Oljans väg

I grevens tid tog jag mig in på Galleri Westerlind. Utställningen är på sin näst sista dag. Det kändes som en sista-minuten-biljett till en konsert. Väggarna var prydda med oljemålningar som hade mer personlighet än vissa av mina vänner. Mitt besök ledde till en livlig diskussion och en informationstund med galleristen som verkade kunnig om konstens mysterier.

Motiven i utställningen är i huvudsak dynamiska och uttrycksfulla, med imponerande miljöskildringar av olika slag. Stränder, pirar, bryggor och den majestätiska vulkanen ”Eldfell” på Island är bara några exempel. Dessutom tar vi med rockor, kor och det livliga nattlivet på Solkusten som ytterligare fängslande motiv.

Alster där konstnären gjort sin fantastiska tolkning, är av Franz Schuberts – ”Der Gondelfahrer, ”Schubert: Gondoljären.” Två gondoljärer på vardera gondol avbildas som eleganta siluetter. I Gondolerna sitter entusiastiska passagerare, skildrade med endast linjekonturer mot en ljus bakgrund. Det skapar en härlig fokus på huvudpersonerna, gondoljärerna, som förmedlar en känsla av glädje och rörelse.

Miljön och platsen är Venedig, en stad som andas konst och historia. Konstnären har underbart återskapat husen och deras fönster i ett mönster som fantastiskt kan liknas vid ett klaviatur. I vattnet dansar vågor i form av kringflytande teater- och operamasker, vilket tillför en magisk dimension till verket. Allt detta hade jag inte reflekterat över om jag inte hade fått den förförståelse från galleristen. Det är därför samtal och idéutbyte mellan konstnär och betraktare är mycket viktigt.

Ett reflekterande antagande jag observerade var hur konstnären har komponerat bilderna i tydliga två eller tre sektioner. Kompositioner med två sektioner innebär en övre och en undre, och i vissa verk, en tredje, en mittensektion. För att förtydliga min poäng kan jag nämna motivet ”Strandsatt (Puerto de Mogan)”. I bildytan ser vi en båt (eka) som är strandsatt på en öde strand, med en klippa intill. Bildytan delas effektivt av en rak mittlinje, bestående av horisonten i bakgrunden. Det vill säga, stranden, ekan och vattnet finns i den nedre sektionen, medan himlen dominerar den övre.

I nästa exempel ”Fiskafänge” är bildytan smart indelad i tre sektioner. Den nedersta bjuder på en brygga och flera fiskande personer, medan den mellersta sektionen stolt visar vattnet. I den översta återfinns landlinjen, vilket skapar en perfekt balans mellan de tre nästan lika stora sektionerna.

Utöver alla föreställande motiv fanns det även några fantastiska abstrakta alster som tillförde en spännande dimension till utställningen. Den tydliga kontrasten mot övriga verk skapade en fängslande dynamik. Själv tyckte jag att dessa verk berikade utställningen och gav en extra dimension av djup och reflektion. Just kontrasten var även en höjdpunkt i ett av mina favoritmotiv. Den ljusblå himlen och den vita stenbyggnadens kolorit bröts harmoniskt av den terracottafärgade trappen längs husets långsida ”Riu Karamboa”.

© Björn Blomqvist 2014-12-10