En ny vind som kastas fram
omringar mitt huvud
Från samma håll och budskap
den tränger genom skalet
En lätt bris lägger sig mellan
mina hjärnhalvor
Vindens sele som dras åt
värker som strypkoppel
nitat på insidan
Sakta blir det vindstilla
Kort därefter släpper
tyngdlösheten

Fritt viftande med vingarna
lämnas bostadens trygghet
Nonchalans av klackspark
en havererad målchans
Kopplet skaver djupa märken
i nacken
Andningen ökar i en vindby
över lugna vatten
Försök till nya tankar
välts omkull av ärlighet
och plikt

Tillbaka i samma fålla
står jag tittande bakåt
På samma sätt i alla år
går plikttrogenheten
vinnande därifrån
Täckt av mossa fast
i kopplet
Återvändo utan ångerknapp
enligt pliktens
alla regler
Aldrig ska fria sinnet
fritt få slå slag
i allt likt
en klackspark

Av Björn Blomqvist 2014-05-15