Höstdepp

Bland höstens starka färger doppas huvudet i höstdepp. Grått på gränsen till svart inuti med ögonen mot det gulgröna naturlandskapet. Solen genom trädens kronor träffar mark och klippa men missar dig. Inget ljus innanför hjässan tränger in. Höststormen tränger bort lövtäcket när en själv ligger i sängen, kvar under det egna täcket. Suddiga vyer och suddiga tankar sätter griller i huvudet. Tiden ställs tillbaka i en tid när alla dåliga beslut inte kan dras tillbaka – inte ens en timme. Bortom klippan ligger grottan, dit ens tankar vill vara. I grottan, nedgrävd i en bunker som skydd mot utomstående inpulser studsande mot bergväggen. Vikens vågor sköljer vassen som mörka tankar sköljer hjärnan inifrån. I snårlandskapet, barrande nära dras rullgardinen ned. Under täcke ligga kvar så som bara du kan. Oläslig på utsidan som en hel bibel av inre profetior i mörkaste mening.

© Björn Blomqvist 2015-10-25