Över vidsträckta fält går moralen, sida vid sida med etikens moder. Tillsammans läggs moralkakor under jord likt minor. Vad är hemma, vad är borta? Vem är vän, vem är fiende?

Från Ingenmanslandet  jag kommer gående.  Över fältet trampar jag fel – jag trampar på en mina. En tankeattack kastar mig bakåt. Splitter yr, skador uppstår. Ett moln av dimma lägger sig ovanpå.

Utan skydd och utan bas ligger jag hjälplös på marken. Ångestmolnet skymmer sikten för tidens läkare. Sent ska synden vakna, sent ska hjälpen komma.

Vilse i början på de privilegierades zon uppstår misstagen. Utan tanke och utan hänsyn skjuts salvor mot osynliga mål. Liggandes kvar på marken försöker jag kräla tillbaka…  

Björn Blomqvist 2013-10-30