Masonit, strutar och dolda uttryck

Linjerna stiger uppåt från vänster till höger. De liknar en majestätisk strut som pekar mot det dolda ansiktets gåta. Denna gåta viskar hemligheter och lockar med sin förtrollande mystik!

Jag besökte vernissaget på Galleri Fiskhuset, som vanligt direkt efter dagens repetitioner av Sound of Music. Det mest givande med vernissage är möjligheten att träffa konstnären.

Konstnären Lillan Michelins utställning “Mirakler & Mångfald” har vernissage idag! Förbered er på att bli hänförda av hennes akryler på pannå, höga och avlånga, som sprudlar av liv och färg. Den varma koloriten är fylld med rektanglar och kvadrater i vinrött, marinblått, brunt och beige. Den innehåller även en palett av andra förtrollande färger. Det kommer att ta andan ur er! Missar ni detta är det ert eget fel!

Otaliga alster omfamnar ett kollage-liknande tillvägagångssätt. Motiven fylls ut med en rikedom av olika element. Dessa inkluderar allt från en elegant tapetbård till en robust träkloss. Det kan vara ett intrikat beslag eller till och med en rå slipskiva.

Konstnären älskar att skapa på hårda ytor, vilket verkligen syns i de många pannåerna på masonit och betong! Det finns också några fantastiska gicleetryck (grafik) och ett par litografier som visar upp konstnärens bredd. Utställningen är en riktig resa genom olika tidsperioder, med skiftningar i motiv och teknik som bara förstärker den passionerade uttryckskraften!

De äldre motiven, med sina mjuka, böljande linjer, viskar om en svunnen tid, en tid av elegans och stillhet. De yngre motiven, däremot, exploderar i en virvelvind av raka linjer, som spretar uppåt i en majestätisk, strutliknande form! Ovanför dessa dynamiska linjer dansar blommor och andra mystiska motiv. De verkar berätta en hemlighetsfull historia. Det är som en saga om liv och död, om skönhet och kraft! Vilken passionerad kontrast! Vilken otrolig resa genom tid och rum!

Konstnärens verk vibrerar av en fascinerande abstraktion, en dans med modernismens olika stilar, där varje penseldrag är en lekfull tankeutforskning. I de flesta av dessa fängslande alster upptäcker betraktaren ett ansikte. Ibland är det i profil. Ibland syns bara ögon och mun, som viskar hemligheter och lockar till djupare reflektion. 

Precis som i det förra konstmötet jag bloggade om. Vissa ansikten är dramatiskt delade i två halvor. Var och en badar i en egen, fängslande kulör. Till skillnad från förra mötet, är Lillans ansikten elegant långsmala. De följer redan fördragna linjer. Detta förstärker den intensiva känslan i verket.

Längs de diagonala linjerna sveper hon sina motiv med en passion som brinner. Det är som en förtrollande dans från vänster nederkant mot övre högra hörnet. Ansikten och strutformade element följer linjerna med en graciös elegans. Blommor och konturer av byggnader likaså, som om de viskade hemligheter om en värld bortom det synliga. Motiven, utan djup (3D), lockar ändå betraktaren att drömma sig bort. Betraktaren får fantisera fram ett perspektiv och ett djup som bara fantasin kan skapa. Fantasin, obegränsad och fri, sätter inga gränser för vad vi kan se och uppleva i denna magiska bildvärld.

Konturerna dansar med en linjär elegans, där måleriska inslag sparsamt pryder ytan. Varje motiv, varje form, varje element är tydligt markerat, som om det viskade sin historia. En touch av kubism smyger sig in. Det är en hyllning till den plana bildytan. Raka linjer trotsar djup och perspektiv. De skapar en fascinerande, tvådimensionell värld.

Efter ett varv i utställningen kände jag mig tvungen att gå ett varv till. Jag var driven av en outsinlig längtan. Jag ville upptäcka ansikten i varje målning. Vissa ansikten uppenbarade sig lätt, medan andra var subtilt gömda, och i några motiv förblev de helt osynliga. Kanske viskar dessa ansikten hemligheter till oss, väntande på att bli hörda.  

Finns det uttryck i dem som ska smälta samman med bildens övriga element?

Merparten av verken utstrålar en varm och inbjudande kolorit, precis som förra veckans konstmöte. Det älskar jag!

Björn Blomqvist 2013-10-26