Texten bygger på en tidigare engelsk version, nu bearbetad och återgiven på svenska. For the original English text, see [Exploring Julita Manor: An Immersive Historical Experience].
Julita Gård
Julita gård, med anor från 1100-talet, speglar svensk kulturhistoria genom medeltida klosterliv och herrgårdsliv från 1900-talet. Guidade visningar avslöjar gårdens hemligheter och berättelser från Arthur Bäckströms tid.
Vinden blåste härligt från väster och vågorna på sjön Öljaren var höga. Jag såg verkligen fram emot en fantastisk utflykt till Julita gård. Platsen har en historia som sträcker sig till 1100-talet.
Julita gård är en betydelsefull historisk plats som ligger drygt en timmes bilfärd hemifrån. Idag ingår den i Nordiska museets samlingar, dit den donerades av sin senaste ägare, löjtnant Arthur Bäckström.
Vandring i tid och rum
Ensam och förväntansfull stod jag där (sommaren 2024). Bara jag och guiden. En privat visning, nästan som en dröm! Vad jag fick veta från guidningen, är det jag kommer delge er här. Det är mina intryck och mina betraktelser!
Det så kallade stora huset, där guideturen startar, är betydligt yngre än platsen, vilket ger den en spännande historia. Huvudbyggnaden uppfördes på 1600-talet. Huset brann ned under mitten av 1700-talet, men ett nytt hus uppfördes på samma plats, senare under 1700-talet.
Gården köptes på auktion av Arthur Bäckströms föräldrar, år 1892 från familjen Palbitzki. Vid köpet var huset helt tomt. Det gav familjen Bäckström en fantastisk möjlighet. De kunde sätta sin egen prägel på gården – både på exteriören och de tillhörande byggnaderna. De gjorde även inredningen personlig och skapade ett varmt och inbjudande hem. Enligt guiden.
Tiden före Arthur
Klädd i tidsenliga kläder berättade guiden med en fängslande passion om huset — enbart för mig. I det inledande anförandet sades det att kung Knut Eriksson donerade gården Säby år 1180. Gården omfattar en betydande del av Julita socken.
Donationerna tillföll cistercienserorden. Munkarna uppförde ett kloster på den plats där herrgården nu står. De konstruerade ett valv på den plats där den södra flygeln är belägen.
I den södra flygeln, ovanför valven, finns ett imponerande kök, där maten till alla på gården tillagades med stor omsorg. Ett andra kök finns också i den norra flygeln. Ibland fungerade det även som ett välkomnande soppkök för luffare och andra förbipasserande.
Under reformationen på 1500-talet, när Gustav Vasa regerade, stängdes klostren. Tidigare hade klostren varit viktiga för lärande och andlighet i Sverige. Landet blev lutherskt, vilket förändrade det religiösa och politiska landskapet. Staten fick mer makt över kyrkan och dess tillgångar. Julita blev ett kronohemman, vilket påverkade den lokala befolkningen och ekonomin. Kungamakten fick styra klosterjordarna och omfördela resurser för att stärka sin makt.
Jag vet en del om Gustav Vasa. Men jag hade ingen aning om att han tillbringade sina sista två veckor på just Julita. Under tiden han var där, var han sjuk. med sig hade han ett följe på 200 hästar. Det är inte helt klart om sjukdomen han drabbades av under resan dit var den som ledde till hans bortgång. Guiden kunde tyvärr inte ge några svar på den frågan.
Arthurs Bäckströms tid
Arthur Bäckström övertog gården 1902 efter sin far, Johan Bäckström. Arthur arrenderade den med stor entusiasm och hängivenhet fram till sin död 1941. Detta skapade en stolt tradition som fortsätter att inspirera. Under Arthurs tid byggdes bland annat en kuskbostad, ett stall samt ett vagnsgarage.
Arthur hade inga egna barn, men många hundar. De var inte bara husdjur, utan också en integrerad del av hans liv och hans familj. Enligt vad guiden sa, vilar hundarna på samma heliga plats som Arthur själv, i evig gemenskap.
Arthur var verkligen en omtänksam person! 1 600 luffare kom förbi hans gård under ett och samma år. Han brydde sig om de fattiga och hungriga － en bra gest, enligt guiden. Hans önskan att hjälpa till var genuin. Han ville se till att alla levde gott, både de som behövde stöd och de som arbetade på gården. Han ville att alla skulle känna sig värdefulla.
Stora huset
Första våningen (markplan) i huvudbyggnaden var Arthurs privata del. Guiden berättade återigen, entusiastiskt om hur viktiga hans hundar var för honom. Varje morgon njöt han också av rabarberjuice, en god start på dagen, helt enkelt. På bordet bredvid sängen står en kanna som bekräftar berättelsen.
Jag ställde många frågor, vilket gjorde att jag lärde mig mycket och kände mig inspirerad. Vad fick jag mer veta?
Jo, i ena änden av våningen finns Arthurs frukostrum, och i den andra änden finns hans sovrum. Däremellan finns ett sällskapsrum där dignitärer möttes för att prata, njuta av cigarrer och spela kort. Kanske diskuterades affärer och politik där?
På våning två möttes jag av en vacker salong och en matsal. De var fyllda med Rörstrands-porslin och glas med Arthurs sigill på. Jag frågade såklart guiden om glasen kom från Reijmyre glasbruk, som grundades år 1810 och ligger inte så långt härifrån. Guiden visste inte, så den frågan får framtida besökare själva undersöka.
I det så kallade Julitarummet hänger en imponerande målning av Julita krutverk. I krutverkets verkstad tillverkade man läderkanoner. Ja, hör och häpna! Detta var en banbrytande uppfinning som avsåg att göra kanoner mycket lättare att transportera på slagfältet. Tyvärr blev projektet ett misslyckande, eftersom krutblandningen ofta exploderade.
Målningen är en kopia, berättade guiden. Originalet kan beskådas på Rijksmuseet i Amsterdam. Jag besökte det museet våren 2023. Jag beundrade verket utan att tänka på att det var originalet till verket jag nu står framför. Vilken slump?
På översta våningen finns ett underbart bibliotek, ett gästvänligt gästrum och en rymlig salong. Biblioteket rymmer över 5 000 volymer, vilket säkerligen är en glädje för alla vetgiriga besökare. De stora koffertarna vid gästrummets entré, berättar om spännande långväga resor.
Det var inte bara besökare och luffare som var där. Även de anställda. De flesta av gårdens 150 arbetare bodde i området. Många var torpare och hade förmånen att bo i något av de 80 torpen.
Henning Forsman
En som ofta omnämndes var gårdssnickaren Henning Forsman. Största delen av herrgårdens möbler är tillverkade av honom. I hans verkstad, belägen i utkanten, fanns ingen elektricitet, fick jag veta. Allt arbete utfördes för hand och med mekaniska maskiner.
I herrgården (stora huset) fanns det däremot el. Guiden pekade entusiastiskt på lamporna i taket – utan lampskärmar, just för att kunna visa att huset hade elektriskt ljus.
Forsmans uppdrag var att skapa möbler för herrskapet i en rad olika historiska stilar. Mycket av möblemanget i huset bär hans osynliga signatur av finess och elegans. Guiden visade stolar i empirestil, med majestätiska lejonfötter. Dekorerade med tofsar.
På egen hand
Efter en timmes guidning lämnade jag huset. Den stora trädgården breder ut sig framför mig. Ett lusthus är synligt i fjärran. Det är en kopia, som guiden poängterade. Originalet är beläget på Skansen.
Många intryck rikare fortsatte jag det spännande utforskandet av området. Nu utan guide och efter eget intresse. Orangeri, museum och kyrka är verkligen några av de fantastiska byggnader som bör besökas – och självklart ett mysigt kafé! Kaffet var nästan dyrare än inträdet, men den vänliga personalen gjorde upplevelsen värdefull.
Intill kyrkan ligger det förtrollande Julita Skans hembygdsmuseum, en skattkammare av historia och kultur. Där öppnar Arthur Bäckström lyckligt sitt hjärta och sin privata samling, som gnistrar av minnen och historier. Men det är inte allt!
En mindre, men kraftfull konstutställning har också funnit sin väg hit. ”Äntligen!” utbrister jag inombords, ”lite modern konst som väcker liv och känslor.” Utställningen ligger en trappa upp i museets gastkramande entrébyggnad. Utställningen framhäver imponerande verk av lokala konstnärer i Katrineholms kommun, inklusive Julita. Den arrangeras av den ideella föreningen KIKK (Konstnärer i Katrineholms Kommun).
Museibyggnaden är härligt sammanbyggd med gårdens kyrka via en liten, charmig innergård. Kyrkporten, som sig bör, vetter mot väster – mot det glittrande Öljaren.
Det stora huset är beläget i öster, vilket även gäller kyrkans altare. Besökare färdas således från väst till öst – från mörker mot ljus – när de passerar genom porten till altaret. Kyrkor har traditionellt konstruerats med altaret riktat mot öster, den riktning där solen stiger.
Kyrkan, eller snarare kapellet, är uppfört i trä i enlighet med Arthurs egna visioner. Inuti anordnas träbänkar och ett altare i öster. Byggnaden, som är liten och stillsam, präglas av ett fristående klocktorn (kampanil) intill.
Dagen avslutades med ett besök i orangeriet och det närbelägna tegelbruket. Några blommor inhandlades innan sista stoppet. Museibutiken.
Källor
- Julita Gård. Nordiska museets förlag 2019 (2:a upplagan)
- https://www.julitagard.se/om-julita-gard/
- https://www.nordiskamuseet.se/besok-oss/besoksmal/julita-gard/
- https://www.julitagard.se/byggnader/
- https://www.julitagard.se/om-julita-gard/vem-var-arthur-backstrom/
- https://www.julitagard.se/om-julita-gard/julita-gards-historia/
- https://sv.wikipedia.org/wiki/Julita_gård
© Björn Blomqvist 2025-11-11
Blomman’s Art and Poetry 
Comment