Två sidor av samma ansikte

Idag tog jag tillvara på varje ögonblick och gjorde som jag gjorde förra helgen. Under min lunchpaus, som bryter av de repetitiva övningarna inför musikalen, gjorde jag ett oförglömligt besök på ett konstgalleri. För ovanlighetens skull klev jag in på Galleri Sjöhästen, som ligger mitt i hjärtat av centrala Nyköping. Jag besöker detta galleri sällan. Men idag kände jag en irresistibel dragning att ge dem ett celebert besök. Jag ville uppleva de fantastiska konstverken som verkligen förtjänar att firas.

Just nu pågår en fantastisk utställning av Pepe Ribes, ”måleri, skulptur och gravyr på egentillverkad papper”. Jag blev helt fängslad av konstnärens vision. Verken utstrålar liv genom sina varma färger och mjuka, förtrollande former, ibland omgivna av subtila konturlinjer. Den dominerande koloriten är en hyllning till naturens värme. Djupa bruna och beige nyanser återges, speglandes det stilla blå. Glödande inslag av gult och rött adderar till känslan. Akrylmålningarna på de spänstig uppspända dukarna är inramade av eleganta träramar i brunt. Det skapar en underbar, harmonisk balans mellan motiv och ram. Denna balans verkligen förhöjer upplevelsen.

Dessa alster strålar av liv och känsla. De har en föreställande och mjuk utformning som fängslar betraktaren. Konstnärens återkommande element av delad yta och två kontrasterande färger framhäver en stor kreativitet och uttryckskraft. Ansikten har ofta en trekantig form. De delas av med var sin färg. Detta skapar en visuell dialektik som verkligen fångar ögat. Föreställ dig ansikten med en flammande gul sidohalva. Föreställ dig också ansikten med en djärv röd sidohalva. Denna syn återkommer ofta och förtrollar i måleriet.

Vissa motiv föreställer nakna kvinnor i fantastiska, surrealistiska poser som väcker känslor. De stora, runda vaderna och låren, tillsammans med bröstens tydliga cirkulära former, skapar en hypnotiserande bild av skönhet. Ljuset fångar dessa objekt från en bestämd vinkel. Detta skapar en fängslande delning mellan ljusa och mörka nyanser. Detta är ett inslag som ofta återkommer i denna genre. Ett slående exempel är ett alster med motiv av en majestätisk tjur och en strålande kvinna. Den djupa kopplingen till Spanien, särskilt Barcelona, genomtränger verket och ger det liv; man kan nästan känna konstnärens närvaro. Den mörka koloriten hos tjuren bryts lyhört av kvinnans något ljusare nyans. Detta framhäver en förtrollande dialog mellan styrka och skönhet.

Det finns en riklighet av alster som utforskar samma tema. Dessa har fängslande ljusbilder och en stark koppling till Spanien och Katalonien. Där vävs gult och rött samman i livfulla rutmönster. Vissa motiv är som exempellösa målningar som fångar själen, medan andra framhäver en mer distinkt linjekontur som verkligen fängslar blicken.

Järnskulpturerna i utställningen förtrollar med sina fantastiska ansiktsmotiv, där två olika halvor kämpar om uppmärksamheten. Dessa kontrasterande sidor väcker verkligen känslor. Jag blev djupt fascinerad av det trekantsformat ansiktet i järn. Den vänstra halvan strålade med ett kraftfullt fyrkantigt öga. Det fångade blicken. Den högra halvan var mer tillbakadragen. Den gav en mystisk dimension med ett djup som nästan kändes levande. Det var komplett med ett rundare öga. Överallt i rummet förundrades jag över de tvådelade ytorna och ansiktena, som stolt visade upp sin kontrasterande kolorit och detaljer.

Likaså gravyrer är delade i olika sektioner, där varje sektion stolt bär sin unika färg. Dessa färger i gravyrerna är inte bara ljusare. De är också kallare och starkare. Det är som om de har en egen själ. Kanske är det ett medvetet val från konstnären, en djärv handling av kreativitet? Bara tänk på motivet av tjuren och kvinnan (akryl). Tjurens kraftiga, runda ben i djup mörk kolorit står i kontrast till kvinnans två ljusare ben. Kvinnans ben är också rundade. Denna kontrast skapar en magnetisk spänning i bildfånget. Kanske placerade han henne där just för att bryta av bildytan? Gravyrerna med ansiktsmotiv förtrollar oss med färgerna rosa, gult, turkos och orange. Varje sektion strålar av sin egen identitet. Aldrig en enda färg täcker hela ansiktets yta. Det är en fest av nyanser som väcker liv i varje tryck.

De djupskapande teknikerna bär på en uråldrig tradition av konstnärlig magi. Tänk dig ett diagonalt plan. Det är ett perspektiv som drar betraktaren in i verket. Objektens storlek minskar och de stiger högre i bildens rymd. En järnskulptur tar form, en fyrkantig ram som delar sig i tre mästerliga sektioner. I varje sektion framträder ett ansikte. Det är en hyllning till den för konstnären traditionella formen. Men dessa ansikten bär också på en mystik med sina två omaka sidor. De har en kraft som inbjuder till djupare reflektion och känslomässig förbindelse.

Det finns en värld av fantastiska objekt att verkligen dyka ner i. Jag skulle ge mig hän åt att utforska tecken och symboler. Jag kämpar tappert med mina symbol- och teckenlexikon, för att blottlägga deras dolda betydelser. Färger bär på sin egen magi. Deras symboliska förklaringar har jag delat med er i tidigare inlägg. Dessa behöver inget mer utforskande. Men jag kan inte låta bli att se en stark koppling mellan alster nr. 50 Harlekin och konstnären. Figuren har ett rutmönstrat kläde i gult och rött. Dessa färger talar till mig. De liknar Kataloniens färger (Barcelona) som pulserar av liv och passion.

Till skillnad från förra veckans konstmöte, fångar denna utställning verkligen mitt hjärta! De varma färgerna, som nästan andas liv, tilltalar mig på ett djupare plan, något jag alltid har huldat. Och de mer föreställande motiven? De talar direkt till min själ och ger mig en uppriktig glädje.

Björn Blomqvist 2013-10-19