Ekenäs slott har en rik historia och fängslande berättelser med enastående arkitektur, legender och historier som väcker nyfikenhet och förundran.
På Ekenäsklippan vid sjön Teden i Östergötland står jag förundrad. Utsikten ned mot den tidigare torrlagda sjön Teden och upp mot himlen är fantastisk. Vid sidan av mig reser sig stolt, Ekenäs slott. Det är en imponerande byggnad som går tillbaka till 1560-talet, då en kastal först byggdes.
Peder Banér byggde slottet Ekenäs mellan 1630 och 1644. Den holländska arkitekten Hans Flemming, som också designade andra slott i området, stod bakom detta bygge. Slottet har en historia av tidlös skönhet.
På gården utanför slottet står jag ivrigt och väntar på guiden som ska ta oss på en spännande resa genom slottets olika rum. Varje rum har en intressant historia som jag vill höra. Slottet sträcker sig stolt mot himlen med sin klassiska arkitektur i renässansstil och sina tre stora torn.
Precis som många andra historiska platser har detta slott sina spökhistorier som ger en känsla av skräck och spänning. Jag känner en nervös rädsla när guiden kommer ut genom porten och vänligt hälsar oss välkomna till denna fascinerande plats.
I entrén, på väggen rakt in, hänger ett porträtt av en dam som jag läste om i en mindre förstudie. Guiden pekar entusiastiskt på en tavla bakom sig och berättar om slottets historia, som involverar berömda grevar och kungligheter. Det finns en vacker historia här.
På hedersplatsen i slottsentrén hänger ett porträtt av den legendariska Hönsagumman, som sägs ha räddat slottet från ryssarnas härjningar längs den svenska kusten på 1700-talet. Tack vare detta exceptionella mod har hon blivit avporträtterad, vilket var ovanligt för tjänstefolk. Hon sägs fortfarande hålla ett öga på alla som vågar gå in i slottets magiska värld.
I slottets rum där väggarna viskar hemligheter, målas historierna om hur olika ägare har påverkat denna byggnad. Fascinerande kakelugnar som sitter på ytterväggarna i stället för innerväggarna, ger en känsla av djupare mening bakom varje val. Med min något sämre hörsel och en guide som växlar mellan mjuka och kraftfulla toner, uppfattade jag att dessa kakelugnar står där eldstäderna fanns förr.
På väggen i matsalen hänger porträtt av olika högt uppsatta personer, såsom grevar, hertigar och kungligheter. Det känns som om de har vandrat i dessa rum. När guiden ställer sin fråga om vem är den saknade gestalten som inte hänger mellan två porträtt, och varför saknas den – ser vi alla ut som stora frågetecken. Kan det vara drottning Kristina eller Gustav II Adolf? Jag låter istället min nyfikenhet gå till berättelser om kakelugnar.
Med mitt engagemang för bilder trycker jag snabbt på avtryckaren till mobilkameran så tummen går varm. En virvelvind till guide rusar mot nästa rum, medan jag kommer på efterkälken. Andfådd gör jag en storslagen entré till nästa stopp. Det guiden redan har sagt är en gåta jag inte vill lösa. Jag hoppas det inte är avgörande för resten av berättelsen.
Det finns en explosion av färg i många rum. Majestätiskt blått, grönt och vackra inslag av det röda. I det så kallade syrummet, finns en chockerande blå ton som fångar uppmärksamheten. Det är möbler i blått, gardiner i samma nyans och tapeter badande i blått. Tapeterna är original och behåller sin intensiva färg för att de innehåller arsenik, berättar guiden. Något Grevinnan Maria Klingspor ska ha blivit dålig av när hon visslades i rummet.
Det finns en salong i slottet såklart som så många andra salonger jag sett på andra slott. Det får mig att vilja gå vidare med känsla av ointresse. För första gången ligger jag före guiden i steget, att han nästan snubblar efter mig. Men låt oss vara ärliga: en salong är bara en salong och jag hade ändå aldrig blivit inbjuden till någon fest där. Jag skulle troligen ha kommit från de lägsta skikten i samhället. Vad vet jag?
Berättelsen om slottets spökhistorier är fylld av spänning. En särskilt gripande berättelse handlar om Grevinnan Maria Klingspor som återvänder varje år den 2 maj, på sin makes namnsdag. Ögonvittnen har sett henne stiga upp ur sin grav, elegant och sorgsen för att gå mot slottet. Personalens förberedelser med kakor i hennes syrum är en hyllning till henne. Med en blandning av spänning och rädsla fortsätter vandringen. Med ständigt nervösa blickar bakåt, följer jag med gruppen till nästa plats.
Nedför en smal spiraltrappa förlorar vi oss i en källarliknande plats med en magisk aura. Vi befinner oss högre upp i slottet än vi tror, men det känns som att vi är i ett källarvalv. Det murade rummet omger oss och trappan till evigheten som jag kallar den, är en gåta som väcker min nyfikenhet. Just nu leder den ingenstans, och varför? Det är en hemlighet som förblir obesvarad men gåtfullheten ger platsen dess unika skönhet. En fascinerande del av min upplevelse.
Det är här som spökhistoria nr. två har sin plats. Man kan säga att hemligheterna är inmurade i väggen. Enligt legenden förstörde Greve Mauritz Vellingk viktiga dokument, och drängpojken som hjälpte honom blev inmurad för att skydda hemligheten. Guiden kallar det “Nisses håla”. Det finns ett rum där som aldrig har öppnats, och det vilar en förbannelse över det. Om rummet öppnas tror man att en stor olycka ska drabba både slottet och dess ägare.
Köket kallas ofta för husets hjärta, en plats full av värme och gemenskap. Här börjar ett äventyr! Även om jag kanske inte får med mig allt guiden säger om köket, känner jag att det är min plats där jag kan växa som person. Att stiga in här känns som att resa tillbaka i tiden, bortom moderna kök och teknik. Jag ser mig själv laga mat på gammaldags vis där varje maträtt är en chans att skapa något unikt och gott!
Från ingenstans leder en kort trappa oss ut på slottsgården. Guiden tackade vänligt och hoppades att vi haft en trevlig visning. Ingen ställer några frågor, eller så är de som jag är. Jag har alltid många frågor men jag förstår att det skulle förlänga guidetiden om alla mina frågor skulle besvaras.
© Björn Blomqvist 2026-07-14
![IMG_0634[1]](https://blommanskulturblogg.com/wp-content/uploads/2012/04/img_06341.jpg)
A Word Artist's Journal On Art, History, Culture and Poetry 