Det centrala ljusets betydelse

Om utställningen ”Tillsammans”. 

Av systrarna Agneta Åhl och Elisabeth Rosenlund som ställer ut tillsammans, sprudlar kreativa möjligheter och glädje!

Elisabeth ställer ut målningar i tempera och olja/tempera, medan Agneta visar Collografi och Serigrafi. Målningarna har en tydlig stil med dominerande färger som blått, vitt, turkost och brunt. Detta är särskilt tydligt i motiv som handlar om hav och himmel. Kompositionerna med rektangulära och abstrakta former har en stark färgkombination av lila, turkos och brunt.

I nästan alla målningar av Elisabeth är ljuset avgörande. I mitten av motivbilden strålar en stor ljusbild med ett kraftfullt ljussken. Många gånger formar ljuset djupet i bilden, särskilt när ljuskällan skapar speglingar i vattnet. Genom detta upptäckte vi djupet, delvis tack vare den vanliga segelbåten i fjärran. Ljuset koncentrerar sig ofta på ett specifikt objekt i bilden, oftast båten i fjärran eller ett människopar.

Det är emellanåt upprepningar av motiv – likaså i kompositionerna. Det som verkligen skiljer dem åt är den skiftande koloriten bland alstren. Jag uppskattar tempera, eftersom det skapar en tunn och klar yta utan grova penseldrag eller texturer. Inledningsvis dominerar ljusa och kalla färger, men senare framträder en mörkare och varmare kolorit. Frågan om det finns rörelse i motiven är enbart en lek för fantasin. Båtarna i bilden kan antingen röra sig eller ligga för ankare. Det centrala ljuset är det som verkligen härskar i Elisabeths alster, och symboliskt kan jag tydligt redogöra för det senare.

Djup finns det också. Diagonalt placerade fasader och fönster skapar ett perspektiv i bakgrunden. Detta kontrasterar mot de mer tvådimensionella element med mat- och dryckestema i nederkanten. Bordets placering bidrar ytterligare till illusionen av djup i bilden. Dessa verk kännetecknas av en viss mystifikation, vilket förhöjer deras estetiska värde. De två serigrafierna, nr. 19 och 20, är relativt abstrakta.

Det finns en tydlig röd tråd i utställningen, trots de varierande stilarna. Elisabeths målningar skiftar i kolorit, och galleristen har noggrant hängt deras verk i färgordning. Inga slumpartade hängningar här, utan väl genomtänkta placeringar.

Detta avslutar mina observationer för tillfället. Jag ser fram emot vårt nästa möte.

© Björn Blomqvist 2015-03-07