Gravgrävaren står i framåtluta läge och fixerar blicken på den plats han ska gräva när trädgårdsmästaren frågar om de döda växterna ska kremeras. ”Stensättningen är det viktigaste”, säger grävaren samtidigt som en grävande journalist säger att det som nu skrivs är ristat i sten. Grusgången är krattad och prästosten är lagrad när hyvlade skivor läggs på herrgårdstaket. Natten bär i svart och sörjer den ljusa dagen när himlens stjärnor lyser med månen ovan kalhygget. Det skummar om gravölen när solen skumt skymtar över Kista. Aska strös i koppen när rökaren fimpar en cigg och sprider den över lunden. Helgon med vingar flyr till Ängelholm när prästkragarna predikar för plockade rosor. En skänk från ovan fyller sin plats i matsalen när mattläggaren odlar gräs på tomten. Tomten är alldeles matt av att röka gräs när den utdöende skidåkaren lägger locket på. Kranskullan springer efter och lägger på kransen när en målmedveten bantare inte är medveten om dagens mål. Lyktor släcks på vinden när blåsten är kraftigt. Det kolsvarta loftet gapar efter ljus när en ljushudad gaphals får svärta på sina händer. Koltrasten sjunger nidvisor när gruvarbetaren torkar sig i pannan.

 Björn Blomqvist 2012-12-01