Den som inga byxor har…

Himlen i en ljus nyans, ett tyg ett hav
blåare än mönstret om sömmens nav
Skuggans mörka kant, en fåll ett stygn
starkare än solkustens alla dygn

Svetten kring midjan, en åtsittande här
varmare än hjärtats eldiga atmosfär
Gylfens tajta band, en dragning i sänder
svagare än värmen från dina händer

Gräset mot tyget, en grönska så stor
grönare än den avundsjuka som gror
Ytan i ett solblekt material, en hetta
obehagligare än den is som lättar

Oceaner av bara ben, ett byxlöst land
större än de jeans som sytts för hand
Tyget så raspigt känns, fläckat av slem
mjukare än lädret om spännet i en lem

@ Björn Blomqvist 2017-08-30

Autumn house

Trace’s walks along the walls
Hidden places, none open door
Seasons comes, autumn’s calls
As the leaves, inside, a yellow floor

Colorfulness stands by a tree
Under the sky, heaven in grey
Mirroring outside, a cup of tea
As the memories all night and day

© Björn Blomqvist 2016-11-21

Ready to act…

img_0079Ready for the stage and what's going on in an actor's head. A play about Brooklyn, alive or dead.

Premiere next week and what's happen after that. The answer hides in the hat.

Three times to play and what's looking good. Everything under the hood

At last and what's coming soon. Fly me to the moon.

© Björn Blomqvist 2016-09-18

At the lake

img_0055

Thread, an invisible feeling
over head under reeling
Reflection, a visible look
to a reaktion by the hook

Storm, to strong and thin
like a worm under my skin
To dive, a try to disappear
counts to five, only a tear

Trees, two lines in the lake
the soul´s breeze of break
Leaves, lighter than a mind
of beliefs, or love we find

Fishes, a shoal in my life
takes my wishes in a strife
What now, a moment later
and how, feed the alligator

© Björn Blomqvist 2016-09-14

Closed Door

IMG_1618
Height of the door
a question through
forms of answers
Color of the door
a guessing game
of dark mysteries
Behind closed door
a blind soul raises
unknown expectations
© Björn Blomqvist 2016-03-29

A walk in the park

IMG_1195

On Saturdays, I’m visiting an art gallery, but on my way from the car park to the gallery, I always walk through a park. I haven’t time to rest, even when the benches want to talk to me by the language of tags. There are places for many people, benches for the lonely and place for they who need to rest their arm. To document my walk, I took some pictures to show what I’m seeing. I find it aesthetically and nice.

IMG_1189

IMG_1204IMG_1197 IMG_1192 IMG_1190 IMG_1203IMG_1199

© Björn Blomqvist 2015-11-13

ImagOn?

Jag skrev i ett tidigare inlägg från senaste konstmötet att jag ville titta lite närmare på metoden/tekniken “ImagOn”. En teknik jag inte är bekant med. Nu har jag undersökt saken. Jag gjorde på enklaste sätt. Jag googlade efter bra beskrivningar om metoden och fann lite fakta via konsttidningen Volym och http://www.polymetaal.nl.

Den kortfattade beskrivningen blir en sammanfattning från just tidningen Volym “ImagOn – grafisk teknik med möjligheter” Text: Margareta Klingberg. Det är den källa jag använder för att klargöra mina funderingar. 

Det som i första hand sägs i rubriken, är att det är en grafisk teknik med möjligheter. Ok – så länge är jag med. Det är alltså bildkonst vi pratar om – ingenting annat. Däremot en grafisk teknik som i min mening, lika mycket kan tillskrivas fotokonst. Men det var vid första anblicken under mitt konstmöte, jag först såg det som grafisk konst. Så jag får utgå ifrån det. 

Att jag inte kände till tekniken innan, är det inget konstigt med. Jag är ju bara kulturvetare med konstintresse 😉 – eller för att; “ImagOn Intaglio-type, en relativt ny konstgrafisk metod”. Själva trycktekniken som djuptryck, sker alltså med vattenlösliga färger. Det går också att kombinera olika tekniker i det de kallar “i bildorginalet”. Så pass hänger jag med, men vad mer finns att nämna?

Jo, att det är en arbetsmiljövänlig teknik – något jag direkt tyckte var bra. Det är en skonsam återanvändning i materialet. Det finns inga lösningsmedel med i processen säger de, då den vattenlösliga färgen helt enkelt kan sköljas bort med diskmedel och vatten. Jag får också här veta att metoden togs fram av professor Keith Howard vid Rochester Institute of Technology i Rochesterhan. Säger mig inte så mycket. 😉 

ImagOn ska alltså stå för den fotopolymerfilm som sedan monteras på ett underlag Därifrån överförs bildoriginalet via belysning? För en mer bildlig beskrivning; se ImagOn instructions I förenklad mening kan metoden liknas vid etsning och fotogravyr – men betydligt mer hälsosammare. Det var ju skönt att få veta. Bilden överförs till vattentåliga material, t.ex. polyester eller annat. Underlaget förbrukas inte i det fallet, utan kan återanvändas. Framkallningen av bilder sker i en svag lösning av soda och vatten.

Jag har nu fått en förklaring, men jag skulle behöva vara med vid skapandet av ett alster med aktuell metod om jag ska få en ordentlig inblick – men vilken konstnär skulle vilja ha mig springande i hälarna? 😉 Det sista att nämna i vad artikeln säger, “är den bildmässiga friheten och de rika möjligheterna som gör metoden så attraktiv för konstnärer”. Det går lika bra med…  Att kombinera  olika tekniker och sedan bygga upp det, lager på lager.

Nu vet ni det, och jag också…. 

Björn Blomqvist 2015-08-25


Källa: Konsttidningen Volym “www.volym.info” – http://www.polymetaal.nl

A start…

IMG_0736It started with a step – one step through the floor. I stepped on the floor and put my foot through rotten floorboards. Later, I started to rip them up, every single plank and all rotten joists.

Now, I would fix my dream of a ”skrivarlya” in the shed (a secluded place where I can sit and write) – undisturbed. The process have taken long time. A new floor and new paint on the walls as well. White walls and floor in gray.

I also took the opportunity to wallpaper one wall. After a while, it was only minor interior details left to adjust. A carpet, table, hooks and a curtain of course, for example. In front of the window, a table for my writing and on the opposite side, space for garden tools etc.

I really looking forward to a summer with many writing moments. Maybe I can be finished with the book, or starting my second poetry collection. Today, I´ve already written a poem. A short poem in Swedish (see previous post).

The process and progress can be seen on the following pictures. I’m satisfied and hope I can keep the place in good condition. 🙂

© Björn Blomqvist 2015-07-05

The sad poet

IMG_0316Darkness in mind
black holes in universe
Feelings goes behind
deep words on verse
Puzzle of inner fight
wounded by ego trip
Souls dark as the night
phrases along strip
No words from heart
lose control losing life
New chance a new start
throwing the knife
Tears behind my eyes
cold fluid frozen ice
moments to catch flies
cuts my ties

© Björn Blomqvist 2015-02-20

Ice…

IMG_0311ice in slice of waves
cooling down
ice in ties of days
losing crown
cold in bold to block
thick thoughts
cold in fold to lock
sick throats
drift in shift of heat
takes away
drift in swift of beat
wakes today
talk in walk on ice
slowing speed
talk in stalk on rice
growing seed

© Björn Blomqvist 2015-02-15 

Inner secrets

IMG_0177Follow the path to follow
the light
Walk beside to walk
alone
Look around to look
good
Stand still to stand
inside me
Search now to search
my inner
Move inside to move
my heart

© Björn Blomqvist 2015-01-26

Beautiful “Femöre”

IMG_0149To celebrate, we started our trip – as usual, trip to Femöre. Perhaps the most beautiful place along the east coast. In almost 2,5 hours we wandered along the peninsula and stayed for photography, coffee break and a glance over a part of the Baltic Sea.

IMG_0187The first picture is from the place where we had coffee break. Coffee and garlic bread with butter and roast beef. Thereafter a trip along the paths in the forest – that’s a part of the long footpath, “Sörmlandsleden”.

9600 steps we walked – which is about 7 km walk along forests, cliffs and lagoons. The total length of Sörmlandsleden, is however, very much longer than our 7 kilometers. Nearly 1000 kilometers through the county.

IMG_0189

IMG_0186Shortly after the journey – the sun was ready for the sunset. The sun is facing south, just before her rest, down in the west. The water is calm, likewise the wind. The only thing that moves is the occasional boats and ships far out. Lightweight waves from a smaller boat, easily hits against one of the cliffs.

Two pairs of feet and four paws are very pleased with the trip. Tired and bathed (the dog), we headed back to the car. We also found new places to have a picnic at later this spring. Count on that!

Perhaps we are privileged to have such a beautiful nature, just a few kilometers from our home. This is perhaps the reason why I, in all years, still live here – apart from a short session during three years in south of Sweden.

Note: It’s Sweden, in winter – 5 days after New Years eve. No snow.

I have one more photo to show, but I save it to the next blog post.

…In a poem of course.

Björn Blomqvist 2015-01-05

Lamp it II…

…med tanke på förra inlägget 😉 Skrev en snabb dikt i brist på annat – tänk bilden! 

Söker raka svar
fastnar i krokar
Snirklig form
rätar på ryggen
Vägen till ljuset
en delad historia
Rakt på
inga krusiduller
Underliggande 
vackra krökar
Fel böj  
du hänger löst
Kronan på verket
en fas under glaset
Hatten på
ljuset av

Av Björn Blomqvist 2014-10-11

Lamp it…

En tråkig eftermiddag och en kamera i handen så händer det igen. Meningslöst motiv fångas av linsen. Fråga mig inte varför – det blev bara så…

IMG_0027 

Uppgradering – upprepning

IMG_2770Ett myrsteg in i trapphuset möter jag den stora röda elefanten “High in New York”. Den lockar min uppmärksamhet, men den skrämmer mig inte. Jo den är stor, såsom elefanter är – men inte som ni tror, utan bara på bild. Den röda elefanten står på en kedja, uppspänd mellan höghusen i New York. Under den, en samling gula taxibilar. Motivet återkommer flera gånger i utställningen. Därav en upprepning! Däremot har jag uppdaterat mig. Jag vet att Galleri Sjöhästen ställer ut av mer etablerade konstnärer än vissa andra i stan – även nu, trots upprepade motiv. 

Innan jag går upp för trappan stannar jag till vid den röda hjorten “My Deer Friend”, gestaltad framför en annan trappa, fläckvis färglagd i blått. Också det upprepat förekommande men som i de flesta fall, i skiftande kolorit. Om det inte var nog, står en noshörning i vägen innan jag ska gå uppför trappan, “Having a Ball”. Den blå noshörningen balanserar på en stor gul boll i en slottssal. Bakgrunden är delvist färglagd i gult. Innan jag når trappans topp tar jag en tur med den röda fågeln vid den kinesiska muren, “Even the raven”.

Det jag nu försöker förklara är mitt konstmöte på Galleri Sjöhästen. På galleriets väggar hänger fotokollage (mixed media) av Lars Tunebo, alster med djuren i fokus. Formaten är stora. Det som till en början var upprepande motiv fick en annan innebörd när jag fick veta hur konstnären har jobbat med dem. De starkt färgade djuren är i efterhand målade för hand medan den svartvita, men också de delvist färglagda bakgrunderna är ett kollage av olika motiv. Det insåg jag inte från första början. Det visar på skicklighet i att kombinera olika element till en harmonisk helhet.

Kvinnan i ensamt glittrande rött måste ha tagit sin tid att få till “Bat Chair”. Den rosa leoparden i trädet likaså “I ain’t moving”. Den förekommer flera gånger. Jo jag vet att det krävs kunskap att skapa samma motiv flera gånger, men det blir till en upprepning, vilket får mig att snabbt gå vidare till nästa alster. Flodhäst i ett 50-talstema gör sin rätt då konstnären valt färgerna rosa och turkost “Who parked the pink hippo”. Det är liksom 50- och 60-talet enligt mig i alla fall.

Snablar vilken otur! En färggrann elefant står på näsan/snabeln framför Royal Albert Hall “Looking for a gig”. Även här har konstnären gjort kollage av foton i bakgrunden. Syftet är att symbolisera en elefant som tänkt sig göra entré på scen – letar efter ett gig. Det fanns även skulpturer på utställningen. Främst glas- och bronsskulpturer av konstnären Astrid Gillenius. Målat glas, stadigt fast i stenblock. Motiven utgörs av geometriska figurer, ansikten och ögon i linjärt utförande. Svarta tydliga linjer avskiljer figurerna. Jag ser direkt en koppling till modernism, alt. kubism eller Matisse. Av den anledning kan man direkt avskriva försöket att hitta ett djup i motiven.

Makt, mod och knutna nävar tar mig vidare in i utställningen. Brons, glas och sten är dominerande. Snäckor, nävar och masker möter mig därinne. Mer än så är det inte. Jag går ett varv till i utställningen och tittar på djuren i stark kolorit och letar symboler och ikoner. De är för många olika djur och motiv så jag avskriver det hela. 

Jag brukar ju titta närmare på saker som djup, perspektiv, symbolik och konturförhållanden o.s.v. I dessa fall, är det självklart ett djup i Lars fotokollage. Kolorit har jag redan nämnt, såsom svartvit fotobakgrund med starkt färglagda djur i förgrunden. Om jag skulle leta symboler, skulle det vara de olika färgerna, olika djuren som exempel. Det blir kanske för utdraget, så det lämnar jag åt betraktarna. 

Björn Blomqvist 2014-09-28

Heavy Metal through the lens

IMG_2752 IMG_2749 IMG_2747 IMG_2740 IMG_2739 IMG_2736 IMG_2734 IMG_2732

Photos by Björn Blomqvist 2014-09-16

Hålla masken och fånga ögonblicket

IMG_0069Grått, öde och stängda dörrar möter mig därinne. Ett kärt återseende! Jag och Galleri Fiskhuset har haft många stunder tillsammans. Ibland uppstår magi ibland inte. Utställningen som nu är inne på sista dagen, kallas just “Magi”. Tre konstnärer med varsin konstform möts i galleriets två utställningsrum. 

Jan Lindahls gigantiska fotografier med motiv av öde hus, lador och fasader, talar om att här har allt lämnats i sticket. De saknar färg så länge de stänger ute allt liv. Stängda portar, mörka fönster och reglade dörrar i svartvitt, är det första jag möter. Plötsligt öppnas en dörr och färgen kommer fram. En lika öde byggnad har slagit upp sina portar och släppt in färg i bildytan.

Nu börjar det likna något. Färg, liv och rörelse tar mig vidare runt i utställningen. “Sjöhästar” är inte som ni tror. Däremot såg jag direkt vad som åsyftades. En stilla stock som flyter i ett spegelblankt – och lika stilla vatten, har hästformade grenstumpar. Det var min första iakttagelse, men så är jag ju konstintresserad med ett bra konstanalytiskt bildminne och har läst konstvetenskap på universitet.

Nog om det! Två triptyker på varsin sida om öppningen till nästa rum, uppvisar kraften med hav och vatten. En stilla vik någonstans med öde redskap för att veva in fisknät med kanske. Den svartvita triptyken uppvisar stillhet medan den andra gör helt tvärt om. I starka gröna naturfärger med skog och mossbeklädda stenar, forsar vattnet längs bäcken. På något vis tror jag att om det är liv och rörelse är det färgfoto, och om inte, är det stillheten som råder.

Kontrasterna är lika gigantiska som storleken på fotografierna när jag lämnar fotokonsten bakom mig. Ingrid Stattins akvareller går ju inte att jämföra med fotokonsten, men väl föreställande och lekfullt gestaltande av naturlandskap, försökte jag hitta allt det där jag  alltid letar efter. Djup, rörelse, form, färg, linjer, symboler o.s.v.

Alstrens färgsättning hoppar mellan ett mörkt spektra och ett ljust. Landskap som gestaltas i ljuset eller mörkret av dagens gång. Hennes sätt att visa djup i bilden är lätt att finna. vägar eller staket som dras diagonalt över bildytan, nedifrån och upp, är typiskt för djupskapande. Mestadels är motiven tvådelade med landskap och himmel. Berg, stugor och andra motiv fyller ut de öde landskapen.

Ett trendbrott i bildsviten utgörs av två alster med motiv av ansikten. Modernistiskt och linjärt återskapas de. Jag fick direkt lust att forska på var i vilken genre eller konststil dessa kan karaktäriseras med. Det kan vara lite överdrivet, men ändå tycks jag få vibbar om kubism a´la Matisse. Varför jag gör det kan jag inte svara på. Det är mitt första intryck av dem.

Ansikten i all ära, men har alla ansikten en mask som byter skepnad efter humör? Det hade varit något, men det jag egentligen vill övergå till, är Monica Karlssons broderade masker som är placerad på olika ställen i rummet. En samling dekorerade masker, uppsatta på höga pinnar, bildar en ring att gå runt, varv efter varv. Vad som utgör materialet i stommen, fick jag inget svar på. Däremot framgår det tydligt vad för tyg, söm och färgning hon använt för sina broderier.

Det är mestadels linne och olika sömmar jag inte vet ett skvatt om (läggsöm och kastsöm). Linnetyget är färgat för hand men däremot kunde jag notera att det på hjässan av maskerna, oftast finns en uppstickande dekoration. Stänger, horn eller en slöja t.e.x.

Efter alla bildintryck, tog jag inte lika lång tid på mig att studera broderierna vidare. Jag gick utställningen i den ordning jag själv håller som intressant. Fotokonst gillar jag men akvareller är jag mindre förtjust i nu mera. Broderi, beroende på vad det är, blir jag inte så begeistrad av. Varför vet jag inte.

Vad har symboliken att säga om Monicas proderade masker? Det har jag tänkt att ta reda på eftersom det är det motivet som förekommer i stor utsträckning i utställningen. Jag får återkomma med i ett senare sammanhang.

Björn Blomqvist 2014-08-20