Tag Archives: Dance

One day – many places

On a weekend (a summer day in 2015) in the capital of Sweden. I visited some places I want to recommend and want to work at.

Svängigt till och från

IMG_2079Årets kulturmöte i revysvängen är till ända. Det har svängt en hel del under tiden. Det har det gjort på olika plan. Musiken har svängt såklart samt snurrscenen vi återanvänt från förra årets revy. Publiksiffrorna under föreställningar likaså – de har svängt rejält. Allt från fullsatt till halvfullt. Det är inte vanligt. Mellan 80 och 100% är det vanligaste.

Hur var det nu med det andra? Jo, det är min inställning, fokus och stämning som svängt under perioden. Det för att jag under vissa dagar varit nere då jag inte trivs i sammanhanget helt och hållet. Det finns en drös av viljor i ensemblen som ska fram medan jag är han med mössan i hand typ. Jag är ingen stjärna ingen diva, bara den prestigelöse krabaten med författardrömmar.

Jag vågar säga att det är den sista revyn jag gör på lång tid – så länge den är förlagd under jul och nyår. Jag känner likaså att det egentligen är drama jag vill spela igen – inte mer komik. Det finns inte heller några garantier om det i kommande uppsättningar blir kortare repdagar och tidigare start. Det är i och med årets revyinsats från min sida, jag kan säga att jag har en revyänka här hemma att tänka på, som hellre vill att jag ska vara hemma under jul och nyår. Många repdagar varade från tidig morgon till sent in på natten. Tänk på att alla deltar helt ideellt. Ingen får pröjs.

I detta nu med det sagt att det är sista revyn, har jag andra mål framför mig. Jobb, bokskrivning och målet att komma i bra fysisk form. Gårdagens hemfärd efter sista föreställningen, var kanske den ljuvligaste. Jag ville bara få lugn och ro och sedan återgå till vardagen. Jag har jobb att söka, bokmanus att skriva och en hälsa att ta hand om. Teater kan jag spela när jag anser mig ha tid och vet att repetitionerna sker under kontrollerade former – ej morgon till natt.

Nu har jag fått det sagt också. Jag har som ni vet – även spelat musikal under hösten 2013 i annan regi men den tog inte så mycket tid som revyn. Trots 12 föreställningar, 2 genrep och repetitioner dessförinnan, var det både kortare och färre reptillfällen – för min del i alla fall.

Björn Blomqvist 2014-01-12  

Sound of…

Jag ska inte vara allt för långrandig – men mitt kanske största och mest betydelsefulla kulturmöte är till ända. Flera månader med musikalernas musikal, Sound of Music har givit mig allt jag drömt om. Erfarenhet, vänner, beröm, scenvana, ett underbart umgänge och massor av fina stunder. Allt hårt slit har i och med detta hamnat i skuggan. Det är inte illa.

Under alla föreställningarna (12 st.) stod publiken upp och applåderade på slutet. Tänk dig den känslan. Helt underbar – likaså upplevelsen och resan i stort. Det var två barngrupper (von Trapp) som spelade varannan föreställning (förutom Liesl) och varje gång var det lika proffsigt. Vilken jämnhet!

Jag själv är nöjd med min insats. Jag gjorde det jag var tillsagd att göra – att bråka och gräla på scen m.m. i rollen som Baron Elberfeldt. Därutöver var jag också statist i en dansscen, och dansa – det kan jag, det vet jag 🙂 I slutet var jag också soldat (löjtnanten), vilket bar emot lite eftersom vi talar om en soldat ur tredje rikets armé (nazist). Men det är ju teater och den rollen får stanna där. Han finns inte mer. 

Eftersom alla sångare/sångerskor i ensemblen (nunnekören inräknad) var så oerhört duktiga, har resan fått mig att börja musicera igen här hemma. Till skillnad från andra produktioner jag deltagit i, är hela produktionsapparaten nästan lika stor som hela ensemblen, och tack vare det har det fungerat utomordentligt bra runt omkring. Jag trivdes under sminkningen, bakom scen och med alla runt omkring.

Men vad hände sen? Jo, plötsligt var resan slut. Med massor av tack, kramar, tårar och farväl och med tomheten nära kommer vemod med hjärtat fullt av upplevelser. Där ska resan finnas kvar för lång tid framöver.

Det var första gången jag deltog i en NYMOS-produktion, men troligtvis inte den sista.

Tack!

Björn Blomqvist 2013-11-18

 

 

Nära nu!

Som sagt, jag brukar inte vara så personlig på bloggen. Därför inte nu heller. Däremot ska jag berätta att jag den senaste tiden ägnat mig åt ett större kulturmöte – stort i olika aspekter. 

Det närmar sig premiär av musikalen Sound of MusicEnsemblen är stor, produktionen stor och förväntningarna likaså. Kanske är detta det största jag varit med i. Jag njuter varje repetitionsdag och kommer göra det under alla tio föreställningarna – det är jag övertygad om. 

Det är första gången jag ger mig på musikal och jag är glad och mycket tacksam att få vara med och ges en chans. Konkurrensen är hård. Oavsett en liten talroll, ska jag göra stort av den. Annars gör jag inte mitt bästa, så att säga.

…Eller som jag brukar svara på frågan om vilken som är min drömroll?

“Det är varje roll jag spelar, för då kan publiken förvänta sig att jag alltid gör mitt bästa.”

 Björn Blomqvist 2013-11-04

Scenrapport oktober

För ovanlighetens skull, tänkte jag säga några ord om de pågående scenprojekten – alltså inget skryt om bokprojektet denna gång.

Det är intensiva repetitioner av musikalen Sound of Music just nu. Slutrepetitioner hela veckan innan första genrep. Det var rörigt första dagen på scen, men numera bara roligt på scen. Det tar sig – sa han med tändstickorna 😉

Som jag har nämnt tidigare, spelar jag en liten talroll, men ändå viktigt eftersom alla som deltar är lika viktiga. Det är också den största produktionen med största ensemble, jag deltagit i.

Revyer, farser, sekelskiftsdramer m.m. som jag har spelat ända sedan mitten av 1990-talet, är mindre produktioner och med färre inblandade. Här är det en viss kontrast, men uppdraget är detsamma. Att stå på scen och leverera, hur lite eller mycket du än har att säga/göra.

Det är också första gången på Culturums scen för mig. Tio föreställningar ska det bli och med tanke på hur duktiga många i ensemblen är, kommer det bli en oförglömlig upplevelse för publiken. Det lovar jag!

Om ni inte har köpt biljetter än – finns det biljetter kvar. Framförallt till de första föreställningarna.

Passa på när ni ändå har chansen! http://www.nymos.se    

Björn Blomqvist 2013-10-30

Händer, linjer och Ländler

IMG_0634[1]På samma plats, eller snarare i samma område finns två verksamheter som engagerar mig just nu. Vid Bryggeriet i Nyköping finns replokaler där jag håller till tillsammans med en superduktig ensemble som just nu för fulla muggar repeterar musikalen Sound of Music. Jag spelar en liten roll i musikalen, men trivs ypperligt att få äran att vara med. 

Mittemot replokalen ligger två, till och med tre konstgallerier. Som konstvetare, men med en längre tids prestationsångest har det blivit få besök där – trots att jag för länge sedan var medlem i föreningen Fiskhuset som har sitt konstgalleri just där.

IMG_0258

Efter repetitionerna av några scener i musikalen och en del ländler (dans), var jag nöjd med dagen. Av den orsaken fick jag mod att besöka Galleri Fiskhuset igen. Jag hoppades på att få tillbaka lusten för konstanalys. Tyvärr blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Hungrig som en björn tassade jag runt bland alstren på en betydligt snabbare tid än vanligt – men vid varje alster stannade jag. Inga genvägar alls. 

Det jag reflekterade över på utställningen av Åsa Kvissberg (måleri och grafik), var först och främst hur alstren domineras av starka linjekonturer, människor och händer. Motiven ger ett abstrakt intryck, men är i högsta grad föreställande. Jag var inte helt förtjust i alstren. Kanske är det inte min smak av konst. Mina konstbetraktelser har högre ambitioner och mer åt historisk konst – inte samtidskonst. Trots allt kunde jag tolka dem i en surrealistisk kontext. Mycket vitt och svarta linjekonturer som framhäver figurer i form av ansikten, poserande kroppar och händer – placerade lite varstans.

Alstren är mestadels måleri, men också några i grafik. Temat är detsamma i nästan alla verk. En gemensam sak är också den förmodade medvetenheten att låta färgen rinna och skapa motiv av spill eller dräll med akrylen. Oftast är dessa element i blått eller grönt. Blått, grönt, gult och de svartvita människokropparna såklart, är den generella upplevelsebilden av dem alla.

Angående detaljer och symboler vill jag inte ge nån direkt beskrivning på det. Magen kurrade och jag orkade inte genomsöka alstren ordentligt. Det fanns i alla fall djup och kontrast i motiven, men som sagt – jag tyckte motiven var för röriga och oharmoniska för att falla mig i smaken.

Nu ska jag twittra och skriva på mitt bokmanus istället. Hoppas på bättre analyslust nästa gång. 

Björn Blomqvist 2013-10-12 

Mot nästa mål!

IMG_0905[1]Efter 2,5 månaders arbete och 2 veckor med 5 föreställningar har årets Oxelörevy nu avslutats. Jag var tillbaka på scen i år efter 1 års uppehåll för att då fokusera på andra aktiviteter. Jag kan väl sammanfatta min insats i år som godkänd, men inte i närheten av den energi jag hade för två år sedan. För två år sedan var jag mer taggad, vägde mindre och hade mer att göra på scen, inklusive alla dansscener. När det kommer till dans så blommar jag ut så att säga!

Jag hade 8 klädbyten/rollbyten i år men det var inte så överdrivet stressigt. Det fanns några vilopauser emellanåt. I dagsläget är det för tidigt att säga om jag är med nästa år. Drivet att stå på scen är stort men det finns mer än bara revy. Det är all den uppoffring som görs på fritiden som gör att det istället skulle vara skönt att bara vara hemma under jul och nyår.

Av de åtta roller jag har spelat i år, är väl bara hälften riktiga karaktärsroller. Övriga roller skulle kunna vara jag vilken dag som helst i verkliga livet, så att säga. Så här efter revyarbetet avslutat, ska jag i första hand fokusera på två saker. Först och främst fortsätta söka arbete och därutöver skriva alster/bok/blogg osv. Vi kanske ses snart i en bokhylla nära dig.

Björn Blomqvist 2013-01-13