Många gånger har jag på Twitter berättat om mitt “missbruk” av… Böcker. För en vecka sedan var jag återigen inne i en bokhandel i stan med ytterst lite pengar på fickan, men ändå hade jag råd att köpa två böcker. Jag blir som ett barn i en godisbutik när jag träder in i en bokhandel eller i ett bibliotek. Kanske därför jag sällan går till bibblan här i stan – förutom till de två konstgallerier som finns i samma byggnad. Galleri K och Galleri O.
Besöket denna gång i bokhandeln, resulterade i 2x Ranelid. Nu finns det fem böcker av honom i bokhyllan, eller kanske fler. Jag har tappat räkningen då jag i vanlig ordning missbrukar köp av böcker och mestadels skriver på min egen. Däremellan läser jag alldeles för lite litteratur. Jag har i alla fall läst två av Ranelids böcker från bokhyllan (recenserade likaså).
Jag har lärt mig att det är bra att läsa mycket för att få inspiration åt sitt eget skrivandet. Man behöver inte heller läsa en hel bok, utan istället bläddra lite här och där för att sudera språkbruk, uppbyggnad osv. Den saken är jag också dålig på. Jag har i och för sig en ful vana att i butik, öppna första sidan i en bok och läsa det första stycket och sedan notera hur just den författaren början sin berättelse. Därefter funderar jag på hur jag gör själv och många gånger inser att så där kan väl jag också skriva.
Det kanske är min förmåga att läsa lite och skriva mycket som gör mitt skrivande lite unikt. Det får jag veta den dagen mitt manus hamnar på bordet hos ett förlag. Antingen antas det, men troligtvis refuseras det. Jag kanske har flera brister i språk och skrivande än vad jag vill tro. Självförtroende är ibland kanske för stort. Hur som helst ska jag inte ge upp, utan få ett färdigt manus för granskning.
Min förmåga att missbruka böcker och låta dem stå i bokhyllan och samla damm, kanske är bra trots allt. Jag läser dem förr eller senare, men under tiden som mitt eget skrivande pågår, vågar jag inte ta intryck från andra böcker. Jag vill bara tro och lita på min egen kapacitet.
Mitt diktande är just nu mer som ett sidoprojekt eftersom jag inte har tänkt att dra det till sin fulla spets genom att ge ut en diktsamling eller så. I alla fall inte än på ett tag!
Björn Blomqvist 2014-02-10