Jag har den senaste tiden ägnat mig åt ett litterärt kulturmöte med fokus på jämförelse. Det har tagit sin tid eftersom jag läst 1 till 2 kapitel varje kväll med mindre inslag av sömn (tröttsamt att läsa på kvällen). Jag har i ett tidigare inlägg i samband med en recension av Dan Browns senaste bok, Den förlorade symbolen, sagt att jag ska läsa en bok på liknande tema.

Boken jag har ägnat mig åt är Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell. Till skillnad från just Dan Browns böcker, handlar denna bok om skattjakt på litterära hemligheter istället för att leta efter hemligheter inom konstvetenskap och historia. Som konstvetare gillar jag ju Dan Browns böcker. Carrells bok tycker jag passar bättre för litteraturvetare eller de som iallafall är något insatt i ämnet – det är inte jag direkt. De så kallade mellanspelen som finns med i boken blev jag lite trött på.

Det som framförallt skiljer Carrells bok från Dan Browns böcker är att den är skriven i förstapersonsperspektiv, dvs, jag-form. Jag i berättelsen är regissören och Shakespeareforskaren Kate Stanley (Skulle kunna vara författaren själv med tanke på författarens profession och yrke utöver sitt författarskap).

Kate ger sig ut på skattjakt efter en hemlighet med Shakespeare-anknytning såklart. Hon hamnar i blåsväder och är på flykt från både mördare och poliser. En aspekt som är till Dan Browns fördel är att hans böcker är brutalare, mer som thrillers och att det blir mer action tidigare in i berättelsen. Sånt gillar jag. Carrells bok däremot, visar inga tecken på spänning eller action förrän efter 300 sidor.

Jag ger Carrells bok 3 folion av 5 möjliga, dels för att den är skriven i jag-form och eftersom den faktiskt blir mycket spännande de sista 130 sidorna. Författaren lyckas också bra med att maskera/kamouflera saker och ting i berättelsen för spänningens skull. Saker jag först misstänkte men som inte var så, men ändå osv. Ni fattar nog. Jag vill ju inte avslöja något i förväg inför ert eventuella kulturmöte.

Nästa bok som står på tur är antingen av Mo Yan eller Björn Ranelid. Jag har inte bestämt mig än. Snart kommer ju en till bok av Dan Brown ut på marknaden och innan dess vill jag läsa fler böcker.

Björn Blomqvist 2013-04-17