Ready for the stage and what's going on in an actor's head. A play about Brooklyn, alive or dead. Premiere next week and what's happen after that. The answer hides in the hat. Three times to play and what's looking good. Everything under the hood At last and what's coming soon. Fly me to the moon. © Björn Blomqvist 2016-09-18
Category: Photo
At the lake
Thread, an invisible feeling
over head under reeling
Reflection, a visible look
to a reaktion by the hook
Storm, to strong and thin
like a worm under my skin
To dive, a try to disappear
counts to five, only a tear
Trees, two lines in the lake
the soul´s breeze of break
Leaves, lighter than a mind
of beliefs, or love we find
Fishes, a shoal in my life
takes my wishes in a strife
What now, a moment later
and how, feed the alligator
© Björn Blomqvist 2016-09-14
A walk in the park
On Saturdays, I’m visiting an art gallery, but on my way from the car park to the gallery, I always walk through a park. I haven’t time to rest, even when the benches want to talk to me by the language of tags. There are places for many people, benches for the lonely and place for they who need to rest their arm. To document my walk, I took some pictures to show what I’m seeing. I find it aesthetically and nice.
© Björn Blomqvist 2015-11-13
Från det ena till det andra!
Efter lördagens konstrunda och massor av intryck, var det dags för nästa utställning, dagen efter. Denna gång en annorlunda utställning. En utställning som emellanåt flyttade och rörde på sig. Tillsammans med massor av folk och många äldre män i keps, var det flygfarkosterna som skulle bli sedda och utställda. Det var inte första gången, vare sig för mig eller arrangören. F 11 Museum brukar anordna en Flyg & Motordag på Stockholm Skavsta Airport varje år. Jag har flera gånger varit där. I år var det dags igen. Egentligen inget nytt under solen.
Förutom korv med bröd och korv med bröd eller varför inte korv med bröd överallt, gick jag runt i folkmassan för att bese de uppställda flygplanen, titta på modellplan och bläddra i gamla flygtidningar. Inte för att jag är nån entusiast numera, utan snarare för att det blir en sorts utställning när planen står där, uppradade. Med flygplan i luften var det svårt att fota (med en iPhone 6), men intressant att se dem göra konster i luften. Det var bara flygplan av äldre modell detta år. Förr var det mer modernare stridsflygplan med (Jas 39 Gripen m.fl), men inte i år. Vad sägs om en DH 100 Vampire, en Sk 16 eller Saab 91 Safir (i grupp) och en Spitfire såklart.
Efter några korvar med bröd och läsk, traskade jag vidare för att se det alla andra tittade på. Bland människor med blickarna i skyn, såg jag allt från ovan nämnda flygplan, till mer spektakulär luftakrobatik. Ett konstflygningsplan med vingar lika korta som bordsskivor, svischade förbi i hög fart. Rök kom ut där bak och loop efter loop flög den enligt ett väl inrepeterat program. Efter en lång dag bland flygmaskiner, kromade bilar och äldre män i keps, hade jag sett det mesta. En DC3:a en Yak-52:a och andra gamla flygplan jag inte vet namnen på.
Den enda plats jag inte besökte, var själva utställningshallen inne i museet. Nu undrar ni kanske varför jag inte var där? Svaret är det att jag har varit inne i hallen ett antal gånger förr. Jag har även flugit Viggen-simulatorn där inne. Det som är mest fascinerande, är att under all uppståndelse, pågår den reguljära trafikflygningen som vanligt. För ovanlighetens skull, finns bara en landningsbana att använda. Den längre av de två, är under omasfaltering. Så medan gamla och specialbyggda flygplan gör konster i luften, kommer så plötsligt en Boeing 737-800 från Ryanair eller en Airbus A320-200 från WizzAir från ingenstans och landar eller lyfter mot varmare breddgrader ✈
Sista maskinen som var uppe i luften var Blériot, men då var vi redan på väg därifrån. En lång dag hade satt sina spår i gamla leder. Jag hoppas kunna se planet i luften vid nästa uppvisning. Kanske redan nästa år, vad vet jag? Annars var det mycket asfalt och mycket gräs att slita skorna på. Som vanligt eller snarare som förra och förrförra året, inte så mycket nytt under solen.
© Björn Blomqvist 2015-09-01
Word fall
By high heels stands
through words in a flow
Your words filled of wet
fragments by empty pace
in a try to put love
in every sentence
You open all gaps
open widely to give
nothing…
© Björn Blomqvist 2015-05-21
Inner secrets
Follow the path to follow
the light
Walk beside to walk
alone
Look around to look
good
Stand still to stand
inside me
Search now to search
my inner
Move inside to move
my heart
© Björn Blomqvist 2015-01-26
Beautiful “Femöre”
To celebrate, we started our trip – as usual, trip to Femöre. Perhaps the most beautiful place along the east coast. In almost 2,5 hours we wandered along the peninsula and stayed for photography, coffee break and a glance over a part of the Baltic Sea.
The first picture is from the place where we had coffee break. Coffee and garlic bread with butter and roast beef. Thereafter a trip along the paths in the forest – that’s a part of the long footpath, “Sörmlandsleden”.
9600 steps we walked – which is about 7 km walk along forests, cliffs and lagoons. The total length of Sörmlandsleden, is however, very much longer than our 7 kilometers. Nearly 1000 kilometers through the county.
Shortly after the journey – the sun was ready for the sunset. The sun is facing south, just before her rest, down in the west. The water is calm, likewise the wind. The only thing that moves is the occasional boats and ships far out. Lightweight waves from a smaller boat, easily hits against one of the cliffs.
Two pairs of feet and four paws are very pleased with the trip. Tired and bathed (the dog), we headed back to the car. We also found new places to have a picnic at later this spring. Count on that!
Perhaps we are privileged to have such a beautiful nature, just a few kilometers from our home. This is perhaps the reason why I, in all years, still live here – apart from a short session during three years in south of Sweden.
Note: It’s Sweden, in winter – 5 days after New Years eve. No snow.
I have one more photo to show, but I save it to the next blog post.
…In a poem of course.
Björn Blomqvist 2015-01-05
Delat ljus
Sida vid sida i bädden
av kvällsskimmer
ligger bukten stilla
Strandlinje möter horisont
i ett delat slag
en strid om kvällssolen
Månens vakan i osynlig
skepnad kyler vattnet
till isbana
Bruten kamp om kommande
is-välde på sandbotten
sakta sol sakta går
ned bakom egen linje
fiendens linje
© Björn Blomqvist 2014-12-29
Stilla vik
Spegelns strimma segla
ovan vatten solen går
Kisande motsols snegla
i vinden kall tårar får
Öars trädtoppar pekar
över viken barren vakar
Stillsamt lugnets lekar
under yta simmar lakar
Vågorna stilla backa
mot ljuset de blänka
Frestelse kasta macka
med sten vattnet stänka
Cirkelns former skapa
studs på ytans spegel
Tomma båtplatser gapa
inga båtar inga segel
Vikens spegel krossa
på begäran kasta sten
Trädgrenen ovan lossa
förruttnad och klen
© Björn Blomqvist 2014-12-29
Lamp it…
En tråkig eftermiddag och en kamera i handen så händer det igen. Meningslöst motiv fångas av linsen. Fråga mig inte varför – det blev bara så…
Uppgradering – upprepning
Ett myrsteg in i trapphuset möter jag den stora röda elefanten “High in New York”. Den lockar min uppmärksamhet, men den skrämmer mig inte. Jo den är stor, såsom elefanter är – men inte som ni tror, utan bara på bild. Den röda elefanten står på en kedja, uppspänd mellan höghusen i New York. Under den, en samling gula taxibilar. Motivet återkommer flera gånger i utställningen. Därav en upprepning! Däremot har jag uppdaterat mig. Jag vet att Galleri Sjöhästen ställer ut av mer etablerade konstnärer än vissa andra i stan – även nu, trots upprepade motiv.
Innan jag går upp för trappan stannar jag till vid den röda hjorten “My Deer Friend”, gestaltad framför en annan trappa, fläckvis färglagd i blått. Också det upprepat förekommande men som i de flesta fall, i skiftande kolorit. Om det inte var nog, står en noshörning i vägen innan jag ska gå uppför trappan, “Having a Ball”. Den blå noshörningen balanserar på en stor gul boll i en slottssal. Bakgrunden är delvist färglagd i gult. Innan jag når trappans topp tar jag en tur med den röda fågeln vid den kinesiska muren, “Even the raven”.
Det jag nu försöker förklara är mitt konstmöte på Galleri Sjöhästen. På galleriets väggar hänger fotokollage (mixed media) av Lars Tunebo, alster med djuren i fokus. Formaten är stora. Det som till en början var upprepande motiv fick en annan innebörd när jag fick veta hur konstnären har jobbat med dem. De starkt färgade djuren är i efterhand målade för hand medan den svartvita, men också de delvist färglagda bakgrunderna är ett kollage av olika motiv. Det insåg jag inte från första början. Det visar på skicklighet i att kombinera olika element till en harmonisk helhet.
Kvinnan i ensamt glittrande rött måste ha tagit sin tid att få till “Bat Chair”. Den rosa leoparden i trädet likaså “I ain’t moving”. Den förekommer flera gånger. Jo jag vet att det krävs kunskap att skapa samma motiv flera gånger, men det blir till en upprepning, vilket får mig att snabbt gå vidare till nästa alster. Flodhäst i ett 50-talstema gör sin rätt då konstnären valt färgerna rosa och turkost “Who parked the pink hippo”. Det är liksom 50- och 60-talet enligt mig i alla fall.
Snablar vilken otur! En färggrann elefant står på näsan/snabeln framför Royal Albert Hall “Looking for a gig”. Även här har konstnären gjort kollage av foton i bakgrunden. Syftet är att symbolisera en elefant som tänkt sig göra entré på scen – letar efter ett gig. Det fanns även skulpturer på utställningen. Främst glas- och bronsskulpturer av konstnären Astrid Gillenius. Målat glas, stadigt fast i stenblock. Motiven utgörs av geometriska figurer, ansikten och ögon i linjärt utförande. Svarta tydliga linjer avskiljer figurerna. Jag ser direkt en koppling till modernism, alt. kubism eller Matisse. Av den anledning kan man direkt avskriva försöket att hitta ett djup i motiven.
Makt, mod och knutna nävar tar mig vidare in i utställningen. Brons, glas och sten är dominerande. Snäckor, nävar och masker möter mig därinne. Mer än så är det inte. Jag går ett varv till i utställningen och tittar på djuren i stark kolorit och letar symboler och ikoner. De är för många olika djur och motiv så jag avskriver det hela.
Jag brukar ju titta närmare på saker som djup, perspektiv, symbolik och konturförhållanden o.s.v. I dessa fall, är det självklart ett djup i Lars fotokollage. Kolorit har jag redan nämnt, såsom svartvit fotobakgrund med starkt färglagda djur i förgrunden. Om jag skulle leta symboler, skulle det vara de olika färgerna, olika djuren som exempel. Det blir kanske för utdraget, så det lämnar jag åt betraktarna.
Björn Blomqvist 2014-09-28
Heavy Metal through the lens
Photos by Björn Blomqvist 2014-09-16
