Category: Philosophy

What happened? – What’s happening next?

· Leave a comment ·

There is a sun, anyway. For a couple of days, a small bird has sitting on my shoulder, and told me that, I need to fly out of my nest. It’s six years since I’ve wrote an article or a review. Instead of that, I’ve mostly written poetry and nothing in my novel.

But!

When I’m thinking on it, I know I’ve so much to tell. I’ve two drafts of novel stories in my head, but have only one of them on paper, far from ready to be send to the publishing company. In meanwhile, I’ve time for write both articles, reviews and still write a lot of poetry. 

So…

What am I waiting for? 

Photo: Me on stage – a character in the

play: Arsenic and Old Lace

To hold back

· Leave a comment · 
A moment to explode or, 
an accidental piece of shyness, 
can't get it in bloom, all you want, 
the will, the most lovable feeling, 
inside a bubble that you can't crack, 
because the fear is a thick skin on
an equally thick layer of shyness...

...why? 

© Björn Blomqvuíst 2021-09-20

Machinery

· Leave a comment ·

That feeling of nothing or everything which never exists, yet

That thought of something or nothing to happen, later

That thing of everything, or by the way, a thing who doesn’t appear, now or later…

…in the name of the anxiety

©️ Björn Blomqvist 2020-04-29

Heavy

· Leave a comment ·

The gravitation of uncleared stuff inside my head, pulls down whole my soul to the ground, step by step.

Like a forgotten piece of paper, with unreadable notes, lies my body on the street, facing up as a worring kind.

A heavy truck, missing of brakes, filled with tons of dark minds too fast too late to…

…react

©️ Björn Blomqvist 2020-04-29

Upprepning – samma vals

· Leave a comment ·

Som repor i skivan, saker upprepas. Spelaren håller stiftet stadigt på plats. Rummet den står i är nytt – men melodin densamma. Det ekar glåpord lång väg. Samma ord från samma tratt. Är det jag eller de som vevar igång allt?

Varje gång skivan snurrar ett varv studsar jag mellan misantroper och osynliga bollplank. I diskant rop på lösning lyssnar ingen. Basljudet bullrar i pausen mellan arbetspassen. Jag släpar efter – jag kommer  alltid få marschera i takt med stenkakan, jagad av vinyler.

Björn Blomqvist 2014-07-14

Vägen ut – vägen tillbaka

· Leave a comment ·

Jag har lämnat det upplysta rummet – nu är jag vilse. Jag står i centrum av en dunkel plats. Det är för mig den oinvigda jargongen som håller alla dörrar stängda. Det finns ingen återvändo, inte nu i alla fall.

Jag är som ett öppet kort trots att jag håller färgen. På en helt annan nivå jag befinner mig, genomskådas jag. De läser mig som om allt redan skrivits – på nätet.

Utan att visa mina styrkor är jag inte starkare än min svagaste länk. Med bakbundna händer lyckas jag ändå hålla masken – än så länge. Ju längre tiden går, ju mer lutar golvet – uppför. I backkrönet står någon och drar mig framåt, men min svaga aning gör att jag glider tillbaka – nedför.

Mina tänder gnisslar så länge jag biter ihop. Jag mottar verbala slag utanför ringen – utanför min spelplan. Reglerna är otydliga. Som en trisslott ska vinnaren skrapas fram, allteftersom. 

Jag studsar från sida till sida utan att komma under repen. I ringen är alla verbala pikar,  slag under bältet. Gonggongen går när kontraktet löper ut. Dessförinnan lutar det på alla plan. Vissa dagar kryper jag, andra dagar står jag och stampar – framåt kommer jag inte!

Björn Blomqvist 2014-06-20

Rummet

· Leave a comment ·

På andra sidan tröskeln sträcker sig det gråa betonggolvet. Golvet är lika slitet som stenmuren utanför. I bortre högra hörnet står den. Den fyrbenta träplattan och ett bekvämt bakstycke som reses av svarvade pinnar. En överliggande balk svänger i halvcirkelform och håller dem på plats. För dagen är hen blå. De svarvade benen bär den tunna plattan och all börda den bär. Doften av målarfärg vittnar om en kladdig yta. Benen hålls samman av horisontella kompisar i samma runda utformning. Ingen får sära på dem. Gruppen är samlad i kampen mot tyngdlagen. 

Klockan på väggen ovan står lika stilla som stolen. Visarna pekar i jorden och himmelens riktningar. Den breda sprickan i väggen drar skiljelinjen mellan klocka och fönsterkarm. Ljuset genom den frostiga fönsterglaset placerar stol och klocka i skuggzonen. Den kalla karga luften i rummet förlänger torktiden medan målarstänket på golvet, stelnat för länge sedan. Den ojämna grå markbetongen konkurrerar med månens kratrar. Ojämnhetens ansikte speglas i partier längs golvet. 

Ljudet som fångas i rummet är luftens motorväg genom takventilerna. Det som rör sig i rummet är spindelväven i taket. Luften som strömmar in surfar längs vävens vågrörelser. Döda flugor åker snålskjuts på detsamma. Vävens kyrkogård är rummets ända boplats. Inga andra varelser vistas i rummet. 

Björn Blomqvist 2014-01-17  

Kedjereaktion

· Leave a comment ·

Bakom berget jag just klättrat uppför reste sig flera toppar. Berget jag såg visade sig vara en bergskedja utan slut. En avklarad klättring blev början på nästa strapats. Med en tung börda på mina axlarna känns väskan på ryggen tom.

En kedja av bekymmer dras ut längs hela bergsryggen. Alla strapatser ska bestigas innan kedjan tar slut. Den tunna luften är tjockare än länken som bryter mönstret. Samma misstag gång på gång lurar bakom varje sten. Önskar jag kunde hoppa och lämna allt, men linan dra mig tillbaka.

Fastkedjad i en bergskedja hänger bekymren kvar likt ett bungyjump. Jag kommer inte därifrån. Ingenstans är sikten klar, ingenstans finns en enkel väg tillbaka.

Att vara på topp är inte detsamma för alla. Din topp kan vara positiv, min topp ett hinder att komma tillbaka. En bagatell är inte bara en bagatell i den bemärkelsen bagatellen inte sitter i klistret. Ett kalhygge är lättare att skapa än att bli av med bekymmer som sitter på näthinnan.

Varför?

Björn Blomqvist 2013-10-02

Hårt i kragen!

· Leave a comment ·

Ett mindre framsteg gjordes igår på boksidan. Jag skrev sisådär 6000 tecken till, men inte mer. Den andra delen angående böcker, den så kallade bokläsningen är inte så intensiv just nu. Jag är ju en periodare när det gäller den saken.

Poesin och konstanalyserna ligger i vila, men jag gör en del för att väcka konstanalytikern inom mig till liv igen. En av orsaken är nog det kalla vädret. Jag har ingen lust att bege mig ut på vägarna för att bese en konstutställning när det är 15 minusgrader ute och har en insnöad bil.

Framåt våren är mitt mål att vara i toppform på i stort sett alla plan. Hälsan på topp, bloggen uppdaterad flera gånger om, 1/3 av bokmanuset skrivet och jag 6 kg lättare än idag typ. Jaja ni fattar, jag ska ta mig i kragen så hårt jag verkligen kan och jag släpper inte taget förrän skutan är på rätt kurs.

Björn Blomqvist 2013-01-22