Solen skiner över boksidorna, över mitt skrivande och i berättelsen likaså. En dag blir det grått, regnigt och sidorna fylls av vatten. En vanlig företeelse kan jag tro, men jag bär den med mig hela tiden – berättelsen.

Disciplinen är på flykt från drömmen om författarskap. Motivationen är den tröst som finns att tillgå, men den är beroende av ett disciplinärt förhållningssätt.

Nästan 120 sidor gammalt har manuset visat att jag kan om jag vill. Vissa dagar tror jag på det – andra dagar undrar jag vad det är jag har gett mig in på.

I en knivskarp konkurrens ska jag skära mig fram med en berättelse som är skriven för min egen skull. I kväll tas ett nytt steg närmare drömmen. Nya ord och nya intriger ska föra mig vidare in i fiktionens dramaturgi.

Än skiner solen över drömmen, men orden skuggas av orosmoln fyllda med skepsis.

Björn Blomqvist 2013-05-29