A moment to explode or, an accidental piece of shyness, can't get it in bloom, all you want, the will, the most lovable feeling, inside a bubble that you can't crack, because the fear is a thick skin on an equally thick layer of shyness... ...why? © Björn Blomqvuíst 2021-09-20
Tag: Philosophy
Machinery
That feeling of nothing or everything which never exists, yet
That thought of something or nothing to happen, later
That thing of everything, or by the way, a thing who doesn’t appear, now or later…
…in the name of the anxiety
©️ Björn Blomqvist 2020-04-29
Heavy
The gravitation of uncleared stuff inside my head, pulls down whole my soul to the ground, step by step.
Like a forgotten piece of paper, with unreadable notes, lies my body on the street, facing up as a worring kind.
A heavy truck, missing of brakes, filled with tons of dark minds too fast too late to…
…react
©️ Björn Blomqvist 2020-04-29
Upprepning – samma vals
Som repor i skivan, saker upprepas. Spelaren håller stiftet stadigt på plats. Rummet den står i är nytt – men melodin densamma. Det ekar glåpord lång väg. Samma ord från samma tratt. Är det jag eller de som vevar igång allt?
Varje gång skivan snurrar ett varv studsar jag mellan misantroper och osynliga bollplank. I diskant rop på lösning lyssnar ingen. Basljudet bullrar i pausen mellan arbetspassen. Jag släpar efter – jag kommer alltid få marschera i takt med stenkakan, jagad av vinyler.
Björn Blomqvist 2014-07-14
Vägen ut – vägen tillbaka
Jag har lämnat det upplysta rummet – nu är jag vilse. Jag står i centrum av en dunkel plats. Det är för mig den oinvigda jargongen som håller alla dörrar stängda. Det finns ingen återvändo, inte nu i alla fall.
Jag är som ett öppet kort trots att jag håller färgen. På en helt annan nivå jag befinner mig, genomskådas jag. De läser mig som om allt redan skrivits – på nätet.
Utan att visa mina styrkor är jag inte starkare än min svagaste länk. Med bakbundna händer lyckas jag ändå hålla masken – än så länge. Ju längre tiden går, ju mer lutar golvet – uppför. I backkrönet står någon och drar mig framåt, men min svaga aning gör att jag glider tillbaka – nedför.
Mina tänder gnisslar så länge jag biter ihop. Jag mottar verbala slag utanför ringen – utanför min spelplan. Reglerna är otydliga. Som en trisslott ska vinnaren skrapas fram, allteftersom.
Jag studsar från sida till sida utan att komma under repen. I ringen är alla verbala pikar, slag under bältet. Gonggongen går när kontraktet löper ut. Dessförinnan lutar det på alla plan. Vissa dagar kryper jag, andra dagar står jag och stampar – framåt kommer jag inte!
Björn Blomqvist 2014-06-20
Blomman’s Art & Poetry Blog 