Längs linjer och rektangulära former utan djup, hittar jag en explosion av färgskimrande element. Nonfigurativa element dansar framför mina ögon. Henrik Haukelands abstrakta målningar är många och av dem saknar flera titel. I dagens konstbesök med vernissage på hAndmadE delar de en magisk gemensam nämnare.
Det finns alltid någon form av kubiska eller rektangulära inslag bland hans alster. Dessa detaljer ger en känsla av struktur mitt i det kaotiska. Färgerna är en symfoni av nyanser. Först sveper en kolorit av blått och marinblått över duken. Sedan ger dessa färger vika för en mer grön och orange ton med mystiska inslag av svart. De starka och varma färgerna väcker en passion, likaså den abstrakta konsten som talar direkt till själen.
Längre bort i utställningen exponerar Henriks abstrakta verk en större dominans av vitt, en renhet som nästan är överväldigande. Ju vitare hans figurer blir och ju mindre av de starka färgerna, desto mer avtar den estetiska känslan. Det finns dock ett undantag. Ett verk med en mäktig dominans av grått, vitt och svart fångade ens uppmärksamhet fullständigt.
I nästa del de föreställande målningar med kvinnofigurer, där olika djur i kompositionen väcker liv åt känslor och händelseförlopp. Dessa alster, och framförallt ett par exceptionellt bra collage föreställande en flicka, är skapade av dagens andra utställare, Simone Kuhs. Simones alster guidar oss genom livets stora händelseförlopp – födseln, döden och naturens och djurens gång. Djupet skapas genom att element placeras bakom varandra och i mindre format. I några av målningarna har Simone målat himlen i en stark, passionerad röd färg, vilket ger upphov till otaliga spekulationer. Den röda färgen bär på en rik symbolik – eld, blod och energi – och förstärker verkets emotionella kraft.
Under vernissagen sveptes jag med av Simones collage. Dess intrikata detaljer fascinerade mig. Den enorma tid och det tålamod som måste ha legat bakom skapandet var uppenbart. Hennes föreställande målningar fängslar en omedelbart. Djur och människor vävs samman i harmoniska kompositioner som jag inte kunde slita blicken från. Den djärva, röda ytan på stolen i ett av collagen var särskilt slående. Det lämnade mig förundrad över hennes förmåga att skapa en sådan kraftfull bild.
Henriks målningar bjöd också på fascinerande inslag. Trots det nonfigurativa elementet i ett av verken kunde min fantasi inte låta bli att se en fisk. Den tjocka oljefärgen, med sina spruckna ytor, väcker ens nyfikenhet. Konstnären har skapat dessa sprickor med flit för att ge kompositionen en unik textur?
Henriks abstrakta målningar var en blandad kompott för mig, vissa var riktigt coola medan andra inte riktigt gick hem. Det är ju så med konst, alla har ju sin egen grej. Bland Simones verk var det hennes collage av en kvinnokropp som verkligen fångade mitt intresse. Hon har verkligen lyckats fånga formen med hjälp av pappersbitar. Färgerna är perfekt balanserade för att framhäva figuren och dess detaljer.
Björn Blomqvist 2011-02-26
Blomman's Art and Poetry Blog 
Comment