Category: Memory & History

  • Teatervandringar på Ljungs slott: En unik historisk upplevelse

    Teatervandringar på Ljungs slott: En unik historisk upplevelse

    Texten bygger på en tidigare engelsk version, nu bearbetad och återgiven på svenska. For the original English text, see [Theatrical Tours at Ljungs Castle: A Unique Historical Experience].

    Ljungs slott



    Avslutning

    1. Jean Eric Rehn (1717–1793) var en central gestalt inom svensk arkitektur under gustaviansk tid. Han förde övergången från lekfull rokoko till stramare nyklassicism inspirerad av antikens ideal. Efter studier i Paris blev han hovintendent och professor vid Konstakademien, och hans stil kom att prägla den gustavianska estetiken. ↩︎
    2. Axel von Fersen den äldre (1719–1794) var greve, militär och diplomat. Han var ambassadör i Frankrike och medlem av riksrådet. Som en ledande företrädare för hattpartiet drev han en profransk, monarkistisk politik. Han var far till Axel von Fersen den yngre. ↩︎
    3. Gustaviansk stil är den svenska tolkningen av fransk nyklassicism under Gustav III:s tid (ca 1770–1810). Ljusa färger, raka linjer och klassiska motiv som urnor och band präglar stilen, som förenar enkelhet och elegans. ↩︎
    4. Axel von Fersen den yngre (1755–1810) var adelsman och officer med internationell karriär. Han umgicks i franska hovet och blev nära vän med Marie Antoinette – ryktet säger även älskare. Han deltog i planeringen av kungafamiljens flykt under franska revolutionen och blev senare riksmarskalk i Sverige. Hans brev och dagböcker ger en unik inblick i 1700-talets Europa. ↩︎
  • Julita gård – en uppslukande historisk upplevelse

    Julita gård – en uppslukande historisk upplevelse




    Arthurs Bäckströms tid


    Porträtt av Arthur Bäckström, målat av Bernhard Östergren 1935.

    Stora huset


    Henning Forsman



    Källor

    © Björn Blomqvist 2025-11-11

  • Upptäck Stora Sundby Slott: En Tidsresa

    Upptäck Stora Sundby Slott: En Tidsresa

    Stora Sundby skott






  • U-turn back in time in double meaning - Part ⓸

    U-turn back in time in double meaning - Part ⓸


    The historic Ronneby Brunn building’s facade, adorned with architectural details and surrounded by lush greenery, exudes a sense of grandeur.
    A tranquil wooden bridge, nestled amidst the verdant greenery of Brunnsparken, a historical park in Ronneby, offers a serene escape.

    An old cannon is on display in Kristianopel. It serves as a testament to the town’s historical significance as a former border stronghold.
    Kristianopel offers a tranquil view of its coastal beauty and historical significance, as reflected in the serene landscape.
    Kalmar Castle, a stunning example of impressive architecture and historical significance, stands as one of Sweden’s best-preserved Renaissance castles.

    Discover the historic interiors of Kalmar Castle, where medieval architecture and rich heritage come alive.
    The dining hall of Kalmar Castle is adorned with a long table set for a grand feast. It stands as a testament to the castle’s historical significance. It was a prestigious venue for kings and dignitaries. This reflects the castle’s role as a center of power and influence.

    © Björn Blomqvist 2025-09-30

  • U-turn back in time in double meaning - Part ⓷

    U-turn back in time in double meaning - Part ⓷

    Karlshamn’s historic town hall, with its charming architecture and enduring presence, stands as a testament to the town’s rich heritage.
    The interior of a historical grocery store exudes a nostalgic charm, reminiscent of the 18th century. Traditional pottery and kitchenware adorn the walls, creating an ambiance that transports visitors back in time.
    Skottbersgska gården, a well-preserved historical shop, showcases artifacts and furniture from its trading days between 1766 and 1945.
    The museum in Karlshamn showcases a collection of vintage typewriters, highlighting the city’s rich history in typewriter manufacturing.
    This nostalgic exhibit showcases the local dairy heritage in Karlshamn through a collection of butter packaging and dairy products.
    Inside the historic punch museum in Karlshamn, visitors can explore artifacts and tools that reflect the city’s rich beverage-making heritage.

  • U-turn back in time in double meaning - Part ⓶

    U-turn back in time in double meaning - Part ⓶

    The journey continues to Kåseberga, where the landscape meets the sea, and history’s winds blow. At Ales stenar, we discover Sweden’s largest presterade ship setting, a place steeped in myth and archaeology. The trip along the coast takes us to Simrishamn. We then head to Karlshamn. In these places, memories and the scent of the sea linger in the air.

    This close-up image showcases one of the standing stones at Ales stenar, Sweden’s largest preserved ship setting. Dating back to the Vendel period, this ancient monument offers a glimpse into the maritime history of the region.
  • U-turn back in time in double meaning - Part ⓵

    U-turn back in time in double meaning - Part ⓵

    The journey traverses southern Sweden, beginning at Gränna’s peppermint hills and culminating at the Brahehus ruins. It then proceeds to Ystad’s cobblestone streets and Ales stenar. This journey intricately weaves together landscapes, history, and the echoes of exploration.

    This traditional half-timbered house in southern Sweden showcases the architectural charm of the region.
    The historic monastery in Ystad, a well-preserved medieval site, is surrounded by charming gardens.

    References

  • Exploring Stora Sundby Castle: A Journey Through History

    Exploring Stora Sundby Castle: A Journey Through History

    Stora Sundby castle stands like a dream from fairy tales, just an hour and a half from everyday life. Behind its walls are centuries of power and love. The castle changed from a medieval fortress to a romantic place with 365 windows. A meeting with the architecture of time.

    Exterior view of Stora Sundby Castle, showcasing its stunning architecture and surrounding landscape.
    Beautiful park view at Stora Sundby Castle, featuring a central fountain surrounded by blooming roses and lush greenery.
    Stora Sundby Castle, a historical gem from the 13th century, featuring stunning architecture and surrounded by lush greenery.
    Stora Sundby Castle is surrounded by picturesque greenery. It is set against a dramatic sky. The castle showcases its rich history dating back to the 13th century.
    The captivating exterior of Stora Sundby Castle, showcasing its unique architectural elements and historical significance.
  • Theatrical Tours at Ljungs Castle: A Unique Historical Experience

    Theatrical Tours at Ljungs Castle: A Unique Historical Experience

    Recreated kitchen scene at Ljungs Castle, showcasing 18th-century life with costumed actors.
    Elegant dining room in Ljungs Castle featuring portraits of the Fersen family, showcasing 18th-century architecture and decor.
    The duke’s bedroom featuring a canopied bed and tiled stove, reflecting 18th-century design at Ljungs Castle.
    The elegantly appointed office of Axel von Fersen the Younger, showcasing period decor and a glimpse into 18th-century life.
    The elegant interior of a room in Ljungs Castle, showcasing period furniture and artwork.
    The makeup room in Ljungs Castle, showcasing 18th-century decor and furnishings.
    The exterior of Ljung Church in Östergötland, a historical site linked to the von Fersen family.

    At the End

    1. Gustavian style is a Swedish take on French neoclassicism from the time of Gustav III (around 1770–1810). It includes light colors, straight lines, and classical elements like urns and ribbons. The furniture is graceful yet simple, typically painted in gray, white, or gray-green, suitable for Nordic light. It embodies ideals of simplicity and harmony and has aristocratic origins. Today, it stands for refined tradition in Swedish interior design. ↩︎
    2. Axel von Fersen the Elder (1719–1794) was a Swedish count, military officer, and diplomat. He was the ambassador to France and a member of the Council of State. A key figure in the Hat Party, he supported a pro-French, monarchist policy. This greatly affected Sweden’s domestic and foreign affairs in the 18th century. He was the father of the more well-known Axel von Fersen the Younger. ↩︎
    3. Axel von Fersen the Younger (1755 – 1810) was a nobleman and cosmopolitan. After his military training, he traveled across Europe. He mingled with French court circles. He became a close friend of Marie Antoinette. There were rumors suggesting he was her lover. He organized the royal family’s failed escape to Varennes in 1791 during the French Revolution. He served as an officer in both France and America. Later, he was promoted to major general in Sweden. In 1799, he became Marshal of the Realm. His diaries and letters give insights into Swedish politics and the French court life of the late 18th century. Today, he is remembered as a key figure linking Sweden and Europe. He is also recognized as a notable character of the Swedish Gustavian era. ↩︎
    4. “Mouche,” was a small piece of black fabric, often shaped like a fly. It was glued onto the face or chest. The purpose was to highlight the white, powdered skin. It also hid imperfections like scars or pimples. Most importantly, it showed that a person belonged to the higher social class that afforded makeup and accessories. ↩︎
  • A Day Trip to Vreta Abbey and Cloetta Factory

    A Day Trip to Vreta Abbey and Cloetta Factory

    Through Östergötland between monasteries and chocolate. From Vreta Monastery to Cloetta in Ljungsbro, where Kexchoklad is made. We indulged in temptation and then continued to IKEA in Linköping. A day with contrasts between the sacred and the worldly.

    Entrance to the Cloetta chocolate factory in Ljungsbro, Sweden, where a variety of sweets are produced.
    Vreta Abbey, one of Sweden’s oldest monastic sites, showcasing historic architecture from the 12th century.
    The serene grounds of Vreta Abbey, one of Sweden’s oldest monastic sites, featuring historical ruins and a central cross.
    The serene entrance of Vreta Abbey, one of Sweden’s oldest monastic sites, featuring moss-covered pathways and lush greenery.
    1. Cloetta https://www.cloetta.com/en ↩︎
  • 𝟓 Exploring Madeira: A Journey Through Nature and Culture – Day 5

    𝟓 Exploring Madeira: A Journey Through Nature and Culture – Day 5

    Traditional Madeiran house nestled in lush greenery, showcasing local architecture amidst a cloudy backdrop in Parque Florestal das Queimadas.
    A stunning waterfall cascading through lush greenery in Madeira’s Parque Florestal das Queimadas.
    Stunning cliffs overlooking the ocean at Madeira’s Parque Florestal das Queimadas, perfect for hiking and exploration.
  • 𝟒 Exploring Madeira: A Journey Through Nature and Culture – Day 4

    𝟒 Exploring Madeira: A Journey Through Nature and Culture – Day 4

    Colorful 4×4 jeep vehicles from Green Devil waiting to take adventurers across Madeira.
    Fog envelops the mystical landscape of Fanal Forest, featuring ancient trees that create an enchanting atmosphere.

    On foot

    A stunning coastal view showcasing rugged rock formations and powerful waves crashing against the shore.
    Mystical view of Fanal Forest shrouded in fog, capturing the serene beauty of nature.

    Summary

    1. Caspar David Friedrich (1774–1840) was a German Romantic painter famous for his landscapes that show nature’s beauty and depth. Iconic paintings are Wanderer above the Sea of Fog (1818) and The Abbey in the Oakwood (1809-10). He established his legacy as a landscape painting master. ↩︎
  • 𝟐 Exploring Madeira: A Journey Through Nature and Culture – Day 2

    𝟐 Exploring Madeira: A Journey Through Nature and Culture – Day 2

    Tranquil view of the hotel pool area surrounded by lush greenery on a cloudy day.
    Stunning views of the Madeira Botanical Garden, showcasing vibrant plant arrangements and the scenic backdrop of Funchal.
    A cable car ascends towards Jardim Monte Palace, showcasing the stunning views of Madeira.
    A winding path among diverse cacti and succulents in the Madeira Botanical Garden, showcasing unique flora against a gray sky.
    A stunning red pavilion at Monte Palace Madeira Garden surrounded by lush greenery.
    A vibrant walkway lined with colorful flowers at Jardim Monte Palace, offering a picturesque view.
    Historical art and photographs are vibrantly displayed along the pathways of Jardim Monte Palace. This adds depth to the garden’s serene beauty.
    Flamingos standing gracefully in a lush garden setting, vibrant greenery and a decorative backdrop enhance their beauty.
    1. https://visitmadeira.com/en/what-to-do/culture-passionates/gardens/monte-palace-madeira-garden/ ↩︎
    2. https://visitmadeira.com/en/what-to-do/culture-passionates/gardens/monte-palace-madeira-garden/ ↩︎
    3. https://www.portobay.com/en/hotels/madeira-hotels/porto-santa-maria/ ↩︎
  • 𝟏 Exploring Madeira: A Journey Through Nature and Culture – Day 1

    𝟏 Exploring Madeira: A Journey Through Nature and Culture – Day 1

    View of the bustling harbor in Funchal, Madeira. It features a variety of boats. A large cruise ship basks under a clear blue sky.
    A serene view of the Atlantic Ocean near Madeira, showcasing calm waters and a distant lighthouse.
    Statue of Cristiano Ronaldo in Funchal, Madeira, celebrating the island’s connection to the famous soccer player.
    A replica of Christopher Columbus’s flagship, the Santa Maria, docked in Funchal, Madeira, showcasing the island’s rich maritime history.
    A serene view of the ocean from the hotel balcony in Madeira, showcasing palm trees and a relaxing beach atmosphere.

  • 𝟳 An Art Journey in the City of Love – Sculptures’ and Monuments’ Day

    𝟳 An Art Journey in the City of Love – Sculptures’ and Monuments’ Day

    A stylized painting of Rodin’s sculpture ‘The Thinker’ is surrounded by green trees. It captures a moment of reflection in a serene setting.
    A vibrant portrait of Vincent van Gogh surrounded by colorful backgrounds showcasing his artistic influences, displayed at the museum.
    The modern architecture of La Défense, showcasing the Grande Arche against a backdrop of dramatic clouds.
  • 𝟔 An Art Journey in the City of Love – Contemporary Art’s Day

    𝟔 An Art Journey in the City of Love – Contemporary Art’s Day

    Finally, another museum visit, close to the hotel and conveniently scheduled during our stay. The 20th-century art lines the walls of the Center Pompidou1, showcasing everything I like.

    The classic facade was in front of us. The red parts were on the long escalator. The queue below was all the shorter. Just a fraction of the one we stood in at the Louvre.

    Maybe it was something else that attracted, what do I know? Short queues and a reasonable ticket price and large areas for fewer visitors were a big advantage during the visit.

    My excitement went from my chest to my pupils the closer we got to the exhibit. The large entrance hall with shops on either side was what I so eagerly expected. Books at one and souvenirs at the other. Let the adventure begin.

    It was the master of contemporary art I was looking for. Kahlo, Mondrian, Miró, Kandinsky, and others. Everyone was there, so to speak. Even Picasso, Warhol, and Jackson Pollock had found their way there.

    I could next feel myself floating along the room, as if floating on clouds. Everyone was there. The ones I wanted to see and meet.

    It was as if I walked in there with one of my favorite books from university in my hand. I could almost feel a weight in my arms from the heavy book. H.H. Arnason – History of Modern Art (Fifth edition 2003)

    I myself floated forward, upright, not upside down like New York City2, I guess. If not this one too, has been hanging upside down for years. That in view of the discovery that New York City I (1941) has been hanging upside down for years.

    More and more of the masters of contemporary art lined up like a panorama in front of me. It was she I was looking for, exactly her.

    Like a ferret in search of food, I searched for what made my day. The Mexican contemporary art queen was there. With her back to the wall and a determined gaze, she stares at us with her thick, interlocking eyebrows. (The Frame 1938)3.

    Frida Kahlo’s vibrant portrait, surrounded by colorful floral motifs, displayed at the Centre Pompidou.

    The hunt for the masters continued. The adventure in the jungle of contemporary art was not over. This was despite finding what I was looking for. My gut feeling sailed on the ocean of art science. It navigated us onward. There were plenty of goodies in the gigantic museum.

    From nowhere along the corridor’s long wall, hang artworks by Picasso, Pollock, and Warhol. Everyone wants to be seen. The tired visitor mostly wants to find the elevator down to the entrance. But not me.

    Picasso’s provocative painting ‘La Pisseuse’ (1965), featuring a seated figure against a vibrant blue background.

    I wanted more, I didn’t want it to end. I knew Marie was waiting for us. She wanted to be freed before being taken away to the Place de la Concorde. We know from history what happened there during the French Revolution (1789-1799).

    After a quick look at Pollock’s abstract lines and Warhol’s classic celebrity faces, we noticed more eroticism. This time it was from Picasso (La Pisseuse 1965)4. Afterward, we would visit Marie Antoinette at the Palais de Justice.

    Maybe it would be like coming back to where we started the journey. Marie Antoinette existed as a royal apparition at Versailles and later this day as an imprisoned one.

    It was with sadness that I left the Centre Pompidou and immediately wanted to return. I’m going there again, that’s for sure. The gallery I would like to work at – but my French isn’t that good 😉

    In summary, it was a street race through its large exhibition halls. I got to see many of my favorite artists’ creations. I saw works by Frida Kahlo, Piet Mondrian, as well as Jackson Pollock and Joan Miró.

    The mobile camera drained the battery. Ideally, I wanted to go there again the next day. I didn’t buy anything in the souvenir shop. Well, nothing actually.

    The next day, more of what stands out, or rather up in the sky in different formats, materials, and shapes.

    ©️ Björn Blomqvist 2024-06-30

    1. National museum of contemporary art, located in the 4th arrondissement of Paris. The museum opened in 1977 on the initiative of French President Georges Pompidou. Art from the 20th century onwards is displayed here. In addition to the permanent exhibition, a number of temporary exhibitions of modern and contemporary art are offered. ↩︎
    2. oil-on-canvas painting by Piet Mondrian, completed in 1942 ↩︎
    3. The Frame Kahlo’s self-portrait in oil on a sheet of aluminum framed in glass which she purchased from a market in Oaxaca, Mexico 1938 ↩︎
    4. Oil-on-canvas painting by Pablo Picasso – april 1965 ↩︎
  • Exploring Julita Manor: An Immersive Historical Experience

    Exploring Julita Manor: An Immersive Historical Experience

    Julita Manor dates back to the 12th century and reflects Swedish cultural history. Its past includes medieval monasteries and 20th-century manor life. Guided tours reveal its secrets and tell stories from Arthur Bäckström’s era, covering salons, workshops, and the church. These tales help explain the interaction between history, people, and the environment in this cultural heritage.

    The beautiful exterior of Julita Manor, showcasing its 18th-century classicist architecture surrounded by well-manicured gardens.
    A picturesque view of Julita Manor, showcasing its historic architecture against a vibrant blue sky and lush greenery.
    Inscription stone from Julita Manor referencing historical events.
    The interior of a historic room at Julita Manor. It showcases remnants of medieval architecture. The room features arched ceilings and rustic stone walls.
    Historic carriages preserved inside the stable at Julita Manor, reflecting transportation from the past.
    Portrait of Arthur Bäckström, the last owner of Julita Manor, painted by Bernhard Östergren in 1935.
    An intricately designed piece of furniture featuring detailed carvings and many drawers, showcasing exquisite craftsmanship.
    A scenic view of traditional Swedish red cottages with grassy roofs, located near the historical Julita Manor.
    Interior view of Julita Manor, showcasing traditional wooden architecture and historical artifacts.
    A wooden bell tower designed according to Arthur Bäckström’s ideas is located near Julita Manor. It showcases intricate architecture against a clear blue sky.
    Interior view of the chapel at Julita Manor, showcasing wooden benches and a decorative ceiling.
  • 𝟱 An Art Journey in the City of Love – Montmartre’s Day

    𝟱 An Art Journey in the City of Love – Montmartre’s Day

    A collection of love locks attached to a railing, symbolizing promises and memories in the vibrant cityscape of Montmartre.
    Panoramic view of Paris from a viewpoint, featuring the skyline and the Tour Maine-Montparnasse in the distance.

    © Björn Blomqvist 2024-06-16

    1. Moulin Rouge is an entertainment establishment at Place Blanche in Montmartre in Paris ↩︎
    2. A square in the 18th arrondissement, a few streets away from Basilica of the Sacré Cœur. From the end of the 18th century until World War One, the whole Montmartre Boheme could be seen here: painters, songwriters and poets. ↩︎
    3. Refers to the classic film Amelie from Montmartre (Le Fabuleux Destin d’Amélie Poulain) – 2001 ↩︎
  • 𝟰 An Art Journey in the City of Love – Mona Lisa’s Day

    𝟰 An Art Journey in the City of Love – Mona Lisa’s Day

    The iconic Mona Lisa, captured within the Louvre’s walls, showcases her enigmatic smile.
    1. The largest national museum in France. Founded in 1793 and located in the 1st arrondissement of Paris. ↩︎
    2. Mona Lisa (1503 – oil on panel) is the Renaissance artist Leonardo da Vinci’s most famous portrait of, according to tradition, the Florentine Lisa Gherardini, above all known for her mysterious smile. Louvre (since 1797). ↩︎
    3. An ancient Greek marble sculpture that was created during the Hellenistic period. Between 160 and 110 BC. ↩︎
  • 𝟯 An Art Journey in the City of Love – Impressions Day

    𝟯 An Art Journey in the City of Love – Impressions Day

    Jean-François Millet’s ‘The Gleaners’ (1857), showcasing peasant women gathering leftover grains in a rural landscape.
    Vincent van Gogh’s ‘The Bedroom’ (1889) is a vibrant depiction of the artist’s personal sanctuary. It showcases his unique use of color and form.
    Entrance to the Jardin des Plantes, a historic botanical garden and zoo in Paris.
  • 𝟮 An Art Journey in the City of Love – Birthday!

    𝟮 An Art Journey in the City of Love – Birthday!

    1. The Palace of Versailles was a royal palace from 1682 to 1789. It had a significant impact on French architecture, art, and also on Europe as a whole. So I got my battery of history and architecture charged ↩︎
    2. The Tower is named after the engineer Gustave Eiffel, whose company designed and built the tower from 1887 to 1889. The local nickname of the tower is “La dame de fer” (French for “Iron Lady”) ↩︎
  • 𝟭 An Art Journey in the City of Love – Writers’ Day

    𝟭 An Art Journey in the City of Love – Writers’ Day

    1. Built between 1163 and 1345 and designed by Maurice de Sully. A magnificent example of French Gothic architecture (1140-1500) ↩︎
    2. The Panthéon was built in 1758 according to Jacques-Germain Soufflot’s designs. It was originally a church dedicated to Saint Genevieve of Paris. Since the French Revolution, it has been used as a mausoleum. Many prominent French citizens, including Voltaire, Jean-Jacques Rousseau, Emile Zola, Victor Hugo, Jean Moulin, and Marie Curie, are buried there ↩︎
  • Från det ena till det andra!

    Från det ena till det andra!

    IMG_1038Efter lördagens konstrunda och massor av intryck, var det dags för nästa utställning, dagen efter. Denna gång en annorlunda utställning. En utställning som emellanåt flyttade och rörde på sig. Tillsammans med massor av folk och många äldre män i keps, var det flygfarkosterna som skulle bli sedda och utställda. Det var inte första gången, vare sig för mig eller arrangören. F 11 Museum brukar anordna en Flyg & Motordag på Stockholm Skavsta Airport varje år. Jag har flera gånger varit där. I år var det dags igen. Egentligen inget nytt under solen.

    Förutom korv med bröd och korv med bröd eller varför inte korv med bröd överallt, gick jag runt i folkmassan för att bese de uppställda flygplanen, titta på modellplan och bläddra i gamla flygtidningar. Inte för att jag är nån entusiast numera, utan snarare för att det blir en sorts utställning när planen står där, uppradade. Med flygplan i luften var det svårt att fota (med en iPhone 6), men intressant att se dem göra konster i luften. Det var bara flygplan av äldre modell detta år. Förr var det mer modernare stridsflygplan med (Jas 39 Gripen m.fl), men inte i år. Vad sägs om en  DH 100 Vampire, en Sk 16 eller Saab 91 Safir (i grupp) och en Spitfire såklart.  

    IMG_1029 1IMG_1022 1 IMG_1020 1 IMG_1018 1Efter några korvar med bröd och läsk, traskade jag vidare för att se det alla andra tittade på. Bland människor med blickarna i skyn, såg jag allt från ovan nämnda flygplan, till  mer spektakulär luftakrobatik. Ett konstflygningsplan med vingar lika korta som bordsskivor, svischade förbi i hög fart. Rök kom ut där bak och loop efter loop flög den enligt ett väl inrepeterat program. Efter en lång dag bland flygmaskiner, kromade bilar och äldre män i keps, hade jag sett det mesta. En DC3:a en Yak-52:a och andra gamla flygplan jag inte vet namnen på.  

    IMG_1011 1IMG_1030 1 IMG_1013 1 IMG_1012 1

    Den enda plats jag inte besökte, var själva utställningshallen inne i museet. Nu undrar ni kanske varför jag inte var där?  Svaret är det att jag har varit inne i hallen ett antal gånger förr. Jag har även flugit Viggen-simulatorn där inne. Det som är mest fascinerande, är att under all uppståndelse, pågår den reguljära trafikflygningen som vanligt. För ovanlighetens skull, finns bara en landningsbana att använda. Den längre av de två, är under omasfaltering. Så medan gamla och specialbyggda flygplan gör konster i luften, kommer så plötsligt en Boeing 737-800 från Ryanair eller en Airbus A320-200 från WizzAir från ingenstans och landar eller lyfter mot varmare breddgrader ✈

    IMG_1035IMG_1002 1

    IMG_1015 1Sista maskinen som var uppe i luften var Blériot, men då var vi redan på väg därifrån. En lång dag hade satt sina spår i gamla leder. Jag hoppas kunna se planet i luften vid nästa uppvisning. Kanske redan nästa år, vad vet jag? Annars var det mycket asfalt och mycket gräs att slita skorna på. Som vanligt eller snarare som förra och förrförra året, inte så mycket nytt under solen. 

    IMG_1008 1

    © Björn Blomqvist 2015-09-01

  • Närhetsturism… ;)

    Närhetsturism… ;)

    För ovanlighetens skull, gjordes en utflykt med semesterkänsla, bara några mil hemifrån. Just Öster Malma har vi talat om många gånger att besöka. En restaurang med viltkött till buffén fanns också. 

    IMG_0743
    Öster Malma, en plats för avkoppling med restaurang och lokalproducerat viltkött.
    IMG_0745

    Smakmässigt och prismässigt – ok. Inte så extremt gott, men man fick ju äta hur mycket man ville. Däremot är ju allt viltkött till maten lokalproducerat – direkt från gårdens slakteri. Vildsvin och älgar skulle beses. Herrgården/godset precis intill, hann vi inte besöka. Jag gjorde ingen närmare historisk koll, så några bilder får tala för sig själva. 

    IMG_0750

    Gårdsbutiken blev ett tillhåll medan regnet gjorde oss sällskap. Några vildsvin och elstängsel blev det sista innan avfärd och resa genom det sörmländska landskapet. Kyrka efter kyrka passerade vi utan att besöka någon av dem. Förutom stoppet vid Godishuset, blev Stjärnholm (4 km hemifrån!) den sista platsen innan hemkomst.

    IMG_0754
    Interiören i gårdsbutiken på Öster Malma, med hyllor fyllda av lokala produkter och viltkött.
    IMG_0756
    IMG_0757
    Entrén till Restaurang Öster Malma, med en djurhud på väggen som del av inredningen.

    Just Stjärnholms slott har jag besökt otaliga gånger. Våra gäster har däremot inte gjort det. Så det är av den anledningen. Det jag är mest fascinerad av är skulpturparken intill. Jag passade på att ta några bilder. 

    IMG_0770
    Skulptur av en bok under ett litet tak i Stjärnholms skulpturpark.
    IMG_0767
    En humoristisk skulptur av en man som står på huvudet i gräset, ett unikt inslag i skulpturparken vid Stjärnholms slott.
    IMG_0768
    Skulptur av en portal i Stjärnholms slott, omgiven av grönska.

    © Björn Blomqvist 2015-07-15

  • Bråviken i alla ära – men Femörehuvud levererar

    Bråviken i alla ära – men Femörehuvud levererar

    På huvudet, två uppspända ögon som möter naturens estetiska kraft…

    Femörehuvud finns flera attraktioner. Det finns ett museum över kalla krigets dagar (Femörefortet). Det finns också ett naturreservat och ett konstnärstillhåll. Dessutom är det en vacker plats att vila ögonen på. Femörehuvud är mer eller mindre stadens pärla. Oxelösund – staden vid havet, orten med den vackra skärgården. 

    Välbesökt och välbevarat. Faktiskt en inspelningsplats (2009) – i den tyska långköraren Inga Lindström, är Femörehuvud ett måste för alla att få uppleva.

    Jag höll hundkopplet med ena handen och mobilkameran med den andra. Bilderna fångades snabbt. De fångade mig i ett havskast av estetisk skönhet.

    Ett kulturmöte som blev ett naturmöte med havsvågorna slående mot klippan, gjorde ingen skillnad. Lika tagen och lika begeistrad som vanligt gjorde jag mitt för att njuta av naturen och samtidigt dokumentera den.  

    © Björn Blomqvist 2014-08-17

  • A chance in Provence – 19/7 to 22/7 (2014)

    A chance in Provence – 19/7 to 22/7 (2014)

    På toppen av vad farkosten kan prestera, ses andra toppar vara relativt små. På 10 000 meters höjd färdas vi ovan moln och bergkedjor i kampen om att vara högst upp i skyn. Den kampen är redan vunnen. Flygplanet vinner den. Den bevingade farkosten – en flygande rocka från Ryanair, tar mark drygt tre timmar från start. Vingspetsarna vittnar om stabilitet i luften. I kabinen mullrar det. Men det besvärar inte passagerarna. Snötäckta bergstoppar reser sig långt under dem. De gör så i kampen mot molnens vita skimmer. 

    Rockan går mot botten, d.v.s. den landar mjukt på Marseilles flygplats. Inte förrän flygtrappan når dörren, kan den varma luften svepa sig om våra uppresta kroppar. På fransk mark lämnas farkosten i sticket. Snart är den utbytt mot en något mindre med fyra hjul. Den har även ett femte för att hålla händerna på. Hyrbilen må vara liten. Resan bland stora berg, stora fält och slingrande vägar öppnar en ny värld att utforska. En berg och dalbana i Provence med sikte på det stora med det lila och chansen att finna inspiration.

    Den lilla byn Gordes, eller orten om man vill kalla den så, samlar något stort. Stora folksamlingar från stora bussar, vandrar nedanför bergsbyn och håller hårt i sina kameror. Det känns lika stort att hitta en plats att parkera på. Vi gör detsamma som alla andra gjort före oss. De kommer att göra det efter oss också. Ta foto efter foto i all oändlighet. Att trycka på knappen så att kameran går varm och batterier tar slut.

    Vägarna är smala och till råga på det, avstängda nästkommande dag. Tour de France kommer till byn. Hurtiga spjuvers på två hjul ska tävla om vem som kommer först i mål. En etappseger ska hålla turisterna på avstånd den dagen och lämna plats för supportrar.

    Allt är fint, estetiskt och välbevarat sen historiens gång. Historiens vingslag har övertagit flygplanets vingar. Det är vackert och vägarna är ilka slingriga som en politikers svar på en ja/nej-fråga. Allt som svischar förbi skapar eftertanke. Snabbt hamnar man i filosofiska tankar. Eller så drömmer man sig bort som i en historisk roman. Man vill nästan gå i kloster. Dessutom finns det ett inte allt för långt bort.

    Djupt inne i dalen, en färd på slingriga vägar i starkt nedförslut, reser sig Abbaye de Sénanque. Cistercienserklostret hade sin guldålder under 1200-talet. Pest och bränder har sårat dess charm. Inte förrän på 1900-talet har restaureringar av klostrets kulturhistoria gjorts. Det är inte stort i yta, men stort att beskåda. De lila fälten kastar sig över en med sin skönhet, doft och välordnade rader. Ränderna går inte ur, så att säga. Som doftande badrumstvål går man mellan raderna – och på klostrets skylt, läser jag emellan detsamma.

    På låg växel och på höga motorvarv klättrar man uppåt igen. Det lila, eller violetta om man vill säga så, sitter fast som torkat färg på näthinnan. Bilden av lavendelfält täcker framrutan. Det gäller att hålla ögonen på vägen. Bilderna av de otroligt vackra fälten hinner knappt tyna bort innan nästa rejäla portion lavendel får bilen att stanna till.

    En dragningskraft större än man tror, får bilen att fint ställa sig vid sidan av vägen. Över vägen man går – och detsamma, den friska doften får – dras man ner i det randiga landskapet. Den ljusbruna, torra och steniga jorden kontrasterar mot det lila i det stora. Två varma färger håller ett grepp om ögonen och i handen håller man kameran i ett lika hårt grepp. Det smattrar från knappen lika ofta som man i steget, surfar över de violetta vågorna.

    Den sena kvällen ska bädda in en händelserik dag. Sova på saken är det inte att tala om. Sova för att orka. En förrätt på äventyret har gjort sitt. Bakom dörrar och fönster i villan kryper längtan fram. Låt mörkret föra tiden framåt i rask takt. Morgondiset ska visa vägen och morgonljuset föra oss framåt. De lila fälten i dalen nedanför växlar färg. Allt mörkare blir de genom nattljusets skimmer.

    Efter frukost i blandad valör från frukostbordet, är magen fylld för nya strapatser. Med lavendeldalen bakom sig, reser man tillbaka i tiden. Medeltid, närmare bestämt. Den mörka perioden i historien besöks på på en gråmulen dag. Grå och imponerande reser sig Rocher du Cire (Vaxklippan). Den är längs vägen bort från medeltiden i  Monieux – Gorges de la Nesque. 

    Den mörka, men ack så omskrivna epoken Medeltid, tar emot en med god mat. Det är dock inte med medeltida smaker. Istället är det en typisk måltid med rötterna i Provence. Lamm och ost finns såklart med på menyn. Högst upp i byn reser sig Saint Pierrekyrkan från 1100-talet, i romersk stil. De runda bågarna vittnar om just romersk stil. Den stil som föregick gotiken som är mer känd för sina spetsbågar och kryssvalv m.m.

    Den medeltida byn övergår i modernare bebyggelser på vissa ställen. Det kan man ju inte frångå, då nutidens människor, gärna lever i sin samtid. Tre blir sex, om korrektheten står över upplevelsen. På menyn på restaurangen, blir tre rätter till sex. Jo sex… stycken såklart. En aptitretare före förrätt och en före desserten, plus en lite kaka till kaffet. Tre + tre helt enkelt.  

    Les Lavandes, mitt på huvudgatan i byn, tyder mycket på en exklusive resaturang, men utan stjärnor. Efterrätten gick inte av för hackor! Ett hack med skeden och den söta såsen rinner som lava ut ur den höga bakelsen. 

    Snurrigt värre kan nog sägas om resterande resa. En berg och dalbana ligger utdragen framför oss. Till sin lättnad, styrs inte vagnen av andra. Vagnen rör sig sakta framåt längs serpentiner och snirkliga vägbanor. Cyklister och branta stup fraktar hjärtat upp i halsgropen. Väl hemma i Sault faller det tillbaka. Som en sten som lättar från detsamma. Hembyn går inte heller för hackor – också den med medeltida anor. Åskan mullrar i takt med regnet som smattrar mot hotellverandan. En ny dag väntar och den med sol i sikte och höga berg att bestiga. 

    En uppförsbacke i dubbel bemärkelse ligger framför en. Uppstigning med tunga ögon byter skepnad när en senare stigning på nästan 2000 meter väntar. Den tunga kroppen som restes från sängkanten är lika tung som stigningen mot toppen av Mont Ventoux. Tung uppförsbacke och dimman liggande tätt på toppen, gör resan nedför allt enklare. Den branta backen nedför slingrar sig som serpentinvägar så att bromsarna går varma.

    Upprepande tramp på bromspedalen gör att skivorna osar bränt. Samtidigt byter skivan i stereon spår. Bromsskivorna glöder när stereon spelar heavy metal. Cyklister som trotsar uppförsbacken, ska likaså rulla nedför. Dimman gör sikten dålig. Dimljus och låg fart på den plåtbeklädda farkosten “Punto” – ett säkerhetstänk som lyckas väl.

    Tvåhjulsentuiasterna blir bara fler och fler. Plötsligt reser sig ett sorts cykel-Mecka upp från Provence vackra landskap. Cyklister tycks vallfärdar till  staden Malaucène. Ett mecka för cyklister att kanske meka med cykeln på. Lavendelfälten är bortbytta för länge sedan. Allt lila och violetta förvandlas till grönt. Lavendel blir till vin i distrikten som ligger närmast. Skyltarna blir fler och fler och vinfälten likaså. Vingård efter vingård svischar man förbi.

    Ett stopp här och där, men utan vinprovning. Det räcker att ratten är rund. Vägarna svänger tillräckligt för att låta farkosten “Punto” rattas med noll promille i kroppen. Detta gäller förstås chauffören, medan andra är undantagna. Den cykelburna staden bjuder på kultur, precis som i övriga städer. En kyrka och ett slott står på tur. Mitt i byn de står, dit vi går. Så som kyrkor är utformade och hur de vanligtvis ser ut invändigt, var detta inget undantag. En översikt från slottsruinen räcker för att se de charmiga i byns utformning.

    Runda hjul, runda tunnor och gott om runda flaskor ses försvinna bakom en. Nya runda ting ligger framför. Kolonner, teatrar och en runda på stan, så att säga. Det är precis i skarven mellan två epoker. De är delade av vatten med en bro från äldsta epoken av de två. Vaison-la-Romaine står på menyn och det smakar därefter. Kryddor från antiken, toppat med medeltiden och bismak av turistmagnetism, utforskas byn med hopp om att finna historiens vingslag. Ingenting visar på besvikelse, men gott om intryck.

    Ruinens brant är ett faktum. Så många objekt, så mycket sten. “Den där bron från romartiden – var är den då?”. Det blir tyst en stund, sen kom svaret. “Du står ju på den!”. “Ojdå!”. 

    Fullt på kontot – det historiska, gapar batterierna i kameran efter laddning – nu får det vara nog. Icke sa Nicke. “Jag kom, jag såg, jag…” finner ännu mer av antikens spår. Inte bara en utan flera platser. Inte bara en utan flera teatrar. Ett stenkast längre bort, ett kast med en antik byggkloss (kolonn), finns ett gigantiskt område. Områdets historia är densamma som innan. Snabba fötter över latriner, gröna ytor och vackra dammar och fontäner, passerar antikens romarrike förbi och faller lika fort.

    476 minuter senare kliver vederbörande in i nästa epok. Enligt vissa historiska källor, börjar medeltiden där antiken tar slut, dvs någonstans mellan år 476 e.kr. och 800-talet, beroende på vilken del av Europa det gäller. Sveriges medeltid startade inte förrän på 1000-talet efter vikingatiden t.ex. 

    Medeltida torg möter borg när teatern mäter sig med ateljé efter ateljé. Längs smala gränder samlas konstnärerna, sida vid sida. Målare efter målare får sig en måltid vart hen än vänder sig. I brant lutning är bergets stigning en mäktig uppgift att ta sig an. Obeväpnade turister tar sig sakta upp mot försvarsborgen. Kanske en lättare match på tiden när det begav sig. Fullt utrustade fiender med armborst, spikklubbor och slitna läderskor nötte säkert berget lika ömt som samtidens mjuka promenadskor. Strapatsen avslutas  när magar ropar efter anfall mot gastronomin. 

    I valet och kvalet inmundigas mat på fat i annan stad. Mörkret som sakta faller, bäddar in en växtrik uteservering i Carpentras. Staden bjuder inte på något av intresse. Bara mat och bara dryck håller en kvar. Chez Serge vars specialitet är vin, hälsar oss välkommen med en gest som är väl bekant vid detta laget. “Välkommen! Den här vägen”. Lövtunna tryffelskivor och olivolja som aptitretare hjälper föga. Ju mer mörkret faller, ju längre har väntan varit. Till slut en mage mättad och hemfärd gör en lättad.

    Ett kulturmöte, sent att glömma var till ända. Vad som sen ska hända är en annan sak. En bil och en växelspak i riktning mot landets andra stad. Hemåt man for men ville gärna stanna kvar. Inspiration, en lyckad tur som nu ska förvaltas, men hur? 

    © Björn Blomqvist 2014-08-11

  • En stirrande blick och stenhårda ytor

    En stirrande blick och stenhårda ytor

    Längs sträckan mellan punkt A och B, en grådaskig yta jag tittar på. Asfalten framför mig lockar min uppmärksamhet. Jag inser att jag nu ska lyfta blicken. Se allt det andra runt omkring mig. Min blick lämnar den stenhårda ytan under mina fötter. Det tar inte många sekunder så har jag en ny stenhård yta under, över och bredvid mig. 

    IMG_2207

    Tunnelns oskyldiga textur av stenhårt material har fått hjälp att tala till mig. Sprejburkarnas språkrör sänder budskap till oss som passerar igenom. Tags, klotter eller konst? Om det nu kan kallas konst, är en subjektiv upplevelse. Jag har nämnt det i ett tidigare inlägg om vad som är konst och inte konst. Det är generellt sett ingenting vi kan definiera, det är bara en personlig upplevelse.

    IMG_2210
    IMG_2212

    Ett hörn rundas av, likaså min promenad.

    Björn Blomqvist 2014-04-18

  • Kulturmöte i lusthuset

    Kulturmöte i lusthuset

    Det blev trots allt ett kulturmöte igen. Jag och ytterligare tre personer från styrelsen i Oxelösunds Teaterförening var på Pelles Lusthus i Nyköping ikväll. Vi mötte andra kulturföreningar och kulturutövare. Vi lyssnade på en föreläsning om arrangörsutveckling och om utbildningssatsningar i ämnet. 

    Vi och andra föreningar fick möjlighet att under fikapausen prata och umgås. Vi diskuterade hur man når ut med sitt budskap. Vi pratade också om hur man ska värva nya medlemmar. Det och mycket mer diskuterades under kaffet. Mycket kretsade kring marknadsföring, styrelseteknik och samarbeten. Det var mycket givande och det blev mer grupparbete än mingel, vilket är en fördel.

    Kaffet var gott, smörgåsen likaså. Vad mer kan jag säga? Jo några bekanta ansikten var ju där och likaså gamla arbetskamrater. Det gjorde kvällen än mer lyckad.

    Björn Blomqvist 2014-04-09

  • Dagen efter – veckan före

    Dagen efter – veckan före

    Kära dagbok… Nää, glöm det. Det var bara en illusion. Dagen efter det intensiva konstmötet känner jag mig lite “off”. Jag känner mig som en katt som ser en gurka och tror att det är en orm. Jag har också haft en lång repetition i att behärska ett sjungande teaterstycke. Vem visste att böcker kunde sjunga bättre än jag?

    Egentligen vill jag hoppa på det igen. Ett nytt konstmöte under lunchen, såklart. Lunch är ju den enda måltid som vi alla genuint kan kalla ett konstverk! Tiden flög förbi snabbare än min lunchpromenad. Under den jagade jag både mätstickor och inspiration. Jag medger att dagens repetition i scenkonstens anda är ett konst- och kulturmöte. Det är värt att släpa med sig som en tyngre ryggsäck!

    Efter hela dagen i replokalen kan jag erkänna att både hungern och tröttheten gjort en grand entrée. Tack och lov är de bara skuggor av den fantastiska helhetsupplevelsen. Är du ärligt talat, vem behöver mat när man har musik? Så kul, spännande och lärorikt har repetitionen varit. Jag nästan glömde att jag är en människa med grundläggande behov. Musikal är den saknade strängen på min lyra, så nu kör vi – låt maten vänta!

    Det känns som strängen är på sin plats i en gigantisk ensemble. Ja, det är mer rätt än en katt på en solig fönsterbräda! Trivsamt i gruppen, njuter jag av varje stund, som om jag fått gratis snacks på en filmkväll.

    Som amatörskådespelare i snart 18 år har jag aldrig vågat mig på musikal. Jag har mer eller mindre bara spanat in dem på scen och genom popcornslungan på film. Orsaken? En massiv tro på att jag bara kan agera och, om jag har tur, kanske snubbla mig genom någon danssteg. Sång? Snarare ett mysterium som skulle få en katts ångest på höga toner. En liten talroll är min glansroll i uppsättningen. Den är liten men ack så viktig. Jag menar, någon måste ju stå där och förvirra publiken!

    På heder och samvete. Det lovas nu att nya, intressanta konst- och kulturmöten ska poppa upp här oftare än man hinner säga “bajskorv”! Egenskrivna alster och rapporter från min manusvärld ska också bli fler. Jag har hört att de har en tendens att föröka sig som kaniner!

    En vecka fram i tiden sitter jag säkert här igen och bloggar. Jag har lovat mig själv att inte låta min skrivcrisis ta över. Att glömma att ha roligt under skrivprocessen är som att leta efter inspiration i en mörk grotta. Det är utan ficklampa, onödigt komplicerat och lite skrämmande!

    Björn Blomqvist 2013-10-20  

    Bilder från gårdagens lunchpromenad: 

  • Händer, linjer och Ländler

    Händer, linjer och Ländler

    IMG_0634[1]
    Utsikt över byggnaden vid Bryggeriet i Nyköping, nära replokaler och konstgallerier.

    Vid Bryggeriet i Nyköping finns fantastiska replokaler där jag samarbetar med en otroligt begåvad ensemble. Vi repeterar med full energi och glädje till den underbara musikalen Sound of Music. Jag har en liten roll i denna magiska föreställning. Jag njuter oerhört av att få vara en del av detta kreativa äventyr!

    Mittemot replokalen frodas inte bara ett, utan hela tre konstgallerier! Som konstvetare brinner jag för dessa kreativa rum. Hungrig som en björn, ivrigt vandrande bland konstverken, rörde jag mig snabbare än vanligt. Varje alster var som ett stopptecken. Inga genvägar alls, bara ren och skär fascination.

    I Åsa Kvissberg (måleri och grafik) var de intensiva och uttrycksfulla linjekonturerna som fångade en i steget. Dessa linjer nästan dansade över dukarna. Alstren, fyllda av människor och händer, skapar en fängslande dynamik. Motiven kan verka abstrakta vid första anblick, men de bär på en djup föreställande kraft som väcker ens inre känslor.

    Kanske inte helt hänförd av alstren, men inte helt utan betydelse. Kanske ligger inte den här konsten i min personliga smak, då jag ofta dras till historiska verk snarare än samtidskonst. Men mitt hjärta kunde inte låta bli att tolka dem i en surrealistisk kontext. Det är ett spel av vitt och svarta linjekonturer. De lyfter figurer som ansikten, poserande kroppar och händer. Dessa är strategiskt placerade för att skapa en magisk helhet.

    Alstren är mestadels måleri, men det finns även några spännande verk i grafik. Detta kan verkligen väcka nyfikenhet om att förstå om det som presenteras är tillräckligt imponerande. Temat i verken är konsekvent och skapar en intressant röd tråd genom utställningen. En gemensam aspekt är den konstnärliga handlingen att låta färgen rinna, vilket ger en fascinerande dynamik till verken.

    Motiv av spill och dräll med akrylen erbjuder en kreativ och lekfull känsla. Även om dessa element oftast är i blått eller grönt, ger det en härlig gemenskap och enighet i färgvalen. Kombinationen av blått, grönt, gult och de svartvita människokropparna tillför en fin variation som inbjuder till reflektion. Det blir verkligen en unik upplevelse av dessa konstverk tillsammans!

    Angående detaljer och symboler, så vill jag inte ge nån direkt beskrivning. Det är som att försöka förklara varför katter tycker om att jaga snören! Magen kurrade som en besviken tiger. Det fanns i alla fall djup och kontrast i motiven. Men som sagt, de var för röriga.

    Björn Blomqvist 2013-10-12 

  • Nygammalt kulturmöte

    Nygammalt kulturmöte

    I och med detta kulturmöte hamnade jag på Sörmlands museum och Kungstornet, vilket var nostalgiskt. Det kändes som att återvända till en gammal skola där man ser spöken av gamla kollegor. Ingenting har förändrats, vilket känns tryggt men lite skrämmande. Några av mina kollegor är fortfarande kvar.

    Jag beslutade mig för att delta i en stadsvandring som handlade om hus på östra sidan av Nyköpingsån. Jag ville se om jag kunde hitta en byggnad som kändes bekant. Även hus har sina hemligheter! Med 28 personer, inklusive mig, var vi en grupp nyfikna (och kanske lite trötta) turister.

    Trafiken var den största plågan med denna vandring. Det kändes som att försöka köra en 10-mils rally på en cykelbana! Tunga fordon for förbi som om de trodde att de ägde gatorna. Bullret från trafiken var öronbedövande, som en kaotisk orkester av motorer!

    Björn Blomqvist 2013-07-25

  • 1306, 1307 vad tror du?

    I en ytterligare källgranskning uppstår det lite konfunderingar. Jag har för skojs skull studerat 6 källor som skildrar Håtunaleken (1306-?) och historien om Nyköpingshus. Håtunaleken år 1306 är den händelse som är en av de utlösande faktorerna till Nyköpings gästabud år 1317. Idag konstaterade jag att en till källa ger en annan bild än de fyra samstämmiga källorna.

    Jag nämnde i ett tidigare inlägg en intressant händelse. Enligt en av källorna (Medeltida borgar del 3) befann sig kung Birger i Håtuna år 1306. Drottning Märta (Margrethe) av Danmark var också där. De tillfångatogs av kungens två yngre bröder. Hertigarna Erik och Valdemar tillfångatog dem och därefter fängslades de på Håtuna Kungsgård. Däremot berättar 4 samstämmiga källor att paret fördes till Nyköpingshus och fängslades där.

    Kruxet i allt detta är att broschyren om Nyköpingshus ges ut av Statens Fastighetsverk (SFV). Den påstår att fängslandet ägde rum i Håtuna. Den säger också att Håtunaleken utspelade sig år 1307 och ingenting annat.  

    Dessa iakttagelser är kanske onödigt vetande eller lite nördigt. Men det är viktigt att kunna ge en så korrekt information som möjligt till museibesökarna. Jag personligen tror på teorin att bröderna först förde kungaparet från Håtuna till Stockholm. De blev stoppade där. Istället valde de att fängsla kungen och hans gemål drottning Märta på Nyköpingshus. Den teorin kan utrönas i 4 av de 6 källorna jag studerat. Dessutom har samtliga källor sin primära källa i Erikskrönikan.

    Björn Blomqvist 2012-04-09

  • Tillfällig källkritisk granskning

    Tillfällig källkritisk granskning

    Idag har jag läst och repeterat historisk fakta om Nyköpingshus och Kungstornet där jag arbetar som guide och museivärd. Jag har två tidigare historieböcker (källor) att tillgå som har kopplingar till museet och den interna guideutbildningen. Men jag har ytterligare en källa jag ville undersöka ur ett källkritiskt perspektiv. Den källan är tredje bandet i serien om Medeltida Borgar.

    Det är nu som det uppstår förvirringar. Källan är otydlig på vissa ställen. För det första framgår det att hertig Karls Kungstorn anlades på 1550-talet, trots att hertigen inte kom till staden förrän år 1568 (18 år gammal). De övriga källorna säger att slottsbygget startade i början av 1570-talet. Enligt källorna för guidematerialet byggde Gustav Vasa (under 1540-talet) ett av sina tre kanontorn på platsen där Kungstornet sedermera uppfördes.

    I samma stycke i den granskande källan nämns det att i byggnaden (dvs. Kungstornet) var det uppfostringsanstalt, dårhus, fattighus och landshövdingsresidens mm. Det som förvirrar är att alla dessa olika verksamheter var belägna i olika byggnader inom slottsområdet, vilket inte framgår i bildtexten. Likaså berättar källan att i samband med Håtunaleken år 1306 fängslades Kung Birger på Håtuna Kungsgård, medan museets egen litteratur säger att kungen transporterades till Nyköpingshus och fängslades där eftersom hertig Erik innehade Nyköpingshus mellan åren 1302-1304 och 1305-1310.

    Nu kan man ju i och för sig anta att alla tre böckerna är sekundära källor där alla bygger på den primära källan Erikskrönikan. Av den anledningen kan missuppfattning och fria tolkningar ske. Hursomhelst vill jag bara peka på skillnaden mellan å ena sidan två samstämmiga verk kontra den nyinskaffade boken.

    Utifall detta blogginlägget och källbeskrivningen skapar konfunderingar kan jag varmt rekommendera ett besök på Nyköpingshus och Kungstornet i sommar. Via information, sakkunnig personal och guidade turer fås en ytterligare bild kring turerna med Kungstornet och dess historia, tillkomst, upprustning och ombyggnad och mycket annat intressant. 

    Björn Blomqvist 2012-04-02

    (Photo by iPhone: Björn Blomqvist)

  • En kungaskiss och en historieskrivning

    En kungaskiss och en historieskrivning

    Kungamålare, kompanister och andra ledsagar oss längs Nyköpingsån. Idag fick jag uppleva Nyköpings historia på ett teatralt och underhållande sätt, tillsammans med historiska figurer från staden. Vi fördes tillbaka i tiden genom upplevelser ur Nyköpings rika historia.

    Duktiga skådespelare ger en fängslande och humoristisk skildring av Nyköpings historia, från 1600-talet till 1900-talets “utstämpling”. Årets upplaga av de dramatiserade vandringarna längs Nyköpingsån är lika imponerande, om inte mer, än förra året. Tack vare skickligt skådespeleri, engagemang och autentiska kläder leds vi genom historien med entusiasm. En skicklig regi får oss att glömma både tid och rum.

    För närvarande är den enda tid och plats som existerar den som utspelar sig framför oss. Den transporterar oss till spelets tidsperiod. Gestalterna, som först är stilla som dockor, kommer till liv och bjuder oss på en humoristisk och tidsenlig historiebeskrivning. Jag rekommenderar varmt denna dramatiserade vandring längs Nyköpings stoltaste farvatten. Som SN:s artikel på kultursidan den 1 juli uttrycker det: ”Sällan har en timslång promenad varit så underhållande”.

    Björn Blomqvist 2011-07-03 

  • Trädgårdskonst och två kungliga slott

    Trädgårdskonst och två kungliga slott

    När våren spirar och sommaren närmar sig, observerar jag tomtägare flitigt syssla i sina trädgårdar. Detta väcker min reflektion kring trädgårdskonstens fascinerande historia. Jag tänker särskilt på den stil som uppstod under 1600-talet. Min insikt om denna stil har jag förvärvat genom mina studier i konstvetenskap vid universitetet. Det är intressant att notera hur under medeltiden och renässansen trädgårdarnas praktiska funktioner prioriterades över deras estetiska värde.

    Men på 1600-talet och under barocken fick trädgårdarna en estetisk betydelse och blev mer integrerade med byggnaderna. På konstvetenskapen lärde vi oss om de utmärkande dragen hos barockträdgårdar. Vi studerade också de framstående trädgårdsarkitekterna i Europa under denna period. Enligt min ödmjuka mening är två av de mest kända och vackra barockträdgårdarna belägna i Sverige och Frankrike.


    Drottningholms slottsträdgård, en storslagen barockträdgård i Sverige, bär på en kunglig magi som förbinder den med en annan berömd trädgård. Jag minns med glädje mitt besök där för några år sedan; det var som att kliva in i en dröm. Denna juvel, vars praktfulla utseende återupprättades på 1960-talet av mästerverk som Tessin d.y. och Johan Hårleman, förtrollar besökare med sin uniformitet och elegans. Trädgårdens design, en manifestation av 1600-talets stil, flödar med barockens grandeur. Med en parterr fylld av magnifika rankmönster och symmetriskt placerade växter är denna plats beundransvärd. Dess fängslande fontäner inspirerar alla som besöker den.

    Drottningholms trädgårdsarkitektur lyser av inspiration från det franska mästerverket signerat André Le Nôtre. Trädgården, med sin prydliga och symmetriska utformning, har en central gångväg/mittaxel som harmoniskt speglar sig på båda sidor. Längre ut kan man upptäcka de unika sidorna om mittgången. Dessa sidor är ändå arrangerade med en vacker symmetri. Detta arrangemang ger en känsla av balans och skönhet i varje vrå.


    André Le Nôtre är mest känd för att ha skapat barockens två främsta trädgårdar: Vauxe-le-Vicomte och Versailles. Just Versailles trädgård är den som verkligen utmärker sig som ett bevis på Kung Sols extravagans och rikedom. På 1600-talet lät Kung Ludvig XIV (Kung Sol) Le Nôtre anlägga denna imponerande parkanläggning och trädgård. Le Nôtre samarbetade dessutom med Louis Le Vau och Charles Le Brun vid skapandet av Vauxe-le-Vicomte.

    Björn Blomqvist 2011-05-09

  • Två symboliska höjdare och en stad

    Två symboliska höjdare och en stad

    Oxelösund, en stad vars själ vibrerar i takt med sina monument, bjuder på en fascinerande dialog mellan tradition och modernitet. Sankt Botvids kyrka har en båkformad siluett. Den reser sig som ett ledstjärna för sjöfarare. Kyrkan är en symbol för stadens rika kust- och seglartraditioner. Denna moderna byggnad är uppförd i cement med flyttbara bänkar.

    Den bryter mot traditionella normer genom att placera porten i öster. Detta sker som en anpassning till platsens begränsningar, men är samtidigt ett djärvt statement. Kyrkorummets korsformade utrymme, dominerat av korset ovanför mittpunkten, skapar en känsla av andlighet och gemenskap.


    I kontrast till kyrkans andliga symbolik står “Ståltheten”, ett monument vars namn i sig bär på en dubbeltydighet. Med sitt “å” istället för ett “o” hyllar det inte bara Oxelösunds stolthet över sin stålindustri. Det hyllar även det material som monumentet är konstruerat av – stål, stadens livsnerv. Beläget nära fiskehamnen, liknar “Ståltheten” en stol med rörliga armstöd, mänskliga armar som sträcker sig mot himlen. Den är en symbol för en bekväm sits. Dessutom är den en plats att vila på. Samtidigt manifesterar den stolt staden som en stålstad, formad och smidd av stål.


    Tillsammans skapar dessa monument en dynamisk bild av Oxelösund. Det är en stad där tradition och modernitet möts. Här förenas havet och stålet. Stoltheten över det förflutna och tron på framtiden går hand i hand. Det är en stad som bjuder in till reflektion. Den inbjuder till analys. Framför allt erbjuder den en passionerad upplevelse av dess unika karaktär.

    ©️ Björn Blomqvist 2011-03-01