My published poetry – so far…

img_0591

For the second time in two years I’ve been published as poet. This time with a love letter and before with a love poem. 

This is the two anthologies where you can read my contributions. I’m very happy to be published as poet (for the second time) and I know – I’ve more , about 160 poems to publish if that was possible?

© Björn Blomqvist 2016

Minor report 2

FullSizeRender 2Today, after four days of writing and about 9 pages, I try to be finished with the draft to the first chapter in my new book manuscript.

Tomorrow or later, I’m beginning the second chapter. I have already twelve chapters with titles which needs to be written with contents.

So the first chapter will be finished soon, hopefully today.

Björn Blomqvist 2016-05-01

At last – a minor report

Hi there! 

Today, at last, I started to write on my second crime novel. This time I’m gonna make it. I have big plans and everything has to be perfect before I’m sending the manuscript to the publishing company. Of course, I,ve no big expectations but big dreams. It’s the dreams that help me to fly over the obstacles. 

Environments, era and characters will be the same, but of course, a new murder mystery. My goal this time, is to be finished with the draft at the end of the year. If I fail, kick me in the ass – very hard! 😉

Björn Blomqvist 2016-04-26

Äntligen!

IMG_1283Äntligen har jag den i min hand. Boken alla pratar om. Antologin som ska förändra världen till det bättre. Poesi om kärlek och kärlek på dikt. En Poeter.se antologi via Tolvnitton Förlag. Det är boken jag är stolt över att få vara en del av. Mitt bidrag – min kärleksdikt ”Precis som du” finns på sidan 37! Relativt tidigt med tanke på att det är 249 fantastiska dikter till i antologin.

Finally I have it in my hand. The book everyone is talking about. The anthology that will change the world for the better. Poetry about love and love by poems. It’s the book I am proud to be a part of. My poem – my love poem ”Precis som du” (Just like you), is on page 37.

@ Björn Blomqvist 2015-12-30

Passa på – missa inte!

Make_Love_not_War_OMSLAG_DIGITALHej kära läsare, följare och alla ni andra. Här är det digitala omslaget (via Poeter.se) till antologin “Make Love not War”. Jag har som ni redan förstått, fått med en dikt i antologin. Något jag är mycket stolt och tacksam för. Jag vill också gratulera alla övriga 249 dikter/poeter som är med.

Antologin finns på Poeter.se men även på bokus.com.

Min dikt finns bara med i antologin. Dikter ni hittar här på bloggen är andra dikter jag inte skickat in. Jag kommer såklart fortsätta dikta här och när det är dags igen, kommer jag självklart skicka in ett nytt bidrag.

…som sagt va. Poesi är det bästa som finns – eller hur?

Björn Blomqvist 2015-12-16

 

Honoured, proud and happy…

I am happy and I feel honoured to be one of the poets for this year’s poetry anthology from Poeter.se. The anthology is called “Make Love not War” and will be out shortly.

…my poem is about love of course. 😉 ❤

Björn Blomqvist 2015-12-08 

Närapå

Det var en närapå sömnlös natt inatt. I huvudet löpte tankarna på temat “skriva” runt, runt. Jag inser att ingenting är eller ska vara som det ska. Jag har ett ofärdigt deckarmanus som legat på is i snart tre år. Det är drygt 250 sidor skrivet. Jag har pågående roman på is. Har inte skrivit på den på flera månader. Den är bara drygt 90 sidor gammal. Däremot skriver jag fortfarande poesi. Senaste samlingen dikter är bara 104 stycken i dagsläget. Det innebär att jag i runda slängar har skrivit ca. 15 dikter per år. Alldeles för dålig produktion!

Den tanke som gnagde mest var den om den gamla novellen jag påbörjade för sisådär 3-4 år sedan. Den är bara 45 sidor gammal men det som grämer mig, är att den skulle kunna omvandlas till fullskalig roman. Eftersom självkänslan sviktar i och med pågående roman, fanns det inatt, tankar på att återuppta novellen och förvandla den till en roman. Så i runda slängar har jag 500 sidor manus och drygt 100 dikter som bara jäser utan att gräddas. Jag inser i detta nu att jag är en periodare, då skrivlusten kommer och går.

Björn Blomqvist 2015-10-30

Om akvarellmåleri – boktips

För en gång skull har jag ett boktips – vilket var länge sedan. Jag har iofs recenserat en och annan bok här, men det var ett bra tag sen. Att jag nu plötsligt vill ge ett boktips, har egentligen med ett annat syfte att göra. Jag har under dagen, plöjt igenom en bok om akvarellmåleri. Jag är som ni vet, konstvetare, konsthistoriker och konstnörd, men absolut inte konstnär.  

Boken jag talar om är Måla i akvarell, av Håkan Groop. Författaren och konstnären själv har jag träffat några gånger vid hans galleri här i Nyköping. Boken är lika matnyttig som hans berättelser vid galleribesöken. Det är inte så att jag tänkt börja måla akvareller, utan bara läsa konstböcker jag kommer över som ger min konstvetenskapliga kunskap, än mer kött på benen, så att säga. 

Det som boken berättar är lika intressant för mig som konstvetare som det är för alla som målar i akvarell. Håkan Groop är en duktig akvarellmålare och mångårig kursledare i just akvarellmålning. I boken ges tips och råd om motivval, proportioner, perspektiv, djup och vinklar. Just det är mycket intressant inte bara för akvarellister, utan också för mig som ägnar mig åt konstanalys. Håkan ger också råd kring material, teknik och främst färgval och färgblandningar. 

De tekniska och materiella kanske inte är vad jag bör veta om jag inte börjar måla själv, men viktigt för akvarellister. Jag gillar däremot nästa del i boken där Håkan berättar i text och bild hur han bygger upp sina målningar. Just detta är speciellt intressant för mitt nördiga intresse för konst. Exempelvis vilka delar han målar först och hur han bygger upp sina kompositioner. Djup och balans, men främst den konstnärliga friheten att inte fotografiskt återge ett motiv. Det finns så mycket matnyttigt i boken att jag ska införskaffa den i egen ägo, då den jag just läst är lånad på Nyköpings stadsbiblioteket (Culturum). 

Nog om detta. Jag ska läsa boken en gång till. Det är många begrepp och råd jag vill samla på mig inför nästa konstmöte på ett galleri någonstans. Och det där med annat syfte jag nämnde i början, kan jag inte gå in på än, men jag har en hel drös med konstböcker jag ska plöja igenom härnäst. 

Björn Blomqvist 2015-10-01

Lägesrapport

DSCN2273Jag brukar inte skriva/blogga om hur eller vad som pågår på den personliga fronten – men för att hålla bloggen vid liv, tänkte jag bara rapportera om läget med diverse skrivprocesser och byggandet av en skrivarlya. Innanför den lilla röda boden sker just nu ett inredningsprojekt med syfte att skapa just en skrivarlya. (se bild).  

Jag har den senaste tiden bara åstadkommit en (1) ny dikt. Bokmanuset står stilla, men jag hoppas att jag hittar kraften snart igen. Jag hade tänkt att skriva klart utkastet under sommaren, men det tycks bara var en vision med illusionistiska drag. Därutöver gör jag inga framsteg på arbetsmarknaden heller. Jag önskar att jag kunde omvandla min kreativa poesi-anda till att vara mer aktiv på arbetsmarknaden.

Apropå poesi – så har jag snabbläst alla mina 82 dikter i samling nr. 1 och insett att det är en övervägande andel dikter med mörka och neurotiska inslag.

Varför?… 

Björn Blomqvist 2015-06-25 

Sista pusselbiten, so far…

Jag var på en tillställning idag, jag behövde undersöka i samband med några scener i bokmanuset. Nu är det gjort. Det gav mig inte så många nya infallsvinklar. Ingenting sen sist i alla fall. Ingenting är nytt under solen så att säga. Däremot kunde jag hitta andra saker jag kan relatera till. Ur ett research-syfte kan jag nu lägga denna händelse åt sidan och fortsätta skriva. 

Fantasin/fiktionen och själva berättelsen finns i små bitar i mitt huvud. Nu är det raka spåret att sammanfoga dem och fylla ut där det saknas. Jag kommer förmodligen att hamna i en liknande situation längre fram då jag måste invänta resultat från ytterligare research. Sen har jag inget att frukta. Det är bara att köra på. 

Manuset ska vara klart till hösten – det lovar jag denna gång. Därefter ska jag försöka slutföra diktsamlingen – om inte det skulle ske dessförinnan. Det är inte alls främmande om den råkar ges ut i tryck före debutromanen. Något jag är beredd på med tanke på den hårda konkurrensen inom branschen. Som tröst eller bot på det, kommer jag direkt efter utfallet – påbörja nästa romanprojekt. Om det blir en till relationsroman i surrealistisk anda med neurotiska undertoner, eller en kriminalroman – får framtiden utvisa! Idéer för de båda finns. 

Björn Blomqvist 2015-05-09 

Svallvågslitteratur… 

Nyfikenheten slår till utanför bokhandeln. Med blicken mot skyltfönstret vill jag i det nästa – gå in. Hyllor av böcker slår över mig som en litterär tsunami. Jag surfar på vågen tills…

…jag lyfter på böckerna och läser, bläddrar och inser. En ny våg strömmar till, en våg av sviktande självkänsla i en mur av jämförelsedrift. Ett hinder mot den egna vägens filosofi. 

Bara där, bara i havet av böcker blandas lust med rädsla att misslyckas i ett drömlandskap av mixade tankar. Vad har jag att? vad har de? …och vem ska jag lyssna på? 

Björn Blomqvist 2015-04-29

Just nu…

På två dagar har jag nästan skrivit ett helt nytt kapitel i romanen. Hypotetiskt sett skulle jag kunna säga att jag snart är inne på den andra fjärdedelen. En stegring i handlingen är på intågande. Därefter – bortåt mitten ska saker och ting ta sin verkan. Det är jag klar med, men vet inte riktigt hur jag ska vinkla det. Däremot vet jag hur allt ska sluta och hur allt ska få sin upplösning. Det svåra är som vanligt hur och med vad jag ska fylla allt emellan med 😉

Björn Blomqvist 20015-04-07

Book report

cropped-img_041411.jpgA short report of my ongoing book project telling me that I’m on the right track. Two more chapters and many new pages has been written the last three days. I know that is just a beginning. The novel is only 62 pages long. It’s perhaps 20% of total length. I don’t want to tell what the novel is about, that’s a secret. I hope you soon, have the answer or know more about the story, because I want the novel to be published, sometime, somehow! 😉

Björn Blomqvist 2015-02-02 

Morötter

IMG_0414[1]Då och då lägger jag ut lite morötter för mig själv. Jag sår men är desto sämre på att skörda dem. Jag lever fortfarande på författardrömmen och i drömmarnas värld lägger jag ut lite morötter som motivationshöjande effekt.

Varje gång jag besöker en butik och går ett varv på dess bokavdelning, drömmer jag mig bort och låtsas att en vacker dag finns min bok där. Jo jag vet att det är lite att ta i – dels för det är bara en dröm och dels av att jag har en verklighetsuppfattning som säger att hur hårt jag än jobbar med mitt skrivande, kommer jag kanske inte ens nå målet/drömmen. 

Ibland går morötterna så pass långt att jag drömmer om att se min egen bok bli recenserad i morgon-tv. Tänk den känslan, och i drömmen får boken ett hyfsat betyg. Allt detta kan faktiskt bli verklighet, men då krävs det motivation, disciplin och hårt arbete. Det är detta som mina små morötter ska skörda, men det är inte så lätt alla gånger. 

Det viktigaste i sammanhanget är att få bokmanuset klart och våga ta steget att posta det på lådan och sen invänta svar från förlagen. Med tanke på hur många bokmanus ett förlag får in under ett år i jämförelse med antal utgivna böcker per år – är jag medveten om att konkurrensen är stenhård. 

Hur som helst leker jag fortfarande med tanken och med drömmen om att få signera böcker, få boken recenserad och kunna se folk läsa den på tåget osv. Allt detta är kanske ljusår bort, men om mina små morötter kan omsättas i motivation, har jag i alla fall gjort ett gott försök. 

Björn Blomqvist 2014-11-01 

Försmak

Romanskrivandet tycks vara inne på en ny etapp. Skrivlusten är tillbaka och redan nu har jag planer på nya skisser på olika scener, karaktärsdrag och ett extra fokus på synopsisen. Det svåra med berättelsen, eller snarare berättelserna, är hur de ska knytas samman. Det finns tre linjer som någonstans ska mötas och senare ta en egen bana. 

Parallellt med identitetssökande faktorer och en pågående verklighetsflykt ligger också ett tunt skimmer av ångest – ovanpå. Tre tillstånd som tillsammans skapar dramatik i en berättelse som har verklighetsförankring – med modifikation. 

Jag har satt deadline för utkastet till första kvartalet 2015. Poesin kommer fortsätta som vanligt, d.v.s. jag skriver dikter när ångesten har övertaget eller när euforin hälsar på. Någon diktsamling i tryckt form sker med all sannolikhet långt efter mitt försök att få kommande bokprojekt att bli till det jag önskar – en bok! 

Björn Blomqvist 2014-09-11 

Bokmanus – nystart!

Jag har ju eftersökt min borttappade skrivlust och funnit att det bästa vore att skriva ut och läsa det jag skrivit hittills. Det rör sig om 42 sidor bokmanus och drygt 8 kapitel. Jag läste de tre första igår kväll och slås av att det faktiskt är bra skrivet, eller så inbillar jag mig det. 

Hur som helst så har jag fått en någorlunda bild av storyn igen, men det återstår mera. Därtill ska jag också kunna hitta motivation och direkt efter sista lästa sidan, starta skrivandet igen. 

42 sidor bokmanus är kanske bara en tiondel av hela storyn – vad vet jag? Det viktigaste är att jag läser lite till ikväll och så fort jag får en övergripande bild av storyn igen, måste jag sätta mig ned och skriva vidare på kapitel nio. 

Jag måste sätta en deadline igen, en deadline jag kan hålla – men jag har sagt detsamma många gånger, så jag tvivlar i vanlig ordning. Det finns kommande scener i boken jag måste studera i verkliga livet och göra research kring. Scenerna är beroende av just verkliga happenings. Dessa är inte förrän till våren. Mer vill jag inte avslöja. 

Nu startar kriget mot min borttappade skrivlust och jag ska erövra den. 

Björn Blomqvist 2014-09-07

Rapport – Bokmanus

IMG_0414[1]Samlingen texter av olika slag, är fortfarande ganska blygsam. Ett närapå 50-tal dikter, 270 sidor deckare och 46 sidor av nya romanprojektet – och det finns en gemensam nämnare. Deckarmanuset ligger på is. Romanprojektet har legat stilla i snart 4 månader och diktverkstan rostar bort – ineffektivitet!

Det krävs disciplin, planering och ett jävlar anamma om jag ska ro allt iland. Jag har sakta men säkert, promenerat i trakterna där romanen utspelar sig. Iakttagelseförmågan och minne för detaljer är det absolut inget fel på. Blir nästan lite överraskad av hur jag kan minnas bilder och detaljer och sedan återskapa dem, trots att det är lång tid från intryck till skrivande.

Jag tror det är en talang jag har helt enkelt. Jag minns t.ex. vad för motiv som fanns på tavlorna i matsalen under mellanstadietiden, dvs i mitten av 1980-talet. Undrar vilka andra från den tiden som kan minnas dem än idag? 

Nog om det. Mitt problem, eller dilemma just nu, är att jag inte tar vara på chansen och satsar än mer på skrivandet. Kriminalromanen lär jag inte ta tag i än på ett tag. Det för att det senaste romanprojektet tycks ligga mig mer i fatet. Verklighetsflykt, identitetssökande och ångest. Ungefär så skulle jag kunna beskriva huvuddragen i storyn. 

Björn Blomqvist 2014-08-25

Gör inte det jag borde

Jag måste dela med mig av min iver att inom kort, komma till ett kritiskt läge vad det gäller romanskrivandet. Jag har tack och lov skrivit en synopsis över handlingen och känner hur ivern att få sätta tänderna i nästa kapitel, kryper på. 

Jag är i detta nu på en annan plats än vid min skrivarlya eller med min skrivdator framför mig. Det irriterar mig och bättre blir det inte då jag har många måsten och plikter att ta tag i innan jag kan skriva. Förhoppningsvis är denna känsla ett gott tecken på att jag till vintern har gjort det jag drömt om. Skrivit ett bokmanus klart för granskning. 

Jag ska inte avslöja något om vare sig handling, innehåll eller perspektiv. Jag måste våga hålla det hemligt. vägen hem härifrån hoppas jag finna nya objekt att fotografera och blogga om. Det finns så mycket att betrakta, beskåda och uppleva som kan lyftas upp i ett konstnärligt perspektiv.

På återseende!

Björn Blomqvist 2014-04-22 

 

Delrapport april 2014

Jag höll deadline – nästan! Det blev igår kväll (måndag) som jag redigerade klart kapitel fyra och därefter startade skrivande av kapitel fem. Det är än så länge inte speciellt långa kapitel. Det kan vara en fördel. Det finns utrymme för mer utfyllnad om det så behövs. Jag har skrivit ungefär 1/10 (30 sidor) av beräknat bokmanus. 

Kapitel fem hoppas jag kunna jobba med under denna vecka. Jag ska inte förhasta mig. Jag måste behålla ett flow i det jag gör. Jag har en bra manusidé som håller. Tålamod och konsekvens är mina ledord denna gång.  

Jag kommer emellanåt rapportera om processen här på bloggen. Jag kommer inte avslöja något om vad bokmanuset handlar om. Det är en hemlighet! Det är en berättelse med en stor portion mod. I alla fall från min sida. Jag brukar inte ta ut svängarna så pass som jag gör denna gång. Det får bära eller brista helt enkelt.  

Björn Blomqvist 2014-04-08

Skrivrapport april 2014

Som ni märker är det bara början på månaden. Jag håller mina delmål som är deadlines för varje kapitel. Jag har just redigerat första halvan av kapitel 4. Andra halvan är inte påbörjad än. Det blir nästa uppdrag. Jag har satt upp ett delmål och en deadline till slutet av veckan. Då ska hela kapitlet vara färdigskrivet och redigerat flertalet gånger. Det är inte förrän i nästa vecka jag kan och får påbörja nästa kapitel. 

Systematiskt och konsekvent i min skrivprocess ska jag ha ett färdigt utkast i höst. Därefter ska det synas av både mig, närstående och externa korrekturläsare. Jag har en stark idé och för första gången en manusidé som jag tror på. Jag tar ut svängarna än mer och jag vågar stå för det jag skriver. Jag ska inte fega längre – jag ska bevisa att jag har tagit ett stort steg närmare drömmen. 

Björn Blomqvist 2014-04-03

Tålamod!

Jag tycks behålla både tålamod och ett mindre lugn i och med det nya bokprojektet. Jag är inne på kapitel 3 och jag känner mig relativt nöjd. Mer nöjd med varje del jag skriver, än vad jag gjorde med deckarmanuset. Det manuset har svängt lite, mest p.g.a. att jag inte hejdat mig när skrivlusten kommit på. 

Nu tar jag det betydligt lugnare och stannar upp oftare och processar emellanåt. Jag går igenom varje kapitel – stycke för stycka flera gånger innan jag tillåter mig att fortsätta. Det var jag inte lika noga med i deckarmanuset. Jag skrev och skrev tills ögonen trillade av. Jag behöver inte ha bråttom. Skrivandet är ju bara en fritidssyssla så länge jag inte ser min bok i färdigt tryck i butik 😉 

Det svåra är inte att skriva eller att komma på idéer. Det svåra är att ha tålamod och inte hetsa fram halvfärdiga texter. Utmaningen blir att våga tänka efter samtidigt som jag ska våga ta ut svängarna. 

Björn Blomqvist 2014-03-26

Nystart!

Skrivglädjen gjorde mig sällskap i morse. Jag påbörjade ett nytt bokprojekt, men egentligen inte helt unikt. Jag har under flera år haft manusidén i huvudet men mest ägnat mitt skrivande åt poesi och deckarmanus.

Detta manus är en thriller/roman. I vissa stunder tror jag skarpt på det eftersom jag nu provar att skriva i jag-form. De senaste böckerna jag läst har detta berättarperspektiv och jag märker att jag själv gillar det. Det kanske är det som är nyckeln för mig? Jag har så mycket att berätta men har kanske valt fel perspektiv?

Hur som helst skrev jag två sidor i morse och det är en start i alla fall. I fortsättningen blir det kvällar och nätter. Jag har annat att göra under arbetstid. Jag har arbeten att söka. Poesin och det 250 sidor långa deckarmanuset ska bara vila lite, inte skrotas. Jag behöver så att säga, nya perspektiv.

Bjorn Blomqvist 2014-03-18

Missbruk av…

Många gånger har jag på Twitter berättat om mitt “missbruk” av… Böcker. För en vecka sedan var jag återigen inne i en bokhandel i stan med ytterst lite pengar på fickan, men ändå hade jag råd att köpa två böcker. Jag blir som ett barn i en godisbutik när jag träder in i en bokhandel eller i ett bibliotek. Kanske därför jag sällan går till bibblan här i stan – förutom till de två konstgallerier som finns i samma byggnad. Galleri K och Galleri O.

Besöket denna gång i bokhandeln, resulterade i 2x Ranelid. Nu finns det fem böcker av honom i bokhyllan, eller kanske fler. Jag har tappat räkningen då jag i vanlig ordning missbrukar köp av böcker och mestadels skriver på min egen. Däremellan läser jag alldeles för lite litteratur. Jag har i alla fall läst två av Ranelids böcker från bokhyllan (recenserade likaså).

Jag har lärt mig att det är bra att läsa mycket för att få inspiration åt sitt eget skrivandet. Man behöver inte heller läsa en hel bok, utan istället bläddra lite här och där för att sudera språkbruk, uppbyggnad osv. Den saken är jag också dålig på. Jag har i och för sig en ful vana att i butik, öppna första sidan i en bok och läsa det första stycket och sedan notera hur just den författaren början sin berättelse. Därefter funderar jag på hur jag gör själv och många gånger inser att så där kan väl jag också skriva.

Det kanske är min förmåga att läsa lite och skriva mycket som gör mitt skrivande lite unikt. Det får jag veta den dagen mitt manus hamnar på bordet hos ett förlag. Antingen antas det, men troligtvis refuseras det. Jag kanske har flera brister i språk och skrivande än vad jag vill tro. Självförtroende är ibland kanske för stort. Hur som helst ska jag inte ge upp, utan få ett färdigt manus för granskning. 

Min förmåga att missbruka böcker och låta dem stå i bokhyllan och samla damm, kanske är bra trots allt. Jag läser dem förr eller senare, men under tiden som mitt eget skrivande pågår, vågar jag inte ta intryck från andra böcker. Jag vill bara tro och lita på min egen kapacitet.

Mitt diktande är just nu mer som ett sidoprojekt eftersom jag inte har tänkt att dra det till sin fulla spets genom att ge ut en diktsamling eller så. I alla fall inte än på ett tag!

Björn Blomqvist 2014-02-10

Ett delmål börjar se målsnöret

Det återstår så lite, men jag är fortfarande lite vilse. 245 sidor bokmanus än så länge – är mer än vad jag hade förväntat mig. Jag har försökt så många gånger förr men aldrig kommit så här långt. Kanske återstår det bara själva finalen och upplösningen? Därefter ska jag för första gången ha ett färdigt utkast framför mig att revidera. 

Idag har jag både tvivlat men också insett att jag inte är helt ute och cyklar. Vissa partier är bra, andra kanske överflödiga. Det är sånt jag får ta tag i när utkastet är klart. Målet var att vara klar med första utkastet till våren 2014 – något som verkar hålla i sig. 

Jag läste någonstans att en debutroman bör vara på 80 000 – 100 000 ord. En rimlig gräns och jag kommer uppnå den med råge. Just i detta nu, består bokmanuset av 97 500 ord och närmare 500 000 tecken. Det kanske inte är den bästa måttstocken, men för mig är det stort att ha haft motivation, tålamod och viljan att skriva så mycket. Vad slutnotan blir får framtiden avgöra och om det blir en publicerad bok, det vet bara gudarna. 

Björn Blomqvist 2014-02-09

Stigande dagsform

Det har gått en vecka sedan jag skrev på bokmanuset sist. Idag när jag kom igång med det hittade jag ett bra flow. Det kan bero på att jag skrev scener som utspelar sig vid en mer närbelägen plats än andra i manuset. 

Platsen jag använder för scenen har jag besökt ett tjugotal gånger om året i tio års tid. Det är så mycket lättare att skriva om dem när man är väl bekant med både platserna och gestalterna. 

Jag ska inte avslöja miljön, men i dagsläget är det inte mycket kvar av platsens ursprung. Däremot har jag tydliga minnesbilder därifrån – kanske mer än många andra. 

Jag har kommit drygt halvvägs in i bokmanuset, kanske mer än så, beroende på hur den ska sluta. Jag trivs som fisken i vattnet när jag kommer igång med skrivandet, men jag är mer rädd för att inte orka läsa annan litteratur på sidan av. 

Björn Blomqvist 2013-06-25 

So far…

Solen skiner över boksidorna, över mitt skrivande och i berättelsen likaså. En dag blir det grått, regnigt och sidorna fylls av vatten. En vanlig företeelse kan jag tro, men jag bär den med mig hela tiden – berättelsen.

Disciplinen är på flykt från drömmen om författarskap. Motivationen är den tröst som finns att tillgå, men den är beroende av ett disciplinärt förhållningssätt.

Nästan 120 sidor gammalt har manuset visat att jag kan om jag vill. Vissa dagar tror jag på det – andra dagar undrar jag vad det är jag har gett mig in på.

I en knivskarp konkurrens ska jag skära mig fram med en berättelse som är skriven för min egen skull. I kväll tas ett nytt steg närmare drömmen. Nya ord och nya intriger ska föra mig vidare in i fiktionens dramaturgi.

Än skiner solen över drömmen, men orden skuggas av orosmoln fyllda med skepsis.

Björn Blomqvist 2013-05-29

Skit också ;-)

Att ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad är vardagsmat idag, det går inte att ta miste på. Dagligen får man höra om det i nyheterna och inom politiska kretsar. Jag tänkte att det kan vara intressant att få höra några berättelsen på området, och då valde jag att läsa boken (antologin) Skitliv. Den handlar om just ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad.

Jag är ju inte någon ungdom längre så att säga (70-talist, nära 40-strecket), men visst kan jag kanske känna igen mig i vissa livsöden. Jag har själv brottats med timvikariat, visstidsanställningar och har även blivit ”utlasad” från mitt senaste arbete. 

Till en början är bokens fokus på just ungas villkor och hur illa det kan vara, men något senare in i boken känner jag igen mig. Det visar sig att vi akademiker inom kultur- och mediebranschen har samma svårigheter att få ett stadigt kneg, så att säga. Journalister och vi kulturvetare har det gemensamt att både medie- och kulturbranschen präglas av tillfälliga anställningar.

Det går inte att ta miste på att innehållet har en vänsterprägel, dvs. den nuvarande Alliansregeringens olika åtgärder för arbetsmarknadspolitiken, är av ondo. Det återkommer på flera ställen i boken hur negativt den ser på de dåliga förhållandena för de anställda inom bemanningsbranschen. Likaså den försvagade fackföreningsrörelsen inom samma bransch och regeringens ansvar för de höjda fackföreningsavgifterna, lyfts upp som dåliga exempel för en villkorslös arbetsmarknad.

Man kan ju undra varför jag läser denna antologi eftersom jag inte är vare sig ungdom eller vänsteranhängare. Det är av samhällspolitiska skäl och av egna erfarenheter av dåliga villkor från arbetsmarknaden som jag läser den. 

Det finns även några positiva berättelser i boken – kanske för att få en kontrast eller att ge en balans till helheten. Boken vill jag inte ge mer än en 3:a. Det som drar ned betyget är den återkommande negativa synen på bemanningsföretagen, det blir lite tjatigt, samt den för mig ointressanta dikten eller vad det nu skulle föreställa, på slutet.

Däremot var det intressant att det lyfts fram om hur det är ställt på arbetsmarknaden och dess villkor i de ekonomiskt krisdrabbade länderna i Sydeuropa, såsom Italien och Spanien. Det är viktigt att få en inblick i det och sätta in det i kontexten. Likaså några berättelser om hur man kan lyckas på arbetsmarknaden och komma sig upp i hierarkin var bra att få ta del av.

Björn Blomqvist 2013-05-10

Skriv, skriv och skriv!

Jag tänkte att jag skulle ge en liten lägesrapport eftersom det inte har blivit så många kulturmöten den senaste tiden. Jag har i och för sig läst en bok de senaste dagarna. Jag har läst en fantastiskt bra och intressant bok för oss som har författardrömmar. Jag har läst boken, Att skriva med glädje, av Kim M. Kimselius

En del saker i boken stämmer bra med mitt eget skrivande. Så långt är det bra, men det finns andra intressanta delar som jag ska ta till mig och jobba extra med. Det som är slående är att det som Kim berättar om, angående sitt eget sätt att skriva, ser jag vissa likheter med i mitt skrivande. På så vis är jag inte helt ute och seglar. Författardrömmen lever i högsta grad, men det återstår mycket arbete och många timmar framför datorn.

Däremot har jag gett mig in på fler bokprojekt. Jag har börjat skriva på uppföljaren till den bok jag har arbetat med i fyra månader nu. Det kanske är vågat, men jag ser det som en möjlighet att utveckla mitt språkbruk. Jag försöker leva efter devisen: att skriva och åter skriva, eller “övning ger färdighet” som det också kallas.

Hur som helst ska jag inte tappa tråden. Jag har i och med min ickeanställning denna sommar på Sörmlands museum, en bra möjlighet att gå på guidade turer etc. och därefter rapportera om det i form av kulturmöten här på bloggen.

Debutmanuset är 1/3 klart och uppföljare är bara i sin linda. Båda manusen är kriminalromaner såklart eftersom de hänger ihop med varandra på ett visst sätt. Mer vill jag inte avslöja – men så var det med den saken och jag lovar att hålla mitt löfte. Första bokmanuset ska slutföras innan årets slut, som ett fullskaligt utkast. Mina framsteg i bokprojekten med mera uppdateras också löpande under sidan “Projekt”.

Björn Blomqvist 2013-04-28

Det blev bättre mot slutet

Jag har den senaste tiden ägnat mig åt ett litterärt kulturmöte med fokus på jämförelse. Det har tagit sin tid eftersom jag läst 1 till 2 kapitel varje kväll med mindre inslag av sömn (tröttsamt att läsa på kvällen). Jag har i ett tidigare inlägg i samband med en recension av Dan Browns senaste bok, Den förlorade symbolen, sagt att jag ska läsa en bok på liknande tema.

Boken jag har ägnat mig åt är Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell. Till skillnad från just Dan Browns böcker, handlar denna bok om skattjakt på litterära hemligheter istället för att leta efter hemligheter inom konstvetenskap och historia. Som konstvetare gillar jag ju Dan Browns böcker. Carrells bok tycker jag passar bättre för litteraturvetare eller de som iallafall är något insatt i ämnet – det är inte jag direkt. De så kallade mellanspelen som finns med i boken blev jag lite trött på.

Det som framförallt skiljer Carrells bok från Dan Browns böcker är att den är skriven i förstapersonsperspektiv, dvs, jag-form. Jag i berättelsen är regissören och Shakespeareforskaren Kate Stanley (Skulle kunna vara författaren själv med tanke på författarens profession och yrke utöver sitt författarskap).

Kate ger sig ut på skattjakt efter en hemlighet med Shakespeare-anknytning såklart. Hon hamnar i blåsväder och är på flykt från både mördare och poliser. En aspekt som är till Dan Browns fördel är att hans böcker är brutalare, mer som thrillers och att det blir mer action tidigare in i berättelsen. Sånt gillar jag. Carrells bok däremot, visar inga tecken på spänning eller action förrän efter 300 sidor.

Jag ger Carrells bok 3 folion av 5 möjliga, dels för att den är skriven i jag-form och eftersom den faktiskt blir mycket spännande de sista 130 sidorna. Författaren lyckas också bra med att maskera/kamouflera saker och ting i berättelsen för spänningens skull. Saker jag först misstänkte men som inte var så, men ändå osv. Ni fattar nog. Jag vill ju inte avslöja något i förväg inför ert eventuella kulturmöte.

Nästa bok som står på tur är antingen av Mo Yan eller Björn Ranelid. Jag har inte bestämt mig än. Snart kommer ju en till bok av Dan Brown ut på marknaden och innan dess vill jag läsa fler böcker.

Björn Blomqvist 2013-04-17

(Vår)tid…

Ny månad, nya solstrålar och öppningar i livet. Våren är min nyckel till välmående. Det är nu jag blommar som så många andra – en Blomqvist blir till Blomma. Hursomhelst så skriver jag för att jag blir glad om våren och vill visa det i och med min kreativ kraft.

Sommaren kommer jag inte glömma såklart, den har sin tjusning och jag ser redan framemot den, oavsett vad jag gör i sommar. Förhoppningsvis jobbar jag – gillar inte arbetslösheten. Jag har planer på att inreda stugan på tomten som en skrivarlya men vet inte hur eller vart jag ska göra av all bråte som finns i den.

Gamla fönster, verktyg och trädgårdsredskap med mera. Fönstren sparades för att bli till växthus av något slag men än har inget hänt sedan vi bytte fönster i huset. Det är minst 7 år sedan.

Jag har nu skrivit ungefär en fjärdedel av bokmanuset dvs. ca 75 sidor. Det har tagit nästan 3 månader och målet är att skriva klart manuset innan årets slut. Därefter återstår många redigeringar och korrekturläsningar innan jag bestämmer mig för skrivbordslådan eller om jag skicka det till ett förlag eller flera. Nästa bokmanus ska påbörjas direkt efter nuvarande eftersom det är så kul att få skriva ned sina historier och berättelser.

Björn Blomqvist 2013-04-05

Hoppet lever…

Jag har egentligen inte så mycket att blogga om för tillfället men det är lika bra att hålla bloggen uppdaterad. Jag har kommit igång med bokmanuset men det blir inte varje dag jag skriver. Jag har för första gången skrivit så långt på ett manus att jag har passerat 100 000-vallen (tecken).

Målet står fast i att jag ska fullfölja hela manuset och inte lägga ned det pga. bristande inspiration. Manuset ska bli klart hur dåligt det än vara – det är processen att skriva ett fullskaligt bokmanus som är målet. Vad det blir med det sedan är en gåta – precis som mysteriet i berättelsen.

Jag har bra verktyg nu att arbeta med. Förutom bra skrivprogram till datorn, har jag också införskaffat böcker om hur man ska lyckas med bokutgivning och om att skriva med glädje. Jag försöker också läsa många romaner för inspirationens skull, men det går lite upp och ned med det. Jag läser för sällan så att säga. Jag har läst i samma bok i snart en månad när jag annars skulle kunna läsa hela boken på bara några dagar.

Innehållet i bokmanuset vill jag inte avslöja mer än att jag presenterar processflödet här på bloggen under “Personligt” med antal ord och sidor. Jag har redan nya idéer för nästa bokmanus och det är ett gott tecken. När nuvarande bokmanus är klart kommer jag direkt börja på nästa, beroende på nuvarande bokmanus utfall, dvs. byrålådan eller inte.

Det som däremot inte går framåt är diktandet, det som är min egentliga passion. Jag påbörjade en diktsamling för ett tag sedan men som har stannat av. Jag påbörjade den bara för att jag trodde jag inte orkade skriva en hel roman med allt vad det innebär – research, fantasi och disciplin etc. Diktsamlingen ska berätta om allt jag gått igenom från tonåren tills idag – en känslomässig berg- och dalbana genom drömmar, uteblivna val, mobbning och en resa in och ut i självkänslans karusell..  

Just nu går det bra på bokfronten och jag är inte det minska orolig för mitt diktande heller. Dikterna kommer till mig när jag minst anar det, brukar det bli. Nog om detta – ville bara vädra mina tankar och öka på statistiken av blogginlägg 😉 

Björn Blomqvist 2013-03-25

Uppåt, framåt, siktet inställt

Eftersom jag inte har gjort några kulturmöten den senaste tiden borde jag inte blogga, men jag behöver uppdatera läget lite. Orsaken till uteblivna kulturmöten är bekvämlighet och för att jag tränar alldeles för mycket istället.

Däremot har jag investerat några hundralappar i ett nytt datorprogram att skriva bokmanus i. Vid programmets utforskande ser jag att det kommer passa mig bra. Skrivandet går inte fort framåt men de rör på sig i alla fall. Eftersom jag oftast kommer på nya scener, händelser eller karaktärer när jag minst anar det, kan jag nu med det nya programmet, anteckna dessa separat men ändå få de med i huvudhandlingen.

Jag börjar känna mig lite som en författare men som sagt – jag är nybörjare och har bara författardrömmar, inget annat. Jag skriver bara för min egen skull och på min fritid och drömmen kanske aldrig slår in.

Nu när våren börjar titta fram längtar jag tills det är fritt fram på cykelvägarna att springa (ingen is och inget grus). All den träning jag ägnar mig åt just nu, är nog den dyraste och nyttigaste investering jag någonsin gjort. Den kostar tid och svett men den ger mig kraft och energi att förändra mig själv och världen omkring mig.

Jo förresten – Melodifestivalen som jag följer i mindre utsträckning än i fjol, är ju ett kulturmöte. I år är jag inte personligen på plats (var på 2:a chansen förra året). Jag följer festivalen i år från tv-soffan som så många andra.

Formkurvan ser ut att peka uppåt för en gång skull – så var inte oroliga om jag inte levererar alster i detta nu. De kommer till mig när jag minst anar det. Jag är en känslosam kreatör som letar fokus och med siktet inställt på nya utmaningar.

Björn Blomqvist 2013-03-05

Bla, bla, bla på en fredag

Medan jag väntar på Dan Browns senaste bok, Inferno som släpps i mitten av maj och som jag har förhandsbeställt, läser jag vidare i böcker i liknande tappning. Efter 100 sidor i boken om Shakespeares hemlighet börjar det nu bli lite spännande.

Mina kulturmöten här har blivit mer av litteraturmöten, vilket är ett litet sidospår. Som jag skrev i förra inlägget om hur de blir med nästa Dan Brown-bok har jag nu kollat upp utifall det är en Robert Langdon-story eller inte. Det blir såklart professor Langdon i kommande bok. Han ska ta sig an mysterier i Dantes Italien, och direkt får jag vibbar tillbaka till Änglar och Demoner.

Det skulle vara kul om huvudkaraktärerna inte bara består av Robert Langdon, en kvinna, hennes släkting och så mördaren såklart. Nu kanske jag “neggar” lite men just nu är jag trött på Dan Browns upprepade koncept, och då kan ni undra varför jag läser en bok med liknande koncept/tema – det undrar jag också 😉

Jag har ju ett eget bokmanus att ta tag i och det går sakta framåt, inte fort bakåt som så många gånger förr. Har inte skrivit något idag. Apropå annat – det är ju melodifestivalen i morgon igen. Nä, nu har jag bloggat av mig för idag – ses snart igen.

Björn Blomqvist 2013-02-15

Till en början inte lika spännande som de innan men…

Det började med nyheten om att en ny bok av Dan Brown kommer släppas i vår. Min första tanke var att, tänk om det blir nya äventyr med professor Langdon eller inte? Det vet jag inte eftersom jag inte har kollat upp nyheten. Det andra som slog mig är att jag inte ens vet hur det gick i den senaste boken, Den förlorade symbolen – men det vet jag nu!

Jag har fem böcker av Dan Brown, stående i bokhyllan men jag har inte läst den senaste. Jag insåg att det var på tiden – så jag har ägnat mig åt boken i ett par dagar nu. 614 sidor Dan Brown borde leverera någon form av spänning tycker jag. Men spänningen uteblev ett tag i alla fall eftersom jag hängde upp mig på att ingredienserna är nästan samma som i hans tidigare böcker.

Robert Langdon tar sig genom alla möjliga strapatser i jakten på hemligheter och symboler samtidigt som han flyr från elakingen som hela tiden är honom i hälarna. Detta känner vi igen från tidigare böckerna och som vanligt har Robert Langdon en kvinna vid sin sida, bekant med den som är orsaken till äventyret.

Konceptet som är samma som innan, tar bort spänningen en del men visst har boken sina ljusglimtar. Egentligen borde berättelsen vara godis för mig som är konstvetare med en förkärlek för just symboler. Det framgår tydligt i min C och D-uppsats i ämnet, men jag är nog bara lite mätt på det.

Hursomhelst tycker jag att boken var hyfsad och den får 3,5 frimurare av 5, dels för att den höll mig fången ett tag så att jag sträckläste de 300 sista sidorna. Däremot kunde jag ana vissa saker som sedermera stämde. Antingen är jag bra med eller så var det lite förutsägbart. Vem vet?

Nu ska jag ta mig an ett annat kulturmöte med en bok som sägs vara på ett liknande tema/koncept. Den heter Shakespeares hemlighet och är skriven av Jennifer Lee Carrell. Kanhända att kulturmötet beskrivs här i bloggen.

Björn Blomqvist 2013-02-14

Ut ur skogen – in i huset!

20130202-163016.jpgNu är jag hemma igen efter 6 km promenad i Danviksskogarna med hunden. Där är det så lugnt och tyst att man kan höra vad den andra tänker. Det är i dessa trakter som delar av dramat utspelar sig i mitt bokprojekt. Idag fick jag ingen ny inspiration, kanske pga. fel årstid eller för att jag är hungrig som en björn.

Efter middagen så är det dags igen. 6 veckor schlager med fåtalet guldkorn och många besvikelser om man ska jämföra med fjolåret. Det var ändå bättre förr så att säga. Nu är det inte så att jag “neggar” så värst mycket eftersom det brukar ta ett tag innan låtarna sätter sig. De får gro in lite så att säga.

Jag ska följa melodifestivalen i vanlig ordning och även Escape 2013 (ESC) ifrån Malmö. Jag är inte direkt någon schlagernörd, bara en som ser evenemanget som ett kulturmöte. Då kan jag klämma in några rader här och där på bloggen. Det är det som är bloggens egentliga syfte – att beskriva mina upplevelser och ge analyser från diverse kulturmöten.

Jaja, nu har jag fått det sagt i alla fall och det är bara för att få upp ett inlägg tidigt på månaden. Jag vill inte att det ska vara för stora hopp emellan inläggen längre. Jag behöver skriva mycket för att kanske bättra på språkbruket, vem vet.

Hursomhelst ska jag fortsätta skriva  i olika format och på olika arenor. Bokmanuset ska gå hand i hand med min kamp mot kilona. Om 8 månader ska målen vara uppnådda, så dé så.

Björn Blomqvist 2013-02-02

Kort uppdatering!

Snart är det en ny månad och det har som vanligt inte hänt så mycket här på bloggen. Jag kan skylla på bristande inspiration men som sagt, den kommer och går. Jag har varit inne i en så kallad lågkonjunktur, men jag ska bara…

Till helgen startar ju melodifestivalen och den bloggade jag flitigt kring förra året och det kan bli en nystart på ett mer effektivt bloggande här framöver, men jag ska först bara plocka fram glitter- och glamour-looken och hitta skjortan med paljetterna på osv. 😉

Bokmanuset har jag skrivit lite till på men inte mycket. Jag fick dåligt självförtroende häromdagen och då ville jag inte skriva mer just då. Jag har ändå funderat på det andra bokprojektet jag har, det mer självbiografiska i poetisk form. Det är poesi jag gillar att skriva, medan romanskrivandet är mer som ett experiment för att testa min fantasiförmåga och mitt tålamod.

Björn Blomqvist 2013-01-31

Kort om pågående projekt!

IMG_0419Nu har jag nya idéer och verktyg för mitt skrivande. Jag har fått lite fart på bokmanuset men inget som går fort. Drygt 10 000 tecken och 2 000 ord är resultatet än så länge. Målet är 500 000 tecken i slutändan. 2 000 ord per skrivsession/dag är mitt mål.

Helst vill jag hålla mig borta från att skriva fler alster (bok, dikter etc.) samtidigt men det är kul att skriva. Det handlar om att skriva och åter skriva, har jag fått höra. En vacker dag blir du inte refuserad för femtioelfte gången, så att säga, men jag skriver bara för min egen skull och utgår bara från mig själv utan att jämföra mig med andra – Godnatt! 

Björn Blomqvist 2013-01-15

1001:1

20121219-011154.jpgJag har som ni förstår, börjat min resa i att läsa 1001 böcker innan jag dör. Det är de böcker som Göran Hägg rekommenderar i boken 1001 böcker du måste läsa innan du dör. Jag läser böckerna i den ordning de presenteras från första till sista sidan.

Första verket som presenteras är Första Mosebok och därefter Andra Mosebok osv. i GT. Då kan man fråga sig, har inte jag läst dem innan? ”Nej det har jag inte”. Som både agnostiker och humanist men absolut inte ateist, har jag inte läst bibeln överhuvudtaget. Jag är inte ens konfirmerad.

Min uppfattning om mötet med Första Mosebok är att det först skryts om hur HERREN skapade jord, himmel, hav och allt levande på jorden, dvs. han skapade världen. Något senare in i berättelsen skryts det om hur gamla gestalterna blev. När den missnöjde byggherren inte var tillfreds med sina skapelser, raserade han mycket av dem.

Regn i fyrtio dagar och fyrtio nätter och en flod skulle ställa till det. Efter 150 dagar avtog vattnet från jorden. Noa, han med arken ni vet, han levde 350 år efter floden och många andra hundraåringar beskrivs i berättelsen, följd av ett flertalet uppräknade släkttavlor. 

Skrönan fortgår och jag tröttnar på uppräkningar av personer.

Men…

Plötsligt blir det spännande. Det blir intressant att följa berättelsen om Abraham och hans son Isak och Abrahams offrande av en vädur i sin sons ställe. Därefter fortsätter historien om Isaks två söner, Jakob och Esaus samt Jakobs hustruproblem som nästan blir lite komiska. Jakob lurar även tills sig arvsrätten från Esaus som är den förstfödde sonen, och den som skulle välsignas och ta över efter fadern Isak. Jakob vill sedan fly från sin svärfar Laban, tillsammans med sina gemåler.

Därefter handlar det om bägaren, bagaren och Farao m.fl. Farao som gör Josef (en av Jakobs 12 söner) till härskare över Egypten, men som egentligen skulle bli slav där. Josef odlar sin säd för att bekämpa hungersnöden i landet och i andra länder. Josef kom att hjälpa alla svältande.Berättelsen går vidare. Bröderna återförenas osv…

Men sen kommer en ny släkttavla som ska redogöras, då tröttnade jag.

Björn Blomqvist 2012-12-16

Ett sidospår under många år

Hur var det nu med att läsa 1001 böcker innan man dör. En mäktig uppgift kan man säga men varför inte. Jag funderar på det mest som en nöjesgrej att fylla ut bloggen med eftersom bokläsande är lika mycket kulturmöte som en runda på konstgalleriet eller på ett museum.

Vad är det då med Göran Häggs bok “1001 böcker du måste läsa innan du dör” som fascinerar mig? Kanske ingenting, jag vill bara sysselsätta mig ytterligare. Detta uppdrag kanske minskar mitt eget skrivande, men ju mer jag läser ju mer lär jag mig. 

Nu finns det ju en och annan bok jag redan läst. På sin höjd kan det rör sig om 20 % som jag läst innan. Göran påpekar också att man inte ska följa guiden i boken från första till sista sida, utan hoppa lite här och där enligt vad man gillar. Det ska inte jag göra. Jag ska följa boken från början till slut och läsa det mesta som guiden rekommenderar.

Björn Blomqvist 2012-11-14  

Spännande debut som levererar spänning

Ett nytt litterärt möte för mig har för ovanlighetens skull gett mig både ny inspiration men också en god anledning att skriva en bra recension. Det var ett tag sedan jag läste en kriminalroman – mestadels pga. rädslan att bli avundsjuk på dem som skriver då jag själv haft drömmar om att skriva en kriminalroman. Drömmen lever än men har befunnit sig i dvala under fem år och endast tre skrivna kapitel.

Hursomhelst valde jag att läsa en debutroman inom kriminalgenren, men av en nu mer etablerad författare, Sofie Sarenbrant. Boken är hennes debutroman från år 2010 med titeln Vecka 36.

Bokens karaktärer är de två höggravida väninnorna Johanna och Agnes med familjer, samt den ivriga kriminalreporter Göran Rosenlund och kommissarie Lars Räffel m.fl. Boken beskriver karaktärerna och händelseförloppen i turordning för varje dag från den 28 aug till 7 sept, ett sätt som gör att man lätt får grepp om historien. En närvaro hos karaktärerna och ett språk som är lättolkat och bildligt talat gör att jag bara blir mer avundsjuk (inspirerad) och vill skriva och åter skriva.

Bokens handling utspelar sig i Skåne och det lilla samhället Brantevik strax söder om Simrishamn, samt i huvudstaden där huvudkaraktärerna bor i vanliga fall när de inte semestrar i Brantevik. I boken får läsaren följa sökande efter Agnes som efter en utekväll med sin man och väninnan Johanna, inte kommer hem som hon bör. Det upptäcks inte förrän dagen efter då hennes man Tobias inser att varken Agnes eller deras tvååriga dotter Nicole sover i samma stuga som han. Först tror han att Agnes och dottern kanske har gått och lagt sig inne hos Johanna. Detta är delvis rätt, då dottern Nicole gjorde det men höggravida Agnes är spårlöst försvunnen.

Sökandet efter Agnes och ivriga journalister samt poliser utan spår att gå efter, är det som präglar stora delar av bokens handling. Genom karaktärers förtvivlan, hopp, nyfikenhet och uppgivenhet etc. fängslas jag som läsare så pass att jag efter en promenad längs stranden här på ostkusten kunde se offer och karaktärer framför mig.

Under tiden som sökandet och kampen mot tiden pågår hittas först en mördad kvinna, gravid i nionde månaden och därefter skjutsas Johanna till BB för att föda sitt och Erics första barn. Hopp och förtvivlan är närvarande hela tiden men i omväxlande skeenden. Den döda kvinnan visar sig inte vara Agnes och hoppet lever vidare. Mer ska jag inte avslöja, än att erkänna att jag verkligen gillar boken och är avis på Sofie och alla andra suveräna deckarförfattare. 

Styrkan i boken ligger i språket, spänningen och skildring av karaktärernas personligheter i samspel med kontexten samt de lockbeten i texten som både överraskar och som väcker vissa misstankar. Saker jag anade kunde helt plötsligt ta en ny vändning och då byggs det upp ytterligare spänning. Sånt gillar jag – det lite oväntade. Boken får betyget 4 av 5.   

Björn Blomqvist 2012-09-21

Vad händer och fötter?

Jag har ju lovat att rapportera om mina skrivprojekt. Jag har kommit igång med skrivandet och min berättelse ska vara klar till hösten 2013. Vissa stunder går det av bara farten men det finns svackor i skrivandet. Vad det kommer bli tills slut vet jag inte själv. Därför vill jag inte kalla det för bok eller säga att jag skriver en bok. Jag vet inte ens om jag har det där som gäller för att få bli utgiven. Jag gör bara som andra duktiga författare har sagt – att skriva, skriva och skriva men räkna med att kunna bli refuserad – men ge inte upp.

Jag har i och för sig inte skrivit mer än drygt 25,000 tecken av berättelsen, men om det blir en bok, ett utkast eller dammsamlare i skrivbordslådan är en annan sak. Jag ska ju också hinna med att läsa andras litteratur, recensera böcker och söka arbete på en och samma gång. Det har sina sidor att klara av allt som är roligt, samtidigt som plikten kallar.

Boken… nä förlåt, jag menar berättelsen kommer ändå bli en måttstock på vart jag står litterärt och skrivmässigt. Jag har väl mina fel och brister och jag har en god verklighetsuppfattning, så jag förväntar mig inga stordåd eller framgångar, snarade flertalet motgångar. Bokbranschen är en hård bransch, liksom scenkonsten där jag är engagerad som en glad amatör, och det nöjer jag mig med.

Ojdå… nu sa jag bok igen, det är fortfarande bara en berättelse/historia inom genren kriminalroman. Jag kommer inte glömma tjusningen med att analysera konst och läsa böcker. Jag har en intensiv revyperiod framför mig, vilket jag är taggad för eftersom jag tog ett sabbatsår i fjol och är nu tillbaka i hetluften och i strålkastarljuset. Därtill är det mycket runtomkring med revyarbetet.

Björn Blomqvist 2012-09-21   

Nystartsprojekt

Jag har lärt mig mycket på kort tid, men det har tagit lång tid att inse det. Jag har mer inom mig än vad som syns utanpå så att säga. Faktum är att jag sedan länge haft en historia att berätta i kriminalromanens kanon. Den kan vara unik, udda eller en i mängden. Har jag något att berätta bör jag göra det. Det är aldrig fel att försöka.

Det jag har saknat är en deadline, disciplin, fokus och tålamod, trots en stark idé och stor fantasi. Nu ska detta bli verklighet. Hösten 2013 ska ett manus vara klart till stora delar. Detta betyder inte att jag slutar skriva poetiska alster. Dessa kommer till mig när jag minst anar det och vips så finns ett och annat alster på bloggen.

Jag är en känslofull person som har en stor idéskatt inom mig, men som oftast inte kommer fram. Någon gång under resans gång kommer jag rapportera om skrivprojektet så ni vet om jag håller vad jag lovar. Jag gör detta bara för att jag har en idé och en historia att berätta, inte för att sträva efter något stort då jag kanske saknar det där lilla extra. Huvudsaken är att jag försöker och sätter min historia på pränt.

Nää… Nu ska jag äta tacos och se nån bra rulle…

Björn Blomqvist 2012-09-15

Björn läser – Björn skriver igen

Efter ett längre uppehåll i serien Björn läser – Björn skriver, kan jag nu äntligen berätta vad jag fick uppleva i mötet med boken Tyst i klassen, av Björn Ranelid. Boken är hans senaste, och som i den förra boken, Kniven i hjärtat, handlar det om en familjs liv och öden. I senaste boken skildrar författaren familjen Lilja, bestående av modern Karin, fadern Oskar och deras sex biologiska söner samt dottern Kristina Lilja som kom till dem via en jungfrufödsel.

Fadern super, slåss, stjäl och är en tyrann. Modern är godhjärtad och omtänksam medan några av barnen blir offer för olika missöden. Deras vägar är redan utstakade skulle man kunna säga, men så finns det dem som sticker ut. Det är Kristina och modern Karin. De två är huvudkaraktärer i berättelsen och läsaren får följa deras liv i de röda barackerna (nödbostäderna) och en misär i fattigdom, till hög examen samt moderns flytt till det nybyggda Rosengård – och allt som sker däremellan. Handlingen utspelar sig mestadels i Malmö från mitten av 1940-talet och fram tills idag, undantagsvis för en sejour i huvudstaden där Kristina arbetade en tid samt hennes vistelse på skånska landsbygden i närstående tid.

Samtidigt som Karin Lilja måste värja sig mot sin aggressiva och alkoholiserade man Oskar, måste hon även stötta sina sju barn och därtill arbeta för brödfödan. Karin arbetar som städerska hemma hos det förmögna paret Sandin på Fersens väg, samtidigt som hon också städar på en skola. Många av de få saker som familjen äger har Oskar stulit eller hittat i olika soprum. Samtidigt som familjen lever i misär gör deras dotter stora framsteg i skolan. Kristina är klok och duktig i skolan och har ett mod som får både fröken, rektorn och Oskar att hejda sig.

När huvudkaraktärerna Karin och Kristina tar sig fram i livet som två modiga och godhjärtade kvinnor, går det däremot sämre för några av Kristinas bröder. Utan att avslöja för mycket kan jag exempelvis nämna den tunglöse brodern Hektor och den halte fotbollstalangen Sixten samt mord och självmord i några av de övriga bröders närhet.

Det som gör boken bra och spännande är hur Björn Ranelid får mig som läsare att känna en närvaro och en stämning. Man lever sig in i berättelsen och så har han snålat med Ranelidskan. Det intressanta är hur författaren själv finns med i bilden. I berättelsen får vi veta att Björn Ranelid var klasskamrat med Kristina Lilja så länge hon gick i den kommunala skolan. Författarens självcentrering är blygsam trots att han i ett kort kapitel beskriver sina ungdomsår i anknytning till bokens huvudkaraktärer. Bokens huvudberättelse beskrivs i just detta kapitel utifrån hans dåtidsperspektiv.

Boken får 4 Liljor av 5 för att den är spännande och förmedlar en känsla och en närvaro hos karaktärerna. Jag levde mig in i handlingen på det sätt som författaren vill att jag som läsare ska göra. Jag kan såklart rekommendera boken eftersom jag ändå gav den ett högt betyg. I slutet av boken blev det lite utdraget men så kom det mer avslöjande saker om familjens historia och då blir det mer gripande och avskyvärt för en kort stund. Mer vill jag inte avslöja. Läs boken!  

 Björn Blomqvist 2012-08-26 

Lägesrapport

Just nu ägnar jag tiden åt att läsa in mig på alla manus för stadsvandringarna och texterna till alla andra guidningar som sker under sommaren på museet. Av den anledningen kommer inga bokrecensioner/litteraturmöten upp på bloggen den närmsta veckan. Jag kommer fortsätta min jakt på litteräre Björn & Co. Jag har tre böcker av Björn Ranelid och en av Björn Hellberg som väntar på att bli lästa.

Jag har gjort fem visningar under två dagar och det kommer fler. Hursomhelst har jag lovat mig själv att läsa minst en bok i veckan och recensera/beskriva några av dem, men inte alla – det beror ju på om mötet är värt att beskrivas.

Björn Blomqvist 2012-06-30  

Björnligan under lupp

Idag har jag hämtat ut ytterligare böcker på temat Björn, dvs. böcker av Björn Ranelid. Jag är inne i en litteraturperiod nu (kanske för att det är sommar med läslustkänsla). Jag har absolut inte övergivit konstanalyserna, det är ju det jag gillar mest eftersom jag är konstvetare i botten. Men även som kulturvetare med konstvetenskap och historia som huvudämnen, har jag även läst litteraturvetenskap och filosofi, samt lite andra vetenskapliga kurser på universitet.

Oavsett om det är konst, litteratur eller historia mm. är syftet detsamma. Jag bloggar om mina upplevelser i möten med diverse kulturyttringar och hoppas att läsare av bloggen tar till sig och får en liten försmak inför deras egna möten med samma objekt.

Jag fortsätter min jakt på Björnligan, inte bara för att Björn är ett bra förnamn – det finns ju också framgångsrika författare som heter just Björn i förnamn. Härnäst kommer jag ägna läsandet åt Björn Hellberg och hans senaste bok, Sankte Per – en julklapp jag fick förra året, signerad av författaren själv.

Björn Blomqvist 2012-06-25


Ett par alkoholglasögon och en monolog

För sisådär tre år sedan var jag på ett föredrag, anordnat av kommunen och IOGT. De hade bjudit in skådespelaren, debattören, traventusiasten och numera även författaren Benny Haag. Föredraget handlade om Bennys monolog och sedermera bok som handlar om kampen mot alkoholens inverkan på människor etc.

Jag köpte såklart hans debutbok, Makt, mod och motstånd – om den mitt i och de runt omkring. Boken har stått i bokhyllan och samlat damm i tre år men så här i midsommartider tyckte jag det var dags att läsa den. Det är den andra boken jag läst ut denna vecka, och vad har denna bok berätta?

Mitt möte med boken, eller snarare litteraturmötet – med tanke på att mötet beskrivs i bloggen – har skiftat en aning. Författaren bygger upp boken genom tre olika perspektiv. Genom hela boken berättar författaren i dagboksform hur han från sitt liv som nybliven helnykterist, bestämmer sig för att skriva en monolog som handlar om alkoholens följder utifrån personliga erfarenheter. I dagboksberättelserna kan vi följa Benny med alkoholglasögon på i beskrivningar från att han skriver manus till monologen Inte mer än fullt, Tack! och platsen för premiärföreställningen, till jakten på finansiärer och recensenter. Vidare i dagboken får vi veta hur det går vid föreställningar runt om i landet. Vid några tillfällen överraskas han av det stora stödet från publiken, när han egentligen hade förväntat sig något helt annat.

Det andra perspektivet som finns med i boken är när författaren har de s.k. alkoholglasögonen med förstorningsglaset på. Genom att redogöra för allt från böcker, sångtexter, reklam i TV och tidningar och andra förekommande jippon, vill författaren peka på hur omoraliskt det är med alkohol i just dessa sammanhang. Några exempel när författaren går till hårt angrepp, är t.ex. när han kritiserar innehållet i boken Jack av Ulf Lundell, eller såsom fotbollstränare som gör reklam för alkohol, men också Elitloppet på Solvalla som är en enda stor fyllefest, enligt Benny. Som traventusiast vet han nog vad han talar om. Han påpekar också att Aftonbladets 25-dagars kampanj (vita bandet) nej till våldtäckt, inte alls kom fram till att alkoholmissbruk faktiskt kan ligga bakom merparten av överfallen.

Hursomhelst tar han av sig alkoholglasögonen och kliver in i den egna berättelsen/monologen som är skriven i kursiv stil i boken och den handlar om en son och hans alkoholiserade far och den fortsatta berättelsen om sig själv som en suput. Den 25 juni 2002 nådde han botten som han själv beskriver det.

Boken gav mig först ett intryck av en arg man som propagerar mot eller ger en krigsförklaring mot alkoholens följder. En bit in i boken kände jag att jag själv hade ett par alkoholglasögon på mig och fann många viktiga aspekter att ta till mig och att begrunda. Kanske har författaren lyckats med sitt syfte att få mig som läsare att tänka till, på självaste midsommarafton. Hursomhelst tappade jag lite fokus mot slutet eftersom det blir uppenbart vad författare ville komma fram till i sina presentationer av debatter och reklamkampanjer.

Den röda tråden som löper igenom, men som också får några sidospår. Är hur författaren vill poängtera alkoholens följder och alkohol som en bakomliggande faktor vid brott och kriminalitet, men som sällan tas upp i media. Innan jag nu fyller på mitt vinglas på självaste midsommarafton, vill jag ge boken 3,5 alkoholglasögon av 5,2 möjliga och avsluta inlägget med ett citat från boken.

”Det finns minst 200 000 barn i Sverige som är barn till missbrukare, tre barn i varje skolklass. Och lärarna vet nästan alltid vilka tre de är. Vem gör något för dem? Varför måste allting ligga så långt borta som möjligt för att det ska bli behjärtansvärt?

Björn Blomqvist 2012-06-22

             

Björn läser – Björn skriver

Nu kan man tro att detta inlägg handlar om mig i dubbel bemärkelse eller om en liten egotripp. Jag läser ju böcker och emellanåt skriver något som kanske blir en bok. Annars är det poesi och berättelser som jag skriver, men som jag inte vet hur de kommer sluta – den dagen den sorgen.

Denna gång handlar det om ett litterärt möte. Jag (Björn) har läst en bok som är skriven av Ranelid (Björn), utläst den 18 juni, namnsdag (Björn). Detta är den första boken jag läser av Björn Ranelid. Boken heter Kniven i hjärtat och är skildring av den livstidsdömde David och relationen mellan honom och hans familj och framförallt sonen Kasper. David skulle kunna beskrivas som en ordblind mördare medan Kasper är en skallig tonåring. I själva verket är David ingenjör och en mycket eftertraktat arbetsledare i samband med stora brobyggen runt om i landet och Kasper ett intelligent mattesnille. Trots sin ingenjörsexamen är David ordblind och har svårt att läsa texter och se bokstävernas betydelse.

Kasper är till skillnad från fadern, en klippa på att läsa och skriva. Det matematiska sinnet har det i alla fall gemensamt. Handlingen utspelar sig till stor del i samband med Kaspers besök hos sin far som sitter inne på livstid, samt skildringar av händelser i Davids liv. David har dräpt två personer och avtjänar ett livstidsstraff. När Kasper träffar fadern i besöksrummet i fängelset har fadern avtjänat 8 år av sitt livstidsstraff och Kasper är 17 år. Davids döttrar däremot, Moa och Lina anser att fadern är död och vill inte ha med honom att göra. Besöken som Kasper gör hos deras far sker i största hemlighet. Ingen annan i familj och släkt vet om detta.

Förutom Kaspers besök, skildrar Björn Ranelid olika episoder före mordet och händelser i Davids barndom etc. Det skildras hur David följde med på sin fars säljturnéer som symaskinsagent. Likaså får läsare följa Kaspers liv med sin far och familj före mordet samt Kaspers liv under tiden som fadern befinner sig i den trånga cellen på Roavdelningen i ett välbevakat fängelse. Kasper var 8 år när hans far mördade två personer och strax därefter började Kasper bli skallig. Läkarna kunde inte hitta orsaken, därav den skallige tonåringen.

Björn Ranelid bygger upp berättelsen på ett bra sätt, alldeles utmärkt med tanke på vad som komma skall senare i berättelsen. I början hängde jag inte riktigt med i tidsangivelserna, men sedan kom jag in i det. Ranelids förmåga att bygga upp en stämning och en närvaro i berättelsen är en styrka. Likaså de korta styckena med metaforer som vi känner igen från Ranelidskan, är roande. De förekommer inte så ofta men när de dyker upp förstår jag vad han ville få ut av dem. Däremot störde jag mig på ett litet faktafel och även funderar på om det skulle vara möjligt idag att vara ordblind men samtidigt kunna erövra en ingenjörsexamen.

David försöker reparera sin ordblindhet genom att läsa hundratals böcker i sin cell – böcker av författare han aldrig hört talas om men som är välkända för vana läsare. Den senare delen av boken bygger på Davids möten med allt från författare och fängelsets bibliotekarie Frida samt hans nya upptäckter i litteraturens värld. Därefter kommer klargöranden om varför han är dömd till livstids fängelse vilket gör att boken blir så pass spännande att alla skildringarna och episoder i de föregående 250 sidorna är fantastiska för kontexten och upplösningen. Först ville jag ge betyget 3,5 Snoddas av 5 möjliga men höjer det till 4 Snoddas. Vad jag menar med det framgår av bokens innehåll.

Boken handlar inte bara om Davids och hans familjs öden. Den handlar också om kärlek och sorg, lika väl som liv och död. Jag vill varmt rekommendera boken. Jag ska absolut läsa fler böcker av Björn Ranelid.

Björn Blomqvist 2012-06-18 

SKF/ML, KPS, KU osv.

Förkortningarna är ännu fler i slutet av den bok jag just bekantat mig med. Det är flertalet sidor som redogör för alla partiförkortningar – men nu är det inte det som boken handlar om. Av ren nyfikenhet började jag läsa i Magnus Utviks senaste bok, Med Stalin som Gud – tre tonår i en kommunistisk sekt.

Jag läste ett 90-tal sidor för en vecka sedan och valde att lägga boken åt sidan. Idag återupptog jag läsandet och vips så hade jag läst klart de resterande 200 sidorna. Detta måste vara ett bevis på att boken är bra då den engagerar mig, trots att de politiska åsikterna som florerar i boken är långt ifrån mitt eget politiska ställningstagande.

I boken skildrar Magnus Utvik först hur han blev frälst och värvad till SKF/ML och hur de sedan hjälpte honom med strategin för att se till att han blev utesluten ur KU. Tiden i SKF/ML handlade mycket om att visa att partiet var det enda revolutionära partiet, medan övriga kommunistiska partier är revisionistiska. SKF/ML blir sedermera KPS, vilket jag får uppfattningen om att vara mer som en sekt än ett politiskt parti. Detta skrämmer mig lite men tack o lov existerar inte partiet/sekten längre.

På ett utomordentligt sätt skildrar Magnus Utvik hur KPS utan pardon kunde utesluta medlemmar och genom minsta misstag bli utan avancemang i partihierarkin. Detta fick Magnus erfara när CK gav avslag på hans kandidatmedlemsansökan med motiveringen ’trotskistiska tendenser’. I boken beskriver han hur partiet, däremot beviljade hans önskemål om flytt från hemstaden Värnamo till Göteborg. I Göteborg handlade det mesta om kampen mot fienden, de revisionistiska och i detta fall KPML(r).

Oavsett vart han befann sig, var ordern att värva medlemmar. Han gjorde goda försök utan resultat på både arbetsplatsen som diskare på B&W i Göteborg samt i det militära på I 12 i Eksjö. Det senare slutade med inkallelse till kaptenen som läxade upp honom.

Detta var ett litet axplock i sammanfattande form, men vad är det som engagerar mig? Det förekommer beskrivningar som både skrämmer mig och som roar mig. Kampanjen som fördes för att locka till sig Magnus till SKF/ML och banka in i hans huvud om att alla andra kommunistiska partier är revisionistiska, är skrämmande. De hade svar på allt för att övertyga honom så pass att han medvetet gjorde allt för att bli utesluten ur KU. Likaså KPS tillvägagångssätt att på ett sekteristiskt sätt utesluta eller bestraffa medlemmar.

Det som roar mig i boken är författarens beskrivningar av folk omkring honom som inte tillhör partiet. Såsom den coola chefen på B&W Stormarknad som gav honom en anställning som diskare. Kaptenen på regementet samt en och annan kollega. Tillsist kan tilläggas att jag tycker boken är lärorik ur ett historiepolitiskt perspektiv samt att den har en tydlig disposition och avslutar där allting började. Jag kan rekommendera boken till vänner, både blåa, röda, gröna och orange.

Björn Blomqvist 2012-05-31

Hej! Hur är läget?

Jo det är bara bra! Själv då? Läget är faktisk bra och allt flyter på, men det händer inte mycket här på bloggen – framförallt inte under maj månad. Det beror delvis på att jag inte lyckats krypa ut ur den passiva bubblan för att springa in i den kreativa atmosfären.

Jag har skrivit lite på novellen/romanen, eller vad det blir till slut. Inga dikter är färdigskrivna, men jag har hunnit med att starta ett litterärt sidoprojekt som är mer åt det självbiografiska hållet. Jag vill inte avslöja något om novellen, men det kommer att avhandla ämnet konst i viss mån.

Konstanalys och konstbesök ligger mig varmt om hjärtat och jag är såklart lite besviken på mig själv för att jag inte har tagit mig tid att gå på konstrundor. Det är ju det där med bubblan som håller mig kvar, trots att jag egentligen hör hemma i den kreativa atmosfären.

Innan jag nu lägger mig ska jag försöka skriva några rader poesi så att jag inte blir besviken på mig själv.

Björn Blomqvist 2012-05-11