Idag öppnar en utställning på Galleri Fiskhuset men som officiellt har vernissage nu på lördag. Eftersom jag kommer att besöka flertalet utställningar på lördag, passade jag på att bese Färgklickens utställning idag. Konstföreningen Färgklicken har alltså inte bara utställningar på Tingshusplatsen 2, som jag tidigare har skrivit om. Denna utställning går mest i stillhetens tecken. Utställningen börjar med akvareller av Monika Gustafsson, med motiv av natur och växtliv. Jag anser dem andas en kolorit i varma färger. Djupet i hennes akvareller bygger på det traditionella centralperspektivet.  Likaså nästa konstnär, Lo Amréns alster är akvareller i varma färger med landskapsmotiv, med centralperspektiv. De båda konstnärerna utnyttjar hela pappret och lämnar få ytor obehandlade.

Efter två sektioner med akvareller, får besökaren bekanta sig med en teknik jag inte nämnt i tidigare inlägg. Det är vinyl på fiberduk av konstnären Johanna Cederblad, med motiv av mestadels kor i olika kompositioner. Färgerna är betydligt starkare och går mest i rött, gult och brunt. Vid nästa sektion förvånas jag över Ann Jakobssons akvareller som har en tjock och tydlig faktur, vilket jag först trodde var akryl, men så är inte fallet enligt utställningslistan. Hon arbetar i mycket dunkla färger och med mindre djup. Som kontrast till Anns akrylliknande akvareller, möts jag av stillheten i ljusa kontraster. Gun-Britt Stjärnstedts akvareller med tulpaner och därefter ett stilleben med fruktskål, för oss tillbaka i stämning.

Lite senare längs utställningen kommer några collografier av Gunilla Carlsson, med motiv på fåglar och andra djur. Som vanligt framkommer figurerna med vita tydliga linjer så som collografier brukar se ut. Gunillas oljemålning ”Pippi är hungrig” reflekterade jag över i samband med titeln. Under den avporträtterade fågeln, finns både barer, restauranger och pizzerior. Dessa är symboler för mat och dryck, och om dessa inte fanns i bilden, skulle fågeln inte se speciellt hungrig ut. Målnigen har inget djup, vilket är oväsentligt eftersom bilderna talar sitt klara språk.

Framåt slutet av utställning kommer så höjdpunkten. Maarit Helanders akvareller på Gamla stan i Stockholm och skärgårdsmotiv från Femöre är så skickligt gjorda att de liknar foton. Dessa akvareller har det mesta. De har djup, rörelse, (vågsvall) ljussättning, mjuka konturer och en enorm detaljrikedom. Jag kunde stå och begrunda hennes akvareller fler minuter och avundas henne för sin skicklighet. De sista alstren i utställningen är både akvareller och akrylmålningar av Anna-Greta Bohlin. Ett motiv på Stockholms farvatten och en båt i rörelse och Maarit Helanders vågsvall, får symbolisera utställningens rörelsemotiv, då utställningen i övrigt känns mycket stillsamt i motivrepresentationerna. Till sist ska jag avsluta mitt inlägg och mötet med utställningens sista alster, en akryl med grov faktur, ”Den sista tulpanen”

Björn Blomqvist 2011-03-09