Jag har just haft lite tråkigt över ett glas rosé. Inte för glasets eller innehållets skull. Bitterhet kontra vändpunkt i arbetslivet är de saker jag just nu har att brottas med. Vips så skrev jag några rader utan vare sig mening eller titel:
*
Under hudens täcke är bitterheten den första att fly
Bakom lovorden i fasaden är inget skrivet i sten
Bredvid en hop av löften byggs ett skal av bly
Ovan ljuset vid tunnelns slut står man på egna ben
Framför den dragna linjen växer nya ytor fram
Bortom horisonten är vändpunkten ett givet mål
Runtom finns en aura som drar alla över en kam
Närapå en lyrisk amatör, modig men gjord av stål
*
Av Björn Blomqvist 2012-08-25
Jo hoppet är ju det sista som överger en 🙂 Jag har varit i liknande situationer förr 🙂
LikeLike
Fin dikt om möten och nederlag men också lite hopp? Får man hoppas 🙂
LikeLike