Vem är konstnären? En fråga som kittlar under vänster öga, med blicken fäst på tavlan jag står framför. Verket är lika fysiskt som min kropp som står där med stora ögon. Lika stora som tavlorna på väggen framför mig. Svaret har jag på tungan när munnen gapar av förvåning. Ut kommer trådar av saliv, lika korta som trådarna målningen hänger i.
Mellan bundna ark eller genom flytande kristall finns svaret jag söker. På det välputsade kalkgolvet vandrar jag fram och tillbaka i jakt på svaret och på väg mot nästa byte. Allt längs väggarna i Grande Gallerie är gjorda med stadig hand och i äkthetens aura, uppradade likt oss besökare. Den obesvarade frågan gnager än mer när nästa alster talar klarspråk.

Också den skapad med omsorg om alla historiska tekniker. Svaret flyter bort i beskådan av Marats livlösa kropp i badkaret Jacques-Louis David, eller nån av hans elever gestaltat så realistiskt. Dåtidens pensel vinner matchen mot algoritmernas målarlåda ännu en gång. Vem, vad och när, är lika närvarande som jag själv.
I den bildskapande värld jag rör mig i, går en bro mellan inre vision och yttre uttryck. Det är en resa från tanke till motiv, från hjärnan till den känsliga handrörelsens arbete. Det är inte bara svar på obesvarade frågor och konsthistoriens största verk jag nu jagar. Det är också en flykt från det “nya normala”.
©️ Björn Blomqvist 2026-07-13