå, stå och springa beror på att världens alla skyddsänglar vaktade vid hans sida och reste honom upp på kommando från gud. Fortsättning följer… Based on a true story Björn Blomqvist 2013-08-21
-
Nygammalt kulturmöte
I och med detta kulturmöte hamnade jag på Sörmlands museum och Kungstornet, vilket var nostalgiskt. Det kändes som att återvända till en gammal skola där man ser spöken av gamla kollegor. Ingenting har förändrats, vilket känns tryggt men lite skrämmande. Några av mina kollegor är fortfarande kvar.
Jag beslutade mig för att delta i en stadsvandring som handlade om hus på östra sidan av Nyköpingsån. Jag ville se om jag kunde hitta en byggnad som kändes bekant. Även hus har sina hemligheter! Med 28 personer, inklusive mig, var vi en grupp nyfikna (och kanske lite trötta) turister.
Trafiken var den största plågan med denna vandring. Det kändes som att försöka köra en 10-mils rally på en cykelbana! Tunga fordon for förbi som om de trodde att de ägde gatorna. Bullret från trafiken var öronbedövande, som en kaotisk orkester av motorer!
Björn Blomqvist 2013-07-25
-
Stigande dagsform
Det har gått en vecka sedan jag skrev på bokmanuset sist. Idag när jag kom igång med det hittade jag ett bra flow. Det kan bero på att jag skrev scener som utspelar sig vid en mer närbelägen plats än andra i manuset.
Platsen jag använder för scenen har jag besökt ett tjugotal gånger om året i tio års tid. Det är så mycket lättare att skriva om dem när man är väl bekant med både platserna och gestalterna.
Jag ska inte avslöja miljön, men i dagsläget är det inte mycket kvar av platsens ursprung. Däremot har jag tydliga minnesbilder därifrån – kanske mer än många andra.
Jag har kommit drygt halvvägs in i bokmanuset, kanske mer än så, beroende på hur den ska sluta. Jag trivs som fisken i vattnet när jag kommer igång med skrivandet, men jag är mer rädd för att inte orka läsa annan litteratur på sidan av.
Björn Blomqvist 2013-06-25
-
Sömnlös
Under natten som var hade jag tråkigt och kunde inte sova. Jag hörde regnet slå mot hustaket och då tog jag fram mobiltelefonen och skrev ett inlägg på bloggen istället. Det fick bli vad det blev helt enkelt.
Regnet mot taket falla
med skänk från ovan ge
Ljudet av smatter tralla
med stänk från himlen se
Fåglar under krona stå
med vingar torra i vind.
Vilar under molnet grå
med ringar röda på kindDropp från ovan tystnar
med döva örons lyte
Ugglan i trädet lyssnar
med röva fånga sitt byte
Solen om morgonen går
med slutna ögon ger.
Drömmar av sömnen får
med knutna nävar gerAv Björn Blomqvist 2013-05-30
-
So far…
Solen skiner över boksidorna, över mitt skrivande och i berättelsen likaså. En dag blir det grått, regnigt och sidorna fylls av vatten. En vanlig företeelse kan jag tro, men jag bär den med mig hela tiden – berättelsen.
Disciplinen är på flykt från drömmen om författarskap. Motivationen är den tröst som finns att tillgå, men den är beroende av ett disciplinärt förhållningssätt.
Nästan 120 sidor gammalt har manuset visat att jag kan om jag vill. Vissa dagar tror jag på det – andra dagar undrar jag vad det är jag har gett mig in på.
I en knivskarp konkurrens ska jag skära mig fram med en berättelse som är skriven för min egen skull. I kväll tas ett nytt steg närmare drömmen. Nya ord och nya intriger ska föra mig vidare in i fiktionens dramaturgi.
Än skiner solen över drömmen, men orden skuggas av orosmoln fyllda med skepsis.
Björn Blomqvist 2013-05-29
-
Skit också ;-)
Att ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad är vardagsmat idag, det går inte att ta miste på. Dagligen får man höra om det i nyheterna och inom politiska kretsar. Jag tänkte att det kan vara intressant att få höra några berättelsen på området, och då valde jag att läsa boken (antologin) Skitliv. Den handlar om just ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad.
Jag är ju inte någon ungdom längre så att säga (70-talist, nära 40-strecket), men visst kan jag kanske känna igen mig i vissa livsöden. Jag har själv brottats med timvikariat, visstidsanställningar och har även blivit ”utlasad” från mitt senaste arbete.
Till en början är bokens fokus på just ungas villkor och hur illa det kan vara, men något senare in i boken känner jag igen mig. Det visar sig att vi akademiker inom kultur- och mediebranschen har samma svårigheter att få ett stadigt kneg, så att säga. Journalister och vi kulturvetare har det gemensamt att både medie- och kulturbranschen präglas av tillfälliga anställningar.
Det går inte att ta miste på att innehållet har en vänsterprägel, dvs. den nuvarande Alliansregeringens olika åtgärder för arbetsmarknadspolitiken, är av ondo. Det återkommer på flera ställen i boken hur negativt den ser på de dåliga förhållandena för de anställda inom bemanningsbranschen. Likaså den försvagade fackföreningsrörelsen inom samma bransch och regeringens ansvar för de höjda fackföreningsavgifterna, lyfts upp som dåliga exempel för en villkorslös arbetsmarknad.
Man kan ju undra varför jag läser denna antologi eftersom jag inte är vare sig ungdom eller vänsteranhängare. Det är av samhällspolitiska skäl och av egna erfarenheter av dåliga villkor från arbetsmarknaden som jag läser den.
Det finns även några positiva berättelser i boken – kanske för att få en kontrast eller att ge en balans till helheten. Boken vill jag inte ge mer än en 3:a. Det som drar ned betyget är den återkommande negativa synen på bemanningsföretagen, det blir lite tjatigt, samt den för mig ointressanta dikten eller vad det nu skulle föreställa, på slutet.
Däremot var det intressant att det lyfts fram om hur det är ställt på arbetsmarknaden och dess villkor i de ekonomiskt krisdrabbade länderna i Sydeuropa, såsom Italien och Spanien. Det är viktigt att få en inblick i det och sätta in det i kontexten. Likaså några berättelser om hur man kan lyckas på arbetsmarknaden och komma sig upp i hierarkin var bra att få ta del av.
Björn Blomqvist 2013-05-10
-
Skriv, skriv och skriv!
Jag tänkte att jag skulle ge en liten lägesrapport eftersom det inte har blivit så många kulturmöten den senaste tiden. Jag har i och för sig läst en bok de senaste dagarna. Jag har läst en fantastiskt bra och intressant bok för oss som har författardrömmar. Jag har läst boken, Att skriva med glädje, av Kim M. Kimselius
En del saker i boken stämmer bra med mitt eget skrivande. Så långt är det bra, men det finns andra intressanta delar som jag ska ta till mig och jobba extra med. Det som är slående är att det som Kim berättar om, angående sitt eget sätt att skriva, ser jag vissa likheter med i mitt skrivande. På så vis är jag inte helt ute och seglar. Författardrömmen lever i högsta grad, men det återstår mycket arbete och många timmar framför datorn.
Däremot har jag gett mig in på fler bokprojekt. Jag har börjat skriva på uppföljaren till den bok jag har arbetat med i fyra månader nu. Det kanske är vågat, men jag ser det som en möjlighet att utveckla mitt språkbruk. Jag försöker leva efter devisen: att skriva och åter skriva, eller “övning ger färdighet” som det också kallas.
Hur som helst ska jag inte tappa tråden. Jag har i och med min ickeanställning denna sommar på Sörmlands museum, en bra möjlighet att gå på guidade turer etc. och därefter rapportera om det i form av kulturmöten här på bloggen.
Debutmanuset är 1/3 klart och uppföljare är bara i sin linda. Båda manusen är kriminalromaner såklart eftersom de hänger ihop med varandra på ett visst sätt. Mer vill jag inte avslöja – men så var det med den saken och jag lovar att hålla mitt löfte. Första bokmanuset ska slutföras innan årets slut, som ett fullskaligt utkast. Mina framsteg i bokprojekten med mera uppdateras också löpande under sidan “Projekt”.
Björn Blomqvist 2013-04-28
-
Det blev bättre mot slutet
Jag har den senaste tiden ägnat mig åt ett litterärt kulturmöte med fokus på jämförelse. Det har tagit sin tid eftersom jag läst 1 till 2 kapitel varje kväll med mindre inslag av sömn (tröttsamt att läsa på kvällen). Jag har i ett tidigare inlägg i samband med en recension av Dan Browns senaste bok, Den förlorade symbolen, sagt att jag ska läsa en bok på liknande tema.
Boken jag har ägnat mig åt är Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell. Till skillnad från just Dan Browns böcker, handlar denna bok om skattjakt på litterära hemligheter istället för att leta efter hemligheter inom konstvetenskap och historia. Som konstvetare gillar jag ju Dan Browns böcker. Carrells bok tycker jag passar bättre för litteraturvetare eller de som iallafall är något insatt i ämnet – det är inte jag direkt. De så kallade mellanspelen som finns med i boken blev jag lite trött på.
Det som framförallt skiljer Carrells bok från Dan Browns böcker är att den är skriven i förstapersonsperspektiv, dvs, jag-form. Jag i berättelsen är regissören och Shakespeareforskaren Kate Stanley (Skulle kunna vara författaren själv med tanke på författarens profession och yrke utöver sitt författarskap).
Kate ger sig ut på skattjakt efter en hemlighet med Shakespeare-anknytning såklart. Hon hamnar i blåsväder och är på flykt från både mördare och poliser. En aspekt som är till Dan Browns fördel är att hans böcker är brutalare, mer som thrillers och att det blir mer action tidigare in i berättelsen. Sånt gillar jag. Carrells bok däremot, visar inga tecken på spänning eller action förrän efter 300 sidor.
Jag ger Carrells bok 3 folion av 5 möjliga, dels för att den är skriven i jag-form och eftersom den faktiskt blir mycket spännande de sista 130 sidorna. Författaren lyckas också bra med att maskera/kamouflera saker och ting i berättelsen för spänningens skull. Saker jag först misstänkte men som inte var så, men ändå osv. Ni fattar nog. Jag vill ju inte avslöja något i förväg inför ert eventuella kulturmöte.
Nästa bok som står på tur är antingen av Mo Yan eller Björn Ranelid. Jag har inte bestämt mig än. Snart kommer ju en till bok av Dan Brown ut på marknaden och innan dess vill jag läsa fler böcker.
Björn Blomqvist 2013-04-17
-
(Vår)tid…
Ny månad, nya solstrålar och öppningar i livet. Våren är min nyckel till välmående. Det är nu jag blommar som så många andra – en Blomqvist blir till Blomma. Hursomhelst så skriver jag för att jag blir glad om våren och vill visa det i och med min kreativa kraft.
Sommaren kommer jag inte glömma såklart, den har sin tjusning och jag ser redan framemot den, oavsett vad jag gör i sommar. Förhoppningsvis jobbar jag – gillar inte arbetslösheten.
Jag har planer på att inreda stugan på tomten som en skrivarlya men vet inte hur eller vart jag ska göra av allt bråte som finns i den. Ett bord att sitta vid och skriva. Ett fönster med utsikt och en bokhylla med gamla böcker efter min mormor.
Gamla fönster, verktyg och trädgårdsredskap med mera. Fönstren sparades för att bli till växthus av något slag men än har inget hänt sedan vi bytte fönster i huset. Det är minst 7 år sedan.
Jag har nu skrivit ungefär en fjärdedel av bokmanuset, dvs. ca 75 sidor. Det har tagit nästan 3 månader, och målet är att skriva klart manuset innan årets slut.
Därefter återstår många redigeringar och korrekturläsningar innan jag bestämmer mig för skrivbordslådan eller om jag ska skicka det till ett förlag eller flera.
Nästa bokmanus ska påbörjas direkt efter nuvarande eftersom det är så kul att få skriva ned sina historier och berättelser.
Björn Blomqvist 2013-04-05
-
Hoppet lever…
Jag har egentligen inte så mycket att blogga om för tillfället men det är lika bra att hålla bloggen uppdaterad. Jag har kommit igång med bokmanuset men det blir inte varje dag jag skriver. Jag har för första gången skrivit så långt på ett manus att jag har passerat 100 000-vallen (tecken).
Målet står fast i att jag ska fullfölja hela manuset och inte lägga ned det pga. bristande inspiration. Manuset ska bli klart hur dåligt det än vara – det är processen att skriva ett fullskaligt bokmanus som är målet. Vad det blir med det sedan är en gåta – precis som mysteriet i berättelsen.
Jag har bra verktyg nu att arbeta med. Förutom bra skrivprogram till datorn, har jag också införskaffat böcker om hur man ska lyckas med bokutgivning och om att skriva med glädje. Jag försöker också läsa många romaner för inspirationens skull, men det går lite upp och ned med det. Jag läser för sällan så att säga. Jag har läst i samma bok i snart en månad när jag annars skulle kunna läsa hela boken på bara några dagar.
Innehållet i bokmanuset vill jag inte avslöja mer än att jag presenterar processflödet här på bloggen under “Personligt” med antal ord och sidor. Jag har redan nya idéer för nästa bokmanus och det är ett gott tecken. När nuvarande bokmanus är klart kommer jag direkt börja på nästa, beroende på nuvarande bokmanus utfall, dvs. byrålådan eller inte.
Det som däremot inte går framåt är diktandet, det som är min egentliga passion. Jag påbörjade en diktsamling för ett tag sedan men som har stannat av. Jag påbörjade den bara för att jag trodde jag inte orkade skriva en hel roman med allt vad det innebär – research, fantasi och disciplin etc. Diktsamlingen ska berätta om allt jag gått igenom från tonåren tills idag – en känslomässig berg- och dalbana genom drömmar, uteblivna val, mobbning och en resa in och ut i självkänslans karusell..
Just nu går det bra på bokfronten och jag är inte det minska orolig för mitt diktande heller. Dikterna kommer till mig när jag minst anar det, brukar det bli. Nog om detta – ville bara vädra mina tankar och öka på statistiken av blogginlägg 😉
Björn Blomqvist 2013-03-25
-
Uppåt, framåt, siktet inställt
Eftersom jag inte har gjort några kulturmöten den senaste tiden borde jag inte blogga, men jag behöver uppdatera läget lite. Orsaken till uteblivna kulturmöten är bekvämlighet och för att jag tränar alldeles för mycket istället.
Däremot har jag investerat några hundralappar i ett nytt datorprogram att skriva bokmanus i. Vid programmets utforskande ser jag att det kommer passa mig bra. Skrivandet går inte fort framåt men de rör på sig i alla fall. Eftersom jag oftast kommer på nya scener, händelser eller karaktärer när jag minst anar det, kan jag nu med det nya programmet, anteckna dessa separat men ändå få de med i huvudhandlingen.
Jag börjar känna mig lite som en författare men som sagt – jag är nybörjare och har bara författardrömmar, inget annat. Jag skriver bara för min egen skull och på min fritid och drömmen kanske aldrig slår in.
Nu när våren börjar titta fram längtar jag tills det är fritt fram på cykelvägarna att springa (ingen is och inget grus). All den träning jag ägnar mig åt just nu, är nog den dyraste och nyttigaste investering jag någonsin gjort. Den kostar tid och svett men den ger mig kraft och energi att förändra mig själv och världen omkring mig.
Jo förresten – Melodifestivalen som jag följer i mindre utsträckning än i fjol, är ju ett kulturmöte. I år är jag inte personligen på plats (var på 2:a chansen förra året). Jag följer festivalen i år från tv-soffan som så många andra.
Formkurvan ser ut att peka uppåt för en gång skull – så var inte oroliga om jag inte levererar alster i detta nu. De kommer till mig när jag minst anar det. Jag är en känslosam kreatör som letar fokus och med siktet inställt på nya utmaningar.
Björn Blomqvist 2013-03-05
-
Filmdags!
Lördagen den 23 februari ägnades kulturgärningarna till att först städa i teaterlokalen och därefter under kvällen, titta på årets revyfilm. Min egen insats i årets revy är som jag sagt förr, inte alls i samma klass som för två år sedan. Det kunde jag själv konstatera då jag såg filmen.
Det var inte bara insatsen som störde mig, utan också den enorma övervikt jag har burit på i drygt ett år nu. Femton kilo plus men som nu kämpas bort, bit för bit (just nu -2 kg). För nästa års revy har jag bara revansch i sikte – inget annat. Jag vet att jag kan bättre än så, det har jag bevisat förr.
Björn Blomqvist 2013-02-27
-
Bla, bla, bla på en fredag
Medan jag väntar på Dan Browns senaste bok, Inferno som släpps i mitten av maj och som jag har förhandsbeställt, läser jag vidare i böcker i liknande tappning. Efter 100 sidor i boken om Shakespeares hemlighet börjar det nu bli lite spännande.
Mina kulturmöten här har blivit mer av litteraturmöten, vilket är ett litet sidospår. Som jag skrev i förra inlägget om hur de blir med nästa Dan Brown-bok har jag nu kollat upp utifall det är en Robert Langdon-story eller inte. Det blir såklart professor Langdon i kommande bok. Han ska ta sig an mysterier i Dantes Italien, och direkt får jag vibbar tillbaka till Änglar och Demoner.
Det skulle vara kul om huvudkaraktärerna inte bara består av Robert Langdon, en kvinna, hennes släkting och så mördaren såklart. Nu kanske jag “neggar” lite men just nu är jag trött på Dan Browns upprepade koncept, och då kan ni undra varför jag läser en bok med liknande koncept/tema – det undrar jag också 😉
Jag har ju ett eget bokmanus att ta tag i och det går sakta framåt, inte fort bakåt som så många gånger förr. Har inte skrivit något idag. Apropå annat – det är ju melodifestivalen i morgon igen. Nä, nu har jag bloggat av mig för idag – ses snart igen.
Björn Blomqvist 2013-02-15
-
Till en början inte lika spännande som de innan men…
Det började med nyheten om att en ny bok av Dan Brown kommer släppas i vår. Min första tanke var att, tänk om det blir nya äventyr med professor Langdon eller inte? Det vet jag inte eftersom jag inte har kollat upp nyheten. Det andra som slog mig är att jag inte ens vet hur det gick i den senaste boken, Den förlorade symbolen – men det vet jag nu!
Jag har fem böcker av Dan Brown, stående i bokhyllan men jag har inte läst den senaste. Jag insåg att det var på tiden – så jag har ägnat mig åt boken i ett par dagar nu. 614 sidor Dan Brown borde leverera någon form av spänning tycker jag. Men spänningen uteblev ett tag i alla fall eftersom jag hängde upp mig på att ingredienserna är nästan samma som i hans tidigare böcker.
Robert Langdon tar sig genom alla möjliga strapatser i jakten på hemligheter och symboler samtidigt som han flyr från elakingen som hela tiden är honom i hälarna. Detta känner vi igen från tidigare böckerna och som vanligt har Robert Langdon en kvinna vid sin sida, bekant med den som är orsaken till äventyret.
Konceptet som är samma som innan, tar bort spänningen en del men visst har boken sina ljusglimtar. Egentligen borde berättelsen vara godis för mig som är konstvetare med en förkärlek för just symboler. Det framgår tydligt i min C och D-uppsats i ämnet, men jag är nog bara lite mätt på det.
Hursomhelst tycker jag att boken var hyfsad och den får 3,5 frimurare av 5, dels för att den höll mig fången ett tag så att jag sträckläste de 300 sista sidorna. Däremot kunde jag ana vissa saker som sedermera stämde. Antingen är jag bra med eller så var det lite förutsägbart. Vem vet?
Nu ska jag ta mig an ett annat kulturmöte med en bok som sägs vara på ett liknande tema/koncept. Den heter Shakespeares hemlighet och är skriven av Jennifer Lee Carrell. Kanhända att kulturmötet beskrivs här i bloggen.
Björn Blomqvist 2013-02-14
-
Ut ur skogen – in i huset!
Nu är jag hemma igen efter 6 km promenad i Danviksskogarna med hunden. Där är det så lugnt och tyst att man kan höra vad den andra tänker. Det är i dessa trakter som delar av dramat utspelar sig i mitt bokprojekt. Idag fick jag ingen ny inspiration, kanske pga. fel årstid eller för att jag är hungrig som en björn.
Efter middagen så är det dags igen. 6 veckor schlager med fåtalet guldkorn och många besvikelser om man ska jämföra med fjolåret. Det var ändå bättre förr så att säga. Jag “neggar” inte så värst mycket. Det brukar ta ett tag innan låtarna sätter sig. De får gro in lite så att säga.
Jag ska följa melodifestivalen i vanlig ordning och även Escape 2013 (ESC) ifrån Malmö. Jag är inte direkt någon schlagernörd, bara en som ser evenemanget som ett kulturmöte. Då kan jag klämma in några rader här och där på bloggen. Det är det som är bloggens egentliga syfte – att beskriva mina upplevelser och ge analyser från diverse kulturmöten.
Jaja, nu har jag fått det sagt i alla fall. Det är bara för att få upp ett inlägg tidigt på månaden. Jag vill inte att det ska vara för stora hopp emellan inläggen längre. Jag behöver skriva mycket för att kanske bättra på språkbruket, vem vet.
Hursomhelst ska jag fortsätta skriva i olika format och på olika arenor. Bokmanuset ska gå hand i hand med min kamp mot kilona. Om 8 månader ska målen vara uppnådda, så dé så.
Björn Blomqvist 2013-02-02
-
Tillsist!
Nu är det årets sista dag men jag ska inte göra någon årskrönika över årets bloggande om ni tror det, så som jag gjorde förra året. Kulturmötena har inte varit så många jag önskat, framförallt inte i december. Orsaken är nog bara lathet.
Veckorna före jul och även idag har jag ägnat mig åt ett långt kulturmöte, dvs. årets nyårsrevy. Som en i ensemblen blir det mycket att göra, all fritid går åt eftersom Oxelösrevyn är en fritidssysselsättning.
Förutom revyn är väl mellandagsrean ett kulturmöte, men den tog jag inte så stor del av. Jag fick panik bara av att se så mycket folk på stan. Hellre sitter jag hemma och skriver alster än att jaga reapriser. Julen har i min mening också varit ett kulturmöte trots att det är en religiös högtid – ”Same procedure as last year…”
I vanligt ordning ska jag hålla mitt nyårslöftet om att inte ha ett nyårslöfte. Det är även premiär på Nyårsrevyn ikväll. Efter ett hyfsat bra genrep igår hoppas jag att det blir det där lilla extra ikväll, så som en premiär ska vara.
Mina största projekt det kommande året blir att söka arbete, göra kulturmöten, att skriva och att Twittra – samtidigt som jag ska vara den jag är, ”jag duger ju som jag är”.
Björn Blomqvist 2012-12-31
-
1001:1
Jag har som ni förstår, börjat min resa i att läsa 1001 böcker innan jag dör. Det är de böcker som Göran Hägg rekommenderar i boken 1001 böcker du måste läsa innan du dör. Jag läser böckerna i den ordning de presenteras från första till sista sidan.
Första verket som presenteras är Första Mosebok och därefter Andra Mosebok osv. i GT. Då kan man fråga sig, har inte jag läst dem innan? ”Nej det har jag inte”. Som både agnostiker och humanist men absolut inte ateist, har jag inte läst bibeln överhuvudtaget. Jag är inte ens konfirmerad.
Min uppfattning om mötet med Första Mosebok är att det först skryts om hur HERREN skapade jord, himmel, och hav. Det skryts också om hur HERREN skapade allt levande på jorden. Dvs. han skapade världen. Något senare in i berättelsen skryts det om hur gamla gestalterna blev. När den missnöjde byggherren inte var tillfreds med sina skapelser, raserade han mycket av dem.
Regn i fyrtio dagar och fyrtio nätter och en flod skulle ställa till det. Efter 150 dagar avtog vattnet från jorden. Noa, han med arken ni vet, han levde 350 år efter floden. Många andra hundraåringar beskrivs i berättelsen. Den följs av ett flertalet uppräknade släkttavlor.
Skrönan fortgår och jag tröttnar på uppräkningar av personer.
Men…
Plötsligt blir det spännande. Berättelsen om Abraham och hans son Isak fascinerar. Abraham offrar en vädur i sin sons ställe. Därefter fortsätter historien om Isaks två söner, Jakob och Esaus samt Jakobs hustruproblem som nästan blir lite komiska. Jakob lurar även till sig arvsrätten från Esaus. Esau är den förstfödde sonen. Det är han som skulle välsignas och ta över efter fadern Isak. Jakob vill sedan fly från sin svärfar Laban, tillsammans med sina gemåler.
Därefter handlar det om bägaren, bagaren och Farao m.fl. Farao som gör Josef (en av Jakobs 12 söner) till härskare över Egypten, men som egentligen skulle bli slav där. Josef odlar sin säd för att bekämpa hungersnöden i landet och i andra länder. Josef kom att hjälpa alla svältande.Berättelsen går vidare. Bröderna återförenas osv…
Men sen kommer en ny släkttavla som ska redogöras, då tröttnade jag.
Björn Blomqvist 2012-12-16
-
Ordbajseri!
Gravgrävaren står i framåtluta läge och fixerar blicken på den plats han ska gräva när trädgårdsmästaren frågar om de döda växterna ska kremeras. ”Stensättningen är det viktigaste”, säger grävaren samtidigt som en grävande journalist säger att det som nu skrivs är ristat i sten. Grusgången är krattad och prästosten är lagrad när hyvlade skivor läggs på herrgårdstaket. Natten bär i svart och sörjer den ljusa dagen när himlens stjärnor lyser med månen ovan kalhygget. Det skummar om gravölen när solen skumt skymtar över Kista. Aska strös i koppen när rökaren fimpar en cigg och sprider den över lunden. Helgon med vingar flyr till Ängelholm när prästkragarna predikar för plockade rosor. En skänk från ovan fyller sin plats i matsalen när mattläggaren odlar gräs på tomten. Tomten är alldeles matt av att röka gräs när den utdöende skidåkaren lägger locket på. Kranskullan springer efter och lägger på kransen när en målmedveten bantare inte är medveten om dagens mål. Lyktor släcks på vinden när blåsten är kraftigt. Det kolsvarta loftet gapar efter ljus när en ljushudad gaphals får svärta på sina händer. Koltrasten sjunger nidvisor när gruvarbetaren torkar sig i pannan.
Björn Blomqvist 2012-12-01
-
En annan slags fredag eller lördag
Tänk dig att dikta på beställning eller på fem röda. Hursomhelst slängde jag fram ett alster på fem röda. Jo de är sant, därför en fri vers på rim. Hade tråkigt, så att säga, men glad att jag föredrar alkoholfria veckoslut. Alkohol kan förstöra så mycket.
*
Ringar på bordet, vin och det skrivna ordet
Alkohol i glas, fest och fyllan slår livet i kras
Svävar på vingar, glaset och duken ger ringar
Skakig på hand, dricker och skriker iblandLivet i moll, fest och liv utan kontroll
Fylld till kanten, väsnas och utskälld av tanten
Vaken i natten, dricker och spinner som katten
Tvekar i stunden, är glad och fri i grundenDiktar på rim, är vaken och simmar i stim
Ser på skärmen, sänker glaset och bläddrar i pärmen
Krydda på smak, armen och glaset som en spak
Fyller på mera, ensam och önskar mig fleraGör på mig, springer och gör en grej
Varm i kroppen, tränad och yr i knoppen
Skriver i smyg, tror mig och är väldigt blyg
Slutar på topp, dikten och livet är en flopp
*
Av Björn Blomqvist 2012-11-24 (på 5 röda)
-
Ett sidospår under många år
Hur var det nu med att läsa 1001 böcker innan man dör. En mäktig uppgift kan man säga men varför inte. Jag funderar på det mest som en nöjesgrej att fylla ut bloggen med eftersom bokläsande är lika mycket kulturmöte som en runda på konstgalleriet eller på ett museum.
Vad är det då med Göran Häggs bok “1001 böcker du måste läsa innan du dör” som fascinerar mig? Kanske ingenting, jag vill bara sysselsätta mig ytterligare. Detta uppdrag kanske minskar mitt eget skrivande, men ju mer jag läser ju mer lär jag mig.
Nu finns det ju en och annan bok jag redan läst. På sin höjd kan det rör sig om 20 % som jag läst innan. Göran påpekar också att man inte ska följa guiden i boken från första till sista sida, utan hoppa lite här och där enligt vad man gillar. Det ska inte jag göra. Jag ska följa boken från början till slut och läsa det mesta som guiden rekommenderar.
Björn Blomqvist 2012-11-14
-
Råvarutango
En man står lutad mot köksbänken. Det ångar från vattenkokaren – hans andning begränsas. I ena handen har han en tandad kniv, i den andra en slö morakniv. I huvudet finns två idéer men det råder delade meningar. Till vänster på bänken, en citron – till höger, en lök. Beskheten från två citronhalvor kontrasterar hans humör. Löken hackas för att ge tårarna en chans att rinna.
Däremellan ligger en melon, delad och klar. Melonen är som hans kärnfulla hjärnhalvor. Vattnet i vattenkokare bubblar men inte känslorna i hans kropp. Den rivna ingefäran sticker i näsan och den hyvlade mögelost blir grön av avund. Den inlagda gurkan stinker och någon har en bulle i ugn.
Slipjärnet dras mot eggen som tecken på järnbrist. Han drar tummen över eggen, rödvinet fylls i glaset. Rödvinet skvalpar över, ett tumavtryck i rött syns på glaset. Den hackade löken fräses i pannan, likt pannsvetten som anspelar på hans värme. Stekspaden smeker i löken och någons lökar blir smekta.
Han strör salt i såret som krydda i vardagen. Såsen rörs om likt hans tankar om beslut. Hans tankar dras isär som skinnet på isterbanden. Drömmarna går i kras, potatis blir till mos. Steget är ytterst litet, nästan mikro som ugnen på bänken. Den tandade kniven sågar brödet. Frysen öppnas – han hackar tänder. En påse frysta drömmar om en varm bulle i ugn.
Björn Blomqvist 2012-11-06
-
Före vinter – efter sommar
Ibland undrar jag vad det är jag vill åstadkomma här i livet. Av kreativitetsbrist sitter jag framför datorn och leker med ord och meningar etc. Denna gång växte ett litterärt hopkok fram från ett fönster i ett kafé och senare en promenad längs kusten. Det var en regnig, mörk och blåsig höstdag alldeles nyligen. Stilen är inte riktigt min vanliga men jag har experimenterat lite i brist på annat.
Löven mot marken falla
Bladguld i stormen yra
Röda ark om nätterna kalla
Trekvart av årstiderna fyra
Morgondis i ottan vanka
Vågsvall mot bryggan slå
Mörker över piren banka
Höst börjar med väder grå
Nakna träd om hösten grena
Storm i krona av löven darra
Blåst i hårsvallet rufsar bena
Höga granar i skyn ej barra
Regndroppar mot taken välla
Trädgårdar i regnet skölja
Guds tårar från himmel fälla
Höstdroppar till snöflingor följaAv Björn Blomqvist 2012-10-09
-
Spännande debut som levererar spänning
Ett nytt litterärt möte för mig har för ovanlighetens skull gett mig både ny inspiration men också en god anledning att skriva en bra recension. Det var ett tag sedan jag läste en kriminalroman – mestadels pga. rädslan att bli avundsjuk på dem som skriver då jag själv haft drömmar om att skriva en kriminalroman. Drömmen lever än men har befunnit sig i dvala under fem år och endast tre skrivna kapitel.
Hursomhelst valde jag att läsa en debutroman inom kriminalgenren, men av en nu mer etablerad författare, Sofie Sarenbrant. Boken är hennes debutroman från år 2010 med titeln Vecka 36.
Bokens karaktärer är de två höggravida väninnorna Johanna och Agnes med familjer, samt den ivriga kriminalreporter Göran Rosenlund och kommissarie Lars Räffel m.fl. Boken beskriver karaktärerna och händelseförloppen i turordning för varje dag från den 28 aug till 7 sept, ett sätt som gör att man lätt får grepp om historien. En närvaro hos karaktärerna och ett språk som är lättolkat och bildligt talat gör att jag bara blir mer avundsjuk (inspirerad) och vill skriva och åter skriva.
Bokens handling utspelar sig i Skåne och det lilla samhället Brantevik strax söder om Simrishamn, samt i huvudstaden där huvudkaraktärerna bor i vanliga fall när de inte semestrar i Brantevik. I boken får läsaren följa sökande efter Agnes som efter en utekväll med sin man och väninnan Johanna, inte kommer hem som hon bör. Det upptäcks inte förrän dagen efter då hennes man Tobias inser att varken Agnes eller deras tvååriga dotter Nicole sover i samma stuga som han. Först tror han att Agnes och dottern kanske har gått och lagt sig inne hos Johanna. Detta är delvis rätt, då dottern Nicole gjorde det men höggravida Agnes är spårlöst försvunnen.
Sökandet efter Agnes och ivriga journalister samt poliser utan spår att gå efter, är det som präglar stora delar av bokens handling. Genom karaktärers förtvivlan, hopp, nyfikenhet och uppgivenhet etc. fängslas jag som läsare så pass att jag efter en promenad längs stranden här på ostkusten kunde se offer och karaktärer framför mig.
Under tiden som sökandet och kampen mot tiden pågår hittas först en mördad kvinna, gravid i nionde månaden och därefter skjutsas Johanna till BB för att föda sitt och Erics första barn. Hopp och förtvivlan är närvarande hela tiden men i omväxlande skeenden. Den döda kvinnan visar sig inte vara Agnes och hoppet lever vidare. Mer ska jag inte avslöja, än att erkänna att jag verkligen gillar boken och är avis på Sofie och alla andra suveräna deckarförfattare.
Styrkan i boken ligger i språket, spänningen och skildring av karaktärernas personligheter i samspel med kontexten samt de lockbeten i texten som både överraskar och som väcker vissa misstankar. Saker jag anade kunde helt plötsligt ta en ny vändning och då byggs det upp ytterligare spänning. Sånt gillar jag – det lite oväntade. Boken får betyget 4 av 5.
Björn Blomqvist 2012-09-21
-
Vad händer och fötter?
Jag har ju lovat att rapportera om mina skrivprojekt. Jag har kommit igång med skrivandet och min berättelse ska vara klar till hösten 2013. Vissa stunder går det av bara farten men det finns svackor i skrivandet. Vad det kommer bli tills slut vet jag inte själv. Därför vill jag inte kalla det för bok eller säga att jag skriver en bok. Jag vet inte ens om jag har det där som gäller för att få bli utgiven. Jag gör bara som andra duktiga författare har sagt – att skriva, skriva och skriva men räkna med att kunna bli refuserad – men ge inte upp.
Jag har i och för sig inte skrivit mer än drygt 25,000 tecken av berättelsen, men om det blir en bok, ett utkast eller dammsamlare i skrivbordslådan är en annan sak. Jag ska ju också hinna med att läsa andras litteratur, recensera böcker och söka arbete på en och samma gång. Det har sina sidor att klara av allt som är roligt, samtidigt som plikten kallar.
Boken… nä förlåt, jag menar berättelsen kommer ändå bli en måttstock på vart jag står litterärt och skrivmässigt. Jag har väl mina fel och brister och jag har en god verklighetsuppfattning, så jag förväntar mig inga stordåd eller framgångar, snarade flertalet motgångar. Bokbranschen är en hård bransch, liksom scenkonsten där jag är engagerad som en glad amatör, och det nöjer jag mig med.
Ojdå… nu sa jag bok igen, det är fortfarande bara en berättelse/historia inom genren kriminalroman. Jag kommer inte glömma tjusningen med att analysera konst och läsa böcker. Jag har en intensiv revyperiod framför mig, vilket jag är taggad för eftersom jag tog ett sabbatsår i fjol och är nu tillbaka i hetluften och i strålkastarljuset. Därtill är det mycket runtomkring med revyarbetet.
Björn Blomqvist 2012-09-21
-
Ett kulturmöte med medeltida Kulturmöten
Ibland kan mina kulturmöten möta sina möten osv. Jo så kan det bli, men det är inte ovanligt. Jag har idag varit på gamla biografen Grand i Nyköping och lyssnat på föredrag om fynd och upptäckter vid de arkeologiska utgrävningarna i Nyköping (2010-2012). Föredragets tema handlade om ”Kulturmöten i det medeltida Nyköping”. Föredragets fokus var på utgrävningarna vid kvarteret Åkroken i centrala Nyköping, strax bakom nuvarande stadshus. Där har det gjorts arkeologiska utgrävningar i fler omgångar med start 2010 och med verksamhet fram till årsskiftet 2011/12.
Föredragets 1:a del handlade om utgrävningar ett stenkast ifrån Kilakastalen vid Kilaåns mynning. Där har man med hjälp av arkeologistudenter, grävt fram en huskonstruktion/torpargrund. Fynden vid platsen berättar mer än att vara en torpargrund. Man har hittat rester av importerat glas och keramik – hittat hästskor, pilspetsar och sporrar mm. av medeltida dateringar. Det mest intressanta är fragment av ett mynt från Knut Långes tid (1229-1234). Föredraget om utgrävningarna vid Kilakastalen var intressanta och kastalen med sin omnejd kanske har kopplingar till Nyköpingshus, tror arkeologerna.
Det är i den 2:a delen av föredraget som utgrävningarna vid kvarteret Åkroken tas upp och fortsätter i efterföljande delar. Den ordinarie föredragshållaren var tyvärr sjuk så hans arkeologkollega fick rycka in, vilket först blev lite osäkert i framförandet men sedan växte han in i rollen. De båda har ju deltagit i utgrävningarna, så kunskap finns det. Hursomhelst handlade denna del om ”Hus och stadsgårdar i det medeltida Nyköping”. Hur den medeltida huvudvägen var konstruerad, samt om hur gränder och passager var dragna, handlade 2:a delen om. Likaså hur husen i det medeltida Nyköping var placerade. Husen stod på rad längs långa tomter. Vid tidigare utgrävningar i det centrala Nyköping under 1960-talet och även på 1970-talet har husrester vittnat om hur hus och gränder var parallellt placerade, vinkelrätt mot den medeltida huvudvägen (som avlånga tårtbitar). I övrigt handlade det också om husens konstruktion.
Hur hus såg ut och hur man levde i Nyköping under medeltiden fortsatte föredragshållare nummer tre att tala om i den 3:e delen. Den handlade om: ”Hur levde man i det medeltida Nyköping”. Med lite dåligt ljud i högtalarna och ett headset som var känsligt för ut-blås vid tal, fick de drygt 200 åhörarna veta mer om just hus och levnadssätt i det medeltida Nyköping. Jag själv var mindre fokuserad i den delen så jag har inte så mycket mer att berätta.
I sista etappen efter en bensträckare på 30 min. körde föredragshållare nummer 4 igång. För en gång skull en som var påläst, retorisk och van att stå och tala inför publik. Ämnet var intressantast men som jag vet minst om. Det var om ”Mikroskopiska spår av kultur och natur vid Åkroken. Bara en sån sak som att ta upp olika analysmetoder som, pollenanalys, macrofossilanalys, analys av parasitägg och kvartärgeologi gör att man blir nyfiken. Jag ska inte gå in på detta då det var för avancerat att få grepp om – och så har jag svamlat klart för denna gång.
Trots en del fakta jag redan känner till och en del nya inslag, samt blandad retorik, tyckte jag att föredragen var värda att lyssna på. Det var så gott som fullsatt i lokalen (drygt 200 åhörare). Föredragshållarna var från både Sörmlands museum och från RAÄ. Det sista som skedde var en avrundning med utdragen frågestund som jag var tvungen att lämna då jag hade ett mycket viktigt möte att göra. Jag var hungrig och var enligt order från högre ort, tvungen att beställa pizza före kl. 21.00.
Björn Blomqvist 2012-09-13
-
Med rim men utan reson
*
Kaffe lindrar smärtan i mitt sinne
Tankemotorn rusar med kopplingen inne
Ro i själen är ekan på land
Oro i kroppen är vind i öknens sand
Tryggheten i själen kopplar till
Utan kontroll gör tanken som den vill
Påtår sköljer fragment från smärtan
Livets antika drag är avstamp i svärtan
Parkerad i nuet med handbromsen ur
Immad backspegel bromsar minnets retur
Söker stilla ro med fören i motlutet
Utan broms kommer ångest mot slutet
Kroppens batterier är färre än mängden ström
Spänningen växer men själen är öm
Surt sa räven då sunt förnuft är över
Laga kropp och själ är vad jag behöver
*Av Björn Blomqvist 2012-09-12
-
Vattnet som sjunker är marken som växer
*
Genom förtvivlan jag famlar efter orden
Inställsamma ord och ängsliga uttryck
Stoltheten är vapendragare i fiendeland
Beväpnade fiender och fallna marionetter
Genom bävan jag faller framför korthuset
Spelade kort och flykt från spelplanen
Lättheten är pionjärer i tomhetens revir
Privat mark och djävulens enögda banditer
Genom cyklopögat jag famlar i djupet
Djupa lögner och svaga misstankar
Självkänslan är avbytare i motståndarlaget
Rivalitet och stora sprickor i bänken
Genom offerkoftan jag faller till marken
Hårda asfaltsvägar och djupa diken
Framtidstron är hänglås i grannporten
Nitisk portvakt och plomberade nyckelskåp
*
© Björn Blomqvist 2012-09-04
-
Hertig Karls marknad 2012 – en resa i tid och klass
Tänk dig en klassresa nedåt i otaliga steg. Det gjorde jag igår, men bara som rollspel på hertig Karls vis. Den första sommaren jag var med på hertig Karls marknad var jag dräng. Därefter steg jag hastigt i graderna och var adelsman året därpå. Den tredje sommaren fick jag äran att vara härold – en mycket hög och aktad roll. Men så föll jag ned i hierarkin likt en kastad sten från toppen av ett hus. I år var jag ingen aktad person bland andra rollspelare. Jag fick träda in i rollen som dräng igen – den roll jag haft under alla skolprogram på slottet.
Årets marknad skilde sig lite grann från tidigare år och likaså mina arbetsuppgifter. Jag var stationerad inne i Kungstornet med butiksarbete och guidning i utställningarna. Trots över 700 besökare i Kungstornet under dagen kunde jag utföra min guidning utan vare sig hinder eller problem. Det är ett bevis på att fyra års guideerfarenhet från två museer lönar sig – och än är det inte över.
Maten var god och till äran för dagen blev det kebab. Det var vildsvinskebab som serverades och det var uppskattat av många. Jag skulle gärna vilja arbeta kvar på museet och då hade ett femte år på hertig Karls marknad varit möjligt, men som det ser ut nu kommer jag hålla mig borta nästa år. Förhoppningsvis jobbar jag på ett annat museum eller inom kultur- eller mediesektorn på något vis inom kort.
Björn Blomqvist 2012-08-26
-
Emptiness
Jag har just haft lite tråkigt över ett glas rosé. Inte för glasets eller innehållets skull. Bitterhet kontra vändpunkt i arbetslivet är de saker jag just nu har att brottas med. Vips så skrev jag några rader utan vare sig mening eller titel:
*
Under hudens täcke är bitterheten den första att fly
Bakom lovorden i fasaden är inget skrivet i sten
Bredvid en hop av löften byggs ett skal av bly
Ovan ljuset vid tunnelns slut står man på egna ben
Framför den dragna linjen växer nya ytor fram
Bortom horisonten är vändpunkten ett givet mål
Runtom finns en aura som drar alla över en kam
Närapå en lyrisk amatör, modig men gjord av stål
*
Av Björn Blomqvist 2012-08-25
-
Vem är han? Vad vill han? ;-)
Hej Björn!
Vad har du haft för dig i 1,5 månad? Har du sovit en Törnrosasömn eller har du tappat bort din inloggning till bloggen? Hm… Ja nu förstår jag – du samlar kraft eftersom du snart är utan arbete och vill få bloggen att blomstra igen. Har jag rätt kanske? …Nähäpp inte det! Då får jag be om ursäkt och återkomma senare. Kulturbranschen är hård trots allt.
Apropå kultur… Höll inte du på med några skrivprojekt men som troligtvis har hamnat i skrivbordslådan på obegränsad tid. Jaja, jag ska inte tjata om det. Du har säkert dina orsaker men jag tror på dig, det vet du.
Har du besökt någon konstutställning den senaste tiden? Inte det… Ja just ja, du jobbar ju hela sommaren och guidar turister fem dagar i veckan, inte undra på att du inte hinner med annan kultur. Jo jag förstår att du i alla fall går på museum för det är ju på ett museum du arbetar. Hur har det varit där? Hm… Dum fråga förresten. Jag förväntade mig just det svaret. Du har ju varit lite dyster sedan du fick beskedet om att du inte får arbeta kvar efter sommaren. Förresten, någon sa till mig att du läser många böcker just nu, men att du inte recenserar dem här på bloggen, varför inte det? Jaha, på det viset – är det inte jobbigt att påbörja men inte avsluta?
Nää… Nu får du rycka upp dig och tända den eld som brukar brinna inom dig. Du har inget att förlora, du är redan en vinnare. Nog om det, nu måste jag kila. Vi hörs någon annan gång, och jag förväntar mig att du visar framsteg innan dess. Jag blir besviken på dig annars.
Björn Blomqvist 2012-08-18
-
Björn läser – Björn skriver
Nu kan man tro att detta inlägg handlar om mig i dubbel bemärkelse eller om en liten egotripp. Jag läser ju böcker och emellanåt skriver något som kanske blir en bok. Annars är det poesi och berättelser som jag skriver, men som jag inte vet hur de kommer sluta – den dagen den sorgen.
Denna gång handlar det om ett litterärt möte. Jag (Björn) har läst en bok som är skriven av Ranelid (Björn), utläst den 18 juni, namnsdag (Björn). Detta är den första boken jag läser av Björn Ranelid. Boken heter Kniven i hjärtat och är skildring av den livstidsdömde David och relationen mellan honom och hans familj och framförallt sonen Kasper. David skulle kunna beskrivas som en ordblind mördare medan Kasper är en skallig tonåring. I själva verket är David ingenjör och en mycket eftertraktat arbetsledare i samband med stora brobyggen runt om i landet och Kasper ett intelligent mattesnille. Trots sin ingenjörsexamen är David ordblind och har svårt att läsa texter och se bokstävernas betydelse.
Kasper är till skillnad från fadern, en klippa på att läsa och skriva. Det matematiska sinnet har det i alla fall gemensamt. Handlingen utspelar sig till stor del i samband med Kaspers besök hos sin far som sitter inne på livstid, samt skildringar av händelser i Davids liv. David har dräpt två personer och avtjänar ett livstidsstraff. När Kasper träffar fadern i besöksrummet i fängelset har fadern avtjänat 8 år av sitt livstidsstraff och Kasper är 17 år. Davids döttrar däremot, Moa och Lina anser att fadern är död och vill inte ha med honom att göra. Besöken som Kasper gör hos deras far sker i största hemlighet. Ingen annan i familj och släkt vet om detta.
Förutom Kaspers besök, skildrar Björn Ranelid olika episoder före mordet och händelser i Davids barndom etc. Det skildras hur David följde med på sin fars säljturnéer som symaskinsagent. Likaså får läsare följa Kaspers liv med sin far och familj före mordet samt Kaspers liv under tiden som fadern befinner sig i den trånga cellen på Roavdelningen i ett välbevakat fängelse. Kasper var 8 år när hans far mördade två personer och strax därefter började Kasper bli skallig. Läkarna kunde inte hitta orsaken, därav den skallige tonåringen.
Björn Ranelid bygger upp berättelsen på ett bra sätt, alldeles utmärkt med tanke på vad som komma skall senare i berättelsen. I början hängde jag inte riktigt med i tidsangivelserna, men sedan kom jag in i det. Ranelids förmåga att bygga upp en stämning och en närvaro i berättelsen är en styrka. Likaså de korta styckena med metaforer som vi känner igen från Ranelidskan, är roande. De förekommer inte så ofta men när de dyker upp förstår jag vad han ville få ut av dem. Däremot störde jag mig på ett litet faktafel och även funderar på om det skulle vara möjligt idag att vara ordblind men samtidigt kunna erövra en ingenjörsexamen.
David försöker reparera sin ordblindhet genom att läsa hundratals böcker i sin cell – böcker av författare han aldrig hört talas om men som är välkända för vana läsare. Den senare delen av boken bygger på Davids möten med allt från författare och fängelsets bibliotekarie Frida samt hans nya upptäckter i litteraturens värld. Därefter kommer klargöranden om varför han är dömd till livstids fängelse vilket gör att boken blir så pass spännande att alla skildringarna och episoder i de föregående 250 sidorna är fantastiska för kontexten och upplösningen. Först ville jag ge betyget 3,5 Snoddas av 5 möjliga men höjer det till 4 Snoddas. Vad jag menar med det framgår av bokens innehåll.
Boken handlar inte bara om Davids och hans familjs öden. Den handlar också om kärlek och sorg, lika väl som liv och död. Jag vill varmt rekommendera boken. Jag ska absolut läsa fler böcker av Björn Ranelid.
Björn Blomqvist 2012-06-18
-
Från Lady Gaga till Johnny Cash
Kl. 09.00 exakt lämnade jag bilen på verkstan. Punktlighet är en av mina få superkrafter, tillsammans med att alltid hitta det sista kexet i påsen. Efter verkstan gick jag till Galleri O, ett av gallerierna i Koordinaten i Oxelösund. Här möts konst och kaffe!
Då kan man undra: Vad har Madonna, Lady Gaga, Iron Maiden och Clint Eastwood gemensamt? De är alla så kända att om de var en pizza skulle de vara en extra ostig! Nu visas de i galleriet i utställningen ”Popkonst” av konstnären Katarina Burlin.
Det första alstret föreställer popdrottningen Madonna i grå, svart och vit färg. Dessa färger ger en känsla av modernitet, nästan som en gammal TV. Bakom henne syns den amerikanska flaggan i rött, blått och vitt. Madonna ser ut att ha kommit hem från stranden utan kläder. Hon försöker dölja sitt bröst med sin högra hand. Kompositionen är så målerisk att man nästan förväntar sig att hon ska börja sjunga!
Efter Madonna ser vi Lady Gaga, som har läppar röda som citroner. Sedan kommer en stor målning av Iron Maiden, som ser ut som en färgbomb! Huvudfiguren är grå men har färgglada blodstänk i rött, blått och vitt – för så pyntar man ett svärd! I den andra handen håller han en brittisk flagga som glittrar som disco. Bandets namn Iron Maiden står i röda bokstäver med vit kant. Glittret på flaggan är så glittrande att det skulle göra en enhörning avundsjuk!
Men sen försvinner plötsligt de starka färgerna och bara grått, svart och vitt är kvar. Snacka om tråkigt! Men det är ändå lite charmigt. Först har vi en färgfest med rött och blått, och sen kommer grått in för att lyfta fram konturerna. Detaljerna ser verkligen annorlunda ut när de är gråa, nästan som de har studerat gråskala ett tag!
Galleriets vita väggar skapar en harmonisk atmosfär som inspirerar till kreativitet. Utöver Madonna och Lady Gaga har konstnären också gjort ett verk kallat ”Kizz”. Det föreställer Gene Simmons på scen med sin gitarr och hans karaktäristiska långa tunga. Hans kläder har spikaktiga nitar, vilket ger en metal-känsla. Bilden är välkänd och fantastisk. Den är återgiven i gråskala på ett sätt där man kan bli fångad av dess nyanser. Eller kanske tänker man på att skaffa en ny gitarr!
Andra pop- och rockartister som avporträtterats i samma stil är Johnny Cash och Michael Jackson. Men ingen slår Jimi Hendrix och John Lennon när det gäller att se coola ut. Johns målning och den med Iron Maiden är mina favoriter – vem kan motstå detaljrikedomen? Det känns som att jag hellre njuter av detta än att tänka på pizza!
Symboliska element förekommer i liten skara, och Iron Maidens motiv är väldigt tydligt! Vi ser ett blodstänkt svärd, den brittiska flaggan och liemannen i nedre bildkant – han som ska skörda själar! Svärdet, som är mer manligt än en hipster med öl, kan också förekomma som emblem för vissa helgon. Gitarren i ”Kizz”-målningen? Den visar ungdom och manlighet, som en tonåring som precis lärt sig spela “Smoke on the Water”!
Björn Blomqvist 2012-05-25
-
Kvällsluft
Häromdagen när jag var ute med hunden tyckte jag att det var så skönt med den friska kvällsluften så jag fick lust att skriva lite på temat kvällsluft och det fick bli vad det blev.
*
Trycklöst utan vindpust den gror, en sval atmosfär gör skillnaden stor
Går ut genom dörren jag gör, den friska luften tar vid och förför
Stillhet och lugn utan vind, en magisk känsla svalkar min kind
Djupa andetag av ren luft, lungor arbetar frenetiskt och tufft
Vinden är lugn och still, kontrasteras av doften från en grill
Hungern kryper nära, folk på terrass skålar ler och är kära
Uppspärrade ögon som svalkas, en svag bris mot natten nalkas
Öppning i kragen, en känsla av luft fläktar mot magen
På väg tillbaka mot huset, mörkret faller och släcker ljuset
*
Av Björn Blomqvist 2012-05-17
-
Hej! Hur är läget?
Jo det är bara bra! Själv då? Läget är faktisk bra och allt flyter på, men det händer inte mycket här på bloggen – framförallt inte under maj månad. Det beror delvis på att jag inte lyckats krypa ut ur den passiva bubblan för att springa in i den kreativa atmosfären.
Jag har skrivit lite på novellen/romanen, eller vad det blir till slut. Inga dikter är färdigskrivna, men jag har hunnit med att starta ett litterärt sidoprojekt som är mer åt det självbiografiska hållet. Jag vill inte avslöja något om novellen, men det kommer att avhandla ämnet konst i viss mån.
Konstanalys och konstbesök ligger mig varmt om hjärtat och jag är såklart lite besviken på mig själv för att jag inte har tagit mig tid att gå på konstrundor. Det är ju det där med bubblan som håller mig kvar, trots att jag egentligen hör hemma i den kreativa atmosfären.
Innan jag nu lägger mig ska jag försöka skriva några rader poesi så att jag inte blir besviken på mig själv.
Björn Blomqvist 2012-05-11
-
Från Muhr till vägg
Idag arbetade jag som museivärd på Nyköpingshus i några timmar, och efter det såg jag fram emot nästa kulturella upplevelse. Från utställningarna i Kungstornet och resterna av den medeltida muren, gick jag till Galleri Vindfång. Muren blev plötsligt Muhr, eftersom galleriet hade vernissage för konstnären Anna Maria Muhr.
Entrén till Galleri Vindfång, där Anna Maria Muhr ställer ut sina verk. Konstnären bjuder in oss till en spännande värld av verk i olika format. Varje penseldrag, teckning, keramikbit och collage berättar något unikt. De små väggarna i det mysiga galleriet är fulla av liv. Målerierna sträcker sig från akvarell till akryl. De går också från pastell till olja. Här används olika tekniker, både linjära och mer lekfulla kompositioner. En gemensam nämnare är den vackra ljusblå nyansen. Den finns i nästan varje målning. Nyansen fungerar som himmel eller hav i landskapsmotiven.
Symbolspråket genomsyrar många verk, där betraktaren kan skapa sin egen tolkning. En ljusblå skugga svepte över den snöklädda kullen och blev för en betraktare en magisk isbana. Jag såg den istället som en mystisk skugga från ett närliggande hus. Den insikten kom från det ljusblå fältet som verkade tala till mig. Personerna i målningen har skuggor i samma ljusblå nyans, vilket knyter ihop hela verket.
Självklart hade jag en inspirerande diskussion med konstnären! Jag fick en inblick i hennes arbete och blev berörd av hennes tankar. Hon har nyligen fördjupat sig i oljemåleri, både tekniskt och kompositionsmässigt. En av hennes oljemålningar fångade verkligen mitt intresse. Den är fylld av symbolik. Detta är något jag älskar – tecken, ikoner och symboler! Konstnären berättade att renässansen inspirerade henne när hon skapade verket, och jag kan nästan känna den tidens anda i det.
Målningen är gjord med olja och har en dramatisk bakgrund. De terrakottafärgade husen står under en ljusblå himmel som framhäver bergens grönska. I främre delen av bilden syns en kvinna, kanske en gudinna, som spelar harpa. Till höger om henne finns en ängel som bär en kvinna, och strax nedanför dem står en häst.
Målningen påminner om en renässansmålning. Den utstrålar en känsla av ofullkomlighet. Den harpspelande kvinnan verkar vara ett med musiken, hennes själ förenad med tonerna i luften. Frågan om hon är en ängel förblir mystisk, dold i motivets skugga. Harpan är en symbol för helig musik, kopplad till änglar. Tänk att kvinnan är gudomlig, att hennes fingrar dansar över strängarna och sänder ut helig musik. Strängarna på harpan leder oss till nästa liv, där varje ton visar vägen till det som komma skall.
Med harpan och strängarna kan vi föra in ängeln till höger i bild. Ängeln, en storslagen varelse, tar med sig en kvinna från jordelivet till himmelriket, paradiset. Ängeln lyfter kvinnan uppåt, bortom jordelivet, mot himmelriket. Den uppåtgående kraften i motivet visar vad änglarna symboliserar – guds budbärare och övergången mellan himmel och jord.
Till sist kommer vi till hästen, den vackra varelse som pryder motivet. Hästen, känd för sin skönhet och snabbhet, symboliserar ädelhet. Konstnären berättade att hästen tillkom av en slump, men för henne representerar den jordens kraft. Den är en symbol för makt och livskraft, pulserande med naturlig energi. Kraft är en viktig del av hästens betydelse.
Det blev ett långt inlägg om ett kort besök från ett litet galleri. Ibland är det just de små stunderna som kan ge oss så mycket. Tänk att de mest till synes obetydliga sakerna kan ha en djup och stor betydelse i våra liv. Ibland känner jag ett behov av att verkligen dyka ner i en bild, bara för att…
Björn Blomqvist 2012-04-21
-
[II] Paus
Fick lust att leka lite med orden igen utan att reflektera. Det blev en kort liten text/dikt/ja vad vet jag – något blev det i allafall:
*
Massan av allt du begär må vara större än vad som inom dig ryms
En hop av lustar må vara den kärna som ska styra dina mål
Helheten av dina passioner må vara den samlade kraften runt dig
Storheten i ordets makt må vara stark men tanken tar första steget
Passivitetens anda roterar runt ett nav som låsts av ekrar utan funktion
Ivern av måsten är den centrifugala kraften som vill trycka dig utåt
Mättnad genom kamouflerad hunger offras som en magnetisk cirkulation
Tålamodet tryter och lättar de ventiler som aldrig annars öppnas
Motvilliga rutiner i samlad takt ger upprepning och eko utan slut
Kursändring utan kompass ger styrka åt fjädern som drar dig tillbaka
Ett okontrollerat mod i motvind ger kraft åt vågen som sköljer hitåt
Svaga flyktförsök från stolen ger krockkudden rätt att stoppa din framfart
*
Av Björn Blomqvist 2012-04-17
-
1306, 1307 vad tror du?
I en ytterligare källgranskning uppstår det lite konfunderingar. Jag har för skojs skull studerat 6 källor som skildrar Håtunaleken (1306-?) och historien om Nyköpingshus. Håtunaleken år 1306 är den händelse som är en av de utlösande faktorerna till Nyköpings gästabud år 1317. Idag konstaterade jag att en till källa ger en annan bild än de fyra samstämmiga källorna.
Jag nämnde i ett tidigare inlägg en intressant händelse. Enligt en av källorna (Medeltida borgar del 3) befann sig kung Birger i Håtuna år 1306. Drottning Märta (Margrethe) av Danmark var också där. De tillfångatogs av kungens två yngre bröder. Hertigarna Erik och Valdemar tillfångatog dem och därefter fängslades de på Håtuna Kungsgård. Däremot berättar 4 samstämmiga källor att paret fördes till Nyköpingshus och fängslades där.
Kruxet i allt detta är att broschyren om Nyköpingshus ges ut av Statens Fastighetsverk (SFV). Den påstår att fängslandet ägde rum i Håtuna. Den säger också att Håtunaleken utspelade sig år 1307 och ingenting annat.
Dessa iakttagelser är kanske onödigt vetande eller lite nördigt. Men det är viktigt att kunna ge en så korrekt information som möjligt till museibesökarna. Jag personligen tror på teorin att bröderna först förde kungaparet från Håtuna till Stockholm. De blev stoppade där. Istället valde de att fängsla kungen och hans gemål drottning Märta på Nyköpingshus. Den teorin kan utrönas i 4 av de 6 källorna jag studerat. Dessutom har samtliga källor sin primära källa i Erikskrönikan.
Björn Blomqvist 2012-04-09
-
Tillfällig källkritisk granskning
Idag har jag läst och repeterat historisk fakta om Nyköpingshus och Kungstornet där jag arbetar som guide och museivärd. Jag har två tidigare historieböcker (källor) att tillgå som har kopplingar till museet och den interna guideutbildningen. Men jag har ytterligare en källa jag ville undersöka ur ett källkritiskt perspektiv. Den källan är tredje bandet i serien om Medeltida Borgar.
Det är nu som det uppstår förvirringar. Källan är otydlig på vissa ställen. För det första framgår det att hertig Karls Kungstorn anlades på 1550-talet, trots att hertigen inte kom till staden förrän år 1568 (18 år gammal). De övriga källorna säger att slottsbygget startade i början av 1570-talet. Enligt källorna för guidematerialet byggde Gustav Vasa (under 1540-talet) ett av sina tre kanontorn på platsen där Kungstornet sedermera uppfördes.
I samma stycke i den granskande källan nämns det att i byggnaden (dvs. Kungstornet) var det uppfostringsanstalt, dårhus, fattighus och landshövdingsresidens mm. Det som förvirrar är att alla dessa olika verksamheter var belägna i olika byggnader inom slottsområdet, vilket inte framgår i bildtexten. Likaså berättar källan att i samband med Håtunaleken år 1306 fängslades Kung Birger på Håtuna Kungsgård, medan museets egen litteratur säger att kungen transporterades till Nyköpingshus och fängslades där eftersom hertig Erik innehade Nyköpingshus mellan åren 1302-1304 och 1305-1310.
Nu kan man ju i och för sig anta att alla tre böckerna är sekundära källor där alla bygger på den primära källan Erikskrönikan. Av den anledningen kan missuppfattning och fria tolkningar ske. Hursomhelst vill jag bara peka på skillnaden mellan å ena sidan två samstämmiga verk kontra den nyinskaffade boken.
Utifall detta blogginlägget och källbeskrivningen skapar konfunderingar kan jag varmt rekommendera ett besök på Nyköpingshus och Kungstornet i sommar. Via information, sakkunnig personal och guidade turer fås en ytterligare bild kring turerna med Kungstornet och dess historia, tillkomst, upprustning och ombyggnad och mycket annat intressant.
Björn Blomqvist 2012-04-02
(Photo by iPhone: Björn Blomqvist)
-
När kontrasten mellan ångest och ironi blir läsvärt!
Det började med ett tips från en bekant att läsa boken. Titeln är – Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng. Det känns som att springa utan att bli det minsta trött. Boken är av Alex Schulman. Nyfiken och boksamlarfanatiker som jag är, införskaffade jag boken i fråga och började läsa den.
Boken börjar bra, något ångestladdad såsom jag har fått det förklarat i förväg. Något längre in i boken visar författaren på sin skicklighet att roa läsaren via ironiska inslag. I mitten av boken tycker jag det blir mindre av både ångest, rädsla, ironi och eufori. Däremot reparerar författaren bortfallet genom att i sista tredjedelen av boken roar mig till max och det menar jag verkligen.
Den målande bild som ges i boken och framförallt de upplevelsebeskrivningar som görs i bokens slutskede är underhållning i världsklass. Trots att det stundom handlar om att kvinnan i hans (Alex) liv ska föda deras första barn. Beskrivningarna är roande och komiska. Men han är också ärlig och rak. Att Alex Schulman kan skriva är det ingen tvekan om.
Blandningen av ångest, rädsla, ironi och glädje, förpackas och struktureras på ett bra sätt. Detta gör att jag som läsare själv känner empati för var och en av känslorna. Jag kan tillsist tipsa andra att läsa boken. Jag kommer att läsa den en gång till framöver. Det är både för den är bra och för att studera språkbruket. Detta sker ur ett inspirerande och i ett bildningssyfte.
Björn Blomqvist 2012-03-15
-
Released
*
I begynnelse av det nya året mot slutet av den första dagen
Små kliv för ett stort år, en stor utmaning för mikroskopiska sår
Jaget växer och tankar flyr, nuet tappas, ingen som styr
Innanför ett skal frodas en glöd, ångestens kärna och död
Ostrukturerade och gigantiska kliv, ett hot mot små steg i ens liv
Med ögonen i spegeln görs undantag mot framstegsregeln
Otrampade stigar leder ut, världens alla stigar har ett slut
Orosmolnen skingras och drar, leds av himmel, blå och klar
Förändringar kommer i tid, små som stora med eller utan strid
Årets dagar passerar i ökad fart, som ett sus genom nuet ser man klart
*
© Björn Blomqvist 2012-01-01
-
En kungaskiss och en historieskrivning
Kungamålare, kompanister och andra ledsagar oss längs Nyköpingsån. Idag fick jag uppleva Nyköpings historia på ett teatralt och underhållande sätt, tillsammans med historiska figurer från staden. Vi fördes tillbaka i tiden genom upplevelser ur Nyköpings rika historia.
Duktiga skådespelare ger en fängslande och humoristisk skildring av Nyköpings historia, från 1600-talet till 1900-talets “utstämpling”. Årets upplaga av de dramatiserade vandringarna längs Nyköpingsån är lika imponerande, om inte mer, än förra året. Tack vare skickligt skådespeleri, engagemang och autentiska kläder leds vi genom historien med entusiasm. En skicklig regi får oss att glömma både tid och rum.
För närvarande är den enda tid och plats som existerar den som utspelar sig framför oss. Den transporterar oss till spelets tidsperiod. Gestalterna, som först är stilla som dockor, kommer till liv och bjuder oss på en humoristisk och tidsenlig historiebeskrivning. Jag rekommenderar varmt denna dramatiserade vandring längs Nyköpings stoltaste farvatten. Som SN:s artikel på kultursidan den 1 juli uttrycker det: ”Sällan har en timslång promenad varit så underhållande”.
Björn Blomqvist 2011-07-03
-
Skagen – Spanien T/R
Idag på Galleri Fiskhuset öppnar en inspirerande utställning med akvarellmålningar av konstnären Nils Öhrvall. När jag kom dit mötte jag konstnären. Jag såg en fantastisk samling målningar som visar skönheten i Skagen och Spanien. De skildrar också Gamla Oxelösund. Akvarellerna hyllar den blå himlen och havet, med stränder och klippor som smälter samman med svallande vågor på duken. Vågorna symboliserar livets rörelse i många av målningarna. De ljusa och kalla färgerna står i kontrast till de varma och soliga motiven. Det ger en känsla av glädje och energi.
Entrén till Galleri Fiskhuset, där akvarellutställningen med Nils Öhrvalls verk hålls. Längre in i utställningen går Skagenmotiven över till soliga scener från Spanien. Nu när sommaren närmar sig är det underbart att se motiv från det spanska kustlandet, med palmer och vackra villor. Den blå himlen och havet finns alltid med i bilderna, vilket ger dem en storslagen känsla. I den tredje delen av utställningen kommer Skagen åter som huvudmotiv. Besökaren får uppleva en resa från Skagen till Spanien. Sedan reser man tillbaka genom att betrakta alla verk i nummerordning. Akvarellerna har tydliga motiv som verkligen fängslar.
Konstnären fångar varje landskapsmotiv på plats, där inspirationen flödar. Allt skapas direkt på platsen, utan efterarbete i en ateljé; livet vibrerar genom penseldragen. Målningarna berättar om de platser som inspirerat och visar en tydlig skönhet från varje duk. Det finns ett djup i bilderna som ger liv åt figurerna. Utställningen visar en enhetlig samling av verk som alla är vackra. Akvarellerna strålar av glädje och fångar den fantastiska skönheten i både Skagen och Sydspanien. De visar också hur imponerande Alhambra kan vara och tar oss med på en resa genom tid och rum.
Björn Blomqvist 2011-06-04
-
Experimentell fotokonst med kontraster och lite keramik
På andra sidan Nyköpingsån, mittemot Nyköpingshus och Kungstornet, ligger NK-villan där konstutställningen ”2xHAGLUND” pågår. Jag blev verkligen fascinerad av utställningen! Den visar en fantastisk samling fotokonst och underbara keramiska skulpturer. ”Gycklarnas afton” finns inbäddat i denna utställning. Samlingen innehåller detaljerade keramiska huvuden. Det inkluderar en clown, en narr och en dvärg. Dessa skulpturer är fulla av detaljer och det känns som om de tittar tillbaka på oss med sina uttrycksfulla ansikten. Varje skulptur är skapad med stor skicklighet och en känsla för vackra former.
Vid den första utställningsväggen hänger en serie av 12 foton som bildar en rektangulär formation. Bilderna är pigmentutskrifter på duk och papper och fångar betraktaren. Den första serien visar natur- och landskapsmotiv i mörka färger, samt några ansiktsporträtt som förmedlar närhet. Bilderna uttrycker en lugn och stillhet utan rörelse. Den andra serien består också av 12 foton och pryder kortväggen. Den bjuder på liknande stillhet. Här finns fler ansiktsporträtt i ett experimentellt utförande där färgerna omkastas.
Den sista delen av utställningen sträcker sig från den bortre kortväggen längs den högra långsidan. Här visas en intressant kontrast mot de tidigare 24 bilderna, där konstnären utforskar kreativa verktyg för fotoretuschering. Konstnären placerar sig själv i verken. Han upprepas i tre eller fyra klonade versioner per foto. Detta skapar en hypnotiserande effekt. Till skillnad från de små fotobilderna, utstrålar dessa mästerverk rörelse och livfulla ageranden. De sprakar av känslor med ljusare nyanser som väcker betraktarens själ. Elementen formas av personerna i bilderna. Det är som en dans mellan uttryck och stillsamma bakgrunder. Bakgrunderna inkluderar en tyst skog, ett potatisland, ett växthus och ett mystiskt rum. Den mest fängslande bilden har en spegelblank sjö och en elegant brygga i bakgrunden.
Sammanfattningsvis handlar det om teknisk skicklighet och skulptur, medan uttrycken i vissa bilder kan verka överdrivna. Under min jakt på klarhet fann jag motivet av en tistel, en stark symbol för synd och Jesu lidande. Tisteln representerar också stränghet och hämnd. Den är relevant inom heraldiken, vilket kan intressera dem som söker djupare betydelser. Ett foto av ett eklöv har också intressant symbolik. Eklövet står för makt och seger. Eken symboliserar styrka och uthållighet. Ekollon kan också dyka upp i motivet och symboliserar mognad och inre styrka.
Björn Blomqvist 2011-05-24
-
Trädgårdskonst och två kungliga slott
När våren spirar och sommaren närmar sig, observerar jag tomtägare flitigt syssla i sina trädgårdar. Detta väcker min reflektion kring trädgårdskonstens fascinerande historia. Jag tänker särskilt på den stil som uppstod under 1600-talet. Min insikt om denna stil har jag förvärvat genom mina studier i konstvetenskap vid universitetet. Det är intressant att notera hur under medeltiden och renässansen trädgårdarnas praktiska funktioner prioriterades över deras estetiska värde.
Men på 1600-talet och under barocken fick trädgårdarna en estetisk betydelse och blev mer integrerade med byggnaderna. På konstvetenskapen lärde vi oss om de utmärkande dragen hos barockträdgårdar. Vi studerade också de framstående trädgårdsarkitekterna i Europa under denna period. Enligt min ödmjuka mening är två av de mest kända och vackra barockträdgårdarna belägna i Sverige och Frankrike.
Drottningholms slottsträdgård, en storslagen barockträdgård i Sverige, bär på en kunglig magi som förbinder den med en annan berömd trädgård. Jag minns med glädje mitt besök där för några år sedan; det var som att kliva in i en dröm. Denna juvel, vars praktfulla utseende återupprättades på 1960-talet av mästerverk som Tessin d.y. och Johan Hårleman, förtrollar besökare med sin uniformitet och elegans. Trädgårdens design, en manifestation av 1600-talets stil, flödar med barockens grandeur. Med en parterr fylld av magnifika rankmönster och symmetriskt placerade växter är denna plats beundransvärd. Dess fängslande fontäner inspirerar alla som besöker den.
Drottningholms trädgårdsarkitektur lyser av inspiration från det franska mästerverket signerat André Le Nôtre. Trädgården, med sin prydliga och symmetriska utformning, har en central gångväg/mittaxel som harmoniskt speglar sig på båda sidor. Längre ut kan man upptäcka de unika sidorna om mittgången. Dessa sidor är ändå arrangerade med en vacker symmetri. Detta arrangemang ger en känsla av balans och skönhet i varje vrå.
André Le Nôtre är mest känd för att ha skapat barockens två främsta trädgårdar: Vauxe-le-Vicomte och Versailles. Just Versailles trädgård är den som verkligen utmärker sig som ett bevis på Kung Sols extravagans och rikedom. På 1600-talet lät Kung Ludvig XIV (Kung Sol) Le Nôtre anlägga denna imponerande parkanläggning och trädgård. Le Nôtre samarbetade dessutom med Louis Le Vau och Charles Le Brun vid skapandet av Vauxe-le-Vicomte.
Björn Blomqvist 2011-05-09
-
Från intryck till uttryck kontra Fauvism
På Koordinaten i Oxelösund öppnar idag utställningen Kaninindian med målningar av Alexis Oyola och Morgan Yngve. Efter att ha läst SN:s artikel om utställningen kände jag en stark längtan att uppleva den uttrycksfulla konsten. Utställningen finns i båda gallerierna på Koordinaten, Galleri K och Galleri O. Varje verk berör mig djupt. Först fångade de mina sinnen med sin energi. Efter att jag noggrant sett på dem blev jag imponerad av deras uttrycksfullhet. Den expressionistiska konsten talar till min själ. Konstnärerna kompletterar varandra, trots sina olika stilar och metoder.
Alexis skapar sina verk med en tjock och uttrycksfull stil. Han visar fantastisk färganvändning i starka, livfulla toner. Målningarna görs på duk och pannå. De innehåller en unik blandning av cement, husfix och akryl. Grus och sten kryddas för extra textur. Alexis förenar de tre materialen i harmoni och applicerar dem på underlaget. Med sina fingrar formar han intressanta figurer som framträder tydligt. När blandningen stelnar, målar han figurerna i djärva färger. Han använder rött, blått, grönt och orange. Ibland använder han klart vitt som bas. Jag ser dessa verk som en passionerad skapelse i semi-abstrakt expressionism.
Morgans akrylmålningar är en visuell fest med en tunnare faktur och starka färger, applicerade med skumgummibitar. Jag blev direkt påverkad av influenserna från Fauvismen och Matisse. Hans verk är ofta föreställande, med figurer som avskiljs av breda linjer, likt Matisse. Men Morgan skapar alltid på sitt eget sätt och efterliknar aldrig de gamla mästarna. Bland de verk jag gillade mest, hittar vi Väntande Kvinna (nr 25, Galleri O). Liggande Qvinna (nr 19, Galleri K) berörde mig verkligen.
Bland Alexis alster fastnade jag för Mina vänner och Kvinna (båda i Galleri O, nr 22, 25). Utställningen och verken presenterade en inbjudande kolorism. Starka färger i uttrycksfull stil verkade leva. Det fanns influenser av Fauvism och Der Blaue Reiter. Målningarna hade alltid sin egen karaktär. Efter intressanta diskussioner och många frågor till konstnärerna lärde jag mig mycket mer om deras konstnärskap. Det är fascinerande hur olika tekniker och verktyg kan tillfredsställa våra estetiska sinnen. Under dagens besök flöt mina tankar mycket. Jag avslutar med: ”En utställning som för mig gör om impressionism till expressionism i modernismens anda.”
Björn Blomqvist 2011-03-19
-
Blandteknik och experimenterat
På det lilla, men ack så charmiga galleriet Vindfång, vibrerade luften av förväntan och kreativitet idag. Det var nästan fler folk än vad galleriet kunde rymma. Det var en härlig trängsel. Den trängseln kändes nästan som en hyllning till konsten. Tänk om detta är ett omen? Är de två unga och lovande utställarna, Koben (Anna) och Viktor, redan stora namn i konstvärlden? Eller kanske, ännu mer spännande, är de på väg att bli det i framtiden? Min ursprungliga plan var att besöka fler gallerier, men idag blev det enbart Galleri Vindfång som fångade mitt hjärta. Jag gjorde en snabbvisit på Färgklickens utställning på Galleri Fiskhuset. Den hade jag redan sett. Den kunde inte mäta sig med den magi som utspelade sig på Vindfång. Där upplevde jag en explosion av kreativa och experimentella alster i blandteknik. Det var en fest för ögat och själen. Några abstrakta pärlor fick mig att stanna upp och reflektera.
Föreställ dig en kartongbit som duk, där olika måleritekniker dansar fram i en explosion av kreativitet! De första verken i utställningen är just sådana – skapade med blyerts, tusch, akvarell, akryl och pastell. Koben har låtit sin fantasi flöda fritt. Hon har målat porträtt av glada ansikten, människor och apor. Alla är fångade i ögonblick av rörelse och liv. Det är en hyllning till kreativiteten, en explosion av färg och form!
Sedan tar Viktor oss med på en resa in i den digitala konstens värld. Han börjar med att rita sina figurer för hand, med samma passion och precision som Koben. Sedan, med en magisk touch, scannar han in dem i datorn och förvandlar dem till digitala mästerverk. Varje bild är en unik skapelse, bearbetad och förfinad tills den når sin fulla potential. Mot en klargrön bakgrund sitter en herre på en stol, djupt försjunken i sin måltid. Men ack, hans fot har fastnat i gaffeln och är på väg in i munnen! En absurd och humoristisk scen som bara Viktor kunde skapa. (Bör ses för att förstås!)
Jag fick också se en liten skulptur av en apa, en förtrollande skapelse som fångade min fantasi. Apor och skrattande porträttansikten i blyerts dök ofta upp i många av konstverken. Var och en representerade en unik uttrycksform för konstnärens vision. Ett alster i blandteknik visade en burk Trocadero. Burken var upplyst som en strålande sol i en kalejdoskop av färger. Den presenterades i en fascinerande mosaikliknande form. Bland de få inramade verken fanns en abstrakt och nonfigurativ målning, mästerligt utförd i tempera.
Färgen, omsorgsfullt blandad av konstnären själv, väckte min nyfikenhet och jag frågade om torktider. Till min förvåning kunde tempera torka på bara några dagar. Det är en skarp kontrast till oljefärgens långsamma torkprocess, som kan ta upp till flera veckor att helt härda. Den abstrakta temperamålningen var verkligen enastående. Om Viktor fortsätter att skapa verk i denna stil, kommer hans konst att fånga fler galleriers uppmärksamhet. Jag är övertygad om att hans namn kommer att bli känt i konstvärlden.
Symboler och liknande flödar över i bilderna på utställningen! Apor, hundar, stolar – allt har en djupare mening. Den mest slående symbolen är fredssymbolen, som lyser starkt i ett av verken. Viktors tredje digitalt skapade mästerverk föreställer en 3D-robot med ögon som stora, strålande strålkastare. Roboten är en symfoni av måleriska former, där ljus och skugga dansar mellan elementen på olika sidor. (Bör ses!) Utställningen är en fascinerande resa genom varierande verk som speglar sökandet efter den konstnärliga identiteten. Förutsättningarna finns. Vi hoppas innerligt på framtida soloutställningar på gallerier med större utrymmen. Detta skulle verkligen låta dessa verk blomma ut!
Björn Blomqvist 2011-03-12
-
Tjuvstart med Färgklicken på Fiskhuset
Utställningen på Galleri Fiskhuset öppnar idag, en försmak inför den officiella vernissagen på lördag. I stillhetens anda bjuder Konstföreningen Färgklicken på en värld av akvareller som vibrerar av passion och innerlig närvaro. Monika Gustafssons målningar av natur och växtliv andas en varm kolorit. Varje nyans tycks vara en viskning från landskapets själ. Hennes djup skapas genom det klassiska centralperspektivet. Det är som om betraktaren dras in i en tyst berättelse bakom varje blad och gren.
Lo Amréns verk tar vid i samma ton, med landskap som badar i mjuka, varma färger. Också här är perspektivet en bro in i motivets hjärta, där hela pappret omsorgsfullt fylls med liv. Båda konstnärerna låter sina akvareller sjunga i samklang; inga tomrum stör den helhet som nästan känns meditativ.
Utställningen är en lågmäld, men passionerad hyllning till stillhetens skönhet. Färger och former bär på en inre glöd. Denna glöd lyser mot den som stannar upp och verkligen ser.
Efter de inledande två sektionerna med akvareller sker en dramatisk förskjutning i uttrycket. Det är som om rummet andas på ett nytt sätt. Här träder Johanna Cederblads vinyl på fiberduk fram som ett vibrerande crescendo. Motivens kor, i sina ständigt skiftande kompositioner, laddas med en rå energi. De röda, gula och bruna tonerna pulserar mot betraktaren som het magma. De jordiga färgerna sänder ut värme på samma gång. Det skapar en omedelbar känsla av fysisk närvaro.
Sedan förflyttas blicken till Ann Jakobssons akvareller, och en förvåning uppstår som nästan känns kroppslig. De tjocka, markerade penseldragen bär en tyngd jag tillskriver akryl, men utställningslistan bryter den illusionen med sitt lakoniska konstaterande: akvarell. Den mörka, dämpade färgskalan ramar in ett stilla allvar. Detta allvar har ett djup som känns mer som ett slutet rum än ett öppet landskap. Här stiger man inte in, man sjunker. Och så – som en viskning efter stormen – möts jag av Gun-Britt Stjärnstedts akvareller. Ljuset blir till en egen aktör. Tulpanerna öppnar sig som små andetag av stillhet. Fruktskålens tysta närvaro återför rummet till ett meditativt tillstånd. Kontrasten mellan dessa tre konstnärskap är stark. Just i mötet föds en passionerad rytm. Det uppstår en pendelrörelse mellan kraft och kontemplation.
Lite längre fram i utställningen möts jag av Gunilla Carlssons collografier. Fåglar och andra djur framträder med de karakteristiskt vita, skarpa linjerna. Dessa linjer skär genom dova bakgrunder. Det är som om varje linje bär en viskning av liv. Varje rörelse har frusits i tiden, men linjen vibrerar ändå av närvaro.
När jag stannar framför oljemålningen ”Pippi är hungrig” känner jag hur titeln sjunger i mig. Den avporträtterade fågeln sitter där, omgiven av barer, restauranger och pizzerior – symboler för överflöd, för mänsklig njutning och begär. Det är som om dessa byggnader viskar till fågeln, lockar med löften om mättnad. Utan dem vore den lilla fågeln bara ett tyst fragment, en stilla skiss av existens. Med dem blir dess hunger nästan påtaglig, en känsla som kryper in under huden. Målningen saknar djup i traditionell mening, men det spelar ingen roll. Här talar inte perspektivet. Istället är det själva bildens språk. Det är rått och omedelbart. Varje symbol slår an en ton i betraktarens inre. Det är passion i det stilla, skönhet i det vardagliga, och ett rop efter att bli förstådd.
Mot slutet av utställningen når vi den absoluta höjdpunkten! Maarit Helanders akvareller av Gamla stan i Stockholm är så mästerligt utförda. Skärgårdsmotiv från Femöre är också utförda så skickligt att de nästan lurar ögat att tro att de är fotografier. Dessa akvareller är en symfoni av element – djup, rörelse (vågsvall!), ljussättning, mjuka konturer och en otrolig detaljrikedom. Jag fann mig själv stående där, förtrollad, i flera minuter, fylld av beundran för hennes exceptionella skicklighet. De sista verken i utställningen är en fusion av akvarell och akryl av Anna-Greta Bohlin.
Ett motiv på Stockholms farvatten med en båt i rörelse fångar utställningens rörelsemotiv perfekt. Maarit Helanders vågsvall förstärker denna känsla av dynamik. Utställningen utstrålar i övrigt en känsla av stillhet i motivrepresentationen. Slutligen, låt mig avsluta mitt inlägg. Jag reflekterar över mötet med utställningens sista alster. Det är en akryl med grov faktur, ”Den sista tulpanen”.
Björn Blomqvist 2011-03-09
-
Från tjock yta till mjuka motiv
I Galleri K på Koordinaten i Oxelösund möts man just nu av en laddad och mångfacetterad konstupplevelse. Här samsas olja, akryl, akvarell, glasmåleri och skulptur. Utställningen förenar två konstnärliga temperament: Jan Wiberg och Lillemor Bokström. Att kliva in i detta rum blir som att träda in i en dialog mellan kontraster. Här möter man kraft mot mjukhet. Det är materia mot motiv, och uttryck mot stillhet.
Längs den första väggen breder Jan Wibergs fjorton oljemålningar ut sig, en kavalkad av robusta spateldrag och mustig färgprakt. Den vita grund han lagt på sina pannåer vibrerar under de tjocka oljelagren. Hav, natur och byggnader träder fram ur ett nästan skulpterat färglandskap.
Mest stannar jag upp vid “Uggla” och det inledande verket “Seglare”. De bär på en stram poesi mitt i all textur. “Mörk målning” bultar av känslor. Ett nästan ursinnigt färgflöde lämnar vassa kanter i kompositionen. När Wiberg avslutar med två fågelskulpturer känns det som om målningarna självsvåldigt lämnat väggen och landat i rummet.
Efter denna intensiva färgkropp möts man av Lillemor Bokströms verk, som andas en annan sorts närvaro. Hennes akrylmålningar, tunnare i färgen och ofta på duk, lyser med ett inre lugn. Ljus och andning får plats, och det genomgående motivet—ett mjukt, nästan skyddande nalleliknande gosedjur—väcker både nyfikenhet och ömhet. Hennes akvareller är ännu luftigare. Där blommor får blomma fritt mot stora vita ytor. I glasmåleriet leker hon med transparensen och ljuset. Ibland låter hon till och med nallen smyga sig in bland blommorna.
Det som fängslar mig mest hos Lillemor är hur hon låter motiven tala högre än själva hantverksgesten. Det finns en innerlighet i hennes bildvärld som stannar kvar. Samtidigt lämnar hennes glasmålningar frågor efter sig. Hur fångar hon detta ljus? Vad är historien bakom den trogna nallen som återkommer om och om igen?
Jan Wibergs verk å sin sida är som ett kraftprov i materialens språk. De talar högt och tydligt. För mig blir det tydligt att min passion dras mot de verk som söker djupet i motivet. Jag föredrar detta framför tyngden i fakturen. Ändå är mötet mellan dessa två konstnärskap det som gör utställningen levande—en vibrerande spänningsyta mellan det expressiva och det eftertänksamma.
Björn Blomqvist 2011-03-03
-
Två symboliska höjdare och en stad
Oxelösund, en stad vars själ vibrerar i takt med sina monument, bjuder på en fascinerande dialog mellan tradition och modernitet. Sankt Botvids kyrka har en båkformad siluett. Den reser sig som ett ledstjärna för sjöfarare. Kyrkan är en symbol för stadens rika kust- och seglartraditioner. Denna moderna byggnad är uppförd i cement med flyttbara bänkar.
Den bryter mot traditionella normer genom att placera porten i öster. Detta sker som en anpassning till platsens begränsningar, men är samtidigt ett djärvt statement. Kyrkorummets korsformade utrymme, dominerat av korset ovanför mittpunkten, skapar en känsla av andlighet och gemenskap.
I kontrast till kyrkans andliga symbolik står “Ståltheten”, ett monument vars namn i sig bär på en dubbeltydighet. Med sitt “å” istället för ett “o” hyllar det inte bara Oxelösunds stolthet över sin stålindustri. Det hyllar även det material som monumentet är konstruerat av – stål, stadens livsnerv. Beläget nära fiskehamnen, liknar “Ståltheten” en stol med rörliga armstöd, mänskliga armar som sträcker sig mot himlen. Den är en symbol för en bekväm sits. Dessutom är den en plats att vila på. Samtidigt manifesterar den stolt staden som en stålstad, formad och smidd av stål.
Tillsammans skapar dessa monument en dynamisk bild av Oxelösund. Det är en stad där tradition och modernitet möts. Här förenas havet och stålet. Stoltheten över det förflutna och tron på framtiden går hand i hand. Det är en stad som bjuder in till reflektion. Den inbjuder till analys. Framför allt erbjuder den en passionerad upplevelse av dess unika karaktär.
©️ Björn Blomqvist 2011-03-01
-
Två vägar: Den abstrakta och den konträra
Längs linjer och rektangulära former utan djup, hittar jag en explosion av färgskimrande element. Nonfigurativa element dansar framför mina ögon. Henrik Haukelands abstrakta målningar är många och av dem saknar flera titel. I dagens konstbesök med vernissage på hAndmadE delar de en magisk gemensam nämnare.
Det finns alltid någon form av kubiska eller rektangulära inslag bland hans alster. Dessa detaljer ger en känsla av struktur mitt i det kaotiska. Färgerna är en symfoni av nyanser. Först sveper en kolorit av blått och marinblått över duken. Sedan ger dessa färger vika för en mer grön och orange ton med mystiska inslag av svart. De starka och varma färgerna väcker en passion, likaså den abstrakta konsten som talar direkt till själen.
Längre bort i utställningen exponerar Henriks abstrakta verk en större dominans av vitt, en renhet som nästan är överväldigande. Ju vitare hans figurer blir och ju mindre av de starka färgerna, desto mer avtar den estetiska känslan. Det finns dock ett undantag. Ett verk med en mäktig dominans av grått, vitt och svart fångade ens uppmärksamhet fullständigt.
I nästa del de föreställande målningar med kvinnofigurer, där olika djur i kompositionen väcker liv åt känslor och händelseförlopp. Dessa alster, och framförallt ett par exceptionellt bra collage föreställande en flicka, är skapade av dagens andra utställare, Simone Kuhs. Simones alster guidar oss genom livets stora händelseförlopp – födseln, döden och naturens och djurens gång. Djupet skapas genom att element placeras bakom varandra och i mindre format. I några av målningarna har Simone målat himlen i en stark, passionerad röd färg, vilket ger upphov till otaliga spekulationer. Den röda färgen bär på en rik symbolik – eld, blod och energi – och förstärker verkets emotionella kraft.
Under vernissagen sveptes jag med av Simones collage. Dess intrikata detaljer fascinerade mig. Den enorma tid och det tålamod som måste ha legat bakom skapandet var uppenbart. Hennes föreställande målningar fängslar en omedelbart. Djur och människor vävs samman i harmoniska kompositioner som jag inte kunde slita blicken från. Den djärva, röda ytan på stolen i ett av collagen var särskilt slående. Det lämnade mig förundrad över hennes förmåga att skapa en sådan kraftfull bild.
Henriks målningar bjöd också på fascinerande inslag. Trots det nonfigurativa elementet i ett av verken kunde min fantasi inte låta bli att se en fisk. Den tjocka oljefärgen, med sina spruckna ytor, väcker ens nyfikenhet. Konstnären har skapat dessa sprickor med flit för att ge kompositionen en unik textur?
Henriks abstrakta målningar var en blandad kompott för mig, vissa var riktigt coola medan andra inte riktigt gick hem. Det är ju så med konst, alla har ju sin egen grej. Bland Simones verk var det hennes collage av en kvinnokropp som verkligen fångade mitt intresse. Hon har verkligen lyckats fånga formen med hjälp av pappersbitar. Färgerna är perfekt balanserade för att framhäva figuren och dess detaljer.
Björn Blomqvist 2011-02-26
-
När naturen och landskapet står i fokus
På Tingshusplatsen 2, bjuder Konstföreningen Färgklicken in till en förtrollande konstutställning! Förbered er på en explosion av färger och känslor. Tavlor i akryl, olja och akvarell kommer att ta andan ur er. Jag förlorade mig fullständigt i verken. Ännu mer förlorade jag mig i de passionerade diskussionerna om konst och konsthistoria med några av de begåvade utställarna. Detta är en upplevelse ni inte vill missa!
Här uppenbarar sig en hisnande kontrast mot Ardys kraftfullt postmoderna uttryck. Färgexplosioner och fantasieggande gestalter är intensiva. Man sveps in i en värld av naturens stilla poesi. Det är en värld av förtrollande landskap. Varje målning tycks andas, som om ljus och skugga dansar över duken i ett passionerat samspel. Djupet och centralperspektivet drar ögat in i motivet. Varje detalj – från den minsta bladkant till skärgårdens glittrande vågor – bär på en ömhet. Detta väcker en längtan. Stillebenen och de många skärgårdsskildringarna är inte bara njutbara att betrakta. De lockar själen att dröja kvar i deras tysta, kärleksfulla skönhet.
De detaljrikt återgivna naturmotiven, de djur eller båtar som dominerar målningarna, är mestadels måleriska. Jag själv gillar måleri där föremålen åtskiljs utan tydliga konturlinjer i avvikande färgton. Min personliga reflektion är att jag sällan ser en konturlinje i avvikande färg när jag tittar på ett verkligt föremål.
Det är föremålets naturliga färg, tillsammans med ljus- och skuggskiftningar som skapar föremålets former. När en målarkonstnär skapar detta i sin målning, blir det en realistisk återgivning. Detaljrikt återgivna naturmotiv, de djur eller båtar som dominerar målningarna, är en ren fröjd för ögat! Jag älskar måleri där föremålen smälter samman utan skarpa konturlinjer i avvikande färgton.
När jag reflekterar över att återskapa verkligheten, tänker jag på mina observationer. När jag fäster blicken på ett föremål i naturen, ser jag sällan en konturlinje. Den avvikande färgen saknas oftast. Det är föremålets naturliga färg, i samspel med ljusets dans och skuggornas spel, som skapar dess former. När en målarkonstnär lyckas fånga detta magiska samspel i sin målning, då blir det en sann återgivning. Det blir en passionerad tolkning av föremålet!
De alster som pryder utställningsväggarna på Tingshusplatsen 2 är helt enkelt fantastiska! Konstnärerna har med en otrolig skicklighet fångat naturens skönhet. De använder färg, ljus och skugga på ett mästerligt sätt för att skapa figurernas former. Även om den postmoderna konsten har sin plats, får vi aldrig glömma den utsökta kraften i natur- och landskapsmåleriet. Denna konstform erbjuder också en rogivande upplevelse.
Björn Blomqvist 2011-02-20
-
Bland paletter, påfågelskvinnor och pianon
Med utställningslistan i handen tog jag ett djupt andetag och steg in i det första utställningsrummet med förväntan i hjärtat. Efter en kort men innerlig presentation, skakade jag hand med konstnären. Sedan började jag min djupdykning i de fantastiska alstren som smyckade galleriets väggar. Jag var oerhört förtrollad av varje verk. Varje verk berättade sin egen historia.
Den elektriska energin i Ardy Strüwers målningar, utstrålar en oförneklig ”postmodern sensualitet”! Här finns ingen skugga av surrealism. Istället sveper en fantastisk ”Swedish Palette” över verken. I hans livfulla målningar framträder den klassiska paletten som ett knäckebröd. Det kan också vara den storslagna, mångbröstade påfågelskvinnan. Denna palett bjuder in betraktaren till en visuell fest av färg och form.
De inledande målningarna strålar av en fängslande kolorism i grått, blått, grönt och svart. Det förtrollar med sitt spektrum av vitt. Målningarna uppvisar både linjära och måleriska former, vilket ger en dynamik som väcker liv i varje verk. Djup och perspektiv flödar in och ut i olika alster. Ibland placerar konstnären ett element längre bak. Detta skapar en känsla av mysterium. Han återskapar rum och kubiska former.
De avbildade föremålen placeras med omsorg. Detta ger en magisk dimension av djup till bilden. De efterföljande alstren längs den andra väggen flödar över av grafik som förför med sitt collageintryck. Text och figurer står tätt samman. Liknande fängslande alster finns på väggarna i entréhallen. Allt är sammanvävt i en passionerad visuell symfoni.
I nästa rum, det brinnande röda, men självklart inte trafikljuset. I det något mindre utställningsrummet hänger fängslande målningar som pulserar med livskraften i den primära färgen rött. Här dominerar det djärva röda nästan helt med återkommande, mystiska motiv som fångar varje blick. I nästan varje verk träder den mångbröstade påfågelskvinnan fram med sina hypnotiserande tvådimensionella ögon. För varje kvinnofigur finns ett strålande vitt streck. Det magiskt sträcker sig från någon av de tre eller fyra bröstvårtorna mot en fjäril eller en blomma. Dessa linjer dansar även från ögonen, förda med passion till bildens ytterkant.
Att notera är att när konstnären mystiskt utelämnar påfågelkvinnan, förändras motivet. Det blir till ett piano som strålar av kontraster. Eller så blir det ett fascinerande collage. Föreställ dig ett piano som kläs av snöns mjuka tyngd. Eller ett piano som elegant dansar i en bildkomposition med en intensiv målarpalett. Just målarpaletten är ett ständigt återkommande motiv. Den ilskna chilifrukten pryder passionerat de röddominerade målningarna. Detta skapar en vibrerande atmosfär som fängslar betraktaren.
I Ardy Strüwers fantastiska målningar fångas ett färgstarkt estetiskt uttryck. Detta uttryck berör själen. Det är en upplevelse som inte kräver att vi betraktare fokuserar på djup eller perspektiv. Istället sveper det oss med på en visuell resa. När föremålen svävar i bilden, levande och i rörelse, återger han dem med antingen fängslande konturer. Han mästerligt väver samman måleriska former med skuggor som dansar mot bakgrunden. Föremål som ligger direkt mot fonden lyfter han fram med en extraordinär skönhet, mestad
Motivet av den heta chilifrukt har en djupare mening. Den intensiva röda nyansen pryder många av de brinnande målningarna. Röd, en färg som symboliserar eld och passion, speglar kraften i chilifrukts smak – både hetta och styrka. Denna symbolik utgör en fantastisk värme i dubbel bemärkelse, en eld som föder kreativiteten. Den färgsprakande palett som framträder i verken blir en uttryck för honom som målarkonstnär － hans själ bakom penseln.
Kvinnan med fågelhuvud har tre bröst. Hon ger liv och näring åt fjärilar och skapar en skön balans mellan natur och fantasi. Blommor, i all sin prakt symboliserar den manlige konstnärens hängivenhet. De speglar hans strävan efter det motsatta könet. Detta är en romantisk gest av en passionerad skapare.
© Björn Blomqvist 2011-02-19
-
Två vernissager och ett boklån
Vid det gamla bryggeriet blomstrar ett flertal gallerier och ateljéer, ett konstnärligt paradis som jag ofta kallar Nyköpings Montmartre. Den första vernissagen för idag, var på Galleri Vindfång. Den drivs av den passionerade konstnärssjälen Inga Berg. Hon är en verklig stjärna i Nyköpings konstscen. Idag invigdes en fantastisk utställning av den begåvade konstnären Irem Babovic. Irems verk sveper över en fascinerande tematisk gräns mellan abstrakt och föreställande måleri. Verkens mästerliga blandning av olja och akryl imponerar.
Det första verkets intensitet fängslar en. En målnings helsvarta bakgrund andas Caravaggios anda. Istället för Caravaggios karaktäristiska ljuskälla skapar den en mystisk aura. De centrerade figurerna på den svarta duken strålar i kontrasterande färger, som om de trotsar mörkret med sin livfullhet. Den svarta bakgrunden framhäver figurerna som om de är födda ur skuggan. Det är en vacker kamp mellan det dominanta mörka och de starka, färggranna figurerna.
De efterföljande målningarna växer i både figursättning och uttryck. Den svartmålade duken försvinner mer och mer. Detta ger utrymme för en djupare upplevelse. Konstnären lyckas lyfta fram figurerna med ett mer linjärt och uttrycksfullt måleri, vilket skapar en fascinerande djupdimension. De framtida konstverken, ska bli intressanta, då konstnären har lovat att måla i större format och utforska mer föreställande teman.
Galleri Fiskhuset, nästa. Inom dessa väggar kan man verkligen förlora sig i konstverk av den enastående Inga Berg. Här befinner vi oss i en helt annan liga av konstnärligt uttryck. Utställningen, med den gåtfulla titeln AVATAR, strålar av collografier och målningar som är en fröjd för ögat. Detta är konst som håller världsklass. Särskilt hennes porträttmåleri är helt oöverträffat, en sann njutning för själen. Jag har inget mer att säga. Det är en ren glädje att betrakta denna magnifika konst.
Vid tredje galleriet för dagen, är det en upplevelse av en magisk vernissage, precis som på Galleri Vindfång. Här invigdes den fängslande utställningen ”Perfekt”, där måleri och skulptur av den begåvade Nyköpingskonstnären Nicklas Johansson strålar. Det är en explosion av färg i en koloristisk anda, och många målningar bär en stark uttrycklighet präglad av expressionism. De intensiva färgerna smälter samman med de fantastiska ansiktena och kroppsgestalterna. Tillsammans bildar de en symfoni av olika kompositioner. De ger liv åt en myriad av känslor. Även de skulpturer som pryder rummet pulserar av expressionism och rörelse, vilket gör denna utställning till en oförglömlig upplevelse.
Björn Blomqvist 2011-02-05
![IMG_0634[1]](https://blommanskulturblogg.com/wp-content/uploads/2012/04/img_06341.jpg)
Blomman’s Art and Poetry 