Det började med ett tips från en bekant att läsa boken – Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött – av Alex Schulman. Nyfiken och boksamlarfanatiker som jag är, införskaffade jag boken i fråga och började läsa den.

Boken börjar bra, något ångestladdad såsom jag har fått det förklarat i förväg. Något längre in i boken visar författaren på sin skicklighet att roa läsaren via ironiska inslag. I mitten av boken tycker jag det blir mindre av både ångest, rädsla, ironi och eufori. Däremot reparerar författaren bortfallet genom att i sista tredjedelen av boken roar mig till max och det menar jag verkligen.

Den målande bild som ges i boken och framförallt de upplevelsebeskrivningar som görs i bokens slutskede är underhållning i världsklass. Trots att det stundom handlar om att kvinnan i hans (Alex) liv ska föda deras första barn, är beskrivningarna roande och komiska men han är också ärlig och rak. Att Alex Schulman kan skriva är det ingen tvekan om.

Blandningen av ångest, rädsla, ironi och glädje, förpackas och struktureras på ett bra sätt att jag som läsare själv känner empati för var och en av känslorna. Jag kan tillsist tipsa andra att läsa boken. Jag kommer att läsa den en gång till framöver, både för den är bra och för att studera språkbruket, ur ett inspirerande och i ett bildningssyfte.

Björn Blomqvist 2012-03-15