Some Kind of Word Artist

Tag: Theater

  • Dagen efter – veckan före

    Dagen efter – veckan före

    Kära dagbok… Nää, glöm det. Det var bara en illusion. Dagen efter det intensiva konstmötet känner jag mig lite “off”. Jag känner mig som en katt som ser en gurka och tror att det är en orm. Jag har också haft en lång repetition i att behärska ett sjungande teaterstycke. Vem visste att böcker kunde sjunga bättre än jag?

    Egentligen vill jag hoppa på det igen. Ett nytt konstmöte under lunchen, såklart. Lunch är ju den enda måltid som vi alla genuint kan kalla ett konstverk! Tiden flög förbi snabbare än min lunchpromenad. Under den jagade jag både mätstickor och inspiration. Jag medger att dagens repetition i scenkonstens anda är ett konst- och kulturmöte. Det är värt att släpa med sig som en tyngre ryggsäck!

    Efter hela dagen i replokalen kan jag erkänna att både hungern och tröttheten gjort en grand entrée. Tack och lov är de bara skuggor av den fantastiska helhetsupplevelsen. Är du ärligt talat, vem behöver mat när man har musik? Så kul, spännande och lärorikt har repetitionen varit. Jag nästan glömde att jag är en människa med grundläggande behov. Musikal är den saknade strängen på min lyra, så nu kör vi – låt maten vänta!

    Det känns som strängen är på sin plats i en gigantisk ensemble. Ja, det är mer rätt än en katt på en solig fönsterbräda! Trivsamt i gruppen, njuter jag av varje stund, som om jag fått gratis snacks på en filmkväll.

    Som amatörskådespelare i snart 18 år har jag aldrig vågat mig på musikal. Jag har mer eller mindre bara spanat in dem på scen och genom popcornslungan på film. Orsaken? En massiv tro på att jag bara kan agera och, om jag har tur, kanske snubbla mig genom någon danssteg. Sång? Snarare ett mysterium som skulle få en katts ångest på höga toner. En liten talroll är min glansroll i uppsättningen. Den är liten men ack så viktig. Jag menar, någon måste ju stå där och förvirra publiken!

    På heder och samvete. Det lovas nu att nya, intressanta konst- och kulturmöten ska poppa upp här oftare än man hinner säga “bajskorv”! Egenskrivna alster och rapporter från min manusvärld ska också bli fler. Jag har hört att de har en tendens att föröka sig som kaniner!

    En vecka fram i tiden sitter jag säkert här igen och bloggar. Jag har lovat mig själv att inte låta min skrivcrisis ta över. Att glömma att ha roligt under skrivprocessen är som att leta efter inspiration i en mörk grotta. Det är utan ficklampa, onödigt komplicerat och lite skrämmande!

    Björn Blomqvist 2013-10-20  

    Bilder från gårdagens lunchpromenad: 

  • Händer, linjer och Ländler

    Händer, linjer och Ländler

    IMG_0634[1]
    Utsikt över byggnaden vid Bryggeriet i Nyköping, nära replokaler och konstgallerier.

    Vid Bryggeriet i Nyköping finns fantastiska replokaler där jag samarbetar med en otroligt begåvad ensemble. Vi repeterar med full energi och glädje till den underbara musikalen Sound of Music. Jag har en liten roll i denna magiska föreställning. Jag njuter oerhört av att få vara en del av detta kreativa äventyr!

    Mittemot replokalen frodas inte bara ett, utan hela tre konstgallerier! Som konstvetare brinner jag för dessa kreativa rum. Hungrig som en björn, ivrigt vandrande bland konstverken, rörde jag mig snabbare än vanligt. Varje alster var som ett stopptecken. Inga genvägar alls, bara ren och skär fascination.

    I Åsa Kvissberg (måleri och grafik) var de intensiva och uttrycksfulla linjekonturerna som fångade en i steget. Dessa linjer nästan dansade över dukarna. Alstren, fyllda av människor och händer, skapar en fängslande dynamik. Motiven kan verka abstrakta vid första anblick, men de bär på en djup föreställande kraft som väcker ens inre känslor.

    Kanske inte helt hänförd av alstren, men inte helt utan betydelse. Kanske ligger inte den här konsten i min personliga smak, då jag ofta dras till historiska verk snarare än samtidskonst. Men mitt hjärta kunde inte låta bli att tolka dem i en surrealistisk kontext. Det är ett spel av vitt och svarta linjekonturer. De lyfter figurer som ansikten, poserande kroppar och händer. Dessa är strategiskt placerade för att skapa en magisk helhet.

    Alstren är mestadels måleri, men det finns även några spännande verk i grafik. Detta kan verkligen väcka nyfikenhet om att förstå om det som presenteras är tillräckligt imponerande. Temat i verken är konsekvent och skapar en intressant röd tråd genom utställningen. En gemensam aspekt är den konstnärliga handlingen att låta färgen rinna, vilket ger en fascinerande dynamik till verken.

    Motiv av spill och dräll med akrylen erbjuder en kreativ och lekfull känsla. Även om dessa element oftast är i blått eller grönt, ger det en härlig gemenskap och enighet i färgvalen. Kombinationen av blått, grönt, gult och de svartvita människokropparna tillför en fin variation som inbjuder till reflektion. Det blir verkligen en unik upplevelse av dessa konstverk tillsammans!

    Angående detaljer och symboler, så vill jag inte ge nån direkt beskrivning. Det är som att försöka förklara varför katter tycker om att jaga snören! Magen kurrade som en besviken tiger. Det fanns i alla fall djup och kontrast i motiven. Men som sagt, de var för röriga.

    Björn Blomqvist 2013-10-12 

  • En kungaskiss och en historieskrivning

    En kungaskiss och en historieskrivning

    Kungamålare, kompanister och andra ledsagar oss längs Nyköpingsån. Idag fick jag uppleva Nyköpings historia på ett teatralt och underhållande sätt, tillsammans med historiska figurer från staden. Vi fördes tillbaka i tiden genom upplevelser ur Nyköpings rika historia.

    Duktiga skådespelare ger en fängslande och humoristisk skildring av Nyköpings historia, från 1600-talet till 1900-talets “utstämpling”. Årets upplaga av de dramatiserade vandringarna längs Nyköpingsån är lika imponerande, om inte mer, än förra året. Tack vare skickligt skådespeleri, engagemang och autentiska kläder leds vi genom historien med entusiasm. En skicklig regi får oss att glömma både tid och rum.

    För närvarande är den enda tid och plats som existerar den som utspelar sig framför oss. Den transporterar oss till spelets tidsperiod. Gestalterna, som först är stilla som dockor, kommer till liv och bjuder oss på en humoristisk och tidsenlig historiebeskrivning. Jag rekommenderar varmt denna dramatiserade vandring längs Nyköpings stoltaste farvatten. Som SN:s artikel på kultursidan den 1 juli uttrycker det: ”Sällan har en timslång promenad varit så underhållande”.

    Björn Blomqvist 2011-07-03