Category: Literature

Shared Moments 

I just borrowed the sun
that shines in your eyes,
to dry my lonely tears

I walked by the path  
you have in your heart,
to share my moments

I sailed by the wind
in your broken mind,
to lighten my anchor 

I caught the sky
you sent down to me,
to open my soul

© Björn Blomqvist 2022-01-16

In Bloom…

🥀 The Flower as I 🌻

From a crack in the street, grew a flower with the aim of eternal life.
The asphalt that covered playgrounds and cycling paths was surrounded by concrete houses.
He grew up beyond all the fine flower arrangements and the road was never straight.
The road that led him forward was crooked and lined with obstacles and resistance.
The acquisition, which was governed by inheritance and obligation, was the predetermined course.
Nothing went as wrong as the credible thesis – a theory failed.
With death as a close visitor, the life got a second chance.
From an asphalt flower to a victim after a deadly journey under a vehicle, the wounded plant rised against all odds.
From a course change to discourse in the academic flower box, new seeds where spread.
Nectar that has always been there was suffocated due to uncertainty.
The survivor of the working-class society became a conqueror of dual bachelor’s degree.
The conquest is unique in the collection of familiar flowers.
Dramatized acting on stage became plant nutrient to the root.
The strength of memorizing the words in the script, became the flower’s power on the stage.
Predisposition for artistic analysis is the strength that strengthens the stem.
Water and sun are mixed with culture that breathes over the leaves.
The pot of poetry will be filled to the brim with hungry poems to feed a starving poet.
Words and emotions are fed with stanzas and verses from the middle of the soul
The damaged flower survived a serious car accident (this day 41 years ago) and he is still in bloom.

© Blomman 2022-01-07

Fighting the truth

The uncertainty in my eyes
hides the knowledge I have
My mind is in control of the
words you hear but not feel

The speech in my voice
is another bite on my lips
An incision along my tongue is
a choice to swallow my pride

Beside us in another direction
boils the letters to a new
reality you own when you talk
but I’m only listen to myself

In between faces of altercation
grows all we don’t see but
only hear it as bouncing eco
from hearts to a fight of the truth

© Björn Blomqvist 2022-01-02

A Path to Something New?

I have been there before, near an open end when all choices are hidden in the trees. I followed the same path firmly in the opposite direction, when a line was drawn under the ground of eternity. Beyond the light, far from all coincidences, a wisdom grew deep beneath the heap. I dug a ditch to finding a hope instead of plow forward in the right direction. In the end, I was on the same spot to look up, to stare down and be dazzled by the light in the front – out of conclusions.

© Björn Blomqvist 2022-01-01

Complexity

It’s a complex world,

full of bubbles in a bubble

One wants out, the other

still making trouble

All feelings in a dense

forest, waiting for the rain

The sun shines when the lust

is in the moss to feel the pain

Down the mountain goes

a lucky road from the top

From a hope to a jump out

shakes the ground without a stop

©️ Björn Blomqvist 2021-12-30

Window Mode

Since 2012, I have written 299 poems, and this will be the 300th. What’s out there and what’s in here, is an interpretation of my poetry that has constantly moved from my inner feelings to beautiful and enlightening things I have seen outside and around me. It has and will perhaps be a journey between the light and the darkness. But in between there’s a force so strong as in the best moments can move the mountains, who are a part of the roller coaster in my life.

So this is my 300th poem

A tiny light, surrounds
by the darkness, I feel

Crushed life that sounds
when emotions are real

Rays of the sun, walks
in a motion, so bright
Color of sensitive talks
paints my hope, by night

A feeling of calm, plays
alone when you can’t see
An inner fight in days,
a personal war for me

All bricks in the wall, sings
a capella for deaf ears
Dare to look, touch things,
doing it, without fears

© Björn Blomqvist 2021-12-20

What happened? – What’s happening next?

There is a sun, anyway. For a couple of days, a small bird has sitting on my shoulder, and told me that, I need to fly out of my nest. It’s six years since I’ve wrote an article or a review. Instead of that, I’ve mostly written poetry and nothing in my novel.

But!

When I’m thinking on it, I know I’ve so much to tell. I’ve two drafts of novel stories in my head, but have only one of them on paper, far from ready to be send to the publishing company. In meanwhile, I’ve time for write both articles, reviews and still write a lot of poetry. 

So…

What am I waiting for? 

Photo: Me on stage – a character in the

play: Arsenic and Old Lace

Between Grief and Grapes

Barrels full of tears in a sad patrol, rest to store fears in rows, surrounded by it’s enemies in oak uniforms. Red wine in the color of spilled blood, survived the battle between the grief and the grapes. In frontline with shields, thin like the shells of the grapes, a bloodline is the line behind the enemy. The infantry still standing on the feet of the wine glasses, ready to fight for what they crying for. Deep down in a wine cellar, far from the sunlight, lies a grief, alone and missed by the survivors who refusing to leave them for the next harvest.

© Björn Blomqvist 2021-12-15

Along the Road

Step by step on a forgiving road,  

a walk alone

Heavy rain falls from the fog, 

a day to remember 

Going back for a moment, 

a memory on a stone 

Lights in the night on a shining mind, 

a day in november 

Tone after tone of a surviving song,  

a mystery voice 

Heavy clouds push me down, 

an emotional fight

Climbs up through the haze, 

haven’t a choice

Strength in the body on a rising soul, 

to catch what’s right 

© Björn Blomqvist 2021-12-12

🎼 Once

Be the way,
easily walked
inside my heart

Be the song,
beautifully sung
outside my soul

Be the melody,
softly played
through my head

Be the dream,
slowly touched
on my mind

Be the words,
lovely whispered
in my ears

© Björn Blomqvist 2021-12-10

Voices


In meanwhile, when everything
are resting in silence, but in a
head full of voices, on a slope,
down through my chest, rolls
everything I’m afraid of, faster
and faster till the end of what?

© Björn Blomqvist 2021-12-08

Thoughts in the Snow

IMG_0886

Being alone in a quiet place, 
by winter’s time in the bay. 
Seeing snow far from space, 
near home, a beautiful day.

Finding a sound of a wave, 
to come and cover a stone.  
Looking for moments to save, 
when words are being alone.
  
© Björn Blomqvist 2021-12-04

Untouched Dots…

I don’t know, but I think I…
feel that, the worst, but I…
don’t know if it’s true, if I…
can’t have a clue, when I…
think on it, untouched…

© Björn Blomqvist 2021-12-03

At ones

One thing within, like a sin 
Starts of a reason this season 
One time on prime, like a crime,  
Starts to swear, everywhere and here 
One way, like I´’ve say,  
Ends on this line, even mine

© Björn Blomqvist 2021-11-04

Posted

As thoughts 
in a mail box,
out of emptiness,
without sender,
sleeps the Devil
in the darkness,
ready to kick
all my worries
through the lid.

©️ Björn Blomqvist 2021-10-20

Captured

Inside, like air of a balloon
by thin shelter of thoughtfulness
stands a man in a comfort zone,
sad with lack of happiness.
Stuck, as flies in the spider’s net
lies a hug all alone, miles away,
captured by thoughts to regret,
now or later, mostly yesterday.

© Björn Blomqvist 2021-09-15

Unstoppable

Filled by fire, 
a monster of a kind, 
what happened, 
what is it to find. 

To feed, to grow, 
like a big worry,
what is it, what 
makes me sorry?

Bad thoughts, 
an anxiety to fight,
what happened, 
there’s no light.

To feed, to grow 
like a big ball,
what is it, what 
makes me fall?

© Björn Blomqvist 2021-08-14

Body boiling pressure

IMG_1132

Uncut thoughts are filled to the top
all the way down through my body
Unresolved issues run non stop,
to pump my veins, hard and bloody

Unwanted information, in a war room
between my chest and my brain
Unpolished madness on moon
a monster to makes me insane

Unidentified emotions are still left
when the pressure begins to rise
Undesirable reactions are a theft
full of explosive hatred as the prize

© Björn Blomqvist 2021-06-22

The life long battle – Part 2

Sometimes a small light in a tunnel, a winter’s day. Twenty four hours by eighteen with darkness. Only a memory flashes by. A moment as a traveler in a wheelchair along dark culverts – heading for the goal. Searching for the light and a new step for a life at home again.

What happened before and after is a mystery? A detective work. His journey close to death by the ruler as the distance between the car and the ground was cut into pieces and only one centimeter was left. The one who separated life from death.

To be home was a start to win it back, the lost moments he doesn’t have or not to remembered. Only he could felt the presence of the guardian angels, that moment. As an echo in the block, all rumors of his death, was more fake as death of the civilization. It lives, and he too.

Short steps forward became a fight through thoughts and descisions from people who had more to say and to decide about the boys future. Wounded both on the inside and physically on the outside, became all obstacles more higher and all roads even longer. 

Back on his feet but out off interest to jump faster forward and with his eyesight as a minor obstacle, could the future be blind. With full sight on one eye and only ten percent on the other, as scars after the accident, was all shortcuts in life, far away. 

What could he do later and why he had to start over the third grade, again? Had he all the power he needed to start over and build a future of what it takes to succeed as a human?

© Björn “Blomman” Blomqvist 2021-06-20

In progress

Soon, I’m hoping to post part 2 of The life long battle. It’s more about what happened after, and how it goes after the boy’s long visit at the hospital, and if he can start over and built a new life. To leave the life like a wounded bird – home in his nest. There are so many setbacks and obstacles in his life, to tell about.

© Björn “Blomman” Blomqvist 2021-06-10

Words to picture

One word, one person, a frame

Two words, two colors, a contour

More words, many motifs, one picture 

One voice, one listener, one opinion 

Two voices, two people, one talk

A lot of repeats, huge mistakes, one chance 

…who am I, to judge? No answer

© Björn Blomqvist 2021-05-17

The life long battle

A winter’s day in January 1981. One place, a boys and a lot of guardian angels. Ice cold snow by the road, as walls in a war. A road covered by ice, smooth like a mirror. There’s a line between the goal and the destiny. The mission, a journey between joy and an adventure made for children.

When an icy road has a duty to deliver, he didn’t make his task in the playable battle. It could be his last in life, but the guardian angels were on duty that day, to save the boy’s life.

A car, fast as a shark swallow him in one bite. Invisible friction between ice and tires, hadn’t a chance. It could even be the last day to dance. In a moment, he was gone, gone everywhere. In his head and visually down the road. No snow banks couldn’t stop it, no brakes and an impossible task missed to do what it has to do.

The distance, half of a ruler, down under a car, dragges the boy as long as it took to stop the vehicle. How long, they did’t know, but at the end, the boy was out of consciousness. All rumors where many, but the guardians angels had the upper hand that day.

Was he dead? Where’s he now? Why did the boy ended up under the car? Why didn’t he thrown aside by the incredible force the car had to get rid off? Who is he? Questions all over, couldn’t be answered by the guardian angels when the boy – half dead, flew side by side with the angels, across the clouds to land softly on the roof to the capital city’s biggest hospital.

Lucky to be alive, the boy came home after awhile. By surprised look in others eyes, had the boy, by help of the guardian angels, won the war. The battle of death and the future. Whith scars deep inside and visible ones on outside – he still trust the future and always trust his angels.

The last thing he does in this moment, is to end this short episode and hope to win a new battle everyday. The fight against anxiety and the war against his low self-esteem. Obstacles along the way have always been there.

Soon a new obstacles to be defeated.

…to be continued

Based on a true story

© Björn ”Blomman” Blomqvist 2021-05-14

Traffic light life

behind the glass, under the surface,

colored in red, green and yellow

lives emotions, in heavy traffic of

love and passion, together

in the youth of the nature, resting

under the golden light of the sun

© Björn Blomqvist 2021-04-14

Obscure Spring Poem

The warmest star in our solar system 

is awake longer and longer, 

as far as the distance between 

my thoughts and the darkness 

down my soul, to catch 

a moment to touch

when nothing exists in the blood

under the skin in my veins,

when flowers grow fast

above land to drink water

from my body of dry emotions

and drunken leaves full

of anger on a highway to 

the sun and back…

© Björn Blomqvist 2021-04-01

Contrasts

When the earth 
spins around 
in circles

You are the sun 
I’m the moon

When the world 
turns over
upside down

You are the God
I'm the devil

When universe
stays strong
to survive 

You are the stars
I'm the chaos

When the rainbow
ends somewhere 
close to us

You are wise
I’m the searcher


© Björn Blomqvist 2021-03-30




Ongoing Projects

260 poems have now been sorted and categorized. Four different topics. Mostly love, thoughts and visual impressions. The reason with it, is to publish my favorite poems in a book someday.

The ongoing write process with my debut novel has get better. The deadline is set to spring 2021. The novel will be somthing between a crime novel and an youth novel.

Björn Blomqvist 2020-10-27

Heavy

The gravitation of uncleared stuff inside my head, pulls down whole my soul to the ground, step by step.

Like a forgotten piece of paper, with unreadable notes, lies my body on the street, facing up as a worring kind.

A heavy truck, missing of brakes, filled with tons of dark minds too fast too late to…

…react

©️ Björn Blomqvist 2020-04-29

Find the way

Friday afternoon ”the cleaning project”. Heavy rain over a worrying mind, starts to look for unsolved things to find. Lost in the world and a an empty head, awake, asleep and hundred years to be dead.

Nothing rise like the sun, an early day, when the moon of all thoughts has only dark words to say. Different ways to solve and clean, throws back the good thoughts when nothing is what it has to been.

One day I’ve to catch, look and feel the light, when the darkness is gone, easy without a fight.

© Björn Blomqvist 2019-10-25

Silence

Transmission of silence,
an invisible walk inside,
outside my head,
to a dead end of bitterness,
shouting from the hip
to a dynamite of emotions,
all over the entire body

© Björn Blomqvist 2019-08-02

My published poetry – so far…

img_0591

For the second time in two years I’ve been published as poet. This time with a love letter and before with a love poem. 

This is the two anthologies where you can read my contributions. I’m very happy to be published as poet (for the second time) and I know – I’ve more , about 160 poems to publish if that was possible?

© Björn Blomqvist 2016

Vad finns kvar?

På ett sluttande plan delas mitt inre som två halvor av en vattenmelon. Mina jag glider isär, studsandes över kanten så köttsaften yr över den soldränkta platån. Det bubblar i kroppen som stekta melonhalvor på grillen. Längre bort, i skuggan av mitt värde splittras livet när melonskalet giljotineras mot det karga stenblocket ingen velat flytta på. I bitar av det ätbara, blandad med allt som ska bort finns bara kärnorna kvar. Utspottad på bordet som uttjänta uranstavar ligger jag i kärnhögen och funderar på när det är dags att gå under jorden…

© Björn Blomqvist 2016-07-26

Minor report 2

FullSizeRender 2Today, after four days of writing and about 9 pages, I try to be finished with the draft to the first chapter in my new book manuscript.

Tomorrow or later, I’m beginning the second chapter. I have already twelve chapters with titles which needs to be written with contents.

So the first chapter will be finished soon, hopefully today.

Björn Blomqvist 2016-05-01

At last – a minor report

Hi there! 

Today, at last, I started to write on my second crime novel. This time I’m gonna make it. I have big plans and everything has to be perfect before I’m sending the manuscript to the publishing company. Of course, I,ve no big expectations but big dreams. It’s the dreams that help me to fly over the obstacles. 

Environments, era and characters will be the same, but of course, a new murder mystery. My goal this time, is to be finished with the draft at the end of the year. If I fail, kick me in the ass – very hard! 😉

Björn Blomqvist 2016-04-26

Tillsammans

🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄

Vind genom trädet knaka
en fura över vägen falla
Kyss från kärlekens kaka
ett hjärtas känslor kalla

Storm under himmel vina
på gren i kronan gunga
Leende ansikte, ögon fina
den röda kärlekens tunga

Lättan bris i soluppgång
så stilla vilandes nära
Kärleksord ljuda i sång
ett älskande par så kära

Horisont i gryningens ram
ett panorama landskap ser
Omfamning i morgonens kram
en akt av känslor som ler

🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄🎄

© Björn Blomqvist 2015-12-25

Lägesrapport

DSCN2295Eftersom jag inte hinner med att göra konstanalyser från diverse konstutställningar, nu när det är revy- och musikaltider, tänkte jag istället ge en kort rapportering kring mitt skrivande. Det blir inte så mycket att rapportera. 

Fortfarande står romanskrivandet helt stilla. Jag påbörjade för tre veckor sedan en omarbetning av en novell som ska bli till en roman. Mer än så har det inte blivit på den fronten. En och annan dikt har det blivit och som jag i tidigare inlägg skrev – att jag är både glad, hedrad och stolt av att ha med ett bidrag till årets poesiantologi, signerat Poeter.se “Make Love not War”.

Jag har räknat mina samlade dikter och med dikten till antologin inräknad, är det 107 st. Och ändå har jag inte påbörjat poesisamling nummer två och tre! Däremot känner jag mig mer trygg och säker med poesin, medan bokskrivande haltar i takt med motivationen. 

…det var allt!

Björn Blomqvist 2015-12-09

Honoured, proud and happy…

I am happy and I feel honoured to be one of the poets for this year’s poetry anthology from Poeter.se. The anthology is called “Make Love not War” and will be out shortly.

…my poem is about love of course. 😉 ❤

Björn Blomqvist 2015-12-08 

Höstdepp

DSCN0235Bland höstens starka färger doppas huvudet i höstdepp. Grått på gränsen till svart inuti med ögonen mot det gulgröna naturlandskapet. Solen genom trädens kronor träffar mark och klippa men missar dig. Inget ljus innanför hjässan tränger in. DSCN0750Höststormen tränger bort lövtäcket när en själv ligger i sängen, kvar under det egna täcket. Suddiga vyer och suddiga tankar sätter griller i huvudet. Tiden ställs tillbaka i en tid när alla dåliga beslut inte kan dras tillbaka – inte ens en timme. Bortom klippan ligger grottan, dit ens tankar vill vara. I grottan, nedgrävd i en bunker som skydd mot utomstående inpulser studsande mot bergväggen. Vikens vågor sköljer vassen som mörka tankar sköljer hjärnan inifrån. I snårlandskapet, barrande nära dras rullgardinen ned. Under täcke ligga kvar så som bara du kan. Oläslig på utsidan som en hel bibel av inre profetior i mörkaste mening.

© Björn Blomqvist 2015-10-25

Fall in place…

Piece by piece 
the typhoon
drifting away
Piece by piece 
to rebuild
my destiny
Like a hurricane
all pieces
coming back
Like a wind 
an atmosphere
of open doors

© Björn Blomqvist 2015-10-03

Om akvarellmåleri – boktips

För en gång skull har jag ett boktips – vilket var länge sedan. Jag har iofs recenserat en och annan bok här, men det var ett bra tag sen. Att jag nu plötsligt vill ge ett boktips, har egentligen med ett annat syfte att göra. Jag har under dagen, plöjt igenom en bok om akvarellmåleri. Jag är som ni vet, konstvetare, konsthistoriker och konstnörd, men absolut inte konstnär.  

Boken jag talar om är Måla i akvarell, av Håkan Groop. Författaren och konstnären själv har jag träffat några gånger vid hans galleri här i Nyköping. Boken är lika matnyttig som hans berättelser vid galleribesöken. Det är inte så att jag tänkt börja måla akvareller, utan bara läsa konstböcker jag kommer över som ger min konstvetenskapliga kunskap, än mer kött på benen, så att säga. 

Det som boken berättar är lika intressant för mig som konstvetare som det är för alla som målar i akvarell. Håkan Groop är en duktig akvarellmålare och mångårig kursledare i just akvarellmålning. I boken ges tips och råd om motivval, proportioner, perspektiv, djup och vinklar. Just det är mycket intressant inte bara för akvarellister, utan också för mig som ägnar mig åt konstanalys. Håkan ger också råd kring material, teknik och främst färgval och färgblandningar. 

De tekniska och materiella kanske inte är vad jag bör veta om jag inte börjar måla själv, men viktigt för akvarellister. Jag gillar däremot nästa del i boken där Håkan berättar i text och bild hur han bygger upp sina målningar. Just detta är speciellt intressant för mitt nördiga intresse för konst. Exempelvis vilka delar han målar först och hur han bygger upp sina kompositioner. Djup och balans, men främst den konstnärliga friheten att inte fotografiskt återge ett motiv. Det finns så mycket matnyttigt i boken att jag ska införskaffa den i egen ägo, då den jag just läst är lånad på Nyköpings stadsbiblioteket (Culturum). 

Nog om detta. Jag ska läsa boken en gång till. Det är många begrepp och råd jag vill samla på mig inför nästa konstmöte på ett galleri någonstans. Och det där med annat syfte jag nämnde i början, kan jag inte gå in på än, men jag har en hel drös med konstböcker jag ska plöja igenom härnäst. 

Björn Blomqvist 2015-10-01

Livet bortom friheten

Plötsligt var de slut. De som inte kunde – eller inte fick ta slut. Dagarna som bara var 300 till antalet, var till ända. Det skedde för länge sedan. Det var på en knapp de tryckte – och vips så fanns en extern aktör att tillgå. Vem eller vilken, visste ingen innan. Det var slumpgeneratorn som bestämde det.

“Är allting bara en slump?” 

Hens vistelsen blev kortvarig. Ett samtal förändrade mycket. Tre år är en lång tid – men 300 dagar betydligt kortare. I tre år var hen på arbetsplatsen som blev räddaren i nöden, och som sen var platsen där hen ville stanna.

Nöden uteblev dock. Tillbaka i träsket skulle bödlarna få sitt. Trots det kom nästa räddningsplanka. Trehundra nya dagar att hålla sig ovanför vattenytan med. Plötsligt var de slut – och räddningsplankan alldeles för kort. Tillbaka i samma läge var det bara att trycka på knappen igen. Denna gång – aktör nr. 2. Återigen via slumpen.

På ny plats och ny mark att plöja, kände hen sig slagen under bältet. På vissa områden, något nedvärderad. Inget nytt under solen så att säga. Hur ska detta sluta? Fyra månader gick innan nästa räddare i nöden kom till undsättning. I en till synes lika lång period, fick hen vara ifrån arbetslöshetens bojor.

“Fyra månaders frihet!” 

Det går inte många dagar innan det var dags igen. Hen ska till coachen, hen ska denna gång få välja!

“Vilken befrielse!”

Plötsligt har det hänt nåt. Det har införts LOV – lagen om valfrihet. Hen går på seminarie, hen funderar och till slut gör sitt val. Aktör nr. 3 står på tur. Inte där heller blir vistelsen långvarig. Inte på grund av permision ute i det fria arbetslivet, utan av resursbrist.

Hen måste välja igen. Hen gör sitt val. Hos nummer 4 trodde hen att det skulle bli bättre men…

..fortsättning följer 

Av Björn Blomqvist 2015-09-10

Bakom det okända

DSC00369Som kudden ovanför mitt ansikte, hårt hållen, är den gnagande tanken lika kvävd som det dåliga samvetet. Orden tystnar med uteblivna argument till varför allt kokar ihop i en och samma gryta. En soppa vars slev aldrig slutar ösa. Sen urminnes tider har blockaden legat som ett lock som aldrig lyfts. Kolossala klossar som vilar på ens axlar med huvudet under kudden är att köra huvudet i sanden. När ska det släppa, när muckar den? Bakom egna galler i isolerat tillstånd är den fånge inom mig. Hen vet varken ut eller in, hen har bara funnits där, lika tystlåten som tjuven om natten.  

© Björn Blomqvist 2015-09-02

Not a clue?

Feelings to boil
heat on fireplace
Timelines to fill
clockworks in space
New life to live
lack on happiness
Big dreams to go
start in emptiness
Take me to heaven
fly on fate
Nothing to fear
rest in hate

© Björn Blomqvist 2015-08-03

Sökaren…

Sluter ögonen, öppnar öronen
Lyssnar, blundar
Letar i blindo, söker i register
Mörkar, famlar
Väntar i det sista, hoppas på tur
Räknar, chansar
Fångar stunden, slösar tid
Verkar, maskar
Öppnar ögonen, stänger av
Lyser, tystnar…

© Björn Blomqvist 2015-07-05

Lägesrapport

DSCN2273Jag brukar inte skriva/blogga om hur eller vad som pågår på den personliga fronten – men för att hålla bloggen vid liv, tänkte jag bara rapportera om läget med diverse skrivprocesser och byggandet av en skrivarlya. Innanför den lilla röda boden sker just nu ett inredningsprojekt med syfte att skapa just en skrivarlya. (se bild).  

Jag har den senaste tiden bara åstadkommit en (1) ny dikt. Bokmanuset står stilla, men jag hoppas att jag hittar kraften snart igen. Jag hade tänkt att skriva klart utkastet under sommaren, men det tycks bara var en vision med illusionistiska drag. Därutöver gör jag inga framsteg på arbetsmarknaden heller. Jag önskar att jag kunde omvandla min kreativa poesi-anda till att vara mer aktiv på arbetsmarknaden.

Apropå poesi – så har jag snabbläst alla mina 82 dikter i samling nr. 1 och insett att det är en övervägande andel dikter med mörka och neurotiska inslag.

Varför?… 

Björn Blomqvist 2015-06-25 

Collection so far…

IMG_1616This is a part of the ongoing project. There are 49 pages with 80 poems. Not published yet! More to come.

I still haven’t started to write on my next project. The second collection – based on a true story (Dark – Noir).

Björn Blomqvist 2015-06-10

Sista pusselbiten, so far…

Jag var på en tillställning idag, jag behövde undersöka i samband med några scener i bokmanuset. Nu är det gjort. Det gav mig inte så många nya infallsvinklar. Ingenting sen sist i alla fall. Ingenting är nytt under solen så att säga. Däremot kunde jag hitta andra saker jag kan relatera till. Ur ett research-syfte kan jag nu lägga denna händelse åt sidan och fortsätta skriva. 

Fantasin/fiktionen och själva berättelsen finns i små bitar i mitt huvud. Nu är det raka spåret att sammanfoga dem och fylla ut där det saknas. Jag kommer förmodligen att hamna i en liknande situation längre fram då jag måste invänta resultat från ytterligare research. Sen har jag inget att frukta. Det är bara att köra på. 

Manuset ska vara klart till hösten – det lovar jag denna gång. Därefter ska jag försöka slutföra diktsamlingen – om inte det skulle ske dessförinnan. Det är inte alls främmande om den råkar ges ut i tryck före debutromanen. Något jag är beredd på med tanke på den hårda konkurrensen inom branschen. Som tröst eller bot på det, kommer jag direkt efter utfallet – påbörja nästa romanprojekt. Om det blir en till relationsroman i surrealistisk anda med neurotiska undertoner, eller en kriminalroman – får framtiden utvisa! Idéer för de båda finns. 

Björn Blomqvist 2015-05-09 

Svallvågslitteratur… 

Nyfikenheten slår till utanför bokhandeln. Med blicken mot skyltfönstret vill jag i det nästa – gå in. Hyllor av böcker slår över mig som en litterär tsunami. Jag surfar på vågen tills…

…jag lyfter på böckerna och läser, bläddrar och inser. En ny våg strömmar till, en våg av sviktande självkänsla i en mur av jämförelsedrift. Ett hinder mot den egna vägens filosofi. 

Bara där, bara i havet av böcker blandas lust med rädsla att misslyckas i ett drömlandskap av mixade tankar. Vad har jag att? vad har de? …och vem ska jag lyssna på? 

Björn Blomqvist 2015-04-29

Just nu…

På två dagar har jag nästan skrivit ett helt nytt kapitel i romanen. Hypotetiskt sett skulle jag kunna säga att jag snart är inne på den andra fjärdedelen. En stegring i handlingen är på intågande. Därefter – bortåt mitten ska saker och ting ta sin verkan. Det är jag klar med, men vet inte riktigt hur jag ska vinkla det. Däremot vet jag hur allt ska sluta och hur allt ska få sin upplösning. Det svåra är som vanligt hur och med vad jag ska fylla allt emellan med 😉

Björn Blomqvist 20015-04-07

Där borta – helt borta

IMG_0708I ett hörn står kreativiteten och gnager. Med ansiktet vänd mot fasaden kommer den ingenstans. Kreativiteten har målat in sig i ett hörn. Färgen har torkat – rollern har kärvat fast. Stenväggens textur är grov – färgad i svart. I nittio graders vinkel delas svärtan i en smal strimma grått. Kreativiteten tappar greppet – om handtaget. En roller ligger på stengolvet, uppfångat av gårdagens tidning. Mittomslaget vräker sig fram ut över golvet. Kreativiteten står kvar med fötterna på tidningen. Kreativiteten blundar, tittar och blundar en gång till. Ögonvätska droppar ned – rakt ned i hinken. Ringar bildas på ytan – svarta som allt annat runt omkring. Desperata rop hörs i rummet – eko som studsar fram och tillbaka i hörnet. Målarhinken dallrar av ljudet om rop på hjälp. Vågor i färgytan får hinken att rinna över. En droppe färg – ett rop på hjälp och allt rinner ut över golvet. Saker flyter – allt annat simmar men kreativiteten är orörlig. Stel som färgen på rollens mjuka rulle – står kreativitetens kvar och undrar om det snart kommer en lösning. Färglösning, lacknafta och thinner för själen. 

© Björn Blomqvist 2015-02-24

Book report

cropped-img_041411.jpgA short report of my ongoing book project telling me that I’m on the right track. Two more chapters and many new pages has been written the last three days. I know that is just a beginning. The novel is only 62 pages long. It’s perhaps 20% of total length. I don’t want to tell what the novel is about, that’s a secret. I hope you soon, have the answer or know more about the story, because I want the novel to be published, sometime, somehow! 😉

Björn Blomqvist 2015-02-02 

Living the dream

My writing is based on three areas of interest. Poetry, art analysis and fiction. I try to make progress in all the three areas with varying degrees of effort.

Sometimes, the poetry is in focus and sometimes my ongoing manuscript, but in fact, I’m an art historian and I should focus on it in the first place. My writing is still a hobby and without any great feats or good knowledge.

I write on my second manuscript – after that the first manuscript has been sidelined because of a lack of self confidence. I’m living on the dream and I hope for the best, whether it’s in the field of art history or poetry.

I publish poems here on the blog because I want to express my feelings. It’s the present emotional state that control how the poem will be designed. It can also be something that caught my senses of interest. It can be a smell, a lovely place or a special taste, etc.

Anyway, I’ll continue with my writing – but my biggest opponent to destroy the success of my accomplishments, it’s must be me myself. Low self confidence and low self-esteem could be the contributing factors. I can’t promise that I will succeed.

The most important is my force to live on the dream, and especially my honesty in this blog post.

Dream when awakeness keeps the dreams alive.

Björn Blomqvist 2015-01-03

Morötter

IMG_0414[1]Då och då lägger jag ut lite morötter för mig själv. Jag sår men är desto sämre på att skörda dem. Jag lever fortfarande på författardrömmen och i drömmarnas värld lägger jag ut lite morötter som motivationshöjande effekt.

Varje gång jag besöker en butik och går ett varv på dess bokavdelning, drömmer jag mig bort och låtsas att en vacker dag finns min bok där. Jo jag vet att det är lite att ta i – dels för det är bara en dröm och dels av att jag har en verklighetsuppfattning som säger att hur hårt jag än jobbar med mitt skrivande, kommer jag kanske inte ens nå målet/drömmen. 

Ibland går morötterna så pass långt att jag drömmer om att se min egen bok bli recenserad i morgon-tv. Tänk den känslan, och i drömmen får boken ett hyfsat betyg. Allt detta kan faktiskt bli verklighet, men då krävs det motivation, disciplin och hårt arbete. Det är detta som mina små morötter ska skörda, men det är inte så lätt alla gånger. 

Det viktigaste i sammanhanget är att få bokmanuset klart och våga ta steget att posta det på lådan och sen invänta svar från förlagen. Med tanke på hur många bokmanus ett förlag får in under ett år i jämförelse med antal utgivna böcker per år – är jag medveten om att konkurrensen är stenhård. 

Hur som helst leker jag fortfarande med tanken och med drömmen om att få signera böcker, få boken recenserad och kunna se folk läsa den på tåget osv. Allt detta är kanske ljusår bort, men om mina små morötter kan omsättas i motivation, har jag i alla fall gjort ett gott försök. 

Björn Blomqvist 2014-11-01 

Retirera

Ingen konstnär jag är
Ingen pensel jag har
Andra bilder jag bär
Andra färger jag tar

Målar bilder i sinne
Målar färdigt i ord
Torkar pensel i linne
torkar tankar i jord

Ältande röst av ånger
Ältande tanke av tröst
Smärtans ton av sånger
smärtans del av bröst

Håller hårt om räcket
Håller med om saken
Denna sida om strecket
Denna åsikt om smaken

Faller på eget grepp
Faller av eget vrål
Seglar i eget skepp
Seglar mot eget mål

Trasig i hela jaget
Trasig av hela striden
Ångest över hela slaget
Ångest mest hela tiden

Björn Blomqvist 2014-09-26

Emotion

Moving night light
walking the rain
flickering sight
tears from pain
 
Close eyes
fear the bond
silent cries
in glassy pond
 
A falling tear
wet on cheek
nothing to fear
an emotional peak
 
© Björn Blomqvist 2014-09-22

Försmak

Romanskrivandet tycks vara inne på en ny etapp. Skrivlusten är tillbaka och redan nu har jag planer på nya skisser på olika scener, karaktärsdrag och ett extra fokus på synopsisen. Det svåra med berättelsen, eller snarare berättelserna, är hur de ska knytas samman. Det finns tre linjer som någonstans ska mötas och senare ta en egen bana. 

Parallellt med identitetssökande faktorer och en pågående verklighetsflykt ligger också ett tunt skimmer av ångest – ovanpå. Tre tillstånd som tillsammans skapar dramatik i en berättelse som har verklighetsförankring – med modifikation. 

Jag har satt deadline för utkastet till första kvartalet 2015. Poesin kommer fortsätta som vanligt, d.v.s. jag skriver dikter när ångesten har övertaget eller när euforin hälsar på. Någon diktsamling i tryckt form sker med all sannolikhet långt efter mitt försök att få kommande bokprojekt att bli till det jag önskar – en bok! 

Björn Blomqvist 2014-09-11 

Bokmanus – nystart!

Jag har ju eftersökt min borttappade skrivlust och funnit att det bästa vore att skriva ut och läsa det jag skrivit hittills. Det rör sig om 42 sidor bokmanus och drygt 8 kapitel. Jag läste de tre första igår kväll och slås av att det faktiskt är bra skrivet, eller så inbillar jag mig det. 

Hur som helst så har jag fått en någorlunda bild av storyn igen, men det återstår mera. Därtill ska jag också kunna hitta motivation och direkt efter sista lästa sidan, starta skrivandet igen. 

42 sidor bokmanus är kanske bara en tiondel av hela storyn – vad vet jag? Det viktigaste är att jag läser lite till ikväll och så fort jag får en övergripande bild av storyn igen, måste jag sätta mig ned och skriva vidare på kapitel nio. 

Jag måste sätta en deadline igen, en deadline jag kan hålla – men jag har sagt detsamma många gånger, så jag tvivlar i vanlig ordning. Det finns kommande scener i boken jag måste studera i verkliga livet och göra research kring. Scenerna är beroende av just verkliga happenings. Dessa är inte förrän till våren. Mer vill jag inte avslöja. 

Nu startar kriget mot min borttappade skrivlust och jag ska erövra den. 

Björn Blomqvist 2014-09-07

Rapport – Bokmanus

IMG_0414[1]Samlingen texter av olika slag, är fortfarande ganska blygsam. Ett närapå 50-tal dikter, 270 sidor deckare och 46 sidor av nya romanprojektet – och det finns en gemensam nämnare. Deckarmanuset ligger på is. Romanprojektet har legat stilla i snart 4 månader och diktverkstan rostar bort – ineffektivitet!

Det krävs disciplin, planering och ett jävlar anamma om jag ska ro allt iland. Jag har sakta men säkert, promenerat i trakterna där romanen utspelar sig. Iakttagelseförmågan och minne för detaljer är det absolut inget fel på. Blir nästan lite överraskad av hur jag kan minnas bilder och detaljer och sedan återskapa dem, trots att det är lång tid från intryck till skrivande.

Jag tror det är en talang jag har helt enkelt. Jag minns t.ex. vad för motiv som fanns på tavlorna i matsalen under mellanstadietiden, dvs i mitten av 1980-talet. Undrar vilka andra från den tiden som kan minnas dem än idag? 

Nog om det. Mitt problem, eller dilemma just nu, är att jag inte tar vara på chansen och satsar än mer på skrivandet. Kriminalromanen lär jag inte ta tag i än på ett tag. Det för att det senaste romanprojektet tycks ligga mig mer i fatet. Verklighetsflykt, identitetssökande och ångest. Ungefär så skulle jag kunna beskriva huvuddragen i storyn. 

Björn Blomqvist 2014-08-25

(Skör)detid

Strör orden
i den näringsrika jorden
Spär vatten
över meningarna på natten
Väntar på svar
från de som lyssnat har
Solen skiner
över deras fula miner
Mottar pikar
av hån vassa som spikar
Ältar mig trött
efter mobben jag mött
Alla skrattar
där jag går och krattar
Skördar mera ord
i lera och torkad jord
Brister i gråt
när regnet faller hårt
Gräver en grop
som dämpar mina rop
Ropen ekar
i deras fortsatta lekar
Groende växter
är näring i mina texter
Skrivna stycket
jag faller för trycket

Av Björn Blomqvist 2014-08-10

Vägen ut – vägen tillbaka

Jag har lämnat det upplysta rummet – nu är jag vilse. Jag står i centrum av en dunkel plats. Det är för mig den oinvigda jargongen som håller alla dörrar stängda. Det finns ingen återvändo, inte nu i alla fall.

Jag är som ett öppet kort trots att jag håller färgen. På en helt annan nivå jag befinner mig, genomskådas jag. De läser mig som om allt redan skrivits – på nätet.

Utan att visa mina styrkor är jag inte starkare än min svagaste länk. Med bakbundna händer lyckas jag ändå hålla masken – än så länge. Ju längre tiden går, ju mer lutar golvet – uppför. I backkrönet står någon och drar mig framåt, men min svaga aning gör att jag glider tillbaka – nedför.

Mina tänder gnisslar så länge jag biter ihop. Jag mottar verbala slag utanför ringen – utanför min spelplan. Reglerna är otydliga. Som en trisslott ska vinnaren skrapas fram, allteftersom. 

Jag studsar från sida till sida utan att komma under repen. I ringen är alla verbala pikar,  slag under bältet. Gonggongen går när kontraktet löper ut. Dessförinnan lutar det på alla plan. Vissa dagar kryper jag, andra dagar står jag och stampar – framåt kommer jag inte!

Björn Blomqvist 2014-06-20

Båtenupp!

Med ett stadigt grepp jag vrider om. Etiketten skvallrar om dess ålder. Innehållet har ålder men mängden snart ett minne blått, färgat som havet. Med smal hals står den stadigt på bordet. Min hals desto större. Som i ett vattenfall sköljs gommen ren. Lika kal som klippan intill.

Sanden grumlas, halsen likaså. Eftersmak i stark arom stinker som tång längs strandkanten. Sjögräset som gör vattnet oklart, går som en strimma genom ögonen efter alla glas. I handen är glaset lika brett som en fender. Stadigt vilande i hand ligger fendern stilla och doppas i vätska.

Vattnet är kallt, isbitarna flyter upp. Havsytan är spegelblank, glasets botten blank. Ett tomt skrov flyter när ett lika tomt glas har gjort mina tankebanor flytande. Ringar på bordet och cirkulerande ögon är propellern som skapar vågor i vattnet.

Ett gungande upp och ned är stegen fram och tillbaka. På samma ställe gungar båten upp och ned, jag från sida till sida. Ljudet av en surrande båtmotor dämpas av den höga ton jag sjunger i. Tonsäkerheten går i vågor, båten gör detsamma.

Båten tar in vatten när min slang kastar vatten. Klippan torkar och gommen gapar efter mer. Båten är halvfull, glaset tomt, jag mittemellan. Det som nyss flöt sjunker och jag når botten.

Björn Blomqvist 2014-06-10

Kärleksvalv

Vid valvets karm
dina ögons grind
I gotikens charm
mörka tårars kind

På skuggsida står
själars arma sorg
Tidens mörker går
flyende över borg

I grindens galler
dina tårars plats
Gråten som faller
i raserat palats

På murens kant
ditt hjärtas lås
På ruinens brant
lättar mitt krås

Förlåten som ekar
sväljande i hals
Fanfar och lekar
i en kärleksvals

Vissna rosor röda
bleknar på chans
Börjar om i möda
bjuder upp i dans

Sårbarhetens lära
vid valvets bågar
I låsstenens ära
på nytt jag vågar

Av Björn Blomqvist 2014-06-09

Närkontakt

Mellan mjuka lakan
ögon blundar ihop
Rörelser i blindo
händer förs samman

Värme under huden
smekningar utanpå
Leenden för samman
skratt utan blick

Närhet i mungipor
läppar möter upp
Kyssar i rörelse
vandrar över kropp

Ljusröda neonljus
lyser över akten
Ilfart av blötan
droppar mot tyget

Djup andningsvila
mot stönande eko
Neonskylt slocknar
med solens uppgång

Av Björn Blomqvist 2014-06-03

Inte nu igen

Jag tänkte inte klart
vad var det som hände
Jag var inte så smart
en chans jag brände

Jag teg inte om saken
varför jag det gjorde
Det föll mig i smaken
det jag inte borde

Jag väntar mig en pik
svaret på en gärning
Jag är mig inte lik
fel att kasta tärning

Jag framställdes dum
där tiden stått stilla
Jag rodnade flera tum
måste det vara så illa

Av Björn Blomqvist 2014-05-29

Låsning

Läser rätt
lagrar fel
Oro samlas
frågor går
Ja eller nej
nu eller sen

Samlar mod
faller bort
Skriver ned
ältar upp
Hur eller vad
vem eller var

Kastar tankar
löper amok
Dubbelt spel
flera bollar
När eller om
då eller inte

Kopplar på
stänger av
Fiskar tröst
söker bete
Tänka eller ej
göra eller gå

Av Björn Blomqvist 2014-05-26

Baksidestango

Hör sus från vägens liv
blandat med lättan vind
Fåglars kommunikation
i lag med lövens tystnad
Flagga vajar i färgerna två
på stång mot skuggan grå

Ser blint efter åkande bil
följt av bussens höga ton
Växthustaket speglar sol
i växtlighetens arma tjänst
Gräset gror i ökande takt
vilar i gräsklipparens makt

Följer med i krukans match
gungande fram och tillbaka
Kedjornas hängande längd
håller växt i pendlande fart
Allt ovan mark med vinden
rör sig i takt med linden

Sköljer mun med sodadricka
fylld med koffein och socker
Flaskans inneboende vätska
fyller kropp i kokande form
Mot soldiset ögonen söker
kisande där molnen kröker

Av Björn Blomqvist 2014-05-22

upp…

Stor oro, litet hopp
uppgivenhetens lopp
Ny plats, gammal sed
upprepningarnas led
Vaket öga, sovande liv
upprinnelsens adjektiv
Nära på, långt borta
uppskärandes aorta
Rätt val, fel förslag
uppståndens andralag
Springer av, går fel
uppsnapparens spel
Tystnar in, talar ut
uppdragets diktslut

Björn Blomqvist 2014-05-21

 

Bara så att…

Fri från bojors vakande ögon
jag spelar högt med alla ord
Färdandes genom ett lyckorus
jag fångar atmosfärens lunga

Smickrad av dina kärleksord
jag omfamnar duvans vingslag
Tagen av stundens ögonblick
jag kastar läppar över hals

öppen mellan navel och hjärna
jag startar alla känslokanaler
Pirrig i buken efter närvaron
jag lägger korten på bordet

Mottaglig vid nattens timmar
jag låter mörkret smeka kropp
Blind i fullmånens starka sken
jag knyter bindeln runt livet

 Av Björn Blomqvist 2014-05-19

 

O-perfekt känsla

I den minsta atom
noggrannheten styr
I vätska och arom
otryggheten flyr

Den felande länken
en ältande skara
Den trasiga bänken
en framtida fara

Ett oroande moment
det fruktade felet
Ett viktigt element
det vanliga spelet

Med perfekt före
som briserar fort
Med laddat snöre
som brinner bort

Har värderat illa
på främmande mark
Har stannat stilla
på kommando spark

Får beklagande råd
av mången kumpaner
Får ångestens nåd
av mörkaste tulpaner

Vill flyga tillbaka
en föregående saga
Vill verkligen skaka
en profilförlust haga

Av Björn Blomqvist 2014-05-18

Annorlunda

En arbetsmyra på sekunderna fyra
armarna går men hans tankar står
En filosof på kommande katastrof
tänker mera men mina år är flera

En arbetshäst på golvet som bäst
ivrigt sliter men hans orkar biter
En humanist på lag som maskinist
hamnade fel men jag vet ju en del

En driven knegare på gång är given
orken ökar men hans moder krökar
En tänkare i tidningarnas blänkare
gör susen men jag räknar till tusen

En riktig snubbe på arbete är viktig
hunger den letar men hans ord retar
En diktare på platsen bland viktare
hoppande vikt men jag skriver en dikt

Av Björn Blomqvist 2014-05-18

Ointaglig

Ni ser en yta
gjord av pansar
Ett yttre skal
skydd åt själen
Ytskikt i svart
som spegel inåt

Ett reglat valv
låst och säkrat
Ett inre kaos
bevakat åt mig
Tjocklek i tum
som kraft utåt

En hemlighet
gjord av rädsla
Slingrande svar
byggt på oro
Innehåll i svart
som sanningshalt

osagd sanning
låst tillsvidare
Arméer av krav
stoppas vid port
Ni får inget veta
som är viktigt

Ni ser en sköld
gjord av stål
Hemliga svar
samlade i högar
Ingen får veta
som inte är nära

Ni rör vid  ytan
låst för access
dolt bakom kant
finns en glipa
Jag håller tyst
som mitt försvar

 Av Björn Blomqvist 2014-05-17

“Klackspark”

En ny vind som kastas fram
omringar mitt huvud
Från samma håll och budskap
den tränger genom skalet
En lätt bris lägger sig mellan
mina hjärnhalvor
Vindens sele som dras åt
värker som strypkoppel
nitat på insidan
Sakta blir det vindstilla
Kort därefter släpper
tyngdlösheten

Fritt viftande med vingarna
lämnas bostadens trygghet
Nonchalans av klackspark
en havererad målchans
Kopplet skaver djupa märken
i nacken
Andningen ökar i en vindby
över lugna vatten
Försök till nya tankar
välts omkull av ärlighet
och plikt

Tillbaka i samma fålla
står jag tittande bakåt
På samma sätt i alla år
går plikttrogenheten
vinnande därifrån
Täckt av mossa fast
i kopplet
Återvändo utan ångerknapp
enligt pliktens
alla regler
Aldrig ska fria sinnet
fritt få slå slag
i allt likt
en klackspark

Av Björn Blomqvist 2014-05-15

Balansgång

Någonstans långt bort inom mig
en skugga av tvivel vispar runt
Faller fel men ändå i rätt grej
två sidor av oron hamnar i bunt

Dragande på sanningen jag tiger
en osagt fras om ditt och datt
Hamnar fel med rädsla som stiger
två tysta saker i mörkaste natt

Förundrande människor letar fel
ett misstag gör saken än värre
Håller tyst håller bubblan hel
två om saken ber för vår herre

Vaskar fram en profil jag hittar
ett sätt med tapperhet över ego
Repriser kommer och åter tittar
en upprepning i klossar av lego

Bitar lär hamna på rättan plats
det okontrollerade tränger fram
Varje dag jag lämna mitt palats
en pjäs tas lätt bort som damm

Balanserar på den sköraste tråd
en blinkning och jag plockas ner
Trotsar barriärer trots alla råd
en vinkning och jag finns inte mer

Av Björn Blomqvist 2014-05-15

Personlighetsklyvning

Spatserar över det platta golvet
en vilsen själ i dubbel upplaga
Bygger bo för tankar i dubbla rum
två personligheter slåss i strid

Gräver djupa diken runt hjärnan
de mäter höjd efter alnars mått
Klättrar spejande ovan murarna
ser två sidor av samma mynt

Segrande går arbetaren vidare
som erövrare av det egna riket
Vaket lurar akademikern på hämnd
där otrampade jordar ska erövras

Utplåning av den proletära sidan
en ny längre svit kommer brytas
Raserade murar byggs ovetande upp
sten för sten i kampen för arvet

Gränsdragningar håller benen isär
en fot på vardera sida  i yrkesboken
Pärmar av stål måttar kulor av bly
två personligheter i pågående tvist

Intressen delar tvivel mitt itu
med skalpell öppnas inga kanaler
Balanserad underskrift på kontrakt
med hopp och oro i ingenmansland

Av Björn Blomqvist 2014-05-09

En känslomässig rymdresa

Någonstans i mörkaste natten
en ljusklar stjärnhimmel finns
Flera ljusår bortom min existens
en planet svävar i ångestfria rum

Stjärnor på rad är rymdvägen dit
en ångestladdad resväg utan slut
Rymdskrot yr när tankar krockar
en påkörd himlakropp faller samman

Längst ett  parallellt universum 
ett stort svart hål breder ut sig
Slutstationens koordinater ändras
ett lass mörka tankar kör mig fel

Vilse i galaxens mörkare partier
ett upprepande mantra ekar i moll
Rymdvarelser är inte ni, det är jag
ett utomjordisk väsen utan lösning

 Av Björn Blomqvist 2014-05-07

Dagen efter dagen före

Jag låg inte igår
Jag är låg idag
Håller låg profil
Inte från höger
inte från vänster
Bara låg profil
från ingenstans

Jag segade inte igår
Jag är seg idag
Köttet är segt
Inte från höger
inte från vänster
Bara segt att äta
från båda håll

Jag sov inte igår
Jag sover idag
Kudden är varm
Inte från höger
inte från vänster
Bara varm och mjuk
på båda sidor

Jag levde inte igår
Jag lever idag
Livet är en gåva
Inte från höger
inte från vänster
Bara en kärleksgåva
från din skapare

Av Björn Blomqvist 2014-05-05

Livspusslet

Osynliga bitar i ett pussel jag lägger
Oslipade kanter jag formar med filen
Saknade svar i bitar jag inte hittar
Missade färger på yta jag målar i svart

Bunden av tiden jag reser i motvind
Oräkneliga steg på stället jag vankar
Fast i ett stadigt grepp jag sjunker
Raserade kort i ett hus jag byggt upp

Av Björn Blomqvist 2014-05- 02

Dragningskraft

Kraften trycker ned
du för mig framåt
Nitar skjuts fast
jag i ditt grepp

I kärlekens klo
krafttag om hjärtat
Leende kastvind
dina läppar tunga

Gapet stort emellan
öppna munnars möte
En kemisk reaktion
vätska till kärleksdryck

Friktion i värmebölja
kroppar bildar par
Pusselbitar i passform
slipade diamanter

Av Björn Blomqvist 2014-04-24

Gör inte det jag borde

Jag måste dela med mig av min iver att inom kort, komma till ett kritiskt läge vad det gäller romanskrivandet. Jag har tack och lov skrivit en synopsis över handlingen och känner hur ivern att få sätta tänderna i nästa kapitel, kryper på. 

Jag är i detta nu på en annan plats än vid min skrivarlya eller med min skrivdator framför mig. Det irriterar mig och bättre blir det inte då jag har många måsten och plikter att ta tag i innan jag kan skriva. Förhoppningsvis är denna känsla ett gott tecken på att jag till vintern har gjort det jag drömt om. Skrivit ett bokmanus klart för granskning. 

Jag ska inte avslöja något om vare sig handling, innehåll eller perspektiv. Jag måste våga hålla det hemligt. vägen hem härifrån hoppas jag finna nya objekt att fotografera och blogga om. Det finns så mycket att betrakta, beskåda och uppleva som kan lyftas upp i ett konstnärligt perspektiv.

På återseende!

Björn Blomqvist 2014-04-22 

 

Uttråkad 2.0

Går i cirklar från
hörn till hörn
Trampar vatten
på torra land
Ser målet med
immiga glasögon
Står i duschen
med uppfällt paraply
Kastar sten
med egen glaskula
Pratar slang med
hål i byxfickan
Skjuter från höften
med ärtrör av bambu
Tänker men bara
himlen är klar
Försvinner bort
i en negativ fotobild

Av Björn Blomqvist 2014-04-14

Kulturmöte i lusthuset

IMG_2201Det blev trots allt ett kulturmöte igen. Jag och ytterligare tre personer från styrelsen i Oxelösunds Teaterförening var på Pelles Lusthus i Nyköping ikväll för att tillsammans med ytterligare kulturföreningar och kulturutövare, lyssna på en föreläsning om arrangörsutveckling och om ubildningssatsningar i ämnet. 

Vi och andra föreningar fick möjlighet att under fikapausen, beblanda oss med varandra och prata kring frågor om hur man når ut med sitt budskap och om ur man ska värva nya medlemmar osv. Det och mycket mer diskuterades under kaffet. Mycket kretsade kring marknadsföring, styrelseteknik och samarbeten. Det var mycket givande och det blev mer grupparbete än mingel, vilket är en fördel.

Kaffet var gott, smörgåsen likaså. Vad mer kan jag säga? Jo några bekanta ansikten var ju där och likaså gamla arbetskamrater. Det gjorde kvällen än mer lyckad.

Björn Blomqvist 2014-04-09

Delrapport april 2014

Jag höll deadline – nästan! Det blev igår kväll (måndag) som jag redigerade klart kapitel fyra och därefter startade skrivande av kapitel fem. Det är än så länge inte speciellt långa kapitel. Det kan vara en fördel. Det finns utrymme för mer utfyllnad om det så behövs. Jag har skrivit ungefär 1/10 (30 sidor) av beräknat bokmanus. 

Kapitel fem hoppas jag kunna jobba med under denna vecka. Jag ska inte förhasta mig. Jag måste behålla ett flow i det jag gör. Jag har en bra manusidé som håller. Tålamod och konsekvens är mina ledord denna gång.  

Jag kommer emellanåt rapportera om processen här på bloggen. Jag kommer inte avslöja något om vad bokmanuset handlar om. Det är en hemlighet! Det är en berättelse med en stor portion mod. I alla fall från min sida. Jag brukar inte ta ut svängarna så pass som jag gör denna gång. Det får bära eller brista helt enkelt.  

Björn Blomqvist 2014-04-08

Skrivrapport april 2014

Som ni märker är det bara början på månaden. Jag håller mina delmål som är deadlines för varje kapitel. Jag har just redigerat första halvan av kapitel 4. Andra halvan är inte påbörjad än. Det blir nästa uppdrag. Jag har satt upp ett delmål och en deadline till slutet av veckan. Då ska hela kapitlet vara färdigskrivet och redigerat flertalet gånger. Det är inte förrän i nästa vecka jag kan och får påbörja nästa kapitel. 

Systematiskt och konsekvent i min skrivprocess ska jag ha ett färdigt utkast i höst. Därefter ska det synas av både mig, närstående och externa korrekturläsare. Jag har en stark idé och för första gången en manusidé som jag tror på. Jag tar ut svängarna än mer och jag vågar stå för det jag skriver. Jag ska inte fega längre – jag ska bevisa att jag har tagit ett stort steg närmare drömmen. 

Björn Blomqvist 2014-04-03

Tålamod!

Jag tycks behålla både tålamod och ett mindre lugn i och med det nya bokprojektet. Jag är inne på kapitel 3 och jag känner mig relativt nöjd. Mer nöjd med varje del jag skriver, än vad jag gjorde med deckarmanuset. Det manuset har svängt lite, mest p.g.a. att jag inte hejdat mig när skrivlusten kommit på. 

Nu tar jag det betydligt lugnare och stannar upp oftare och processar emellanåt. Jag går igenom varje kapitel – stycke för stycka flera gånger innan jag tillåter mig att fortsätta. Det var jag inte lika noga med i deckarmanuset. Jag skrev och skrev tills ögonen trillade av. Jag behöver inte ha bråttom. Skrivandet är ju bara en fritidssyssla så länge jag inte ser min bok i färdigt tryck i butik 😉 

Det svåra är inte att skriva eller att komma på idéer. Det svåra är att ha tålamod och inte hetsa fram halvfärdiga texter. Utmaningen blir att våga tänka efter samtidigt som jag ska våga ta ut svängarna. 

Björn Blomqvist 2014-03-26

Nystart!

Skrivglädjen gjorde mig sällskap i morse. Jag påbörjade ett nytt bokprojekt, men egentligen inte helt unikt. Jag har under flera år haft manusidén i huvudet men mest ägnat mitt skrivande åt poesi och deckarmanus.

Detta manus är en thriller/roman. I vissa stunder tror jag skarpt på det eftersom jag nu provar att skriva i jag-form. De senaste böckerna jag läst har detta berättarperspektiv och jag märker att jag själv gillar det. Det kanske är det som är nyckeln för mig? Jag har så mycket att berätta men har kanske valt fel perspektiv?

Hur som helst skrev jag två sidor i morse och det är en start i alla fall. I fortsättningen blir det kvällar och nätter. Jag har annat att göra under arbetstid. Jag har arbeten att söka. Poesin och det 250 sidor långa deckarmanuset ska bara vila lite, inte skrotas. Jag behöver så att säga, nya perspektiv.

Bjorn Blomqvist 2014-03-18

Utan titel…?

Ser hur du ler när du
svävar på molnet
I min vildaste fantasi
hade du inte varit här

Berömmelsens klang
ljuder hela vägen fram
Du siktade en stjärna
men fann ett moln

Av alla stora stjärnor
är du snart likadan
Orosmolnens dimma
håller mig på avstånd

Ska jag nå dit måste
jag följa samma våg

Framgångsvågen…

Av Björn Blomqvist 2014-02-28

Återbloggat – Novell

För er som har missat men även ni som läst de tre första delarna av den något självbiografiska novellföljetongen här på bloggen, kommer de tre första delarna här i ett och samma inlägg.

Det var en vinterdag i januari 1982 – den 7:e närmare bestämt. En pojken var på väg till en kamrat i ett kvarter längre bort. Pojken är 8 år och springer såsom små pojkar gör ibland när de ska ta sig över en bilväg. Pojken springer över vägen – han halkar omkull. Snön ligger blank på vägen – en bil kommer åkande. Bilen har hög fart – pojken sitter på ända. Bilen bromsar – bilen glider. Pojken är kvar!

Den dagen, den stunden är världens alla änglar samlade. Bara skyddsänglar är där. De vakar över pojken men han är borta. Var är han? Har bilen kört på honom? Har han slungats åt sidan? Har änglarna fullgjort sitt uppdrag? Bilen står stilla – pojken saknas än.

Pojken ligger under bilen – jo under bilen. Han har släpats under bilen längs vägen. Hans liv hänger på en skör tråd. Allt blir svart. I akutfart körs pojken till sjukhuset. Inte det som finns i grannkommunen, utan det i huvudstaden – 11 mil därifrån. Medvetslös och nedsövd blir sjukhusets kulvertar det första han minns efter uppvaknandet.

…Pojken överlever!

Ett kraftigt slag mot huvudet utgör skadan. Hjärnskada och ett vätskefyllt huvud. Huvudet röntgas. Synnerverna på vänster sida har skadats – pojkens synfält försämras. Ska han bli återställd? Hur ska han klara sig i framtiden? Frågorna är många – svaren har framtiden gett. Han kan stå, gå och springa! Ryktet sprids snabbt i pojkens kvarter – “han är död”. Ryktet är falskt – ryktet har fallerat. Pojken är hemma och leker som friska barn gör.

Det går lång tid innan beslutet tas. Pojken som halkade på vägen halkar efter i skolan. En kamp för stödundervisning kommande läsår är förgäves. Överheten avlägger dom – pojken ska gå om ett år. Pojken är nu 1 år äldre än sina klasskamrater men inget han reflekterar över. Han vill bara leka och spela boll.

Synen är sämre men inget hinder som stör. Ett bra öga och ett sämre öga. Han är nu en i mängden och ingen bryr sig om åldern längre. Motgångarna kommer senare. Den sämre synen hamnar skuggan under tonåren – år som domineras av mobbning av andra orsaker.

Pojken som bokstavligen släpades under en bil men som överlevde mirakulöst är i högsta grad på banan. Han har rest sig från många fall, men blåslampan är honom i hälarna. Att han i vuxen ålder kan gå, stå och springa beror på att världens alla skyddsänglar vaktade vid hans sida och reste honom upp på kommando från gud.

Valet kunde inte bli sämre. Grabben under bilen avslutar grundskolan utan smärre hinder. Han tar parti för de svaga och ansluter sig till nördarnas läger. Gymnasievalet blir fel från första början och grabben vill inte gå om ännu ett år. Valets felprocent presenteras av andarna – plågoandarna!

Den yrkesrelaterade utbildningen i grannkommunen väljs med omsorg efter slutbetyg och för att slippa ytterligare tre år i hemkommunen. Nya vänner ska införskaffas men plågoandarna kommer emellan. Erfarenheten han har samlat på sig från grundskolan och den sporadiskt förekommande mobbning hamnar i skuggan av vad som komma skall under gymnasiets tre tunga år.

Gymnasiet blir ingen jakt på kunskap – snarare en skattjakt på personliga tillhörigheter. Jakten på hans skor och arbetskläder som en dag på skolan, kastas i containern utanför.

…Det är bara början!

Äventyret tar inte slut där. Grabben som ser sämre på ett öga efter den traumatiska händelsen, vintern 1982 har nog bättre syn än läraren som inte ser vad som försiggår bakom sin rygg.

Eleverna slussas till och från skolan via buss, men det gäller inte alla. En dag plockas grabben upp av sina föräldrar eftersom bussen åkt ifrån honom. Det för att plågoandarna sett till att han missade bussen hem den dagen.

Tårar på kind och gående längs landsvägen hämtas han upp. Bussen är inte säker den heller. Även där sker det som aldrig få hända i en skolelevs liv. Vart han än sätter sig i bussen blir han slagpåse. En dag ryter han ifrån, men det blir bara värre. Nörden från bruksorten passar inte in i pusslet av fordon- och epatraktor-raggare från vischan. Valet var fel från första början, det visar andarna på plågsammaste vis.

Efter två år flyttar han till en ny stad och en ny skola. Där ska han läsa tredje och sista året på gymnasiet. Lugnet blir kortvarigt. Nya andar finns men i mindre styrka. Något som ändå stör. Plågoandarna formar honom till en osäker pjäs i deras maktspel. Nya utmaningar och val uteblir i rädsla för repressalier från den styrande andevärlden.

Dåliga ursäkter blir medicin för att slippa klassresor. Resorna sker ju via skolbuss och bussresor med klasskamrater ligger som en tungt skynke över honom.

Plågoandar ska stoppas vid grind – det vet han. Före trafikolyckan fanns en plågoande i hans klass och ifrån samma kvarter. Anden med plågsamma motiv talades till rätta av de vuxna, och från den dagen var han och olyckspojken bästa vänner. De var han och ytterligare 1 vän som skulle leka med olyckspojken den dagen då olyckan var framme.

Det finns hopp, det finns tro men låt inte andarna gå sin egen väg – den kan bli plågsam.

“Du måste börja från botten”, är det första den nyblivne tjugoåring får höra då tecken på ett återfunnet självförtroende flyger förbi. Botten är för långt ned för honom – botten är för djup. Istället ställer han siktet uppåt – upp mot stjärnorna.

Äldre erfarna förståsigpåare ger råd efter råd men tjugoåringen tror och hoppas på bättre tider. Han är övertygad om att gräset är grönare på andra sidan. Skiftena i val överglänser skiftcyklarna på bruket men lugnet infinner sig. Plågoandarna har flugit sin väg likt flyttfåglarna om vintern. En f.d. Tonåring går en kamp mot de vise männen och med hoppet som lever på tron att det nyfunna självförtroendet ska ta honom till skyarna.

Teater, politik, dans, gitarrspel och datorer fyller hans vardag, men pannkakan är ett faktum. Allt stannar upp – han är vilse på stigen som nu leder till offerplatsen. Plågoandarna som har lekt energitjuvar under tre tunga år har kanske gjort honom arbetsskygg.

Vad är det som har skrämt honom? Varför är han som han är? Kan den allvarliga olyckan 1982 haft en bidragande orsak? Finns det en dold agenda, finns det en bokstavskombination gnagande under ytan? Frågorna är många men ingen av dem får ett svar. Kanske kan framtiden svara på det?

Allt nytt är så spännande. Allt det nya ska prövas med en insats på 110%. Studiebesök på högre läroanstalt väcker intresset för mera studier – allt för att få tiden att gå. Med stormsteg mot offerplatsen framkommer det tydligt det som är tjugoåringens akilleshäl. Konfrontationer blir blysänken och hoppets flöte dras ned. De vise männen ger råd han inte vill lyssna på – han har en alldeles egen väg mot platsen.

Tjugoåringen som trampat upp sin egen stig mot offerplatsen, stöter på negativa krafter. Tillbaka till brottsplatsen måste han fortsätta följa sitt hjärta. Med en fullastad bil – ett fullastat sinne och en resa på 50 mil är han tillbaka – redo för klättringen. Vistelsen i den främmande staden har kantats av mildrade plågor i skolan och en färd mellan ljus och vishet – mörker och svarta tankar.

Med facit i hand hade råden varit bättre men ingen stoppar den som följer sitt hjärta. Sin hjärtas stig är bättre dragen än andras redan upptrampade vägar, kantade av hinder.

Fortsättning följer…

Based on a true story

Björn Blomqvist 2014-02-18

Har tråkigt…

Någonstans i ett fjärran land
byggs murar via trälens hand
vars kraft i släggans skaft
bryter stenblocken isär
en tid av fattigdom och misär
Svettiga ryggar möter torka
alla sliter hårt för att orka
när ledare lever gott
där trälen hade stått
Bortom öppna stater
ledare och byråkrater
sätts tvivlare i kedja
utan nåd för att bedja
Längs grävda diken
placeras de livlösa liken
täckta av sand och jord
dolda som tecken på mord

Av Björn Blomqvist 2014-02-15

Missbruk av…

Många gånger har jag på Twitter berättat om mitt “missbruk” av… Böcker. För en vecka sedan var jag återigen inne i en bokhandel i stan med ytterst lite pengar på fickan, men ändå hade jag råd att köpa två böcker. Jag blir som ett barn i en godisbutik när jag träder in i en bokhandel eller i ett bibliotek. Kanske därför jag sällan går till bibblan här i stan – förutom till de två konstgallerier som finns i samma byggnad. Galleri K och Galleri O.

Besöket denna gång i bokhandeln, resulterade i 2x Ranelid. Nu finns det fem böcker av honom i bokhyllan, eller kanske fler. Jag har tappat räkningen då jag i vanlig ordning missbrukar köp av böcker och mestadels skriver på min egen. Däremellan läser jag alldeles för lite litteratur. Jag har i alla fall läst två av Ranelids böcker från bokhyllan (recenserade likaså).

Jag har lärt mig att det är bra att läsa mycket för att få inspiration åt sitt eget skrivandet. Man behöver inte heller läsa en hel bok, utan istället bläddra lite här och där för att sudera språkbruk, uppbyggnad osv. Den saken är jag också dålig på. Jag har i och för sig en ful vana att i butik, öppna första sidan i en bok och läsa det första stycket och sedan notera hur just den författaren början sin berättelse. Därefter funderar jag på hur jag gör själv och många gånger inser att så där kan väl jag också skriva.

Det kanske är min förmåga att läsa lite och skriva mycket som gör mitt skrivande lite unikt. Det får jag veta den dagen mitt manus hamnar på bordet hos ett förlag. Antingen antas det, men troligtvis refuseras det. Jag kanske har flera brister i språk och skrivande än vad jag vill tro. Självförtroende är ibland kanske för stort. Hur som helst ska jag inte ge upp, utan få ett färdigt manus för granskning. 

Min förmåga att missbruka böcker och låta dem stå i bokhyllan och samla damm, kanske är bra trots allt. Jag läser dem förr eller senare, men under tiden som mitt eget skrivande pågår, vågar jag inte ta intryck från andra böcker. Jag vill bara tro och lita på min egen kapacitet.

Mitt diktande är just nu mer som ett sidoprojekt eftersom jag inte har tänkt att dra det till sin fulla spets genom att ge ut en diktsamling eller så. I alla fall inte än på ett tag!

Björn Blomqvist 2014-02-10

Ett delmål börjar se målsnöret

Det återstår så lite, men jag är fortfarande lite vilse. 245 sidor bokmanus än så länge – är mer än vad jag hade förväntat mig. Jag har försökt så många gånger förr men aldrig kommit så här långt. Kanske återstår det bara själva finalen och upplösningen? Därefter ska jag för första gången ha ett färdigt utkast framför mig att revidera. 

Idag har jag både tvivlat men också insett att jag inte är helt ute och cyklar. Vissa partier är bra, andra kanske överflödiga. Det är sånt jag får ta tag i när utkastet är klart. Målet var att vara klar med första utkastet till våren 2014 – något som verkar hålla i sig. 

Jag läste någonstans att en debutroman bör vara på 80 000 – 100 000 ord. En rimlig gräns och jag kommer uppnå den med råge. Just i detta nu, består bokmanuset av 97 500 ord och närmare 500 000 tecken. Det kanske inte är den bästa måttstocken, men för mig är det stort att ha haft motivation, tålamod och viljan att skriva så mycket. Vad slutnotan blir får framtiden avgöra och om det blir en publicerad bok, det vet bara gudarna. 

Björn Blomqvist 2014-02-09

Tornet

Hur högt det än må vara ser jag inte klart. Det rasar samman när motgångar blåser. Ett ödesdigert fall mot marken är nära, men månen som lyser håller det kvar. Allenast i natten är svärtan den spik som spräcker allt itu. Stormen av prestationsångest kastar sin mantel över månens sken. I ett absolut mörker jag famlar efter klarhet. Högst upp på toppen jag står och vet inte varför jag lät er bygga det. Er tycke och smak i min egen tunnel har fraktat materialet det består av.

Björn Blomqvist 2014-02-03

Rummet

På andra sidan tröskeln sträcker sig det gråa betonggolvet. Golvet är lika slitet som stenmuren utanför. I bortre högra hörnet står den. Den fyrbenta träplattan och ett bekvämt bakstycke som reses av svarvade pinnar. En överliggande balk svänger i halvcirkelform och håller dem på plats. För dagen är hen blå. De svarvade benen bär den tunna plattan och all börda den bär. Doften av målarfärg vittnar om en kladdig yta. Benen hålls samman av horisontella kompisar i samma runda utformning. Ingen får sära på dem. Gruppen är samlad i kampen mot tyngdlagen. 

Klockan på väggen ovan står lika stilla som stolen. Visarna pekar i jorden och himmelens riktningar. Den breda sprickan i väggen drar skiljelinjen mellan klocka och fönsterkarm. Ljuset genom den frostiga fönsterglaset placerar stol och klocka i skuggzonen. Den kalla karga luften i rummet förlänger torktiden medan målarstänket på golvet, stelnat för länge sedan. Den ojämna grå markbetongen konkurrerar med månens kratrar. Ojämnhetens ansikte speglas i partier längs golvet. 

Ljudet som fångas i rummet är luftens motorväg genom takventilerna. Det som rör sig i rummet är spindelväven i taket. Luften som strömmar in surfar längs vävens vågrörelser. Döda flugor åker snålskjuts på detsamma. Vävens kyrkogård är rummets ända boplats. Inga andra varelser vistas i rummet. 

Björn Blomqvist 2014-01-17  

En våg av dåtid

Jag står på bryggan efter hopp över minnesluckor. Ett snedsteg och jag faller nedåt – igen! Jag lossar den minnesmärkta tampen som gjort stora märken i stammen. I båten jag färdas sitter sorgen i fören. Med årorna jag ror bildas ringar i tårarnas sjö. I fart med tidvattnet slår vågorna mot ångestklippan. Vågorna sköljer hällen, men de inristade glåporden är kvar.

Jag ankrar längs bergets kant och lämnar ekan lika tom som mitt vemod. Jag ser orden som minner om det förflutna. Vatten täcker stenen, en tår och jag faller ned på knä. En sydöstlig vind av ångest knakar i båtens brädor. Båten gungar av oro när navelsträngen går av.

Som drivved lämnar den mig ensam. Ett rop på hjälp kvävs av ekot från måsarnas pikar. Jag står med ryggen mot dåtiden och ser horisonten som min enda utväg. Fästet glider och jag plumsar i den lokala syndafloden. Fyren längre bort lyser av bilder jag har förträngt. 

Vattnet jag tar över huvudet är modet inte dopet. Jag kan inte gå vidare. Jag måste simma bort från allt. Med smärtor i bröstet och börda på mina axlar är alla simsätt uteslutna. Det var inte jag, utan de som vevade med armarna. Som fjäril i deras hov tar jag mig utåt.

Fast i det grepp som pressar fram det onda, forsar vattnet som skiljer mig och båten. Bara några armtag kvar men bakbunden i förflutna tankar är vägen evighetslång. Jag doppar huvudet under vattenytan igen som kamouflage åt våta kinder. Med stängda ögon stängs slussen som fyller på var i de sår som aldrig läks. 

 © Björn Blomqvist 2013-12-07

Bara sådär…

Lägger pusslet med svåra bitar
Bitarna du har, bitar av känslor
Målar en bild med ditt motiv
Motivbilden av dig, färgad i svart
Stänker rött med hopp om kärlek
Kärleksfläckar överallt, ovanpå

Drar penseln med hård hand
Handen är din, hållen en kniv
Skär bilden med kraft och fart
Kraftigt handrörelse, motivlöst
Bygger korthus med döden
Samlar mod, lagt kort ligger

Björn Blomqvist 2013-12-02

Vargens öga

Genom vargens öga
nektar som törstar
Jorden luftar föga
tass som tröstar

Från tungans färg
bladen som väter
Nosen siktar märg
käkar som äter

Ur droppars mitt
frön som fuktas
Tänder rörs fritt
byten som tuktas

Nedåt vägens tarm
tuggor som spya
Blommor på arm
räddas som nya

Genom vargens öga
rov som plockas
Jorden döljer föga
rötter som blockas

Efter flockens mark
humlor som flyr
Frön samlar stark
pollen som yr

Med regnets fart
droppar som landar
Jorden suger klart
fukten som strandar

Genom vargens öga
stjälkar som står
Lammen samlar höga
hjordar som går

Björn Blomqvist 2013-11-30

Bottenskrapet

Gränser som flyter
snubblande nära
Folk som ryter
i egoismens ära
Kakan som frestar
hungriga magar
Andra som festar
på egoismens lagar

Formen som gapar
bokstavligen tom
Hen som rapar
genom egoismens gom
Smulor som ligger
vidsträckta kring
För den som tigger
utanför egoismens ring

Av Björn Blomqvist 2013-11-28

Dolt under ytan

Något är trasigt något värker
där inuti där ingen märker
Smärtan finns smärtan går
där bakom där blöder ett sår
Ingen vet ingen som vågar
ser det dolda ser eller frågar

Bara jag vet bara jag känner
oron som är oron som ränner
Ovetande om ovetande svar
ger signaler ger allt som är kvar
Håller tyst håller er på halster
bakom en mur bakom mina alster

Björn Blomqvist 2013-10-24

Kärlekssång

Darrande på manschetten
du sväljer en extra gång
Torr tunga på kuvertet
du förseglar din kärlekssång

Lacken flyter på kuvertets mitt
du trycker lackstången mot
Hjärtformad gjutning i snitt
du skriver kärleksord på not

Sången sjungs på rosa ark
du tonsätter orden hon hör
Musiken är ljuv, versen stark
du sjunger med i egen kör

Väntan på replik är evigt lång
du vaktar posten för svar
Tårar dränker din kärlekssång
hennes respons är uppenbar

© Björn Blomqvist 2013-10-21

 

Tro, hopp och självförtroende

   “Du måste börja från botten”, är det första den nyblivne tjugoåring får höra då tecken på ett återfunnet självförtroende flyger förbi. Botten är för långt ned för honom – botten är för djup. Istället ställer han siktet uppåt – upp mot stjärnorna.
   Äldre erfarna förståsigpåare ger råd efter råd men tjugoåringen tror och hoppas på bättre tider. Han är övertygad om att gräset är grönare på andra sidan.
   Skiftena i val överglänser skiftcyklarna på bruket men lugnet infinner sig. Plågoandarna har flugit sin väg likt flyttfåglarna om vintern. En f.d. Tonåring går en kamp mot de vise männen och med hoppet som lever på tron att det nyfunna självförtroendet ska ta honom till skyarna.   
   Teater, politik, dans, gitarrspel och datorer fyller hans vardag, men pannkakan är ett faktum. Allt stannar upp – han är vilse på stigen som leder till offerplatsen.
   Plågoandarna som har lekt energitjuvar under tre tunga år har kanske gjort honom arbetsskygg.    
   Vad är det som har skrämt honom? Varför är han som han är? Kan den allvarliga olyckan 1982 haft en bidragande orsak? Finns det en dold agenda, finns det en bokstavskombination gnagande under ytan? Frågorna är många men ingen av dem får ett svar. Kanske kan framtiden svara på det?   
   Allt nytt är så spännande. Allt det nya ska prövas med en insats på 110%. Studiebesök på högre läroanstalt väcker intresset för mera studier – allt för att få tiden att gå.   
   Med stormsteg mot offerplatsen framkommer det tydligt det som är tjugoåringens akilleshäl. Konfrontationer blir blysänken och hoppets flöte dras ned. De vise männen ger råd han inte vill lyssna på – han har en alldeles egen väg mot platsen. 
   Tjugoåringen som trampat upp sin egen stig mot offerplatsen, stöter på negativa krafter. Tillbaka till brottsplatsen måste han fortsätta följa sitt hjärta.   
   Med en fullastad bil – ett fullastat sinne och en resa på 50 mil är han tillbaka – redo för klättringen. Vistelsen i den främmande staden har kantats av mildrade plågor i skolan och en färd mellan ljus och vishet – mörker och svarta tankar.
   Med facit i hand hade råden varit bättre men ingen stoppar den som följer sitt hjärta. Sin hjärtas stig är bättre dragen än andras redan upptrampade vägar, kantade av hinder. 
 
Fortsättning följer… 
 
Based on a true story 
 
Björn Blomqvist 2013-09-27
 
 

Andarnas plågsamma uppvisning

   Valet kunde inte vara sämre. Grabben under bilen avslutar grundskolan utan smärre hinder. Han tar parti för de svaga och ansluter sig till nördarnas läger.
   Gymnasievalet blir fel från första början och grabben vill inte gå om ännu ett år. Valets felprocent presenteras av andarna – plågoandarna!
   Den yrkesrelaterade utbildningen i grannkommunen väljs med omsorg efter slutbetyg och för att slippa tre år till i hemkommunen. Nya vänner ska införskaffas men plågoandarna kommer emellan.
   Den erfarenhet han samlat på sig från grundskolan och den sporadiskt förekommande mobbning hamnar i skuggan av vad som komma skall under gymnasiets tre tunga år.
   Gymnasiet blir ingen jakt på kunskap – snarare en skattjakt på personliga tillhörigheter. Jakten på hans skor och arbetskläder som en dag på skolan, kastas i containern utanför. Det är bara början!
   Äventyret tar inte slut där. Grabben som ser sämre på ena ögat efter den traumatiska händelsen, vintern 1982 har nog bättre syn än läraren som inte ser vad som försiggår bakom hans rygg.
   Eleverna slussas till och från skolan via buss, men det gäller inte alla. En dag plockas grabben upp av föräldrarna eftersom bussen åkt ifrån honom. Det för att plågoandarna ser till att han missar bussen hem den dagen.
   Tårar på kind och gående längs landsvägen hämtas han upp. Bussen är inte säker den heller. Även där sker det som aldrig få hända i en skolelevs liv. Vart han än sätter sig i bussen blir han slagpåse. En dag ryter han ifrån, men det blir bara värre
   Nörden från bruksorten passar inte in i pusslet av fordon- och epatraktor-raggare från vischan. Valet var fel från början, det visar andarna på plågsammaste vis.
   Efter två år flyttar han till en ny stad och en ny skola. Där ska grabben läsa tredje och sista året på gymnasiet. Lugnet blir kortvarigt. Nya andar finns men i mindre styrka. Något som ändå stör.
   Plågoandarna formar honom till en osäker pjäs i deras maktspel. Nya utmaningar och val uteblir i rädsla för repressalier från den styrande andevärlden.
  Dåliga ursäkter blir medicin för att slippa klassresor. Resorna sker ju via skolbuss och bussresor med klasskamrater ligger som en tungt skynke över honom.
   Plågoandar ska stoppas vid grind – det vet han. Före trafikolyckan fanns en plågoande i hans klass och från samma kvarter. Anden med plågsamma motiv talades till rätta av de vuxna, och från den dagen var han och olyckspojken bästa vänner. De var han och en ytterligare vän som skulle leka med olyckspojken den dagen då olyckan var framme, men pojken kom aldrig till lekplatsen.
   Det finns hopp, det finns tro men låt inte andarna gå sin egen väg – den kan bli plågsam.
 
Fortsättning följer…
 
Based on a true story
 
Björn Blomqvist 2013-08-26

Änglar finns – dem har Herren sänt

   Det var en vinterdag i januari 1982 – den 7:e närmare bestämt. En pojken var på väg till en kamrat i ett kvarter längre bort. Pojken är 8 år och springer såsom små pojkar gör ibland. Pojken springer över vägen – han halkar omkull.
   Snön ligger blank på vägen – en bil kommer åkande. Bilen har hög fart – pojken sitter på ända. Bilen bromsar – bilen glider. Pojken är kvar! 
   Den dagen, den stunden är världens alla änglar samlade. Bara skyddsänglar är där. De vakar över pojken men han är borta.
   Var är han? Har bilen kört på honom? Har han slungats åt sidan? Har änglarna fullgjort sitt uppdrag? Bilen står stilla – pojken saknas än.
   Pojken ligger under bilen – jo under bilen. Han har släpats under bilen längs vägen. Hans liv hänger på en skör tråd. Allt är svart. I akutfart körs pojken till sjukhuset. Medvetslös och nedsövd blir sjukhusets kulvertar det första han minns efter uppvaknandet. Pojken överlever! 
   Ett kraftigt slag mot huvudet utgör skadan. Hjärnskada och ett vätskefyllt huvud. Huvudet röntgas. Synnerverna har skadats – pojkens synfält försämras. Ska han bli återställd? Hur ska han klara sig i framtiden? Frågorna är många – svaren har framtiden gett. Han kan stå, gå och springa! 
   Ryktet sprids snabbt i pojkens kvarter – “han är död”. Ryktet är falskt – ryktet har fallerat. Pojken är hemma och leker som friska barn gör. 
  Det går lång tid innan beslutet tas. Pojken som halkade på vägen halkar efter i skolan. En kamp för stödundervisning kommande läsår är förgäves. Överheten avlägger dom – pojken ska gå om ett år. Pojken är 1 år äldre än sina klasskamrater men inget han reflekterar över. Han vill bara leka och spela boll. 
   Synen är sämre men inget hinder som stör. Ett bra öga och ett sämre öga. Han är nu en i mängden och ingen bryr sig om åldern längre. Motgångarna kommer senare. 
   Den sämre synen hamnar skuggan under tonåren – år som domineras av mobbning av andra orsaker.
   Pojken som bokstavligen släpades under en bil men som överlevde mirakulöst är i högsta grad på banan. Han har rest sig från många fall, men blåslampan är honom i hälarna.
   Att han i vuxen ålder kan gå, stå och springa beror på att världens alla skyddsänglar vaktade vid hans sida och reste honom upp på kommando från gud.
 
Fortsättning följer…
 
Based on a true stor
 
Björn Blomqvist 2013-08-21

Random personliga inlägg…

DSC00369Jag har under en längre tid försökt få ihop en diktsamling om livet med offermentalitet, men diktandet har avstannat. Orsaken är väl bristande inspiration eller för lite rödvin kanske 😉

Jag har valt att kassera projektet, men var inte oroliga – jag är fortfarande arg och det kommer att finnas här på bloggen som en novell. Det kommer vara en episodbaserad novell utan bestämt slut i mörkare tonläge.

Tillsammans med mina inlägg om kulturmöten, kommer det dyka upp korta berättande episoder på bloggen. Tonläget är som sagt mörkt och kan innehålla spår av religiositet (jag är inte religiös). Jag är ju sällan elak i mina bokrecensioner eller konstanalyser, därav något annat för en gång skull. Något måste ju vara av motsatt karaktär här på bloggen. 

Inläggen blir som en novell, uppdelad i många korta episoder, och jag kommer i vanlig ordning försöka så gott jag kan. 

Björn Blomqvist 2013-08-21

Stigande dagsform

Det har gått en vecka sedan jag skrev på bokmanuset sist. Idag när jag kom igång med det hittade jag ett bra flow. Det kan bero på att jag skrev scener som utspelar sig vid en mer närbelägen plats än andra i manuset. 

Platsen jag använder för scenen har jag besökt ett tjugotal gånger om året i tio års tid. Det är så mycket lättare att skriva om dem när man är väl bekant med både platserna och gestalterna. 

Jag ska inte avslöja miljön, men i dagsläget är det inte mycket kvar av platsens ursprung. Däremot har jag tydliga minnesbilder därifrån – kanske mer än många andra. 

Jag har kommit drygt halvvägs in i bokmanuset, kanske mer än så, beroende på hur den ska sluta. Jag trivs som fisken i vattnet när jag kommer igång med skrivandet, men jag är mer rädd för att inte orka läsa annan litteratur på sidan av. 

Björn Blomqvist 2013-06-25 

Sömnlös

Under natten som var hade jag tråkigt och kunde inte sova. Jag hörde regnet slå mot hustaket och då tog jag fram mobiltelefonen och skrev ett inlägg på bloggen istället. Det fick bli vad det blev helt enkelt.

Regnet mot taket falla
med skänk från ovan ge
Ljudet av smatter tralla
med stänk från himlen se
Fåglar under krona stå
med vingar torra i vind.
Vilar under molnet grå
med ringar röda på kind

Dropp från ovan tystnar
med döva örons lyte
Ugglan i trädet lyssnar
med röva fånga sitt byte
Solen om morgonen går
med slutna ögon ger.
Drömmar av sömnen får
med knutna nävar ger

Av Björn Blomqvist 2013-05-30

So far…

Solen skiner över boksidorna, över mitt skrivande och i berättelsen likaså. En dag blir det grått, regnigt och sidorna fylls av vatten. En vanlig företeelse kan jag tro, men jag bär den med mig hela tiden – berättelsen.

Disciplinen är på flykt från drömmen om författarskap. Motivationen är den tröst som finns att tillgå, men den är beroende av ett disciplinärt förhållningssätt.

Nästan 120 sidor gammalt har manuset visat att jag kan om jag vill. Vissa dagar tror jag på det – andra dagar undrar jag vad det är jag har gett mig in på.

I en knivskarp konkurrens ska jag skära mig fram med en berättelse som är skriven för min egen skull. I kväll tas ett nytt steg närmare drömmen. Nya ord och nya intriger ska föra mig vidare in i fiktionens dramaturgi.

Än skiner solen över drömmen, men orden skuggas av orosmoln fyllda med skepsis.

Björn Blomqvist 2013-05-29

Skit också ;-)

Att ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad är vardagsmat idag, det går inte att ta miste på. Dagligen får man höra om det i nyheterna och inom politiska kretsar. Jag tänkte att det kan vara intressant att få höra några berättelsen på området, och då valde jag att läsa boken (antologin) Skitliv. Den handlar om just ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad.

Jag är ju inte någon ungdom längre så att säga (70-talist, nära 40-strecket), men visst kan jag kanske känna igen mig i vissa livsöden. Jag har själv brottats med timvikariat, visstidsanställningar och har även blivit ”utlasad” från mitt senaste arbete. 

Till en början är bokens fokus på just ungas villkor och hur illa det kan vara, men något senare in i boken känner jag igen mig. Det visar sig att vi akademiker inom kultur- och mediebranschen har samma svårigheter att få ett stadigt kneg, så att säga. Journalister och vi kulturvetare har det gemensamt att både medie- och kulturbranschen präglas av tillfälliga anställningar.

Det går inte att ta miste på att innehållet har en vänsterprägel, dvs. den nuvarande Alliansregeringens olika åtgärder för arbetsmarknadspolitiken, är av ondo. Det återkommer på flera ställen i boken hur negativt den ser på de dåliga förhållandena för de anställda inom bemanningsbranschen. Likaså den försvagade fackföreningsrörelsen inom samma bransch och regeringens ansvar för de höjda fackföreningsavgifterna, lyfts upp som dåliga exempel för en villkorslös arbetsmarknad.

Man kan ju undra varför jag läser denna antologi eftersom jag inte är vare sig ungdom eller vänsteranhängare. Det är av samhällspolitiska skäl och av egna erfarenheter av dåliga villkor från arbetsmarknaden som jag läser den. 

Det finns även några positiva berättelser i boken – kanske för att få en kontrast eller att ge en balans till helheten. Boken vill jag inte ge mer än en 3:a. Det som drar ned betyget är den återkommande negativa synen på bemanningsföretagen, det blir lite tjatigt, samt den för mig ointressanta dikten eller vad det nu skulle föreställa, på slutet.

Däremot var det intressant att det lyfts fram om hur det är ställt på arbetsmarknaden och dess villkor i de ekonomiskt krisdrabbade länderna i Sydeuropa, såsom Italien och Spanien. Det är viktigt att få en inblick i det och sätta in det i kontexten. Likaså några berättelser om hur man kan lyckas på arbetsmarknaden och komma sig upp i hierarkin var bra att få ta del av.

Björn Blomqvist 2013-05-10

Skriv, skriv och skriv!

Jag tänkte att jag skulle ge en liten lägesrapport eftersom det inte har blivit så många kulturmöten den senaste tiden. Jag har i och för sig läst en bok de senaste dagarna. Jag har läst en fantastiskt bra och intressant bok för oss som har författardrömmar. Jag har läst boken, Att skriva med glädje, av Kim M. Kimselius

En del saker i boken stämmer bra med mitt eget skrivande. Så långt är det bra, men det finns andra intressanta delar som jag ska ta till mig och jobba extra med. Det som är slående är att det som Kim berättar om, angående sitt eget sätt att skriva, ser jag vissa likheter med i mitt skrivande. På så vis är jag inte helt ute och seglar. Författardrömmen lever i högsta grad, men det återstår mycket arbete och många timmar framför datorn.

Däremot har jag gett mig in på fler bokprojekt. Jag har börjat skriva på uppföljaren till den bok jag har arbetat med i fyra månader nu. Det kanske är vågat, men jag ser det som en möjlighet att utveckla mitt språkbruk. Jag försöker leva efter devisen: att skriva och åter skriva, eller “övning ger färdighet” som det också kallas.

Hur som helst ska jag inte tappa tråden. Jag har i och med min ickeanställning denna sommar på Sörmlands museum, en bra möjlighet att gå på guidade turer etc. och därefter rapportera om det i form av kulturmöten här på bloggen.

Debutmanuset är 1/3 klart och uppföljare är bara i sin linda. Båda manusen är kriminalromaner såklart eftersom de hänger ihop med varandra på ett visst sätt. Mer vill jag inte avslöja – men så var det med den saken och jag lovar att hålla mitt löfte. Första bokmanuset ska slutföras innan årets slut, som ett fullskaligt utkast. Mina framsteg i bokprojekten med mera uppdateras också löpande under sidan “Projekt”.

Björn Blomqvist 2013-04-28

Det blev bättre mot slutet

Jag har den senaste tiden ägnat mig åt ett litterärt kulturmöte med fokus på jämförelse. Det har tagit sin tid eftersom jag läst 1 till 2 kapitel varje kväll med mindre inslag av sömn (tröttsamt att läsa på kvällen). Jag har i ett tidigare inlägg i samband med en recension av Dan Browns senaste bok, Den förlorade symbolen, sagt att jag ska läsa en bok på liknande tema.

Boken jag har ägnat mig åt är Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell. Till skillnad från just Dan Browns böcker, handlar denna bok om skattjakt på litterära hemligheter istället för att leta efter hemligheter inom konstvetenskap och historia. Som konstvetare gillar jag ju Dan Browns böcker. Carrells bok tycker jag passar bättre för litteraturvetare eller de som iallafall är något insatt i ämnet – det är inte jag direkt. De så kallade mellanspelen som finns med i boken blev jag lite trött på.

Det som framförallt skiljer Carrells bok från Dan Browns böcker är att den är skriven i förstapersonsperspektiv, dvs, jag-form. Jag i berättelsen är regissören och Shakespeareforskaren Kate Stanley (Skulle kunna vara författaren själv med tanke på författarens profession och yrke utöver sitt författarskap).

Kate ger sig ut på skattjakt efter en hemlighet med Shakespeare-anknytning såklart. Hon hamnar i blåsväder och är på flykt från både mördare och poliser. En aspekt som är till Dan Browns fördel är att hans böcker är brutalare, mer som thrillers och att det blir mer action tidigare in i berättelsen. Sånt gillar jag. Carrells bok däremot, visar inga tecken på spänning eller action förrän efter 300 sidor.

Jag ger Carrells bok 3 folion av 5 möjliga, dels för att den är skriven i jag-form och eftersom den faktiskt blir mycket spännande de sista 130 sidorna. Författaren lyckas också bra med att maskera/kamouflera saker och ting i berättelsen för spänningens skull. Saker jag först misstänkte men som inte var så, men ändå osv. Ni fattar nog. Jag vill ju inte avslöja något i förväg inför ert eventuella kulturmöte.

Nästa bok som står på tur är antingen av Mo Yan eller Björn Ranelid. Jag har inte bestämt mig än. Snart kommer ju en till bok av Dan Brown ut på marknaden och innan dess vill jag läsa fler böcker.

Björn Blomqvist 2013-04-17

(Vår)tid…

Ny månad, nya solstrålar och öppningar i livet. Våren är min nyckel till välmående. Det är nu jag blommar som så många andra – en Blomqvist blir till Blomma. Hursomhelst så skriver jag för att jag blir glad om våren och vill visa det i och med min kreativ kraft.

Sommaren kommer jag inte glömma såklart, den har sin tjusning och jag ser redan framemot den, oavsett vad jag gör i sommar. Förhoppningsvis jobbar jag – gillar inte arbetslösheten. Jag har planer på att inreda stugan på tomten som en skrivarlya men vet inte hur eller vart jag ska göra av all bråte som finns i den.

Gamla fönster, verktyg och trädgårdsredskap med mera. Fönstren sparades för att bli till växthus av något slag men än har inget hänt sedan vi bytte fönster i huset. Det är minst 7 år sedan.

Jag har nu skrivit ungefär en fjärdedel av bokmanuset dvs. ca 75 sidor. Det har tagit nästan 3 månader och målet är att skriva klart manuset innan årets slut. Därefter återstår många redigeringar och korrekturläsningar innan jag bestämmer mig för skrivbordslådan eller om jag skicka det till ett förlag eller flera. Nästa bokmanus ska påbörjas direkt efter nuvarande eftersom det är så kul att få skriva ned sina historier och berättelser.

Björn Blomqvist 2013-04-05

Hoppet lever…

Jag har egentligen inte så mycket att blogga om för tillfället men det är lika bra att hålla bloggen uppdaterad. Jag har kommit igång med bokmanuset men det blir inte varje dag jag skriver. Jag har för första gången skrivit så långt på ett manus att jag har passerat 100 000-vallen (tecken).

Målet står fast i att jag ska fullfölja hela manuset och inte lägga ned det pga. bristande inspiration. Manuset ska bli klart hur dåligt det än vara – det är processen att skriva ett fullskaligt bokmanus som är målet. Vad det blir med det sedan är en gåta – precis som mysteriet i berättelsen.

Jag har bra verktyg nu att arbeta med. Förutom bra skrivprogram till datorn, har jag också införskaffat böcker om hur man ska lyckas med bokutgivning och om att skriva med glädje. Jag försöker också läsa många romaner för inspirationens skull, men det går lite upp och ned med det. Jag läser för sällan så att säga. Jag har läst i samma bok i snart en månad när jag annars skulle kunna läsa hela boken på bara några dagar.

Innehållet i bokmanuset vill jag inte avslöja mer än att jag presenterar processflödet här på bloggen under “Personligt” med antal ord och sidor. Jag har redan nya idéer för nästa bokmanus och det är ett gott tecken. När nuvarande bokmanus är klart kommer jag direkt börja på nästa, beroende på nuvarande bokmanus utfall, dvs. byrålådan eller inte.

Det som däremot inte går framåt är diktandet, det som är min egentliga passion. Jag påbörjade en diktsamling för ett tag sedan men som har stannat av. Jag påbörjade den bara för att jag trodde jag inte orkade skriva en hel roman med allt vad det innebär – research, fantasi och disciplin etc. Diktsamlingen ska berätta om allt jag gått igenom från tonåren tills idag – en känslomässig berg- och dalbana genom drömmar, uteblivna val, mobbning och en resa in och ut i självkänslans karusell..  

Just nu går det bra på bokfronten och jag är inte det minska orolig för mitt diktande heller. Dikterna kommer till mig när jag minst anar det, brukar det bli. Nog om detta – ville bara vädra mina tankar och öka på statistiken av blogginlägg 😉 

Björn Blomqvist 2013-03-25

Uppåt, framåt, siktet inställt

Eftersom jag inte har gjort några kulturmöten den senaste tiden borde jag inte blogga, men jag behöver uppdatera läget lite. Orsaken till uteblivna kulturmöten är bekvämlighet och för att jag tränar alldeles för mycket istället.

Däremot har jag investerat några hundralappar i ett nytt datorprogram att skriva bokmanus i. Vid programmets utforskande ser jag att det kommer passa mig bra. Skrivandet går inte fort framåt men de rör på sig i alla fall. Eftersom jag oftast kommer på nya scener, händelser eller karaktärer när jag minst anar det, kan jag nu med det nya programmet, anteckna dessa separat men ändå få de med i huvudhandlingen.

Jag börjar känna mig lite som en författare men som sagt – jag är nybörjare och har bara författardrömmar, inget annat. Jag skriver bara för min egen skull och på min fritid och drömmen kanske aldrig slår in.

Nu när våren börjar titta fram längtar jag tills det är fritt fram på cykelvägarna att springa (ingen is och inget grus). All den träning jag ägnar mig åt just nu, är nog den dyraste och nyttigaste investering jag någonsin gjort. Den kostar tid och svett men den ger mig kraft och energi att förändra mig själv och världen omkring mig.

Jo förresten – Melodifestivalen som jag följer i mindre utsträckning än i fjol, är ju ett kulturmöte. I år är jag inte personligen på plats (var på 2:a chansen förra året). Jag följer festivalen i år från tv-soffan som så många andra.

Formkurvan ser ut att peka uppåt för en gång skull – så var inte oroliga om jag inte levererar alster i detta nu. De kommer till mig när jag minst anar det. Jag är en känslosam kreatör som letar fokus och med siktet inställt på nya utmaningar.

Björn Blomqvist 2013-03-05

Bla, bla, bla på en fredag

Medan jag väntar på Dan Browns senaste bok, Inferno som släpps i mitten av maj och som jag har förhandsbeställt, läser jag vidare i böcker i liknande tappning. Efter 100 sidor i boken om Shakespeares hemlighet börjar det nu bli lite spännande.

Mina kulturmöten här har blivit mer av litteraturmöten, vilket är ett litet sidospår. Som jag skrev i förra inlägget om hur de blir med nästa Dan Brown-bok har jag nu kollat upp utifall det är en Robert Langdon-story eller inte. Det blir såklart professor Langdon i kommande bok. Han ska ta sig an mysterier i Dantes Italien, och direkt får jag vibbar tillbaka till Änglar och Demoner.

Det skulle vara kul om huvudkaraktärerna inte bara består av Robert Langdon, en kvinna, hennes släkting och så mördaren såklart. Nu kanske jag “neggar” lite men just nu är jag trött på Dan Browns upprepade koncept, och då kan ni undra varför jag läser en bok med liknande koncept/tema – det undrar jag också 😉

Jag har ju ett eget bokmanus att ta tag i och det går sakta framåt, inte fort bakåt som så många gånger förr. Har inte skrivit något idag. Apropå annat – det är ju melodifestivalen i morgon igen. Nä, nu har jag bloggat av mig för idag – ses snart igen.

Björn Blomqvist 2013-02-15

Till en början inte lika spännande som de innan men…

Det började med nyheten om att en ny bok av Dan Brown kommer släppas i vår. Min första tanke var att, tänk om det blir nya äventyr med professor Langdon eller inte? Det vet jag inte eftersom jag inte har kollat upp nyheten. Det andra som slog mig är att jag inte ens vet hur det gick i den senaste boken, Den förlorade symbolen – men det vet jag nu!

Jag har fem böcker av Dan Brown, stående i bokhyllan men jag har inte läst den senaste. Jag insåg att det var på tiden – så jag har ägnat mig åt boken i ett par dagar nu. 614 sidor Dan Brown borde leverera någon form av spänning tycker jag. Men spänningen uteblev ett tag i alla fall eftersom jag hängde upp mig på att ingredienserna är nästan samma som i hans tidigare böcker.

Robert Langdon tar sig genom alla möjliga strapatser i jakten på hemligheter och symboler samtidigt som han flyr från elakingen som hela tiden är honom i hälarna. Detta känner vi igen från tidigare böckerna och som vanligt har Robert Langdon en kvinna vid sin sida, bekant med den som är orsaken till äventyret.

Konceptet som är samma som innan, tar bort spänningen en del men visst har boken sina ljusglimtar. Egentligen borde berättelsen vara godis för mig som är konstvetare med en förkärlek för just symboler. Det framgår tydligt i min C och D-uppsats i ämnet, men jag är nog bara lite mätt på det.

Hursomhelst tycker jag att boken var hyfsad och den får 3,5 frimurare av 5, dels för att den höll mig fången ett tag så att jag sträckläste de 300 sista sidorna. Däremot kunde jag ana vissa saker som sedermera stämde. Antingen är jag bra med eller så var det lite förutsägbart. Vem vet?

Nu ska jag ta mig an ett annat kulturmöte med en bok som sägs vara på ett liknande tema/koncept. Den heter Shakespeares hemlighet och är skriven av Jennifer Lee Carrell. Kanhända att kulturmötet beskrivs här i bloggen.

Björn Blomqvist 2013-02-14

Ut ur skogen – in i huset!

20130202-163016.jpgNu är jag hemma igen efter 6 km promenad i Danviksskogarna med hunden. Där är det så lugnt och tyst att man kan höra vad den andra tänker. Det är i dessa trakter som delar av dramat utspelar sig i mitt bokprojekt. Idag fick jag ingen ny inspiration, kanske pga. fel årstid eller för att jag är hungrig som en björn.

Efter middagen så är det dags igen. 6 veckor schlager med fåtalet guldkorn och många besvikelser om man ska jämföra med fjolåret. Det var ändå bättre förr så att säga. Nu är det inte så att jag “neggar” så värst mycket eftersom det brukar ta ett tag innan låtarna sätter sig. De får gro in lite så att säga.

Jag ska följa melodifestivalen i vanlig ordning och även Escape 2013 (ESC) ifrån Malmö. Jag är inte direkt någon schlagernörd, bara en som ser evenemanget som ett kulturmöte. Då kan jag klämma in några rader här och där på bloggen. Det är det som är bloggens egentliga syfte – att beskriva mina upplevelser och ge analyser från diverse kulturmöten.

Jaja, nu har jag fått det sagt i alla fall och det är bara för att få upp ett inlägg tidigt på månaden. Jag vill inte att det ska vara för stora hopp emellan inläggen längre. Jag behöver skriva mycket för att kanske bättra på språkbruket, vem vet.

Hursomhelst ska jag fortsätta skriva  i olika format och på olika arenor. Bokmanuset ska gå hand i hand med min kamp mot kilona. Om 8 månader ska målen vara uppnådda, så dé så.

Björn Blomqvist 2013-02-02

Kort uppdatering!

Snart är det en ny månad och det har som vanligt inte hänt så mycket här på bloggen. Jag kan skylla på bristande inspiration men som sagt, den kommer och går. Jag har varit inne i en så kallad lågkonjunktur, men jag ska bara…

Till helgen startar ju melodifestivalen och den bloggade jag flitigt kring förra året och det kan bli en nystart på ett mer effektivt bloggande här framöver, men jag ska först bara plocka fram glitter- och glamour-looken och hitta skjortan med paljetterna på osv. 😉

Bokmanuset har jag skrivit lite till på men inte mycket. Jag fick dåligt självförtroende häromdagen och då ville jag inte skriva mer just då. Jag har ändå funderat på det andra bokprojektet jag har, det mer självbiografiska i poetisk form. Det är poesi jag gillar att skriva, medan romanskrivandet är mer som ett experiment för att testa min fantasiförmåga och mitt tålamod.

Björn Blomqvist 2013-01-31

Hårt i kragen!

Ett mindre framsteg gjordes igår på boksidan. Jag skrev sisådär 6000 tecken till, men inte mer. Den andra delen angående böcker, den så kallade bokläsningen är inte så intensiv just nu. Jag är ju en periodare när det gäller den saken.

Poesin och konstanalyserna ligger i vila, men jag gör en del för att väcka konstanalytikern inom mig till liv igen. En av orsaken är nog det kalla vädret. Jag har ingen lust att bege mig ut på vägarna för att bese en konstutställning när det är 15 minusgrader ute och har en insnöad bil.

Framåt våren är mitt mål att vara i toppform på i stort sett alla plan. Hälsan på topp, bloggen uppdaterad flera gånger om, 1/3 av bokmanuset skrivet och jag 6 kg lättare än idag typ. Jaja ni fattar, jag ska ta mig i kragen så hårt jag verkligen kan och jag släpper inte taget förrän skutan är på rätt kurs.

Björn Blomqvist 2013-01-22

Kort om pågående projekt!

IMG_0419Nu har jag nya idéer och verktyg för mitt skrivande. Jag har fått lite fart på bokmanuset men inget som går fort. Drygt 10 000 tecken och 2 000 ord är resultatet än så länge. Målet är 500 000 tecken i slutändan. 2 000 ord per skrivsession/dag är mitt mål.

Helst vill jag hålla mig borta från att skriva fler alster (bok, dikter etc.) samtidigt men det är kul att skriva. Det handlar om att skriva och åter skriva, har jag fått höra. En vacker dag blir du inte refuserad för femtioelfte gången, så att säga, men jag skriver bara för min egen skull och utgår bara från mig själv utan att jämföra mig med andra – Godnatt! 

Björn Blomqvist 2013-01-15

Tillsist!

Nu är det årets sista dag men jag ska inte göra någon årskrönika över årets bloggande om ni tror det, så som jag gjorde förra året. Kulturmötena har inte varit så många jag önskat, framförallt inte i december. Orsaken är nog bara lathet.

Veckorna före jul och även idag har jag ägnat mig åt ett långt kulturmöte, dvs. årets nyårsrevy. Som en i ensemblen blir det mycket att göra, all fritid går åt eftersom Oxelösrevyn är en fritidssysselsättning.

Förutom revyn är väl mellandagsrean ett kulturmöte, men den tog jag inte så stor del av. Jag fick panik bara av att se så mycket folk på stan. Hellre sitter jag hemma och skriver alster än att jaga reapriser. Julen har i min mening också varit ett kulturmöte trots att det är en religiös högtid – ”Same procedure as last year…

I vanligt ordning ska jag hålla mitt nyårslöftet om att inte ha ett nyårslöfte. Det är även premiär på Nyårsrevyn ikväll. Efter ett hyfsat bra genrep igår hoppas jag att det blir det där lilla extra ikväll, så som en premiär ska vara.

Mina största projekt det kommande året blir att söka arbete, göra kulturmöten, att skriva och att Twittra – samtidigt som jag ska vara den jag är, ”jag duger ju som jag är”.

Björn Blomqvist 2012-12-31

1001:1

20121219-011154.jpgJag har som ni förstår, börjat min resa i att läsa 1001 böcker innan jag dör. Det är de böcker som Göran Hägg rekommenderar i boken 1001 böcker du måste läsa innan du dör. Jag läser böckerna i den ordning de presenteras från första till sista sidan.

Första verket som presenteras är Första Mosebok och därefter Andra Mosebok osv. i GT. Då kan man fråga sig, har inte jag läst dem innan? ”Nej det har jag inte”. Som både agnostiker och humanist men absolut inte ateist, har jag inte läst bibeln överhuvudtaget. Jag är inte ens konfirmerad.

Min uppfattning om mötet med Första Mosebok är att det först skryts om hur HERREN skapade jord, himmel, hav och allt levande på jorden, dvs. han skapade världen. Något senare in i berättelsen skryts det om hur gamla gestalterna blev. När den missnöjde byggherren inte var tillfreds med sina skapelser, raserade han mycket av dem.

Regn i fyrtio dagar och fyrtio nätter och en flod skulle ställa till det. Efter 150 dagar avtog vattnet från jorden. Noa, han med arken ni vet, han levde 350 år efter floden och många andra hundraåringar beskrivs i berättelsen, följd av ett flertalet uppräknade släkttavlor. 

Skrönan fortgår och jag tröttnar på uppräkningar av personer.

Men…

Plötsligt blir det spännande. Det blir intressant att följa berättelsen om Abraham och hans son Isak och Abrahams offrande av en vädur i sin sons ställe. Därefter fortsätter historien om Isaks två söner, Jakob och Esaus samt Jakobs hustruproblem som nästan blir lite komiska. Jakob lurar även tills sig arvsrätten från Esaus som är den förstfödde sonen, och den som skulle välsignas och ta över efter fadern Isak. Jakob vill sedan fly från sin svärfar Laban, tillsammans med sina gemåler.

Därefter handlar det om bägaren, bagaren och Farao m.fl. Farao som gör Josef (en av Jakobs 12 söner) till härskare över Egypten, men som egentligen skulle bli slav där. Josef odlar sin säd för att bekämpa hungersnöden i landet och i andra länder. Josef kom att hjälpa alla svältande.Berättelsen går vidare. Bröderna återförenas osv…

Men sen kommer en ny släkttavla som ska redogöras, då tröttnade jag.

Björn Blomqvist 2012-12-16

Ordbajseri!

Gravgrävaren står i framåtluta läge och fixerar blicken på den plats han ska gräva när trädgårdsmästaren frågar om de döda växterna ska kremeras. ”Stensättningen är det viktigaste”, säger grävaren samtidigt som en grävande journalist säger att det som nu skrivs är ristat i sten. Grusgången är krattad och prästosten är lagrad när hyvlade skivor läggs på herrgårdstaket. Natten bär i svart och sörjer den ljusa dagen när himlens stjärnor lyser med månen ovan kalhygget. Det skummar om gravölen när solen skumt skymtar över Kista. Aska strös i koppen när rökaren fimpar en cigg och sprider den över lunden. Helgon med vingar flyr till Ängelholm när prästkragarna predikar för plockade rosor. En skänk från ovan fyller sin plats i matsalen när mattläggaren odlar gräs på tomten. Tomten är alldeles matt av att röka gräs när den utdöende skidåkaren lägger locket på. Kranskullan springer efter och lägger på kransen när en målmedveten bantare inte är medveten om dagens mål. Lyktor släcks på vinden när blåsten är kraftigt. Det kolsvarta loftet gapar efter ljus när en ljushudad gaphals får svärta på sina händer. Koltrasten sjunger nidvisor när gruvarbetaren torkar sig i pannan.

 Björn Blomqvist 2012-12-01

En annan slags fredag eller lördag

Tänk dig att dikta på beställning eller på fem röda. Hursomhelst slängde jag fram ett alster på fem röda. Jo de är sant, därför en fri vers på rim. Hade tråkigt, så att säga, men glad att jag föredrar alkoholfria veckoslut. Alkohol kan förstöra så mycket.

*
Ringar på bordet, vin och det skrivna ordet
Alkohol i glas, fest och fyllan slår livet i kras
Svävar på vingar, glaset och duken ger ringar
Skakig på hand, dricker och skriker ibland

Livet i moll, fest och liv utan kontroll
Fylld till kanten, väsnas och utskälld av tanten
Vaken i natten, dricker och spinner som katten
Tvekar i stunden, är glad och fri i grunden

Diktar på rim, är vaken och simmar i stim
Ser på skärmen, sänker glaset och bläddrar i pärmen
Krydda på smak, armen och glaset som en spak
Fyller på mera, ensam och önskar mig flera

Gör på mig, springer och gör en grej
Varm i kroppen, tränad och yr i knoppen
Skriver i smyg, tror mig och är väldigt blyg
Slutar på topp, dikten och livet är en flopp
*
Av Björn Blomqvist 2012-11-24 (på 5 röda)

Ett sidospår under många år

Hur var det nu med att läsa 1001 böcker innan man dör. En mäktig uppgift kan man säga men varför inte. Jag funderar på det mest som en nöjesgrej att fylla ut bloggen med eftersom bokläsande är lika mycket kulturmöte som en runda på konstgalleriet eller på ett museum.

Vad är det då med Göran Häggs bok “1001 böcker du måste läsa innan du dör” som fascinerar mig? Kanske ingenting, jag vill bara sysselsätta mig ytterligare. Detta uppdrag kanske minskar mitt eget skrivande, men ju mer jag läser ju mer lär jag mig. 

Nu finns det ju en och annan bok jag redan läst. På sin höjd kan det rör sig om 20 % som jag läst innan. Göran påpekar också att man inte ska följa guiden i boken från första till sista sida, utan hoppa lite här och där enligt vad man gillar. Det ska inte jag göra. Jag ska följa boken från början till slut och läsa det mesta som guiden rekommenderar.

Björn Blomqvist 2012-11-14  

Råvarutango

En man står lutad mot köksbänken. Det ångar från vattenkokaren – hans andning begränsas. I ena handen har han en tandad kniv, i den andra en slö morakniv. I huvudet finns två idéer men det råder delade meningar. Till vänster på bänken, en citron – till höger, en lök. Beskheten från två citronhalvor kontrasterar hans humör. Löken hackas för att ge tårarna en chans att rinna.

Däremellan ligger en melon, delad och klar. Melonen är som hans kärnfulla hjärnhalvor. Vattnet i vattenkokare bubblar men inte känslorna i hans kropp. Den rivna ingefäran sticker i näsan och den hyvlade mögelost blir grön av avund. Den inlagda gurkan stinker och någon har en bulle i ugn.

Slipjärnet dras mot eggen som tecken på järnbrist. Han drar tummen över eggen, rödvinet fylls i glaset. Rödvinet skvalpar över, ett tumavtryck i rött syns på glaset. Den hackade löken fräses i pannan, likt pannsvetten som anspelar på hans värme. Stekspaden smeker i löken och någons lökar blir smekta.

Han strör salt i såret som krydda i vardagen. Såsen rörs om likt hans tankar om beslut. Hans tankar dras isär som skinnet på isterbanden. Drömmarna går i kras, potatis blir till mos. Steget är ytterst litet, nästan mikro som ugnen på bänken. Den tandade kniven sågar brödet. Frysen öppnas – han hackar tänder. En påse frysta drömmar om en varm bulle i ugn.

Björn Blomqvist 2012-11-06

Temabyte november 2012

Hej alla glada!

Jag har som in ser ändrat tema på bloggen. Ett nygammalt tema kan man säga. Jag hade detta tema någon gång i början. Bilden ovan innebär dock inte att det är en bokblogg. En och annan recension dyker ju upp, men bilden i sidhuvudet är där bara för att den är fin och talande på något sätt.

Jag bloggar allt för sällan nu mer – men det är bara en liten svacka som jag själv säger. Revyarbetet har kommit igång och jag är mer än taggad i år eftersom jag tog ett sabbatsår ifjol. I år ska jag prestera på topp, vilket jag gjorde för två år sedan – min bästa insats någonsin av de 6 nyårsrevyerna jag deltagit i.

I år blir det min 7:e insats av gruppens totalt 12 nyårsrevyer. Har självklart stått på scen i många fler produktioner än just nyårsrevyerna. Det kanske blir nått inlägg relaterat till revyn, men det är fortfarande fokus på mina möten med diverse kulturyttringar som gäller.

Fler bokrecensioner dyker säkert upp men jag strävar inte efter att förvandla bloggen till en bok- och litteraturblogg. Jag vill bara bredda mitt kulturintresse. Jag har mina akademiska meriter främst inom konstvetenskap och historia. Litteraturvetenskapliga kunskaper har jag bara från A-kurs på LIU, men har funderat på att läsa B-kurs eftersom jag saknar uppsatsskrivandet. Jag får se vad som sker i framtiden. I första hand ska jag fortsätta söka arbete.

Björn Blomqvist 2012-11-05

Nattpladder i bloggosfären

Varför gör han inte sin plikt? Lite så tänker jag om mig själv eftersom jag har all tid i världen att läsa böcker, gå på konstutställningar eller att besöka museum. Istället har jag dragit igång ett renoveringsprojekt i ett rum som jag oftast kallar biblioteket. Det för att där inne finns fyra överfyllda bokhyllor samt en soffa och plats för datorsysslor.

Böckerna är såklart fler än vad som blir lästa. Jag är mer av en boksamlare än en bokläsare emellanåt. När nu rummet blir klart ska jag banne mig läsa mer böcker. Det blir ett finfint rum med samma hyllor men med en ny datorhörna, nytt golv, ny färg på väggarna plus en fondvägg med en schysst tapet i biblioteksanda. Snart saknas bara lånedisken och en bibliotekarie, men av ekonomiska skäl lånar jag böckerna själv. 😉

Hursomhelst så ska jag inte babbla på om rumsrenoveringar hela dagen, måste få ändan ur vagnen också. Museerna och konstgallerierna står på rad för att be mig komma och göra analyser. Istället sitter jag hemma eller renoverar rum och det närmsta jag kommer konst och kultur är mat av olika slag: sushi, indiskt, kinesiskt, malaysiskt och viner t.ex.

Det egna skrivandet, förutom bloggen eller inlägg på Twitter, är ganska svagt. Men snart, ”ska bara” osv. Jaja… börjar lära mig den jargongen och den är ju helt fel. Endast motivation, disciplin och deadlines fungerar. Inspiration har jag oftast men för helt fel saker.

Nähäpp! Dags att göra nytta istället för att skriva på bloggen. Det får bli sängen istället.

Björn Blomqvist 2012-10-23

Före vinter – efter sommar

Ibland undrar jag vad det är jag vill åstadkomma här i livet. Av kreativitetsbrist sitter jag framför datorn och leker med ord och meningar etc. Denna gång växte ett litterärt hopkok fram från ett fönster i ett kafé och senare en promenad längs kusten. Det var en regnig, mörk och blåsig höstdag alldeles nyligen. Stilen är inte riktigt min vanliga men jag har experimenterat lite i brist på annat.

Löven mot marken falla
Bladguld i stormen yra
Röda ark om nätterna kalla
Trekvart av årstiderna fyra
 
Morgondis i ottan vanka
Vågsvall mot bryggan slå
Mörker över piren banka
Höst börjar med väder grå
 
Nakna träd om hösten grena
Storm i krona av löven darra
Blåst i hårsvallet rufsar bena
Höga granar i skyn ej barra
 
Regndroppar mot taken välla
Trädgårdar i regnet skölja
Guds tårar från himmel fälla
Höstdroppar till snöflingor följa

Av Björn Blomqvist 2012-10-09

Spännande debut som levererar spänning

Ett nytt litterärt möte för mig har för ovanlighetens skull gett mig både ny inspiration men också en god anledning att skriva en bra recension. Det var ett tag sedan jag läste en kriminalroman – mestadels pga. rädslan att bli avundsjuk på dem som skriver då jag själv haft drömmar om att skriva en kriminalroman. Drömmen lever än men har befunnit sig i dvala under fem år och endast tre skrivna kapitel.

Hursomhelst valde jag att läsa en debutroman inom kriminalgenren, men av en nu mer etablerad författare, Sofie Sarenbrant. Boken är hennes debutroman från år 2010 med titeln Vecka 36.

Bokens karaktärer är de två höggravida väninnorna Johanna och Agnes med familjer, samt den ivriga kriminalreporter Göran Rosenlund och kommissarie Lars Räffel m.fl. Boken beskriver karaktärerna och händelseförloppen i turordning för varje dag från den 28 aug till 7 sept, ett sätt som gör att man lätt får grepp om historien. En närvaro hos karaktärerna och ett språk som är lättolkat och bildligt talat gör att jag bara blir mer avundsjuk (inspirerad) och vill skriva och åter skriva.

Bokens handling utspelar sig i Skåne och det lilla samhället Brantevik strax söder om Simrishamn, samt i huvudstaden där huvudkaraktärerna bor i vanliga fall när de inte semestrar i Brantevik. I boken får läsaren följa sökande efter Agnes som efter en utekväll med sin man och väninnan Johanna, inte kommer hem som hon bör. Det upptäcks inte förrän dagen efter då hennes man Tobias inser att varken Agnes eller deras tvååriga dotter Nicole sover i samma stuga som han. Först tror han att Agnes och dottern kanske har gått och lagt sig inne hos Johanna. Detta är delvis rätt, då dottern Nicole gjorde det men höggravida Agnes är spårlöst försvunnen.

Sökandet efter Agnes och ivriga journalister samt poliser utan spår att gå efter, är det som präglar stora delar av bokens handling. Genom karaktärers förtvivlan, hopp, nyfikenhet och uppgivenhet etc. fängslas jag som läsare så pass att jag efter en promenad längs stranden här på ostkusten kunde se offer och karaktärer framför mig.

Under tiden som sökandet och kampen mot tiden pågår hittas först en mördad kvinna, gravid i nionde månaden och därefter skjutsas Johanna till BB för att föda sitt och Erics första barn. Hopp och förtvivlan är närvarande hela tiden men i omväxlande skeenden. Den döda kvinnan visar sig inte vara Agnes och hoppet lever vidare. Mer ska jag inte avslöja, än att erkänna att jag verkligen gillar boken och är avis på Sofie och alla andra suveräna deckarförfattare. 

Styrkan i boken ligger i språket, spänningen och skildring av karaktärernas personligheter i samspel med kontexten samt de lockbeten i texten som både överraskar och som väcker vissa misstankar. Saker jag anade kunde helt plötsligt ta en ny vändning och då byggs det upp ytterligare spänning. Sånt gillar jag – det lite oväntade. Boken får betyget 4 av 5.   

Björn Blomqvist 2012-09-21

Vad händer och fötter?

Jag har ju lovat att rapportera om mina skrivprojekt. Jag har kommit igång med skrivandet och min berättelse ska vara klar till hösten 2013. Vissa stunder går det av bara farten men det finns svackor i skrivandet. Vad det kommer bli tills slut vet jag inte själv. Därför vill jag inte kalla det för bok eller säga att jag skriver en bok. Jag vet inte ens om jag har det där som gäller för att få bli utgiven. Jag gör bara som andra duktiga författare har sagt – att skriva, skriva och skriva men räkna med att kunna bli refuserad – men ge inte upp.

Jag har i och för sig inte skrivit mer än drygt 25,000 tecken av berättelsen, men om det blir en bok, ett utkast eller dammsamlare i skrivbordslådan är en annan sak. Jag ska ju också hinna med att läsa andras litteratur, recensera böcker och söka arbete på en och samma gång. Det har sina sidor att klara av allt som är roligt, samtidigt som plikten kallar.

Boken… nä förlåt, jag menar berättelsen kommer ändå bli en måttstock på vart jag står litterärt och skrivmässigt. Jag har väl mina fel och brister och jag har en god verklighetsuppfattning, så jag förväntar mig inga stordåd eller framgångar, snarade flertalet motgångar. Bokbranschen är en hård bransch, liksom scenkonsten där jag är engagerad som en glad amatör, och det nöjer jag mig med.

Ojdå… nu sa jag bok igen, det är fortfarande bara en berättelse/historia inom genren kriminalroman. Jag kommer inte glömma tjusningen med att analysera konst och läsa böcker. Jag har en intensiv revyperiod framför mig, vilket jag är taggad för eftersom jag tog ett sabbatsår i fjol och är nu tillbaka i hetluften och i strålkastarljuset. Därtill är det mycket runtomkring med revyarbetet.

Björn Blomqvist 2012-09-21   

Nystartsprojekt

Jag har lärt mig mycket på kort tid, men det har tagit lång tid att inse det. Jag har mer inom mig än vad som syns utanpå så att säga. Faktum är att jag sedan länge haft en historia att berätta i kriminalromanens kanon. Den kan vara unik, udda eller en i mängden. Har jag något att berätta bör jag göra det. Det är aldrig fel att försöka.

Det jag har saknat är en deadline, disciplin, fokus och tålamod, trots en stark idé och stor fantasi. Nu ska detta bli verklighet. Hösten 2013 ska ett manus vara klart till stora delar. Detta betyder inte att jag slutar skriva poetiska alster. Dessa kommer till mig när jag minst anar det och vips så finns ett och annat alster på bloggen.

Jag är en känslofull person som har en stor idéskatt inom mig, men som oftast inte kommer fram. Någon gång under resans gång kommer jag rapportera om skrivprojektet så ni vet om jag håller vad jag lovar. Jag gör detta bara för att jag har en idé och en historia att berätta, inte för att sträva efter något stort då jag kanske saknar det där lilla extra. Huvudsaken är att jag försöker och sätter min historia på pränt.

Nää… Nu ska jag äta tacos och se nån bra rulle…

Björn Blomqvist 2012-09-15

Med rim men utan reson

*
Kaffe lindrar smärtan i mitt sinne
Tankemotorn rusar med kopplingen inne
Ro i själen är ekan på land
Oro i kroppen är vind i öknens sand
 
Tryggheten i själen kopplar till
Utan kontroll gör tanken som den vill
Påtår sköljer fragment från smärtan
Livets antika drag är avstamp i svärtan
 
Parkerad i nuet med handbromsen ur
Immad backspegel bromsar minnets retur
Söker stilla ro med fören i motlutet
Utan broms kommer ångest mot slutet
 
Kroppens batterier är färre än mängden ström
Spänningen växer men själen är öm
Surt sa räven då sunt förnuft är över
Laga kropp och själ är vad jag behöver
*

 Av Björn Blomqvist 2012-09-12

Björn läser – Björn skriver igen

Efter ett längre uppehåll i serien Björn läser – Björn skriver, kan jag nu äntligen berätta vad jag fick uppleva i mötet med boken Tyst i klassen, av Björn Ranelid. Boken är hans senaste, och som i den förra boken, Kniven i hjärtat, handlar det om en familjs liv och öden. I senaste boken skildrar författaren familjen Lilja, bestående av modern Karin, fadern Oskar och deras sex biologiska söner samt dottern Kristina Lilja som kom till dem via en jungfrufödsel.

Fadern super, slåss, stjäl och är en tyrann. Modern är godhjärtad och omtänksam medan några av barnen blir offer för olika missöden. Deras vägar är redan utstakade skulle man kunna säga, men så finns det dem som sticker ut. Det är Kristina och modern Karin. De två är huvudkaraktärer i berättelsen och läsaren får följa deras liv i de röda barackerna (nödbostäderna) och en misär i fattigdom, till hög examen samt moderns flytt till det nybyggda Rosengård – och allt som sker däremellan. Handlingen utspelar sig mestadels i Malmö från mitten av 1940-talet och fram tills idag, undantagsvis för en sejour i huvudstaden där Kristina arbetade en tid samt hennes vistelse på skånska landsbygden i närstående tid.

Samtidigt som Karin Lilja måste värja sig mot sin aggressiva och alkoholiserade man Oskar, måste hon även stötta sina sju barn och därtill arbeta för brödfödan. Karin arbetar som städerska hemma hos det förmögna paret Sandin på Fersens väg, samtidigt som hon också städar på en skola. Många av de få saker som familjen äger har Oskar stulit eller hittat i olika soprum. Samtidigt som familjen lever i misär gör deras dotter stora framsteg i skolan. Kristina är klok och duktig i skolan och har ett mod som får både fröken, rektorn och Oskar att hejda sig.

När huvudkaraktärerna Karin och Kristina tar sig fram i livet som två modiga och godhjärtade kvinnor, går det däremot sämre för några av Kristinas bröder. Utan att avslöja för mycket kan jag exempelvis nämna den tunglöse brodern Hektor och den halte fotbollstalangen Sixten samt mord och självmord i några av de övriga bröders närhet.

Det som gör boken bra och spännande är hur Björn Ranelid får mig som läsare att känna en närvaro och en stämning. Man lever sig in i berättelsen och så har han snålat med Ranelidskan. Det intressanta är hur författaren själv finns med i bilden. I berättelsen får vi veta att Björn Ranelid var klasskamrat med Kristina Lilja så länge hon gick i den kommunala skolan. Författarens självcentrering är blygsam trots att han i ett kort kapitel beskriver sina ungdomsår i anknytning till bokens huvudkaraktärer. Bokens huvudberättelse beskrivs i just detta kapitel utifrån hans dåtidsperspektiv.

Boken får 4 Liljor av 5 för att den är spännande och förmedlar en känsla och en närvaro hos karaktärerna. Jag levde mig in i handlingen på det sätt som författaren vill att jag som läsare ska göra. Jag kan såklart rekommendera boken eftersom jag ändå gav den ett högt betyg. I slutet av boken blev det lite utdraget men så kom det mer avslöjande saker om familjens historia och då blir det mer gripande och avskyvärt för en kort stund. Mer vill jag inte avslöja. Läs boken!  

 Björn Blomqvist 2012-08-26 

Emptiness

Jag har just haft lite tråkigt över ett glas rosé. Inte för glasets eller innehållets skull. Bitterhet kontra vändpunkt i arbetslivet är de saker jag just nu har att brottas med. Vips så skrev jag några rader utan vare sig mening eller titel:

 *
Under hudens täcke är bitterheten den första att fly
Bakom lovorden i fasaden är inget skrivet i sten
Bredvid en hop av löften byggs ett skal av bly
Ovan ljuset vid tunnelns slut står man på egna ben
 
Framför den dragna linjen växer nya ytor fram  
Bortom horisonten är vändpunkten ett givet mål
Runtom finns en aura som drar alla över en kam
Närapå en lyrisk amatör, modig men gjord av stål 
*
Av Björn Blomqvist 2012-08-25

Vem är han? Vad vill han? ;-)

Hej Björn!

Vad har du haft för dig i 1,5 månad? Har du sovit en Törnrosasömn eller har du tappat bort din inloggning till bloggen? Hm… Ja nu förstår jag – du samlar kraft eftersom du snart är utan arbete och vill få bloggen att blomstra igen. Har jag rätt kanske? …Nähäpp inte det! Då får jag be om ursäkt och återkomma senare. Kulturbranschen är hård trots allt.

Apropå kultur… Höll inte du på med några skrivprojekt men som troligtvis har hamnat i skrivbordslådan på obegränsad tid. Jaja, jag ska inte tjata om det. Du har säkert dina orsaker men jag tror på dig, det vet du.

Har du besökt någon konstutställning den senaste tiden? Inte det… Ja just ja, du jobbar ju hela sommaren och guidar turister fem dagar i veckan, inte undra på att du inte hinner med annan kultur. Jo jag förstår att du i alla fall går på museum för det är ju på ett museum du arbetar. Hur har det varit där? Hm… Dum fråga förresten. Jag förväntade mig just det svaret. Du har ju varit lite dyster sedan du fick beskedet om att du inte får arbeta kvar efter sommaren. Förresten, någon sa till mig att du läser många böcker just nu, men att du inte recenserar dem här på bloggen, varför inte det? Jaha, på det viset – är det inte jobbigt att påbörja men inte avsluta?

Nää… Nu får du rycka upp dig och tända den eld som brukar brinna inom dig. Du har inget att förlora, du är redan en vinnare. Nog om det, nu måste jag kila. Vi hörs någon annan gång, och jag förväntar mig att du visar framsteg innan dess. Jag blir besviken på dig annars.

Björn Blomqvist 2012-08-18

Lägesrapport

Just nu ägnar jag tiden åt att läsa in mig på alla manus för stadsvandringarna och texterna till alla andra guidningar som sker under sommaren på museet. Av den anledningen kommer inga bokrecensioner/litteraturmöten upp på bloggen den närmsta veckan. Jag kommer fortsätta min jakt på litteräre Björn & Co. Jag har tre böcker av Björn Ranelid och en av Björn Hellberg som väntar på att bli lästa.

Jag har gjort fem visningar under två dagar och det kommer fler. Hursomhelst har jag lovat mig själv att läsa minst en bok i veckan och recensera/beskriva några av dem, men inte alla – det beror ju på om mötet är värt att beskrivas.

Björn Blomqvist 2012-06-30  

Björnligan under lupp

Idag har jag hämtat ut ytterligare böcker på temat Björn, dvs. böcker av Björn Ranelid. Jag är inne i en litteraturperiod nu (kanske för att det är sommar med läslustkänsla). Jag har absolut inte övergivit konstanalyserna, det är ju det jag gillar mest eftersom jag är konstvetare i botten. Men även som kulturvetare med konstvetenskap och historia som huvudämnen, har jag även läst litteraturvetenskap och filosofi, samt lite andra vetenskapliga kurser på universitet.

Oavsett om det är konst, litteratur eller historia mm. är syftet detsamma. Jag bloggar om mina upplevelser i möten med diverse kulturyttringar och hoppas att läsare av bloggen tar till sig och får en liten försmak inför deras egna möten med samma objekt.

Jag fortsätter min jakt på Björnligan, inte bara för att Björn är ett bra förnamn – det finns ju också framgångsrika författare som heter just Björn i förnamn. Härnäst kommer jag ägna läsandet åt Björn Hellberg och hans senaste bok, Sankte Per – en julklapp jag fick förra året, signerad av författaren själv.

Björn Blomqvist 2012-06-25


Ett par alkoholglasögon och en monolog

För sisådär tre år sedan var jag på ett föredrag, anordnat av kommunen och IOGT. De hade bjudit in skådespelaren, debattören, traventusiasten och numera även författaren Benny Haag. Föredraget handlade om Bennys monolog och sedermera bok som handlar om kampen mot alkoholens inverkan på människor etc.

Jag köpte såklart hans debutbok, Makt, mod och motstånd – om den mitt i och de runt omkring. Boken har stått i bokhyllan och samlat damm i tre år men så här i midsommartider tyckte jag det var dags att läsa den. Det är den andra boken jag läst ut denna vecka, och vad har denna bok berätta?

Mitt möte med boken, eller snarare litteraturmötet – med tanke på att mötet beskrivs i bloggen – har skiftat en aning. Författaren bygger upp boken genom tre olika perspektiv. Genom hela boken berättar författaren i dagboksform hur han från sitt liv som nybliven helnykterist, bestämmer sig för att skriva en monolog som handlar om alkoholens följder utifrån personliga erfarenheter. I dagboksberättelserna kan vi följa Benny med alkoholglasögon på i beskrivningar från att han skriver manus till monologen Inte mer än fullt, Tack! och platsen för premiärföreställningen, till jakten på finansiärer och recensenter. Vidare i dagboken får vi veta hur det går vid föreställningar runt om i landet. Vid några tillfällen överraskas han av det stora stödet från publiken, när han egentligen hade förväntat sig något helt annat.

Det andra perspektivet som finns med i boken är när författaren har de s.k. alkoholglasögonen med förstorningsglaset på. Genom att redogöra för allt från böcker, sångtexter, reklam i TV och tidningar och andra förekommande jippon, vill författaren peka på hur omoraliskt det är med alkohol i just dessa sammanhang. Några exempel när författaren går till hårt angrepp, är t.ex. när han kritiserar innehållet i boken Jack av Ulf Lundell, eller såsom fotbollstränare som gör reklam för alkohol, men också Elitloppet på Solvalla som är en enda stor fyllefest, enligt Benny. Som traventusiast vet han nog vad han talar om. Han påpekar också att Aftonbladets 25-dagars kampanj (vita bandet) nej till våldtäckt, inte alls kom fram till att alkoholmissbruk faktiskt kan ligga bakom merparten av överfallen.

Hursomhelst tar han av sig alkoholglasögonen och kliver in i den egna berättelsen/monologen som är skriven i kursiv stil i boken och den handlar om en son och hans alkoholiserade far och den fortsatta berättelsen om sig själv som en suput. Den 25 juni 2002 nådde han botten som han själv beskriver det.

Boken gav mig först ett intryck av en arg man som propagerar mot eller ger en krigsförklaring mot alkoholens följder. En bit in i boken kände jag att jag själv hade ett par alkoholglasögon på mig och fann många viktiga aspekter att ta till mig och att begrunda. Kanske har författaren lyckats med sitt syfte att få mig som läsare att tänka till, på självaste midsommarafton. Hursomhelst tappade jag lite fokus mot slutet eftersom det blir uppenbart vad författare ville komma fram till i sina presentationer av debatter och reklamkampanjer.

Den röda tråden som löper igenom, men som också får några sidospår. Är hur författaren vill poängtera alkoholens följder och alkohol som en bakomliggande faktor vid brott och kriminalitet, men som sällan tas upp i media. Innan jag nu fyller på mitt vinglas på självaste midsommarafton, vill jag ge boken 3,5 alkoholglasögon av 5,2 möjliga och avsluta inlägget med ett citat från boken.

”Det finns minst 200 000 barn i Sverige som är barn till missbrukare, tre barn i varje skolklass. Och lärarna vet nästan alltid vilka tre de är. Vem gör något för dem? Varför måste allting ligga så långt borta som möjligt för att det ska bli behjärtansvärt?

Björn Blomqvist 2012-06-22

             

Björn läser – Björn skriver

Nu kan man tro att detta inlägg handlar om mig i dubbel bemärkelse eller om en liten egotripp. Jag läser ju böcker och emellanåt skriver något som kanske blir en bok. Annars är det poesi och berättelser som jag skriver, men som jag inte vet hur de kommer sluta – den dagen den sorgen.

Denna gång handlar det om ett litterärt möte. Jag (Björn) har läst en bok som är skriven av Ranelid (Björn), utläst den 18 juni, namnsdag (Björn). Detta är den första boken jag läser av Björn Ranelid. Boken heter Kniven i hjärtat och är skildring av den livstidsdömde David och relationen mellan honom och hans familj och framförallt sonen Kasper. David skulle kunna beskrivas som en ordblind mördare medan Kasper är en skallig tonåring. I själva verket är David ingenjör och en mycket eftertraktat arbetsledare i samband med stora brobyggen runt om i landet och Kasper ett intelligent mattesnille. Trots sin ingenjörsexamen är David ordblind och har svårt att läsa texter och se bokstävernas betydelse.

Kasper är till skillnad från fadern, en klippa på att läsa och skriva. Det matematiska sinnet har det i alla fall gemensamt. Handlingen utspelar sig till stor del i samband med Kaspers besök hos sin far som sitter inne på livstid, samt skildringar av händelser i Davids liv. David har dräpt två personer och avtjänar ett livstidsstraff. När Kasper träffar fadern i besöksrummet i fängelset har fadern avtjänat 8 år av sitt livstidsstraff och Kasper är 17 år. Davids döttrar däremot, Moa och Lina anser att fadern är död och vill inte ha med honom att göra. Besöken som Kasper gör hos deras far sker i största hemlighet. Ingen annan i familj och släkt vet om detta.

Förutom Kaspers besök, skildrar Björn Ranelid olika episoder före mordet och händelser i Davids barndom etc. Det skildras hur David följde med på sin fars säljturnéer som symaskinsagent. Likaså får läsare följa Kaspers liv med sin far och familj före mordet samt Kaspers liv under tiden som fadern befinner sig i den trånga cellen på Roavdelningen i ett välbevakat fängelse. Kasper var 8 år när hans far mördade två personer och strax därefter började Kasper bli skallig. Läkarna kunde inte hitta orsaken, därav den skallige tonåringen.

Björn Ranelid bygger upp berättelsen på ett bra sätt, alldeles utmärkt med tanke på vad som komma skall senare i berättelsen. I början hängde jag inte riktigt med i tidsangivelserna, men sedan kom jag in i det. Ranelids förmåga att bygga upp en stämning och en närvaro i berättelsen är en styrka. Likaså de korta styckena med metaforer som vi känner igen från Ranelidskan, är roande. De förekommer inte så ofta men när de dyker upp förstår jag vad han ville få ut av dem. Däremot störde jag mig på ett litet faktafel och även funderar på om det skulle vara möjligt idag att vara ordblind men samtidigt kunna erövra en ingenjörsexamen.

David försöker reparera sin ordblindhet genom att läsa hundratals böcker i sin cell – böcker av författare han aldrig hört talas om men som är välkända för vana läsare. Den senare delen av boken bygger på Davids möten med allt från författare och fängelsets bibliotekarie Frida samt hans nya upptäckter i litteraturens värld. Därefter kommer klargöranden om varför han är dömd till livstids fängelse vilket gör att boken blir så pass spännande att alla skildringarna och episoder i de föregående 250 sidorna är fantastiska för kontexten och upplösningen. Först ville jag ge betyget 3,5 Snoddas av 5 möjliga men höjer det till 4 Snoddas. Vad jag menar med det framgår av bokens innehåll.

Boken handlar inte bara om Davids och hans familjs öden. Den handlar också om kärlek och sorg, lika väl som liv och död. Jag vill varmt rekommendera boken. Jag ska absolut läsa fler böcker av Björn Ranelid.

Björn Blomqvist 2012-06-18 

SKF/ML, KPS, KU osv.

Förkortningarna är ännu fler i slutet av den bok jag just bekantat mig med. Det är flertalet sidor som redogör för alla partiförkortningar – men nu är det inte det som boken handlar om. Av ren nyfikenhet började jag läsa i Magnus Utviks senaste bok, Med Stalin som Gud – tre tonår i en kommunistisk sekt.

Jag läste ett 90-tal sidor för en vecka sedan och valde att lägga boken åt sidan. Idag återupptog jag läsandet och vips så hade jag läst klart de resterande 200 sidorna. Detta måste vara ett bevis på att boken är bra då den engagerar mig, trots att de politiska åsikterna som florerar i boken är långt ifrån mitt eget politiska ställningstagande.

I boken skildrar Magnus Utvik först hur han blev frälst och värvad till SKF/ML och hur de sedan hjälpte honom med strategin för att se till att han blev utesluten ur KU. Tiden i SKF/ML handlade mycket om att visa att partiet var det enda revolutionära partiet, medan övriga kommunistiska partier är revisionistiska. SKF/ML blir sedermera KPS, vilket jag får uppfattningen om att vara mer som en sekt än ett politiskt parti. Detta skrämmer mig lite men tack o lov existerar inte partiet/sekten längre.

På ett utomordentligt sätt skildrar Magnus Utvik hur KPS utan pardon kunde utesluta medlemmar och genom minsta misstag bli utan avancemang i partihierarkin. Detta fick Magnus erfara när CK gav avslag på hans kandidatmedlemsansökan med motiveringen ’trotskistiska tendenser’. I boken beskriver han hur partiet, däremot beviljade hans önskemål om flytt från hemstaden Värnamo till Göteborg. I Göteborg handlade det mesta om kampen mot fienden, de revisionistiska och i detta fall KPML(r).

Oavsett vart han befann sig, var ordern att värva medlemmar. Han gjorde goda försök utan resultat på både arbetsplatsen som diskare på B&W i Göteborg samt i det militära på I 12 i Eksjö. Det senare slutade med inkallelse till kaptenen som läxade upp honom.

Detta var ett litet axplock i sammanfattande form, men vad är det som engagerar mig? Det förekommer beskrivningar som både skrämmer mig och som roar mig. Kampanjen som fördes för att locka till sig Magnus till SKF/ML och banka in i hans huvud om att alla andra kommunistiska partier är revisionistiska, är skrämmande. De hade svar på allt för att övertyga honom så pass att han medvetet gjorde allt för att bli utesluten ur KU. Likaså KPS tillvägagångssätt att på ett sekteristiskt sätt utesluta eller bestraffa medlemmar.

Det som roar mig i boken är författarens beskrivningar av folk omkring honom som inte tillhör partiet. Såsom den coola chefen på B&W Stormarknad som gav honom en anställning som diskare. Kaptenen på regementet samt en och annan kollega. Tillsist kan tilläggas att jag tycker boken är lärorik ur ett historiepolitiskt perspektiv samt att den har en tydlig disposition och avslutar där allting började. Jag kan rekommendera boken till vänner, både blåa, röda, gröna och orange.

Björn Blomqvist 2012-05-31

Kvällsluft

Häromdagen när jag var ute med hunden tyckte jag att det var så skönt med den friska kvällsluften så jag fick lust att skriva lite på temat kvällsluft och det fick bli vad det blev. 

*
Trycklöst utan vindpust den gror, en sval atmosfär gör skillnaden stor
Går ut genom dörren jag gör, den friska luften tar vid och förför
Stillhet och lugn utan vind, en magisk känsla svalkar min kind
Djupa andetag av ren luft, lungor arbetar frenetiskt och tufft
Vinden är lugn och still, kontrasteras av doften från en grill
Hungern kryper nära, folk på terrass skålar ler och är kära
Uppspärrade ögon som svalkas, en svag bris mot natten nalkas
Öppning i kragen, en känsla av luft fläktar mot magen
På väg tillbaka mot huset, mörkret faller och släcker ljuset
*
Av Björn Blomqvist 2012-05-17

Hej! Hur är läget?

Jo det är bara bra! Själv då? Läget är faktisk bra och allt flyter på, men det händer inte mycket här på bloggen – framförallt inte under maj månad. Det beror delvis på att jag inte lyckats krypa ut ur den passiva bubblan för att springa in i den kreativa atmosfären.

Jag har skrivit lite på novellen/romanen, eller vad det blir till slut. Inga dikter är färdigskrivna, men jag har hunnit med att starta ett litterärt sidoprojekt som är mer åt det självbiografiska hållet. Jag vill inte avslöja något om novellen, men det kommer att avhandla ämnet konst i viss mån.

Konstanalys och konstbesök ligger mig varmt om hjärtat och jag är såklart lite besviken på mig själv för att jag inte har tagit mig tid att gå på konstrundor. Det är ju det där med bubblan som håller mig kvar, trots att jag egentligen hör hemma i den kreativa atmosfären.

Innan jag nu lägger mig ska jag försöka skriva några rader poesi så att jag inte blir besviken på mig själv.

Björn Blomqvist 2012-05-11 

[II] Paus

Fick lust att leka lite med orden igen utan att reflektera. Det blev en kort liten text/dikt/ja vad vet jag – något blev det i allafall:

*

Massan av allt du begär må vara större än vad som inom dig ryms
En hop av lustar må vara den kärna som ska styra dina mål
Helheten av dina passioner må vara den samlade kraften runt dig
Storheten i ordets makt må vara stark men tanken tar första steget
 
Passivitetens anda roterar runt ett nav som låsts av ekrar utan funktion
Ivern av måsten är den centrifugala kraften som vill trycka dig utåt
Mättnad genom kamouflerad hunger offras som en magnetisk cirkulation
Tålamodet tryter och lättar de ventiler som aldrig annars öppnas
 
Motvilliga rutiner i samlad takt ger upprepning och eko utan slut
Kursändring utan kompass ger styrka åt fjädern som drar dig tillbaka
Ett okontrollerat mod i motvind ger kraft åt vågen som sköljer hitåt  
Svaga flyktförsök från stolen ger krockkudden rätt att stoppa din framfart
*
Av Björn Blomqvist 2012-04-17

1306, 1307 vad tror du?

I en ytterligare källgranskning uppstår det lite konfunderingar. Jag har för skojs skull studerat 6 källor som skildrar Håtunaleken (1306-?) och historien om Nyköpingshus. Håtunaleken år 1306 är den händelse som är en av de utlösande faktorerna till Nyköpings gästabud år 1317. Idag konstaterade jag att en till källa ger en annan bild än de fyra samstämmiga källorna.

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att i en av källorna (Medeltida borgar del 3) skulle kung Birger och drottning Märta (Margrethe) av Danmark som befann sig i Håtuna år 1306, ha tillfångatagits av kungens två yngre bröder, hertigarna Erik och Valdemar och därefter fängslats på Håtuna Kungsgård. Däremot berättar 4 samstämmiga källor att paret fördes till Nyköpingshus och fängslades där.

Kruxet i allt detta är att även broschyren om Nyköpingshus som ges ut av Statens Fastighetsverk (SFV), säger att fängslandet likaså ägde rum i Håtuna, men också att Håtunaleken utspelade sig år 1307 och ingenting annat.  

Dessa iakttagelser är kanske onödigt vetande eller lite nördigt, men det är viktigt att kunna ge en så korrekt information som möjligt till museibesökarna. Jag personligen tror på teorin att bröderna först förde kungaparet från Håtuna till Stockholm men blev stoppade där och valde istället att fängsla kungen och hans gemål drottning Märta på Nyköpingshus. Den teorin kan utrönas i 4 av de 6 källorna jag studerat plus att samtliga källor har sin primära källa i Erikskrönikan.

Björn Blomqvist 2012-04-09

Tillfällig källkritisk granskning

Idag har jag läst och repeterat historisk fakta om Nyköpingshus och Kungstornet där jag arbetar som guide och museivärd. Jag har två tidigare historieböcker (källor) att tillgå som har kopplingar till museet och den interna guideutbildningen. Men jag har ytterligare en källa jag ville undersöka ur ett källkritiskt perspektiv. Den källan är tredje bandet i serien om Medeltida Borgar.

Det är nu som det uppstår förvirringar. Källan är otydlig på vissa ställen. För det första framgår det att hertig Karls Kungstorn anlades på 1550-talet, trots att hertigen inte kom till staden förrän år 1568 (18 år gammal). De övriga källorna säger att slottsbygget startade i början av 1570-talet. Enligt källorna för guidematerialet byggde Gustav Vasa (under 1540-talet) ett av sina tre kanontorn på platsen där Kungstornet sedermera uppfördes.

I samma stycke i den granskande källan nämns det att i byggnaden (dvs. Kungstornet) var det uppfostringsanstalt, dårhus, fattighus och landshövdingsresidens mm. Det som förvirrar är att alla dessa olika verksamheter var belägna i olika byggnader inom slottsområdet, vilket inte framgår i bildtexten. Likaså berättar källan att i samband med Håtunaleken år 1306 fängslades Kung Birger på Håtuna Kungsgård, medan museets egen litteratur säger att kungen transporterades till Nyköpingshus och fängslades där eftersom hertig Erik innehade Nyköpingshus mellan åren 1302-1304 och 1305-1310.

Nu kan man ju i och för sig anta att alla tre böckerna är sekundära källor där alla bygger på den primära källan Erikskrönikan. Av den anledningen kan missuppfattning och fria tolkningar ske. Hursomhelst vill jag bara peka på skillnaden mellan å ena sidan två samstämmiga verk kontra den nyinskaffade boken.

Utifall detta blogginlägget och källbeskrivningen skapar konfunderingar kan jag varmt rekommendera ett besök på Nyköpingshus och Kungstornet i sommar. Via information, sakkunnig personal och guidade turer fås en ytterligare bild kring turerna med Kungstornet och dess historia, tillkomst, upprustning och ombyggnad och mycket annat intressant. 

Björn Blomqvist 2012-04-02

(Photo by iPhone: Björn Blomqvist)

När kontrasten mellan ångest och ironi blir läsvärt!

Det började med ett tips från en bekant att läsa boken – Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött – av Alex Schulman. Nyfiken och boksamlarfanatiker som jag är, införskaffade jag boken i fråga och började läsa den.

Boken börjar bra, något ångestladdad såsom jag har fått det förklarat i förväg. Något längre in i boken visar författaren på sin skicklighet att roa läsaren via ironiska inslag. I mitten av boken tycker jag det blir mindre av både ångest, rädsla, ironi och eufori. Däremot reparerar författaren bortfallet genom att i sista tredjedelen av boken roar mig till max och det menar jag verkligen.

Den målande bild som ges i boken och framförallt de upplevelsebeskrivningar som görs i bokens slutskede är underhållning i världsklass. Trots att det stundom handlar om att kvinnan i hans (Alex) liv ska föda deras första barn, är beskrivningarna roande och komiska men han är också ärlig och rak. Att Alex Schulman kan skriva är det ingen tvekan om.

Blandningen av ångest, rädsla, ironi och glädje, förpackas och struktureras på ett bra sätt att jag som läsare själv känner empati för var och en av känslorna. Jag kan tillsist tipsa andra att läsa boken. Jag kommer att läsa den en gång till framöver, både för den är bra och för att studera språkbruket, ur ett inspirerande och i ett bildningssyfte.

Björn Blomqvist 2012-03-15

Tillbaka till ruta 1

Veckans deltävling av melodifestivalen trodde jag skulle bli en ytterligare höjning från förra veckan och desto mer högklassig än deltävling 1. Det fick jag verkligen äta upp. Deltävling 3 är två steg tillbaka, kanske mer än så. Jag är verkligen besviken över kvaliteten på låtarna och artisterna. Visst finns det mer att få ut av vissa artister men denna gång var inte bidragen tillräckligt bra.

Inlägget denna gång blir ovanligt kort eftersom det jag tycker om finalbidragen kan sammanfattas med de tiotusentals Tweets som florerar på ”#mel2012”.

– Annars då?

– Jo novellskrivandet fortsätter men poesin har avstannat!

På måndag och på onsdag hoppas jag kunna besöka en eller två lokala konstutställningar i Nyköping och äntligen ska nya reportage skrivas. Så underskatta aldrig en drömmare i skapartagen.

Björn Blomqvist 2012-02-18

Passar på!

För vissa är det en bagatell, för andra en dröm men för mig en stor chans att passa på. Jag ska ta vara på alla mina lediga stunder till att konsumera kultur på, men också visa på skrivarkraft. Jag passade på att köpa ett nytt tangentbord idag, allt för att kunna skriva mycket utan att bli trött i fingrar och handleder. Redan nu märker jag skillnad, och då var detta alltså ett bra köp.

Jag skulle nu kunna säga att det praktiska är löst och nu återstår motivation och disciplin. Jag vet att dessa inte kommer av sig självt, dem får man jobba för. Däremot finns det människor omkring mig som stöttar mig och som tror på mig. Dessa är viktiga för lusten och kreativiteten. Det kan låta som om jag nu på stört kommer skapa ett storverk eller spotta ur mig alster efter alster, men så lätt är det inte och det är jag fullt medveten om. Jag kommer knappast skynda långsamt. Jag kommer ta dagen som den kommer och låta skaparprocesserna ta sin tid.

Nu tror ni kanske att jag skriver lite mer personligt i bloggen bara för att mina konst- och kulturmöten uteblir. Det är delvis sant, men om jag visar på vil