Min vardag, som i ett vacuum,
mellan penseln och duken
Min vardag, ut(tryck)slös,
som att titta på, när färg torkar
© Björn Blomqvist 2026-03-16
Tag: Personal reflection
-
Livet
-
Dissolution
Days, weeks and
an eternal puzzle
form images that
fall together in a
trembling hand on
a sloping plane.Structure, shape and
a familiar pattern
create moments that
in a millisecond
throw all the pieces
into a burning flame© Björn Blomqvist 2026-02-01
-

Att förstå synestesi – Sinnets palett
Texten bygger på en tidigare engelsk version, nu bearbetad och återgiven på svenska. For the original English text, see [Understanding Synesthesia:]
Syfte och metod
Syftet med studien är att undersöka mina egna perceptuella upplevelser i relation till fenomenet synestesi. Studien fokuserar på hur färg, form, ljud och begrepp samverkar i min vardagliga perception. Genom självobservation och jämförelse med befintlig forskning identifieras flera synestetiska uttryck, framför allt grafemfärgssynestesi, dagfärgssynestesi och tid-rumssynestesi.
Min färgstarka förmåga
Vardagen är inte bara svart eller vit. Den är en färgpalett som fångar intryck och sinnesstämningar i regnbågens alla nyanser. Om jag frågar vad du heter och du svarar “Erik”, då är du grön. Jag heter Björn, och är blå. B som i blå. Om du heter Anna, är du röd. Patrik är brun. Sofie är vit. Johanna är vinröd osv.
Namn och färger blandas samman. Det visar de fascinerande kopplingar jag skapar mellan namn och färg. Det är uppenbart – det är synestesi!
- Om mitt namn (Björn) är blått och låter som en isig vind – vilka färger sätter du på ord?
- Har siffror färger?
- Är du som jag?
Vad är synestesi?
Synestesi är ett neurologiskt fenomen där sinnena är sammankopplade. Den vanligaste formen, grafemfärgsynestesi, innebär automatiska och konsekventa kopplingar mellan bokstäver eller siffror och specifika färger. Dessa samband är ofta envägs och utvecklas tidigt i barndomen.
Synestesi kan ta sig många uttryck. Den kan exempelvis koppla tidsenheter till färger eller förvandla musik till visuella upplevelser. Man har identifierat omkring 70 olika typer.
Forskning
Enligt forskning vid Karolinska Institutet definieras synestesi som en unik förmåga där sinnesintryck eller tankar kopplas samman på ovanliga sätt. Bokstäver kan till exempel vara förknippade med färger, eller ljud kan framkalla former.
Cirka 4% av befolkningen har någon form av synestesi. Fenomenet varierar mellan individer och är delvis ärftligt. Forskare menar att synestesi ofta triggas av begrepp snarare än direkta sinnesintryck.
Det kan hjälpa hjärnan att göra abstrakta idéer mer konkreta. Synesteter uppvisar ibland förbättrad minnesförmåga och en tydlig kreativ ådra – något som förklarar kopplingen till konstnärliga yrken.
Synestesi och autism?
Det finns teorier om samband mellan synestesi och autism. Det finns också teorier om samband mellan synestesi och tvångssyndrom. Detta beror på liknande mönster i hjärnans kopplingar och detaljfokus. Pågående forskning studerar dessa samband genom tvillingstudier och hjärnavbildning.
Synestesi är inte en funktionsnedsättning. Den upplevs ofta som något positivt, eftersom den berikar individens erfarenheter och visar hur unikt människor kan uppfatta världen.
Hur – på vilket sätt
Hur låter färgen röd? Endast någon med synestesi kan svara på det. En person hör en trumpet och ser trianglar, en annan tänker på basket och känner smaken av våfflor. En tredje uppfattar siffran nio som en särskild nyans av rosa.
Synestesi betyder ”samtidig perception”. Forskning visar att det ofta är själva begreppet eller idén om något som utlöser den synestetiska upplevelsen.
De vanligaste formerna är:
- Auditiv-taktil synestesi: Ljud framkallar känselförnimmelser som tryck, värme eller smärta.
- Dagfärgssynestesi: Veckodagar upplevs i specifika färger.
- Grafemfärgssynestesi: Bokstäver, siffror eller symboler har bestämda färger.
- Hörsel-rörelsesynestesi: Rörelser upplevs med tillhörande ljud, t.ex. ett ”svisch”.
- Spegelberöringssynestesi: När man ser någon beröras eller skadas och känner det fysiskt själv.
- Ljud-färgssynestesi: Ljud eller musik väcker färgupplevelser.
- Tid-rumssynestesi: Tidssekvenser (t.ex. kalendern) visualiseras som mönster eller former.
- Spatial sekvenssynestesi (SSS): Siffror, datum eller sekvenser upplevs som placerade i rummet i bestämda mönster
Min färgstarka vardag
Jag lärde mig ordet synestesi för inte så länge sedan. Tidigare var jag omedveten om att fenomenet hade ett namn. När jag fick det beskrivet för mig kände jag att hela mitt liv rymdes i det ordet.
I åratal har jag sett ord, siffror, datum, tider och bokstäver i färger. Det började när jag var barn.
Mina former av synestesi passar in på alternativen ovan, 2, 3, 7 och 8. Jag har både färg och en form på hela året och dess månader.

Så här ser året ut i mitt huvud. Varje månad har sin egen färg. Dagarna kring jul och fram till nyår upptar den övre raden i min inre bild. Tydliga tecken på (7) Tid-rumssynestesi.
Först kommer julhelgen. Därefter kommer mellandagarna. Till sist är det nyåret. Den raden täcker en vecka, medan den undre representerar större delen av året.
Nu är det november. Hela månaden har jag föreställt mig att jag befinner mig på den branta högra kortsidan av rektangeln. I uppåtstigande rörelse. Inte förrän dagarna innan jul, svänger det in på den övre långsidan av rektangeln. Där befinner jag mig ända fram till det nya årets första dag.
Ordens kulör
Veckans alla dagar: Måndag, Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag
Efternamn: Persson, Andersson, Larsson, Karlsson, Svensson, Algotsson, Ekberg, Lind, Lund, Blomqvist.
På liknande sätt ser jag veckodagar, namn, bokstäver och siffror i färg. Orden får sina nyanser genom sina inledande bokstäver och genom datum som knyts till dem. Det omfattar, (2) dagfärgssynestesi, (3) grafemfärgssynestesi och (8) Spatial sekvenssynestesi (SSS). Som tidigare nämnt, har olika namn olika färger, baserat på första bokstaven i namnet.
Tid och siffror
🕰️ 16:00, 18.00, 17:00 22:00, 15:00, 04:00 - ❶ 2 3 4 5 6 7 8 9 0
Exempel: Om du säger att vi har möte kl. 16:00, är det mörkblå tid. Om det är flyttat till kl. 18:00, är det vinrött. Det kan skapa konflikt i mitt huvud, eftersom kl. 17:00 har en ljusare röd färg och kan skapa missförstånd. (7) Tid-rumssynestesi.
Den vanligaste formen, (3) grafemfärgssynestesi innefattar färger på siffror och bokstäver. Som jag tidigare nämnt, har jag olika färger för olika namn, med koppling till första bokstaven. Siffror är inget undantag. Även där fylls de av färger i mitt sinne.
Exempel: Tre datum stack ut i december 2024 och två kommande datum i år 2025.
- Den 3:e var grön 🟩.
- Den 4:e var svart ⬛️ – en djup kontrast som väcker känslor av mystik och tyngd. Då hade ett jag läkarbesök.
- Den 5:e var gul 🟨 – ljus och varm, fylld av optimism. Då var det julbord med kollegorna.
- I år är julbordet den 2:a och det datumet är rött 🟥.
- Den 4:e i år är det APT (oönskat), men fortfarande svart ⬛️.
Färger ger verkligen energi och skickar signaler till hjärnan. Dessa signaler hjälper mig att minnas. De påverkar också mina känslor och min kreativitet. Mitt poetisk skapande och mitt unika sätt att minnas saker och händelser, samt mitt starka bildminne.
Slutsats
Genom mina egna upplevelser har jag insett att jag har synestesi. Jag kopplar färg, form, ord, tid och siffror på ett stabilt sätt. Detta har funnits sedan barndomen och stämmer överens med forskning om synestesi. Det förstärker min upplevelse av världen och omvandlar abstrakta begrepp till konkreta erfarenheter, vilket fördjupar kopplingen mellan tanke och känsla. Mina upplevelser överensstämmer särskilt med grafemfärgssynestesi och dagfärgssynestesi, och synestesi är en del av min identitet.
Källor
- https://ki.se/forskning/popularvetenskap-och-dialog/popularvetenskapliga-teman/tema-vara-sinnen/en-fargstark-formaga-synestesi
- https://ki.se/forskning/forskningsomraden-centrum-och-natverk/forskargrupper/synestesi-autism-och-perception-janina-neufelds-team
- https://sv.wikipedia.org/wiki/Synestesi
- https://my-clevelandclinic-org.translate.goog/health/symptoms/24995-synesthesia?_x_tr_hist=true
- https://www.apollohospitals.com/sv/symptoms/synesthesia
© Björn Blomqvist 2025-11-09
-

Modernistisk arkitektur i fokus: En fallstudie
Texten bygger på en tidigare engelsk version, nu bearbetad och återgiven på svenska. For the original English text, see [Exploring Modernist Architecture].
Vissa byggnader fångar blicken utan att egentligen vara vackra. De står där, kantiga och råa, men med en tyst närvaro som man inte kan värja sig mot. Ibland passerar jag ett sådant hus. Det är ett stycke modernism med brutalistiska drag. Byggnaden väcker fler frågor än den ger svar.
Hantverkshuset
En byggnad kan fängsla en genom sin karaktär. Framhävd av dess spetsiga tak och glasfasad som gestaltar modernism. Råbetong som lyfter fram samspelet mellan funktion och form. Det skapas ett rum för reflektion kring tid och material.
Det finns byggnader med medveten arkitektonisk utformning av olika skäl. Det är just den del som syns tydligast, och som jag på något sätt tycker är spektakulär. Inte för att den är unik – det finns såklart andra byggnader med liknande form och stil. Som jag själv säger: ”Den sticker verkligen ut.”
Byggnaden har länge fångat mitt intresse, och med sin fascinerande arkitektur. Den står ut och fångar min blick när jag går förbi. Jag kan stå länge framför den och fundera över vad den förmedlar ur ett arkitektoniskt perspektiv.
När jag betraktar byggnaden tycker jag inte att den är särskilt vacker. Men när jag står framför entrén och det utstickande taket sträcker sig över mig, känner jag en viss modernistisk närvaro. Byggnaden utstrålar också en brutalistisk charm.
Personligen tycker jag att den påminner om en tweedkeps med nedfällda öronlappar. Den liknar också en haj med lång, spetsig panna. Det är utan tvekan en modern byggnad. Den har ett spetsigt, utstickande tak. Dess glasade fasad betonar dess unika arkitektoniska stil.
Huset är byggt 1964 och står vid ett mindre industriområde i Oxelösund. Området går under namnet Stålbyn. Jag har inte kunnat hitta någon information om husets historia eller vem arkitekten bakom det må vara. Det jag vill undersöka är hur byggnaden förhåller sig till olika arkitekturstilar.
En fallstudie

En modern byggnad med en distinkt glasfasad och ett spetsigt tak, representativ för modernism och brutalism. Jag har tillbringat en tid med att söka i min kunskapsbank och i arkitekturböcker i mitt eget bibliotek. Analytiskt, baserat på byggår, material och form, skulle jag säga att det är modernism1.
Designen visar asymmetri i byggnadens nedre del (vänster i bilden) jämfört med andra sektioner. Det spetsiga, utstickande taket och dess ojämna former anknyter till modernistisk arkitektur. Då byggnader i modernistisk stil, oftast präglas av platta tak, öppna planlösningar, gardinfönster och minimal dekoration.
Valet av material – tegel, glas och betong – är typiskt för modernismen. Det skapar en industriell känsla och betonar minimalism och rena linjer utan dekorativa detaljer. Dessa aspekter visar att byggnaden förkroppsligar funktionalism2 – kännetecknad av funktion, form, process och industriell design. Den tillgodoser människors behov.
Hantverkshuset rymmer olika verksamheter, bland annat en bilverkstad, en vårdcentral, en postterminal och en reklambyrå. Den uppfyller effektivt samhällets behov – ett kännetecken för funktionalismen.
En annan stil som härstammar från modernismen är brutalism3, som kännetecknas av enkla, obehandlade material som betong. En arkitektur står utanför tradition och konventionell estetik, och uppnår effekt genom råa former och materialens ärlighet. Två centrala byggnader inom brutalismen är Hunstanton School i Norfolk och La Tourette Abbey i Frankrike.
Reflektion
I mötet mellan betongens tyngd och glasets ljus blir byggnaden mer än bara en form. Den blir ett kraftfullt eko av sin tid. Den reflekterar vår egen blick på den och dess betydelse. Analysen leder mig bestämt till funktionalism och brutalism, där det finns gott om utrymme för nya insikter och perspektiv.
©️ Björn Blomqvist 2025-11-06
- Modernistisk arkitektur är den arkitekturstil som dominerade den västerländska världen mellan 1930- och 1960-talen. Den kännetecknas av ett analytiskt och funktionellt förhållningssätt till byggnadsdesign. Byggnader i denna stil präglas ofta av platta tak, öppna planlösningar, gardinfönster och minimal dekoration. ↩︎
- Funktionalismen är en gren av modernismen som uppstod på 1920-talet. Arkitekterna fokuserade på byggnadsdesign utifrån funktion. Detta resulterade i släta, odekorerade fasader med platta tak och enkla geometriska former. ↩︎
- Brutalistisk arkitektur blomstrade under 1950- och 1960-talen. Den drevs av en strävan efter funktionalitet och betonade också ärlighet i materialanvändningen. Stilen kännetecknas av råa betongytor, exponerade bärande element och ofta enorma proportioner. Brutalismens charm ligger i avsaknaden av utsmyckning ↩︎
-

Upptäck Stora Sundby Slott: En Tidsresa
Texten bygger på en tidigare engelsk version, nu bearbetad och återgiven på svenska. For the original English text, see [Exploring Stora Sundby Castle].
Stora Sundby skott
Stora Sundby slott reser sig som en dröm ur sagornas värld, bara en och en halv timme bort från vardagen. Bakom dess murar döljer sig sekler av makt och kärlek. Från medeltida fästning till romantiskt sagoslott.
På schemat stod Stora Sundby slott! Slottet står präktigt här i Sörmland, vilket väckte en varm känsla av hemhörighet. Bilresan dit tog en timme och trettio minuter. Fast besluten att ta in allt som guiden hade att berätta, skulle jag komma därifrån allt rikare på historiska intryck.
På slottet bor 4:e generationen av familjen Klingspor. Av privata skäl, är fotografering inomhus inte tillåten. Slottet är yngre än tidigare slott jag besökt. Det bär på en rik historia som sträcker ända till 1200-talet. Slottet omges av en storslagen park och vidsträckta jaktmarker. Med en engagerad guide fick jag inblick i slottets rika historia. Jag ser fram emot att dela dessa tankar med er.
En plats med rötter i 1200-talet
Stora Sundby har sina anor från 1200-talet. Sjön Hjälmaren, vars strand slottet ligger vid, är Sveriges fjärde största sjö. Den var betydligt större på 1300-talet än i dag. Maktkamperna som avlöste varandra under 1300-talet, förekom även här. Det var en orolig tid med kungar och hertigar i konflikt.
Redan på 1200-talet, uppfördes ett försvarstorn här. Det första egentliga slottet byggdes på 1500-talet under ledning av Lars Siggeson Sparre. Familjen Sparre kom att spela en avgörande roll för Stora Sundbys utveckling. Under flera sekler lade de grunden till ett storslaget arv. Det var på 1600-talet som den den berömda riddarsalen tillkom. Det är hjärtat i slottets historia.

Den romantisk omvandlingen
I början av 1800-talet kom Carl de Geer till Stora Sundby, då en av Sveriges rikaste män. Hans dotter behövde ett eget hem, och planerna på ett nytt slott tog form. Men Carls hustru, Ulrika Sofia Sprengtporten, hade helt andra idéer.
Sofias vision för slottet föddes ur de riddarromaner av Sir Walter Scott, hon hade läst. Hon drömde om ett romantiskt slott som taget ur litteraturens värld. Inspirationen sägs vara Walter Scotts hem Abbotsford. Noterat: (att enligt guiden är det det samma arkitekt som skapat de båda slottet, men jag är källkritisk till det.) Är det verkligen så? Slottet är vad det är (ett kalenderslott) och kommer vara det för lång tid framöver.
Stora Sundby blev ett så kallat kalenderslott, en symbol för tidens gång. De fyra stora tornen representerar årstiderna, de tolv små tornen, årets månader. Slottet har dessutom 52 rum och 365 fönster. Det är lika många rum som årets veckor. Det finns en dag för varje fönster likaså. En arkitektonisk hyllning till tiden helt enkelt, eller som guiden sa; “Ett fönster om dagen att tvätta”.

En vandring genom historien1
Första stoppet var riddarsalen – slottets hjärta. Att stiga in där, var som att färdas tillbaka till 1600-talet. Väggarna pryds av målningar i läder, och som skildrar Kartagos fall, skapade under de Geer-eran.
På en vägg hänger ett porträtt av Karl XIV Johan. Han var den förste Bernadotten. Han var också den franske soldaten som blev svensk kung. Taket i salen höjdes upp under ombyggnaden för att ge plats åt en praktfull takmålning i de Geer-stil. Där i taket, tronar Sparres vapensköldar som ett monument över familjens historia.
Nästa stopp var matsalen – enkel men fylld av charm. I ett hörn står en kakelugn som tycks ha överlevt seklerna utan att förlora sin charm. Väggarna är klädda med kalvskinnstapeter. Guiden berättade på ett poetiskt sätt hur varje fyrkant i tapeten representerar en kalv. Det var som om varje del hade sin egen berättelse. “I skenet av levande ljus lär tapeterna ha skimrat på ett närmast magiskt sätt”.
I följande rum blev stämningen plötsligt mer familjär, nästan komisk – som i en familjescen ur en tv-serie. Släkthistorierna flödade: vem gifte sig med vem, vilka allianser skapades? I det röda rummet däremot, har delar av tv-serien Young Royals spelats in..

Slottets hemligheter
Endast ett fåtal av slottets 52 rum ingår i rundturen. Man fick höra både skvaller och legender om familjerna Sparre, de Geer och Klingspor. De utsmyckade salarna konkurrerade med berättelserna själva. I ett av de sista rummen skimrade svagt upplysta 1700-talsmålningar av en italiensk konstnär. Hans namn föll i glömska i stunden. Kanske på grund av den nästan spöklika stämningen där.
Plötsligt stod jag åter på borggården, fylld av samtal om spöken och hemliga gångar. Men finns det verkligen det och ett stort bibliotek? Jo, det finns ett bibliotek, dock inte stort – och detaljerna kring de hemliga gångarna förblir höljda i dunkel. Det gör platsen ännu mer fängslande. Förhoppningen är att fler delar av slottet en dag öppnas för allmänheten.
Stora Sundby slott bär på fler berättelser som väntar på att bli berättade.
Sammanfattning
Besöket på Stora Sundby slott var en tidsresa genom 1200-talets och 1800-talets stil. Med sina fyra torn och 365 fönster är slottet som en levande kalender. Guiden delade familjernas historia, makt och kultur. Riddarsalen och de mindre rummen berättade om svunna tider och personliga historier. Även om få rum är öppna, upplevs mystik och fantasi kring hemliga gångar och spöken. Slottet är både ett arkitektoniskt mästerverk och en del av Sveriges historia.
© Björn Blomqvist 2025-11-06
-
En Inre bild
Vad tänker du på?
Vad ser du?
Vad vill du se?
Var finns det?
Var tog det vägen?
Var är det?
Hur tänker du?
Hur ser du den?
Hur blir den…
…bilden i ljuset av din tanke?
© Björn Blomqvist 2025-11-06 -

Understanding Creativity: How Art Builds on the Past
Art draws inspiration from the past while simultaneously striving for innovation. Every artist carries the weight of history within them, yet they yearn to discover their unique style. This delicate balance between heritage and change is where creation truly blossoms. Tradition transforms into material that emerges as something distinct and vibrant.
Something I’ve always wondered about is the phrase: “All art is born from art.” It can be interpreted in different ways. However, for me, it underscores a fundamental truth. This truth is about the cyclical nature of creativity. Just as many great artworks throughout history are built upon earlier ideas, a dialogue continues between different eras. Artworks exhibit various styles, which is similar to the other phrase: “There’s nothing new under the sun.”
Today’s artists draw inspiration from the past by repurposing and reimagining these influences. This creative process allows them to craft something novel and pertinent. This exemplifies the ongoing evolution of art and ideas. Ultimately, it underscores that art is a collective endeavor, with each piece contributing to a larger, ever-developing narrative.
I’m curious about the multifaceted nature of art. There are so many layers of meaning and significance that require in-depth exploration. Where can I find answers to my questions? I’m particularly interested in the origins of contemporary artworks. It’s fascinating to consider how the creative expressions of earlier generations have shaped our current artistic landscape. How have new art styles emerged from the old, driven by a quest for identity and understanding? Who holds the answers to these questions that perplex me? I yearn to uncover the historical insights that can illuminate our understanding of art and its evolution.
On a deeper level, I find myself pondering the intricate distinction between forgery and imitation. This complex question explores the realms of art and ethics. It raises profound questions about the acceptable boundaries of inspiration. It also considers the fine line between resemblance and caricature. The intention behind the creation becomes a pivotal factor in these cases. While a resemblance seeks to pay homage, a caricature often aims to mock or criticize. These subtle nuances can be challenging to define. Yet, they are crucial in shaping our perception. They also impact the valuation of both artistic works and cultural expressions.
The resemblance of a work to earlier works often leads to claims of similarity and inspiration. This phenomenon is not limited to visual arts. It also applies to music and lyrics. Many expressions and themes frequently recur in different versions. For instance, a poem I write may resemble someone else’s without my knowledge. This can sometimes evoke a sense of wonder. Is it merely a coincidence that influences our creations? Or are there common frameworks that draw us towards similar images and emotions? Only we, as creators, can truly know. We navigate a world filled with influences and ideas, constantly seeking our unique expression. Simultaneously, we are aware of how we shape and are shaped by the works that have come before us.
It’s crucial to comprehend an artist’s intent behind their work. This applies irrespective of whether it’s groundbreaking, revolutionary, or a reproduction of earlier creations. Each artwork carries a profound significance and context. Every interpretation is unique and can evoke diverse emotions and thoughts within us.
I, along with other observers, cannot provide precise answers. Our interpretations are shaped by our unique perspectives, experiences, and emotions. This inherent subjectivity makes art a dynamic and personal experience for everyone who engages with it. The artwork becomes a dialogue between the artist and the observer, with both parties contributing to its meaning and significance.
In today’s art world, it’s an intriguing question to ponder. Does the artist possess knowledge of art history? Or are they simply forging their own unique path? Many artists draw inspiration from the past. However, I believe that most have a solid foundation in the traditional art forms. By studying earlier works, they gain insights and techniques that shape their own creations. These references add depth and richness to the art being produced today. They also ensure that it resonates with audiences on a deeper level.
It’s also crucial to not merely replicate the past. Instead, artists must discover a distinctive and original voice in their creations. The artist seeks to express themselves, while simultaneously allowing the viewer to interpret the work freely. This fosters a dialogue between the artwork and the audience. It enables each viewer to experience the art in their own unique way.
The question of forgery is more about provoking than imitating. It’s more about provoking because it often sparks debate and questions the norms of what truly constitutes art. The art that has been created contributes to this, as it’s often provocative and thought-provoking.
An analogy serves several purposes. It can pay tribute to the original work, or it can challenge or provoke the viewer. Something that already exists can always be presented anew. It can be shown from a different perspective. This highlights the diversity of interpretations and ideas that art can evoke over time.
The question at hand revolves around the distinction between analogy and caricature. These two artistic forms are frequently employed to convey diverse messages and evoke various emotions. Caricatures, in particular, can be created in a distinct artistic style. This style diverges from the original. It reflects different cultural or social contexts. They possess an innovative and playful quality, often in a naive manner, making them a unique medium of expression.
Caricatures, a long-standing art form, continue to captivate and challenge viewers. While their techniques are ancient, they are constantly evolving to reflect societal changes and the times.
In art history, where can one witness something entirely novel, something not derived from art itself? Is there a realm where the boundaries blur, giving birth to new ideas from the existing?
The question of whether modern art always originates from earlier art is complex, especially considering the intricacies of art history. While it’s true that modern art often draws inspiration from the past, it’s also important to recognize its multifaceted identity. Modern art has revolutionized the medium by breaking traditional norms and exploring new forms of expression.
Modern artists have studied earlier works and drawn inspiration from various art forms, such as music, literature, and film. This cross-pollination of ideas has sparked a dynamic dialogue. It bridges the past and the present. As a result, new artistic expressions have emerged. Simultaneously, this dialogue maintains a strong connection to the roots of art historical development.
Is it truly evident that all art originates from other forms of art? There exists a captivating cycle of creativity and inspiration that continuously unfolds. Can we assert that a particular artwork has never existed in any other form? In a world where ideas frequently build upon one another, it becomes challenging to completely isolate a single piece.
The most insightful answers to these questions come from the artists themselves. Through their personal experiences and unique perspectives, they can shed light on their creative processes. What drives your purpose in creating? Where does your creative power originate, and what motivates you? What experiences and influences have shaped your artistic journey? Who has impacted you along the way, and how has that shaped your style and expression? Or is your art truly entirely unique and personal, a reflection of your own thoughts and feelings?
Conclusion
The conclusion is that all art originates from earlier art. This doesn’t imply that new art lacks originality. Instead, all creativity draws from old ideas, traditions, and expressions. The artistic process involves a dialogue between the personal and the historical—between imitation, renewal, and interpretation.
Real creation does not come from nothing, but from being aware of what already exists. So, art history is not a burden. Rather, it is a foundation for development. Each artwork shows traces of its predecessors and opens new pathways for the future.
© Björn Blomqvist 2025-10-12
-
Jag och trädet
Nära vägkanten
står jag orörlig
Blöt av stänk,
från ingenstans
Är alldeles stilla
när du tittar upp
Lutar mig fram
i den lätta vinden
På vintern är jag
alldeles naken
På sommaren,
klädd i grönska
Blir torr i munnen
när solen värmer
Huden som kliar
med fågelns vila
Det färgade håret
en klar höstdag
Hår som faller av
när frosten biter i
Nära vägkanten
tronar jag alena
Kronan som dallrar
av yxans kraft…
© Björn Blomqvist 2025-10-04 -

Understanding Synesthesia: The Mind’s Palette
My Colorful Ability
Everyday life is not just black or white. It is a color palette that captures impressions and the mind in all the colors of the rainbow. Synesthesia is a concept rather than an impression.
If I ask what your name is and you answer ”Eric”, then you are green. I am blue; Björn is a blue name, b as blue. If your name is Anna, you are red. Patrick is brown. Sofie is white. Johanna and Laura is red burgundy. Names and colors blend together. This highlights the fascinating connections I form through name and color. It’s obviously synesthesia!
If my name (Björn) is blue and sounds like an icy wind — what colors do you put on words?
Synesthesia
Synesthesia is a neurological phenomenon where senses are interconnected. Grapheme-color synesthesia, the most common form, involves automatic and consistent associations between letters or numbers and specific colors. These connections are often one-way and develop in early childhood. Synesthesia can manifest in other forms. For example, it link time units to colors. It can also connect music to visual experiences. There are about 70 types identified. While rare (0.001–4.4% of the population), it seems to run in families, suggesting a genetic basis. Experiences be projected (seen externally) or associative (internally perceived or “felt”). Wikipedia
Research
According to research from the Karolinska Institute, synesthesia is briefly defined as a unique ability. In this condition, sensory impressions or thoughts are connected in unusual ways. For example, letters may be linked to colors, or sounds may trigger shapes.
Approximately four percent of the population has some form of synesthesia, which varies among individuals and is partially hereditary. Researchers believe that synesthesia is often triggered by concepts rather than direct sensory intake. This condition may help the brain make abstract ideas more concrete. Synesthetes sometimes have improved memory and are often creative, which explains the link to artistic professions.
There are theories about connections between synesthesia and autism1. These theories also link synesthesia to obsessive-compulsive disorder2. This is due to similar patterns in brain connectivity and attention to detail. Ongoing research is exploring these connections through twin studies and brain imaging.
Synesthesia is not a disability. It is often perceived positively. It enriches individual experiences and showcases the unique ways people interpret the world. Karolinska Institutet – A medical university
How – in what way
What does the color red sound like? Only someone with synesthesia can tell. One person hears a trumpet and sees triangles, another thinks of basketball and tastes waffles. A third perceives the number nine as a unique shade of pink. Synesthesia means “simultaneous perception.” Current research suggests that often the concept or idea of something triggers the synesthetic experience. Karolinska Institutet – A medical university
My colorful everyday life
I became familiar with the term Synesthesia not too long ago. I was not aware of it from the beginning. When Synesthesia was described, it felt like my whole life was included in the expression. For years, I have seen words, numbers, dates, times, and letters in colors. It started when I was young.

A visual representation of synesthesia, showcasing months of the year and their associated colors as perceived by the author. This is how I see the year and how it is organized in my mind. Each month has a color. The days around Christmas and up to New Year’s Eve cover the entire upper line. Christmas weekend in the first part and in between comes the intervening days and finally the new year. That is the entire upper line covers a week, unlike the lower line which covers most of the year.
You can see how my synesthesia behaves. In the figure below, all the days of the week, a choice of names, and finally letters and numbers. What color associations do the words have with letters and numbers linked to dates, e.g., presented below.

A colorful representation of days of the week and associated names, illustrating the concept of synesthesia. Images – repetitive moments
Every time I shave, I get the same image of a specific person from my past. Another person from my past shapes my mind as I brush my teeth. The same goes for other recurring repetitive moments in everyday life.
I have other pictures and colors at other points. When I peel garlic, images of a specific person from my past come to mind. There are many more occasions when the same images come up during the same regular task.
Numbers
Three dates stood out. Each was marked with an important to-do on my calendar. They were like milestones of creativity waiting to be explored. In the same month but on three different dates, I experienced a vision of colors in front of me. It felt as if a painter had splashed vibrant tones across an endless canvas.
The 3rd is green 🟩. The 4th is black ⬛️. It is a deep contrast that evokes mystery and depth. I have an appointment with the doctor then. The 5th is yellow 🟨. It is a bright and cheerful shade that radiates warmth and optimism. It inspires me to embrace joy in every moment. Then it’s Christmas dinner with work colleagues.
Each of these colors carries its own unique energy. They send signals to my brain to memorize upcoming events. This process acts like a visual memory bank.
They fill my days with creativity and emotion. They are intertwined with my experiences. This is a choice from my everyday life and how it can take shape in my mind. The same is true when I experience certain moments.
Conclusion
My conclusion relies on names and words connecting to the color of their first letter. E is green, as is Eric, reflecting nature and renewal, seen in last names like Ek (oak). D is brown, mirrored by names like Donovan and Duncan. Many names starting with A are red, like Andersson and Anna.
This imagery can influence my perceptions, as the first letter can signify deeper meanings. I often worry about potential “what if” scenarios. Instead of annotating appointments, I visualize them in color slots on my calendar. New colors and times can mix; 17:00 is red and 19:00 is light blue. If the colors blend, confusion arises, heightening my worries about timing and place.
Summary
Synesthesia is a condition where senses mix together, like connecting colors with names, letters, or numbers. For example, I see the name “Eric” as green and “Anna” as red. I also picture specific colors for days of the week and months.
Having synesthesia can boost creativity and memory, but it can sometimes lead to confusion when colors mix. About 4% of people experience synesthesia, which is inherited and is often linked to creativity and enhanced sensory experiences. Research looks into its ties to autism and OCD because of similar brain patterns.
In my daily life, synesthesia shapes how I see things, as everyday tasks bring up clear memories, colors, and images. For instance, certain dates remind me of green, black, or yellow, helping me to organize events in my mind.
© Björn Blomqvist 2024-11-24
- Autism, is a developmental condition that affects social interaction, communication, and causes repetitive behaviors. Symptoms can vary greatly, and while the exact causes are unknown, both genetics and the environment contribute. Early diagnosis and treatment can help improve the lives of those with autism. ↩︎
- OCD (Obsessive-Compulsive Disorder) is a mental disorder characterized by intrusive thoughts (obsessions) and repetitive behaviors (compulsions) performed to reduce anxiety. Common themes include fear of contamination, a need for symmetry, or fear of harming others. Treatment often involves CBT (Cognitive Behavioral Therapy) with exposure and response prevention, sometimes combined with medication. ↩︎
-
ImagOn?
Jag har utfört en grundläggande undersökning av metoden genom att söka efter relevanta beskrivningar online. Jag erhöll viss information från konsttidskriften Volym samt webbplatsen http://www.polymetaal.nl.
Denna kortfattade beskrivning kommer att utgöra en sammanfattning av artikeln “ImagOn – grafisk teknik med möjligheter” publicerad i tidskriften Volym. Artikeln är författad av Margareta Klingberg, och jag avser att använda den som referens för att utveckla mina resonemang.
Rubriken framhäver potentialen hos denna grafiska teknik, vilket jag instämmer i. Det är bildkonst vi talar om, men jag anser att den lika gärna skulle kunna klassas som fotokonst. Vid första anblicken under mitt konstmöte uppfattade jag det dock som grafisk konst, så jag utgår ifrån det.
“ImagOn Intaglio-type” är en relativt ny konstgrafisk metod som använder vattenlösliga färger i djuptryck. Det är även möjligt att kombinera olika tekniker i “i bildorginalet”. Det är så mycket jag förstår just nu.
Denna arbetsmiljövänliga teknik utvecklades av professor Keith Howard vid Rochester Institute of Technology i Rochester, New York. Den återanvänder material skonsamt och använder inga lösningsmedel. Färgen kan enkelt tas bort med diskmedel och vatten.
ImagOn är en fotopolymerfilm som appliceras på ett underlag. Bildoriginalet överförs därefter till filmen genom belysning. För en mer utförlig beskrivning, se “ImagOn instructions”. Denna metod kan jämföras med etsning, men är betydligt mer hälsosam än fotogravyr.
Jag har fått en förklaring. Men för att verkligen greppa processen måste jag vara med. Jag behöver se ett alster födas med den här metoden. Att se det hända skulle ge mig en helt annan förståelse. Men vilken konstnär skulle vilja ha mig som en skugga i ateljén? 😉
Artikeln betonar slutligen den bildmässiga friheten som metoden erbjuder, vilket gör den så attraktiv för konstnärer. Den möjliggör en sömlös blandning av olika tekniker och lager-på-lager-uppbyggnad, vilket ger oändliga kreativa möjligheter.
Björn Blomqvist 2015-08-25
Källa: Konsttidningen Volym “www.volym.info” – http://www.polymetaal.nl
-

Perfect match – nearly!
In reference to my visit to Galleri Sjöhästen today, I opted for a monochromatic ensemble consisting of gray trousers and a blazer. However, I incorporated a touch of color through my shirt and Vagabond shoes. Notably, some of the artworks displayed at the gallery featured gray surfaces, which was an unexpected coincidence.
On the final day of the exhibition featuring the works of Margareta Gelles (painting, acrylic/oil) and Claes Andersson (painting/mixed media), the exhibition presents a captivating juxtaposition of muscle cars and playful artistic expression. The general description encapsulates the essence of the exhibition, highlighting the harmonious blend of automotive aesthetics and artistic prowess.
In the majority of Margareta’s paintings, I discerned a character reminiscent of Disney. The other paintings convey expressions through gray fields and three-dimensional surfaces, which is the sole instance where I observed depth in her works. Notably, all other paintings lack three-dimensional compositions. This distinction is significant, in my opinion. Two of her paintings stand out as a stark contrast to her more whimsical artworks, even in their titles. These paintings are titled in Swedish, unlike the majority of her works that are titled in English. The paintings demonstrate her proficiency in employing diverse motifs while simultaneously incorporating her playful motifs. This observation has been confirmed. The paintings exhibit depth, movement, and adhere to conventional compositions and perspectives.
In Claes Oldenburg’s paintings, I consistently observe one or two automobiles, predominantly featuring significant power. The artist skillfully integrates these vehicles with text sourced from newspapers or his own compositions, effectively establishing a connection between the automobile and the text. Notably, the text is directly printed onto the canvas and subsequently covered with varnish. Towards the conclusion of my visit, I observed that Oldenburg employs a colored line in his artworks, employing a distinct hue for each painting, as a delineator between two sections. This technique is particularly noteworthy. The paintings are replete with traffic signs, lights, maps, and other ubiquitous imagery associated with the existence of substantial automobiles.
Summary of My Exhibition Visit
I hold diverse perspectives on the artworks displayed. I commend Clea’s mixed media creations and Margaret’s two stylistic paintings. However, I find the other more whimsical paintings excessively expressive and difficult to comprehend. I appreciate how Clea’s paintings allow for our imaginative interpretation. For instance, the artwork “Someone” aligns with my preferred style, predominantly employing black color, a code of ones and zeros, and a diminutive female portrait in the corner. It exemplifies how we can discern concealed elements within art. The utilization of code is evident in other artworks as well, albeit with distinct connotations.
Presently, we delve into the symbolic research of the most prevalent motifs. A vehicle with substantial horsepower evokes the symbols horse and car. To facilitate comprehension, I will provide a concise symbolic description of “Horse” and its connection to the automobiles in Claes’s paintings. The horse serves as a symbol of nobility, swiftness, and aesthetic beauty. Similarly, the automobiles in his paintings embody these qualities. Furthermore, they symbolize the acquisition and exertion of power. A galloping horse represents the power of nature and swiftness, but the symbolic significance of the horse varies depending on its color.
© Björn Blomqvist 2015-05-24
-

Under havsörnens vingar
Likt havsörnens vingar, lika utsträckt är akrylen i Anna Wirmans abstrakta målningar längs ena kortsidan. Ett tjockt lager akryl sträcks ut i raka, men ack så abstrakta linjer. Rött, vitt, svart eller varför inte turkost, fyller den vita men också den svarta bakgrunden. Ur ett estetiskt perspektiv är de abstrakta målningarna snygga och trendsättande. Den tjocka texturen blänker så som akryl oftast gör. Bara i en av de abstrakta målningarna kunde jag, via min fantasi, hitta ett föreställande motiv. Ett fartyg med master och segel. Det var min fantasi som skapade det, vad andra ser är upp till dem.

Konstnärens skicklighet inom olika måleritekniker är uppenbar. De färgstarka abstrakta verken följs av akvareller, både abstrakta och föreställande, med motiv som naturlandskap och havsvikar.
Utställningen tände en gnista i mina analytiska tankar, och fyrar var ett återkommande motiv bland akvarellerna. Som ni som följt bloggen vet är jag en stor anhängare av abstrakt konst, medan akvareller inte riktigt fångar mitt intresse. Därför spenderade jag mer tid i nästa del av utställningen än vid akvarellerna.
Alster efter alster granskar jag, millimeter efter millimeter. Mycket mörka färger och landskapsbilder, varvat med skog och vatten. Många figurer är måleriska där konstnären utelämnat starka konturer med enskilda linjedragningar.
Vad har havsörnen egentligen med saken att göra?
Vissa målningar visar en havsörn i luften med utsträckta vingar, medan andra fångar den på väg att landa. Dessa havsörnar symboliserar rörelse i bilderna, liksom några fiskmåsar i en annan målning. Jag letar också efter perspektiv och djup, och det är tydligt att Anna Wirman behärskar dessa tekniker.
Centralperspektivet pulserar av liv i denna komposition, där grusvägen drar oss in mot evigheten som en tratt av parallella linjer. Blicken sveps med mot det skimrande ljuset längst bort, ett ljus som inte bara är en fysisk punkt utan ett andligt ankare för konstnärens själ. I skogsscenen, där träden står i en kraftfull diagonal mot bildens djup, uppstår en rytm som bär betraktaren in i målningens hjärta. En osynlig diagonal, som slingrar sig från nederkanten och upp mot höjden, förvandlar stillheten till en dynamisk rörelse. Här förenas perspektiv och passion; naturen blir en väg mot ljuset, mot det innersta uttrycket av konstnärens längtan.
Det är inte bara de vibrerande abstraktionerna och de förtrollande naturlandskapen i naturens alla nyanser som fängslar mig, utan en stubbe. En stubbe, anspråkslös och till synes obetydlig, förvandlas i hennes händer till ett kraftfullt uttryck. Sättet hon målar den på, den djupa gestaltningen, låter oss läsa in en hel värld i denna enkla form. En hög stubbe, vittrande och bortsliten, viskar om stormar som rasat, om naturens råa kraft. Ett träd, en gång ståtligt, har slitits från sin rot, kanske av en våldsam vind, kanske av tidens tand. Motivet griper tag i mig, kanske för att det bär på en inneboende dramatik, en berättelse om förlust och förvandling. Det finns en outtömlig rikedom i bilden, en inbjudan att utforska dess djup. Det tilltalar mig djupt!
Örnen, en universell maktsymbol, förknippas ofta med solen, himlen, kungligheter och gudar. Fyrtornet, å andra sidan, symboliserar manlig fruktsamhet och Kristus lära, där ljuset vägleder själen till tron. Likheten mellan dessa två symboler ligger i deras koppling till det gudomliga och den traditionella kopplingen mellan makt och män.
© Björn Blomqvist 2014-08-12
-

En stirrande blick och stenhårda ytor
Längs sträckan mellan punkt A och B, en grådaskig yta jag tittar på. Asfalten framför mig lockar min uppmärksamhet. Jag inser att jag nu ska lyfta blicken. Se allt det andra runt omkring mig. Min blick lämnar den stenhårda ytan under mina fötter. Det tar inte många sekunder så har jag en ny stenhård yta under, över och bredvid mig.

Tunnelns oskyldiga textur av stenhårt material har fått hjälp att tala till mig. Sprejburkarnas språkrör sänder budskap till oss som passerar igenom. Tags, klotter eller konst? Om det nu kan kallas konst, är en subjektiv upplevelse. Jag har nämnt det i ett tidigare inlägg om vad som är konst och inte konst. Det är generellt sett ingenting vi kan definiera, det är bara en personlig upplevelse.

Lika svart som konturen som bildar ansiktet av en uggla, lika svart är ugglans symbolik. Ugglan som är en nattlig varelse, symboliserar otur och själsligt mörker. Ugglan kommer ned till jorden om natten och äter de dödas själar och det kraftigt hoande ljudet och den stirrande blicken ses som ett förebud om död och olyckor.

Ett hörn rundas av, likaså min promenad.
Björn Blomqvist 2014-04-18
-

Dagen efter – veckan före
Kära dagbok… Nää, glöm det. Det var bara en illusion. Dagen efter det intensiva konstmötet känner jag mig lite “off”. Jag känner mig som en katt som ser en gurka och tror att det är en orm. Jag har också haft en lång repetition i att behärska ett sjungande teaterstycke. Vem visste att böcker kunde sjunga bättre än jag?
Egentligen vill jag hoppa på det igen. Ett nytt konstmöte under lunchen, såklart. Lunch är ju den enda måltid som vi alla genuint kan kalla ett konstverk! Tiden flög förbi snabbare än min lunchpromenad. Under den jagade jag både mätstickor och inspiration. Jag medger att dagens repetition i scenkonstens anda är ett konst- och kulturmöte. Det är värt att släpa med sig som en tyngre ryggsäck!
Efter hela dagen i replokalen kan jag erkänna att både hungern och tröttheten gjort en grand entrée. Tack och lov är de bara skuggor av den fantastiska helhetsupplevelsen. Är du ärligt talat, vem behöver mat när man har musik? Så kul, spännande och lärorikt har repetitionen varit. Jag nästan glömde att jag är en människa med grundläggande behov. Musikal är den saknade strängen på min lyra, så nu kör vi – låt maten vänta!
Det känns som strängen är på sin plats i en gigantisk ensemble. Ja, det är mer rätt än en katt på en solig fönsterbräda! Trivsamt i gruppen, njuter jag av varje stund, som om jag fått gratis snacks på en filmkväll.
Som amatörskådespelare i snart 18 år har jag aldrig vågat mig på musikal. Jag har mer eller mindre bara spanat in dem på scen och genom popcornslungan på film. Orsaken? En massiv tro på att jag bara kan agera och, om jag har tur, kanske snubbla mig genom någon danssteg. Sång? Snarare ett mysterium som skulle få en katts ångest på höga toner. En liten talroll är min glansroll i uppsättningen. Den är liten men ack så viktig. Jag menar, någon måste ju stå där och förvirra publiken!
På heder och samvete. Det lovas nu att nya, intressanta konst- och kulturmöten ska poppa upp här oftare än man hinner säga “bajskorv”! Egenskrivna alster och rapporter från min manusvärld ska också bli fler. Jag har hört att de har en tendens att föröka sig som kaniner!
En vecka fram i tiden sitter jag säkert här igen och bloggar. Jag har lovat mig själv att inte låta min skrivcrisis ta över. Att glömma att ha roligt under skrivprocessen är som att leta efter inspiration i en mörk grotta. Det är utan ficklampa, onödigt komplicerat och lite skrämmande!
Björn Blomqvist 2013-10-20
Bilder från gårdagens lunchpromenad:





-

Nygammalt kulturmöte
I och med detta kulturmöte hamnade jag på Sörmlands museum och Kungstornet, vilket var nostalgiskt. Det kändes som att återvända till en gammal skola där man ser spöken av gamla kollegor. Ingenting har förändrats, vilket känns tryggt men lite skrämmande. Några av mina kollegor är fortfarande kvar.
Jag beslutade mig för att delta i en stadsvandring som handlade om hus på östra sidan av Nyköpingsån. Jag ville se om jag kunde hitta en byggnad som kändes bekant. Även hus har sina hemligheter! Med 28 personer, inklusive mig, var vi en grupp nyfikna (och kanske lite trötta) turister.
Trafiken var den största plågan med denna vandring. Det kändes som att försöka köra en 10-mils rally på en cykelbana! Tunga fordon for förbi som om de trodde att de ägde gatorna. Bullret från trafiken var öronbedövande, som en kaotisk orkester av motorer!
Björn Blomqvist 2013-07-25











-
Från tjock yta till mjuka motiv
I Galleri K på Koordinaten i Oxelösund möts man just nu av en laddad och mångfacetterad konstupplevelse. Här samsas olja, akryl, akvarell, glasmåleri och skulptur. Utställningen förenar två konstnärliga temperament: Jan Wiberg och Lillemor Bokström. Att kliva in i detta rum blir som att träda in i en dialog mellan kontraster. Här möter man kraft mot mjukhet. Det är materia mot motiv, och uttryck mot stillhet.
Längs den första väggen breder Jan Wibergs fjorton oljemålningar ut sig, en kavalkad av robusta spateldrag och mustig färgprakt. Den vita grund han lagt på sina pannåer vibrerar under de tjocka oljelagren. Hav, natur och byggnader träder fram ur ett nästan skulpterat färglandskap.
Mest stannar jag upp vid “Uggla” och det inledande verket “Seglare”. De bär på en stram poesi mitt i all textur. “Mörk målning” bultar av känslor. Ett nästan ursinnigt färgflöde lämnar vassa kanter i kompositionen. När Wiberg avslutar med två fågelskulpturer känns det som om målningarna självsvåldigt lämnat väggen och landat i rummet.
Efter denna intensiva färgkropp möts man av Lillemor Bokströms verk, som andas en annan sorts närvaro. Hennes akrylmålningar, tunnare i färgen och ofta på duk, lyser med ett inre lugn. Ljus och andning får plats, och det genomgående motivet—ett mjukt, nästan skyddande nalleliknande gosedjur—väcker både nyfikenhet och ömhet. Hennes akvareller är ännu luftigare. Där blommor får blomma fritt mot stora vita ytor. I glasmåleriet leker hon med transparensen och ljuset. Ibland låter hon till och med nallen smyga sig in bland blommorna.
Det som fängslar mig mest hos Lillemor är hur hon låter motiven tala högre än själva hantverksgesten. Det finns en innerlighet i hennes bildvärld som stannar kvar. Samtidigt lämnar hennes glasmålningar frågor efter sig. Hur fångar hon detta ljus? Vad är historien bakom den trogna nallen som återkommer om och om igen?
Jan Wibergs verk å sin sida är som ett kraftprov i materialens språk. De talar högt och tydligt. För mig blir det tydligt att min passion dras mot de verk som söker djupet i motivet. Jag föredrar detta framför tyngden i fakturen. Ändå är mötet mellan dessa två konstnärskap det som gör utställningen levande—en vibrerande spänningsyta mellan det expressiva och det eftertänksamma.
Björn Blomqvist 2011-03-03
-

Två symboliska höjdare och en stad
Oxelösund, en stad vars själ vibrerar i takt med sina monument, bjuder på en fascinerande dialog mellan tradition och modernitet. Sankt Botvids kyrka har en båkformad siluett. Den reser sig som ett ledstjärna för sjöfarare. Kyrkan är en symbol för stadens rika kust- och seglartraditioner. Denna moderna byggnad är uppförd i cement med flyttbara bänkar.
Den bryter mot traditionella normer genom att placera porten i öster. Detta sker som en anpassning till platsens begränsningar, men är samtidigt ett djärvt statement. Kyrkorummets korsformade utrymme, dominerat av korset ovanför mittpunkten, skapar en känsla av andlighet och gemenskap.
I kontrast till kyrkans andliga symbolik står “Ståltheten”, ett monument vars namn i sig bär på en dubbeltydighet. Med sitt “å” istället för ett “o” hyllar det inte bara Oxelösunds stolthet över sin stålindustri. Det hyllar även det material som monumentet är konstruerat av – stål, stadens livsnerv. Beläget nära fiskehamnen, liknar “Ståltheten” en stol med rörliga armstöd, mänskliga armar som sträcker sig mot himlen. Den är en symbol för en bekväm sits. Dessutom är den en plats att vila på. Samtidigt manifesterar den stolt staden som en stålstad, formad och smidd av stål.
Tillsammans skapar dessa monument en dynamisk bild av Oxelösund. Det är en stad där tradition och modernitet möts. Här förenas havet och stålet. Stoltheten över det förflutna och tron på framtiden går hand i hand. Det är en stad som bjuder in till reflektion. Den inbjuder till analys. Framför allt erbjuder den en passionerad upplevelse av dess unika karaktär.
©️ Björn Blomqvist 2011-03-01