For the last time…

img_0116-1Tonight, the last performance with our set of “Arsenic and old Lace”. I’m playing two roles. First, I’m playing the pastor in the play, pastor Harper. He is not only a man by the church, he’s also a widower. He mostly talks about his friendship to the two main characters in the play – the Brewster’s sisters, Abby and Martha. He’s unaware of what’s going on in there house in Brooklyn – year in 1940. After that he leaves the stage, about 8 scenes later – I’m switching to the character of a doctor. A doctor with a main job to switch looks on people, mostly his partner’s, the lost son of the Brewster family, Jonathan Brewster. In the role as the doctor, I’m talking with a German accent all the time and it’s both difficult and fun, but I’m succeeding with it, according to the audience’s opinion. 🙂 The doctor has to be a German doctor, because his name is Dr. Hermann Einstein and I play him the rest of the play.  What he and his partner Jonathan doing in the play, or what they have done before their escape from the police, is a task for the audience to see? 😉

What am I have play later is not clear, besides an already ongoing set of “Alice in Wonderland” with another theatre group. I know it’s three other plays to start shortly and I’m hoping to play in one of them.

…So if you’re reading this post – perhaps I find myself on stage in that moment and hopefully responds on your feedback later. 🎭

…Till then, be patient – I,ll be back. 🙂

© Björn Blomqvist 2016-10-01

Ready to act…

img_0079Ready for the stage and what's going on in an actor's head. A play about Brooklyn, alive or dead.

Premiere next week and what's happen after that. The answer hides in the hat.

Three times to play and what's looking good. Everything under the hood

At last and what's coming soon. Fly me to the moon.

© Björn Blomqvist 2016-09-18

Soon…

IMG_1328Only one week left to premiere. Musical again – Wizzard of Oz. I’m playing the returning King Pastoria’s extremely confused General Riskitt. The king’s one-man army. It will be fun to play musical again and to play funny. Last time I played in a musical was in 2013 and the Sound of Music. Next time, I’ll play comedy again – in spring. Thus three plays this year so far, and many performances.

Björn Blomqvist 2016-01-28

Finally

IMG_1312Maybe I’m little tired after five times on stage plus many more rehearsals. This year’s New Year’s show is over. Tomorrow I have another rehearsal for the next theatre production. Hopefully I have more time for my writing before summer. I need to be finished with my book in summer. But I’ve many poems for a poetry collection.

…see you later!

Björn Blomqvist 2016-01-10

Från medeltid till dramatik!

Jag tänkte för en gångs skull vara lite elak i min bedömning. Jag har mäktat med tre kulturmöten idag, varav två av dem har en sak gemensamt. Det är två, men ack så olika stadsvandringar. En som jag själv höll under flera år och den andra på det dramatiska och teatrala planet. 

IMG_2299En stadsvandring på temat medeltid är jag väl bekant med som tidigare guide, men då var det andra bullar. Vandringen började med en närapå försenad guide. Likaså en snabbpresentation av tema, men ej guidens namn. Sen kom guiden igång.

På det hela var det typ såhär: “eh, eh, eh, hm, osv. då och då eh eh”, med ögon i manuspappren, allt för ofta. Efter 1,5 månads pågående stadsvandringar, borde manus sitta bättre, om nu inte dagens guide var inhoppare. Det vet inte jag, det framgick inte – likaså inte namnet på guiden. Det var allt för många “eh:n”.

– Var tog retoriken och den goda talförmågan vägen? Återanställ mig vetja!

Hur som helst lämnade jag efter det var slut och visst kände jag igen många delar av berättelsen och det faktahistoriska. Dock inte allt. Det har hänt en del sen jag jobbade på museet sist. Nya teman varje år, men på något vis ska temat “medeltida staden” vara med, men med vissa ändringar i manus.

IMG_2306Därefter var lunchen ett faktum. Denna gång mitt på Storgatan, på Skafferiet. En karré med potatisgratäng och rotfrukter, plus dryck och vitlök, gav mig krafter för nästa vandring. Ett kulturmöte som verkligen slog knock på både tidigare vandring och oss besökare.

På ett dramatiserat sätt med skådespel på högsta nivå har jag fått lära mig allt om 1930-talets politiska läge i Nyköping och om drottning Kristinas besked att abdikera. Det blev ett snabbt kast från 1900-talet till 1600-talet. Något senare var vi i 1700-talet och till slut i utvandrarnas epok under senare delen av 1800-talet.

IMG_2294På det hela var allt välregisserat, välspelat och många snabba byten för skådespelarna. Berättelserna var intressanta och givande. Bara en sådan sak som att Olof Palme d.y.:s farmor bodde i länet och var en dam av högre klass. Lite musik och gitarrspel förekom också med finurliga visor om drömmen om Amerika. En kronologisk ordning på det hela hade inte gjort någon skillnad. Det var nästan bättre att det var i okronolgisk följd. 

Välspelat, välregisserat och tidsenliga kläder gjorde vandringen till en given vinnare i kampen mellan de två. Även på min tid kunde kanske inte jag konkurrera med dem, men mina guidade turer fick aldrig innehålla varesig faktafel eller dålig retorik.

Björn Blomqvist 2014-07-09 

Kulturmöte i lusthuset

IMG_2201Det blev trots allt ett kulturmöte igen. Jag och ytterligare tre personer från styrelsen i Oxelösunds Teaterförening var på Pelles Lusthus i Nyköping ikväll för att tillsammans med ytterligare kulturföreningar och kulturutövare, lyssna på en föreläsning om arrangörsutveckling och om ubildningssatsningar i ämnet. 

Vi och andra föreningar fick möjlighet att under fikapausen, beblanda oss med varandra och prata kring frågor om hur man når ut med sitt budskap och om ur man ska värva nya medlemmar osv. Det och mycket mer diskuterades under kaffet. Mycket kretsade kring marknadsföring, styrelseteknik och samarbeten. Det var mycket givande och det blev mer grupparbete än mingel, vilket är en fördel.

Kaffet var gott, smörgåsen likaså. Vad mer kan jag säga? Jo några bekanta ansikten var ju där och likaså gamla arbetskamrater. Det gjorde kvällen än mer lyckad.

Björn Blomqvist 2014-04-09

Slutet gott, allting gott…

Nu har säcken knutits ihop. Ny fest med Sound of Music-gänget – som vanligt utan alkohol men med en stor klunk värme. Avslutningsfesten ikväll markerar att nu är resan över och nya destinationer väntar. Inom en snar framtid är jag med igen på något sätt. Längst fram, längst bak eller någonstans runt omkring. Huvudsaken är den att jag fortsätter dra mitt strå till stacken.

Avslutningsfesten var trevlig, rolig och roande på alla sätt och vis. Maten var god och stämningen likaså. Vad mitt nästa deltagande blir vet jag inte i dagsläget. Jag vågar fortfarande inte sjunga offentligt. Det kan låta lite konstigt från en som har stått på amatörteaterscenen i närmare 20 år och även dansat både på scen och i tävlingsform. Jag litar inte på min pipa helt enkelt.

Hur som helst har jag haft det trevligt, både ikväll och i allt övrigt som skett i musikalgängets närhet och i produktionen. Just nu känner jag bara för att ta fram gitarren och spela lite, men efter att ha hört alla som uppträtt på festen ikväll, ligger jag i lä. Vilka röster, vilka talanger och tänk om jag vågade!

Nä nu ska jag inte vara avis. Jag har mina egenskaper och mina styrkor, dem ska jag ta vara på och framförallt, dela med mig av. Det kan vara ganska vemodigt att ta farväl av alla fina som varit med, men jag lever med känslan att snart ses vi igen, på nåt eller annat vis.

Björn Blomqvist 2014-01-25   

Utflyttning

Gårdagens röj på scen. Nu är det slut med revyn för denna gång. Scenografin borta och loger städade m.m. Vem vet om revyn återvänder till samma plats nästa år. Det är ett mysterium. En gåta som får sitt svar senare under året. Så här kunde det se ut under kvällen. En tom scen till slut. Idag magsjuka. 

Björn Blomqvist 2014-01-14

Taktikförflyttning

Visst kan det vara hektiskt så här i jultider. Det är det för mig, men inte pga. julstress eller så. Snarare revyarbetet, eftersom jag ställer mycket höga krav på mig själv. Det kan kombineras med att jag även ägnar dagarna till att vara engagerad hos en extern aktör som det så fint heter. Däremot måste jag hålla inspirationen uppe i revyarbetet och det teatrala. Det är som vanligt revypremiär på nyårsafton och tändvätskan för ett bra teaterarbete och bra sceninsats, fick jag i och med mitt deltagande i Sound of Music. Fortfarande en oförglömlig resa 

För att kunna hålla känslan och inspirationen på topp gör jag min s.k. taktiska promenad varje dag. Jag rör mig mellan två punkter vid två tillfällen. Först mellan två byggnader från sent 1800-tal. Dessa ger inspiration och lust. Den första jag passerar är Nyköpings teater (1884) som ligger strax intill busstationen, med teaterparken strax framför. Jag har självklart stått på den teaterscenen och agerat. Det gjorde jag senast i december 2012. 

En tiominuters promenad senare har jag anlänt till bron som förbinder västra och östra Storgatan, med Nyköpingsån forsande under sig. Vid bron, nu i jultider och på mornarna, möts jag av en upplyst västfasad på stans vackraste byggnad – Sparbankshuset (1889). Ett magnifikt bygge i nygotisk stil. Strax bakom Sparbankshuset ligger en annan magnifik byggnad i en mer palatsliknande stil – nybarock (1800-tal). Husets ingång visar på prakt och utsmyckning med sina kolonner intill. Byggnaden heter Post- och Riksbankshuset. Riksbankschefen huserade i huset vid den tiden. Det är där inne jag deltar som medverkande hos den externa aktören. 

När arbetsdagen är slut hinner jag knappt komma hem och hämta andan, för än jag ska på nästa strapats. I stort sett varje kväll repeterar vi årets nyårsrevy på Tärnan i Oxelösund. På en betydligt yngre teater än i Nyköping, men desto större. Den anses vara östra Sörmlands största teatersscen. Där inne förflyttar jag mig mellan två platser. Mellan utrymmet intill logerna och självaste scenen. Logerna har vi städat under två dagar nu och snart kan vi flytta in i där.

Det är premiär av nyårsrevyn i vanlig ordning på nyårsafton. Det är en tradition. Det är den 13:e nyårsrevyn som sätts upp och det blir min 9:e revy. Den stora, fina teatersalong vi har här i Oxelösund kan efter detta år vara borta. Det är trist, men så är det i den kommersiella och privata världen. Huset som teatern finns i är privatägt nu mera – men scenen är stor. 

Björn Blomqvist 2013-12-21 

“O-KLART” men uppenbart – Oxelörevyn

Årets första revyrepetition är avslutad. Som vanligt delades manus ut och roller tillsattes – dock inte alla. Alla manus är inte klara eller snarare alla rolltillsättningar är inte helt klara. Det brukar ske lite senare, men som vanligt utan vare sig hinder eller fördröjningar i slutändan 🙂 

I morgon blir det ett till rep och då kommer fler manus och roller tilldelas. Jag är som sagt var, mer taggad i år eftersom jag har laddat upp med en musikaluppsättning under hösten – en uppsättning som kan sammanfattas av mig med orden: succé, tacksamhet och värme.

Jag kände idag på repet att årets insats från min sida, kan bli i stil med den från 2010. Då gjorde jag kanske min bästa revyinsats någonsin. Jag gav allt och fick ut allt av det, så att säga. Vi har en väldigt bra ensemble i år – en ensamble som kan leverera det publiken vill ha, dvs. nöje, skratt, sång och satir. 

Årets Oxelörevy har fått namnet “O-KLART”, vilket stämmer med det mesta här i stan och även hos oss i ensamblen 😉 För mer information och biljetter kan ni gå in på oxelorevyn.se. I årets revy lovas i vanlig ordning en massa skratt och nöje – ända bort till grannkommunen Nyköping. 

Björn Blomqvist 2013-11-23

På’t igen

IMG_0905[1]Har egentligen inga kulturmötet att rapportera om, men det är några på G.

Det har nu passerat två dagar men inga tåg har passerat sedan den otroliga resan i musikalernas värld tog slut. Det kommer att gå flera tåg, det är jag övertygad om, men då gäller det att vara på plats. Perrongen är stor, men vagnarna små. Alla kanske inte får plats. 

Däremot har ett nytt tåg startat, men med en en ny destination. Denna gång i Oxelösund och nyårsrevyernas värld. Det blir den 9:e resan jag gör i Oxelörevyn. Inte illa, men alltid lär man sig något nytt. 

Jag har som vanligt stora förväntningar på vilka olika gestalter/roller jag kommer göra i årets revy. Det kommer jag snart bli varse om. Jag räknar med ungefär samma antal scenframträdande som vanligt. Blir det fler, blir det stressigt att hinna med alla byten. Lagom är bäst, så att säga. 🙂 

Björn Blomqvist 2013-11-19

Sound of…

Jag ska inte vara allt för långrandig – men mitt kanske största och mest betydelsefulla kulturmöte är till ända. Flera månader med musikalernas musikal, Sound of Music har givit mig allt jag drömt om. Erfarenhet, vänner, beröm, scenvana, ett underbart umgänge och massor av fina stunder. Allt hårt slit har i och med detta hamnat i skuggan. Det är inte illa.

Under alla föreställningarna (12 st.) stod publiken upp och applåderade på slutet. Tänk dig den känslan. Helt underbar – likaså upplevelsen och resan i stort. Det var två barngrupper (von Trapp) som spelade varannan föreställning (förutom Liesl) och varje gång var det lika proffsigt. Vilken jämnhet!

Jag själv är nöjd med min insats. Jag gjorde det jag var tillsagd att göra – att bråka och gräla på scen m.m. i rollen som Baron Elberfeldt. Därutöver var jag också statist i en dansscen, och dansa – det kan jag, det vet jag 🙂 I slutet var jag också soldat (löjtnanten), vilket bar emot lite eftersom vi talar om en soldat ur tredje rikets armé (nazist). Men det är ju teater och den rollen får stanna där. Han finns inte mer. 

Eftersom alla sångare/sångerskor i ensemblen (nunnekören inräknad) var så oerhört duktiga, har resan fått mig att börja musicera igen här hemma. Till skillnad från andra produktioner jag deltagit i, är hela produktionsapparaten nästan lika stor som hela ensemblen, och tack vare det har det fungerat utomordentligt bra runt omkring. Jag trivdes under sminkningen, bakom scen och med alla runt omkring.

Men vad hände sen? Jo, plötsligt var resan slut. Med massor av tack, kramar, tårar och farväl och med tomheten nära kommer vemod med hjärtat fullt av upplevelser. Där ska resan finnas kvar för lång tid framöver.

Det var första gången jag deltog i en NYMOS-produktion, men troligtvis inte den sista.

Tack!

Björn Blomqvist 2013-11-18

 

 

Drivet tillbaka!

Nu har musikalen kommit så långt att 5/12 föreställningar är spelade och resultatet detsamma varje gång – glädje, beröm, stående ovationer, trivsel och massor av underbara människor – på och omkring scen.

Föreställningen är bland det bästa jag har varit med i, och då har jag faktiskt spelat amatörteater sedan mitten av 1990-talet. 18 år närmare bestämt. Jag ångrar inte en sekund att jag bestämde mig för att pröva mina vingar inom musikalgenren. Jag kunde ha sagt nej, men då hade jag ångrat det beslutet för lång tid framöver.

Redan innan jag började med amatörteater bankade mitt hjärta för musikal. Jag såg, lyssnade och diskuterade musikal med mina vänner. I skivstället finns musikalskivorna kvar. Filmmusikalerna i videohyllan likaså! Sångerna och filmreplikerna kan jag fortfarande utantill!  

Jag har efter alla föreställningar och repetitioner – börjat spela gitarr igen och sjungit lite också. Det smittar av sig, så att säga. Jag är lite öm i fingertopparna nu. Det är minst fem år sen jag spelade gitarr sist och det är fortfarande på ett amatörmässigt stadium – sången likaså 😉

Nog om detta. Jag ville bara ge en liten förklaring till varför jag inte skriver på bokprojektet just nu. Det är ett stort scenprojekt som jag njuter av i varje stund och som tar inspirationen till en annan plats, så att säga.

Kanske kan jag skriva lite under de två spelfria dagarna som kommer nu, men skrivandet kommer att få tuff konkurrens av gitarrspelandet 😉

Björn Blomqvist 2013-11-11  

 

Nära nu!

Som sagt, jag brukar inte vara så personlig på bloggen. Därför inte nu heller. Däremot ska jag berätta att jag den senaste tiden ägnat mig åt ett större kulturmöte – stort i olika aspekter. 

Det närmar sig premiär av musikalen Sound of MusicEnsemblen är stor, produktionen stor och förväntningarna likaså. Kanske är detta det största jag varit med i. Jag njuter varje repetitionsdag och kommer göra det under alla tio föreställningarna – det är jag övertygad om. 

Det är första gången jag ger mig på musikal och jag är glad och mycket tacksam att få vara med och ges en chans. Konkurrensen är hård. Oavsett en liten talroll, ska jag göra stort av den. Annars gör jag inte mitt bästa, så att säga.

…Eller som jag brukar svara på frågan om vilken som är min drömroll?

“Det är varje roll jag spelar, för då kan publiken förvänta sig att jag alltid gör mitt bästa.”

 Björn Blomqvist 2013-11-04

Scenrapport oktober

För ovanlighetens skull, tänkte jag säga några ord om de pågående scenprojekten – alltså inget skryt om bokprojektet denna gång.

Det är intensiva repetitioner av musikalen Sound of Music just nu. Slutrepetitioner hela veckan innan första genrep. Det var rörigt första dagen på scen, men numera bara roligt på scen. Det tar sig – sa han med tändstickorna 😉

Som jag har nämnt tidigare, spelar jag en liten talroll, men ändå viktigt eftersom alla som deltar är lika viktiga. Det är också den största produktionen med största ensemble, jag deltagit i.

Revyer, farser, sekelskiftsdramer m.m. som jag har spelat ända sedan mitten av 1990-talet, är mindre produktioner och med färre inblandade. Här är det en viss kontrast, men uppdraget är detsamma. Att stå på scen och leverera, hur lite eller mycket du än har att säga/göra.

Det är också första gången på Culturums scen för mig. Tio föreställningar ska det bli och med tanke på hur duktiga många i ensemblen är, kommer det bli en oförglömlig upplevelse för publiken. Det lovar jag!

Om ni inte har köpt biljetter än – finns det biljetter kvar. Framförallt till de första föreställningarna.

Passa på när ni ändå har chansen! http://www.nymos.se    

Björn Blomqvist 2013-10-30

Dagen efter – veckan före

“Kära dagbok…” Nää, glöm det. Det var bara en illusion av något obefintligt. Dagen efter det intryckspulserande konstmötet igår och dagens långa repetition i konsten att tämja ett sjungande teaterstycke, känner jag mig lite “off”. 

Egentligen vill jag på det igen – ett nytt konstmöte under lunchen såklart. Tiden som sprang fortare än min lunchpromenad hejdade min framfart. Jag medger ändå att dagens repetition i scenkonstens anda är ett konst- och kulturmöte värt att bära med sig. 

Efter hela dagen i replokalen kan jag erkänna att både hungern och tröttheten kröp fram. Tack och lov är de bara skuggor av helhetsupplevelsen. Så kul och spännande och lärorikt det varit på repetitionen, har jag inte haft på länge. Musikal är den saknade strängen på min lyra. I en gigantisk ensemble känns det som strängen är på sin plats. Trivsamt i gruppen, njuter jag av varje stund. 

Som amatörskådespelare i snart 18 år har jag aldrig provat på musikal, snarare bara sett dem på scen och på film. Orsaken byggs på tron att jag bara kan spela teater och till viss mån dansa. Sång är för mig främmande. En liten men ack så viktig talroll är min insats i uppsättning. 

På heder och samvete, lovas det nu att nya intressanta konst- och kulturmöten presenteras här – allt oftare. Egenskrivna alster och rapporter från min manusvärld ska också bli flera. En vecka fram i tiden sitter jag säkert här igen och bloggar. Något jag har lovat mig själv. Glömskan att ha roligt under en skrivprocess är myten om sökandet efter inspiration. 

Bokmanuset växer sakta fram nu när en deadline bara är några stormsteg bort.  

Björn Blomqvist 2013-10-20  

Bilder från gårdagens lunchpromenad: 

Händer, linjer och Ländler

IMG_0634[1]På samma plats, eller snarare i samma område finns två verksamheter som engagerar mig just nu. Vid Bryggeriet i Nyköping finns replokaler där jag håller till tillsammans med en superduktig ensemble som just nu för fulla muggar repeterar musikalen Sound of Music. Jag spelar en liten roll i musikalen, men trivs ypperligt att få äran att vara med. 

Mittemot replokalen ligger två, till och med tre konstgallerier. Som konstvetare, men med en längre tids prestationsångest har det blivit få besök där – trots att jag för länge sedan var medlem i föreningen Fiskhuset som har sitt konstgalleri just där.

IMG_0258

Efter repetitionerna av några scener i musikalen och en del ländler (dans), var jag nöjd med dagen. Av den orsaken fick jag mod att besöka Galleri Fiskhuset igen. Jag hoppades på att få tillbaka lusten för konstanalys. Tyvärr blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Hungrig som en björn tassade jag runt bland alstren på en betydligt snabbare tid än vanligt – men vid varje alster stannade jag. Inga genvägar alls. 

Det jag reflekterade över på utställningen av Åsa Kvissberg (måleri och grafik), var först och främst hur alstren domineras av starka linjekonturer, människor och händer. Motiven ger ett abstrakt intryck, men är i högsta grad föreställande. Jag var inte helt förtjust i alstren. Kanske är det inte min smak av konst. Mina konstbetraktelser har högre ambitioner och mer åt historisk konst – inte samtidskonst. Trots allt kunde jag tolka dem i en surrealistisk kontext. Mycket vitt och svarta linjekonturer som framhäver figurer i form av ansikten, poserande kroppar och händer – placerade lite varstans.

Alstren är mestadels måleri, men också några i grafik. Temat är detsamma i nästan alla verk. En gemensam sak är också den förmodade medvetenheten att låta färgen rinna och skapa motiv av spill eller dräll med akrylen. Oftast är dessa element i blått eller grönt. Blått, grönt, gult och de svartvita människokropparna såklart, är den generella upplevelsebilden av dem alla.

Angående detaljer och symboler vill jag inte ge nån direkt beskrivning på det. Magen kurrade och jag orkade inte genomsöka alstren ordentligt. Det fanns i alla fall djup och kontrast i motiven, men som sagt – jag tyckte motiven var för röriga och oharmoniska för att falla mig i smaken.

Nu ska jag twittra och skriva på mitt bokmanus istället. Hoppas på bättre analyslust nästa gång. 

Björn Blomqvist 2013-10-12 

Filmdags!

Lördagen den 23 februari ägnades kulturgärningarna till att först städa i teaterlokalen och därefter under kvällen, titta på årets revyfilm. Min egen insats i årets revy är som jag sagt förr, inte alls i samma klass som för två år sedan. Det kunde jag själv konstatera då jag såg filmen. 

Det var inte bara insatsen som störde mig, utan också den enorma övervikt jag har burit på i drygt ett år nu. Femton kilo plus men som nu kämpas bort, bit för bit (just nu -2 kg). För nästa års revy har jag bara revansch i sikte – inget annat. Jag vet att jag kan bättre än så, det har jag bevisat förr. 

Björn Blomqvist 2013-02-27

Mot nästa mål!

IMG_0905[1]Efter 2,5 månaders arbete och 2 veckor med 5 föreställningar har årets Oxelörevy nu avslutats. Jag var tillbaka på scen i år efter 1 års uppehåll för att då fokusera på andra aktiviteter. Jag kan väl sammanfatta min insats i år som godkänd, men inte i närheten av den energi jag hade för två år sedan. För två år sedan var jag mer taggad, vägde mindre och hade mer att göra på scen, inklusive alla dansscener. När det kommer till dans så blommar jag ut så att säga!

Jag hade 8 klädbyten/rollbyten i år men det var inte så överdrivet stressigt. Det fanns några vilopauser emellanåt. I dagsläget är det för tidigt att säga om jag är med nästa år. Drivet att stå på scen är stort men det finns mer än bara revy. Det är all den uppoffring som görs på fritiden som gör att det istället skulle vara skönt att bara vara hemma under jul och nyår.

Av de åtta roller jag har spelat i år, är väl bara hälften riktiga karaktärsroller. Övriga roller skulle kunna vara jag vilken dag som helst i verkliga livet, så att säga. Så här efter revyarbetet avslutat, ska jag i första hand fokusera på två saker. Först och främst fortsätta söka arbete och därutöver skriva alster/bok/blogg osv. Vi kanske ses snart i en bokhylla nära dig.

Björn Blomqvist 2013-01-13