Råvarutango

En man står lutad mot köksbänken. Det ångar från vattenkokaren – hans andning begränsas. I ena handen har han en tandad kniv, i den andra en slö morakniv. I huvudet finns två idéer men det råder delade meningar. Till vänster på bänken, en citron – till höger, en lök. Beskheten från två citronhalvor kontrasterar hans humör. Löken hackas för att ge tårarna en chans att rinna.

Däremellan ligger en melon, delad och klar. Melonen är som hans kärnfulla hjärnhalvor. Vattnet i vattenkokare bubblar men inte känslorna i hans kropp. Den rivna ingefäran sticker i näsan och den hyvlade mögelost blir grön av avund. Den inlagda gurkan stinker och någon har en bulle i ugn.

Slipjärnet dras mot eggen som tecken på järnbrist. Han drar tummen över eggen, rödvinet fylls i glaset. Rödvinet skvalpar över, ett tumavtryck i rött syns på glaset. Den hackade löken fräses i pannan, likt pannsvetten som anspelar på hans värme. Stekspaden smeker i löken och någons lökar blir smekta.

Han strör salt i såret som krydda i vardagen. Såsen rörs om likt hans tankar om beslut. Hans tankar dras isär som skinnet på isterbanden. Drömmarna går i kras, potatis blir till mos. Steget är ytterst litet, nästan mikro som ugnen på bänken. Den tandade kniven sågar brödet. Frysen öppnas – han hackar tänder. En påse frysta drömmar om en varm bulle i ugn.

Björn Blomqvist 2012-11-06

Comment

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s