*
Genom förtvivlan jag famlar efter orden
Inställsamma ord och ängsliga uttryck
Stoltheten är vapendragare i fiendeland
Beväpnade fiender och fallna marionetter
Genom bävan jag faller framför korthuset
Spelade kort och flykt från spelplanen
Lättheten är pionjärer i tomhetens revir
Privat mark och djävulens enögda banditer
Genom cyklopögat jag famlar i djupet
Djupa lögner och svaga misstankar
Självkänslan är avbytare i motståndarlaget
Rivalitet och stora sprickor i bänken
Genom offerkoftan jag faller till marken
Hårda asfaltsvägar och djupa diken
Framtidstron är hänglås i grannporten
Nitisk portvakt och plomberade nyckelskåp
*
© Björn Blomqvist 2012-09-04
Category: Poetry
-
Vattnet som sjunker är marken som växer
-
Hertig Karls marknad 2012 – en resa i tid och klass
Tänk dig en klassresa nedåt i otaliga steg. Det gjorde jag igår, men bara som rollspel på hertig Karls vis. Den första sommaren jag var med på hertig Karls marknad var jag dräng. Därefter steg jag hastigt i graderna och var adelsman året därpå. Den tredje sommaren fick jag äran att vara härold – en mycket hög och aktad roll. Men så föll jag ned i hierarkin likt en kastad sten från toppen av ett hus. I år var jag ingen aktad person bland andra rollspelare. Jag fick träda in i rollen som dräng igen – den roll jag haft under alla skolprogram på slottet.
Årets marknad skilde sig lite grann från tidigare år och likaså mina arbetsuppgifter. Jag var stationerad inne i Kungstornet med butiksarbete och guidning i utställningarna. Trots över 700 besökare i Kungstornet under dagen kunde jag utföra min guidning utan vare sig hinder eller problem. Det är ett bevis på att fyra års guideerfarenhet från två museer lönar sig – och än är det inte över.
Maten var god och till äran för dagen blev det kebab. Det var vildsvinskebab som serverades och det var uppskattat av många. Jag skulle gärna vilja arbeta kvar på museet och då hade ett femte år på hertig Karls marknad varit möjligt, men som det ser ut nu kommer jag hålla mig borta nästa år. Förhoppningsvis jobbar jag på ett annat museum eller inom kultur- eller mediesektorn på något vis inom kort.
Björn Blomqvist 2012-08-26
-
Emptiness
Jag har just haft lite tråkigt över ett glas rosé. Inte för glasets eller innehållets skull. Bitterhet kontra vändpunkt i arbetslivet är de saker jag just nu har att brottas med. Vips så skrev jag några rader utan vare sig mening eller titel:
*
Under hudens täcke är bitterheten den första att fly
Bakom lovorden i fasaden är inget skrivet i sten
Bredvid en hop av löften byggs ett skal av bly
Ovan ljuset vid tunnelns slut står man på egna ben
Framför den dragna linjen växer nya ytor fram
Bortom horisonten är vändpunkten ett givet mål
Runtom finns en aura som drar alla över en kam
Närapå en lyrisk amatör, modig men gjord av stål
*
Av Björn Blomqvist 2012-08-25
-
Vem är han? Vad vill han? ;-)
Hej Björn!
Vad har du haft för dig i 1,5 månad? Har du sovit en Törnrosasömn eller har du tappat bort din inloggning till bloggen? Hm… Ja nu förstår jag – du samlar kraft eftersom du snart är utan arbete och vill få bloggen att blomstra igen. Har jag rätt kanske? …Nähäpp inte det! Då får jag be om ursäkt och återkomma senare. Kulturbranschen är hård trots allt.
Apropå kultur… Höll inte du på med några skrivprojekt men som troligtvis har hamnat i skrivbordslådan på obegränsad tid. Jaja, jag ska inte tjata om det. Du har säkert dina orsaker men jag tror på dig, det vet du.
Har du besökt någon konstutställning den senaste tiden? Inte det… Ja just ja, du jobbar ju hela sommaren och guidar turister fem dagar i veckan, inte undra på att du inte hinner med annan kultur. Jo jag förstår att du i alla fall går på museum för det är ju på ett museum du arbetar. Hur har det varit där? Hm… Dum fråga förresten. Jag förväntade mig just det svaret. Du har ju varit lite dyster sedan du fick beskedet om att du inte får arbeta kvar efter sommaren. Förresten, någon sa till mig att du läser många böcker just nu, men att du inte recenserar dem här på bloggen, varför inte det? Jaha, på det viset – är det inte jobbigt att påbörja men inte avsluta?
Nää… Nu får du rycka upp dig och tända den eld som brukar brinna inom dig. Du har inget att förlora, du är redan en vinnare. Nog om det, nu måste jag kila. Vi hörs någon annan gång, och jag förväntar mig att du visar framsteg innan dess. Jag blir besviken på dig annars.
Björn Blomqvist 2012-08-18
-
Björn läser – Björn skriver
Nu kan man tro att detta inlägg handlar om mig i dubbel bemärkelse eller om en liten egotripp. Jag läser ju böcker och emellanåt skriver något som kanske blir en bok. Annars är det poesi och berättelser som jag skriver, men som jag inte vet hur de kommer sluta – den dagen den sorgen.
Denna gång handlar det om ett litterärt möte. Jag (Björn) har läst en bok som är skriven av Ranelid (Björn), utläst den 18 juni, namnsdag (Björn). Detta är den första boken jag läser av Björn Ranelid. Boken heter Kniven i hjärtat och är skildring av den livstidsdömde David och relationen mellan honom och hans familj och framförallt sonen Kasper. David skulle kunna beskrivas som en ordblind mördare medan Kasper är en skallig tonåring. I själva verket är David ingenjör och en mycket eftertraktat arbetsledare i samband med stora brobyggen runt om i landet och Kasper ett intelligent mattesnille. Trots sin ingenjörsexamen är David ordblind och har svårt att läsa texter och se bokstävernas betydelse.
Kasper är till skillnad från fadern, en klippa på att läsa och skriva. Det matematiska sinnet har det i alla fall gemensamt. Handlingen utspelar sig till stor del i samband med Kaspers besök hos sin far som sitter inne på livstid, samt skildringar av händelser i Davids liv. David har dräpt två personer och avtjänar ett livstidsstraff. När Kasper träffar fadern i besöksrummet i fängelset har fadern avtjänat 8 år av sitt livstidsstraff och Kasper är 17 år. Davids döttrar däremot, Moa och Lina anser att fadern är död och vill inte ha med honom att göra. Besöken som Kasper gör hos deras far sker i största hemlighet. Ingen annan i familj och släkt vet om detta.
Förutom Kaspers besök, skildrar Björn Ranelid olika episoder före mordet och händelser i Davids barndom etc. Det skildras hur David följde med på sin fars säljturnéer som symaskinsagent. Likaså får läsare följa Kaspers liv med sin far och familj före mordet samt Kaspers liv under tiden som fadern befinner sig i den trånga cellen på Roavdelningen i ett välbevakat fängelse. Kasper var 8 år när hans far mördade två personer och strax därefter började Kasper bli skallig. Läkarna kunde inte hitta orsaken, därav den skallige tonåringen.
Björn Ranelid bygger upp berättelsen på ett bra sätt, alldeles utmärkt med tanke på vad som komma skall senare i berättelsen. I början hängde jag inte riktigt med i tidsangivelserna, men sedan kom jag in i det. Ranelids förmåga att bygga upp en stämning och en närvaro i berättelsen är en styrka. Likaså de korta styckena med metaforer som vi känner igen från Ranelidskan, är roande. De förekommer inte så ofta men när de dyker upp förstår jag vad han ville få ut av dem. Däremot störde jag mig på ett litet faktafel och även funderar på om det skulle vara möjligt idag att vara ordblind men samtidigt kunna erövra en ingenjörsexamen.
David försöker reparera sin ordblindhet genom att läsa hundratals böcker i sin cell – böcker av författare han aldrig hört talas om men som är välkända för vana läsare. Den senare delen av boken bygger på Davids möten med allt från författare och fängelsets bibliotekarie Frida samt hans nya upptäckter i litteraturens värld. Därefter kommer klargöranden om varför han är dömd till livstids fängelse vilket gör att boken blir så pass spännande att alla skildringarna och episoder i de föregående 250 sidorna är fantastiska för kontexten och upplösningen. Först ville jag ge betyget 3,5 Snoddas av 5 möjliga men höjer det till 4 Snoddas. Vad jag menar med det framgår av bokens innehåll.
Boken handlar inte bara om Davids och hans familjs öden. Den handlar också om kärlek och sorg, lika väl som liv och död. Jag vill varmt rekommendera boken. Jag ska absolut läsa fler böcker av Björn Ranelid.
Björn Blomqvist 2012-06-18
-
Kvällsluft
Häromdagen när jag var ute med hunden tyckte jag att det var så skönt med den friska kvällsluften så jag fick lust att skriva lite på temat kvällsluft och det fick bli vad det blev.
*
Trycklöst utan vindpust den gror, en sval atmosfär gör skillnaden stor
Går ut genom dörren jag gör, den friska luften tar vid och förför
Stillhet och lugn utan vind, en magisk känsla svalkar min kind
Djupa andetag av ren luft, lungor arbetar frenetiskt och tufft
Vinden är lugn och still, kontrasteras av doften från en grill
Hungern kryper nära, folk på terrass skålar ler och är kära
Uppspärrade ögon som svalkas, en svag bris mot natten nalkas
Öppning i kragen, en känsla av luft fläktar mot magen
På väg tillbaka mot huset, mörkret faller och släcker ljuset
*
Av Björn Blomqvist 2012-05-17
-
Hej! Hur är läget?
Jo det är bara bra! Själv då? Läget är faktisk bra och allt flyter på, men det händer inte mycket här på bloggen – framförallt inte under maj månad. Det beror delvis på att jag inte lyckats krypa ut ur den passiva bubblan för att springa in i den kreativa atmosfären.
Jag har skrivit lite på novellen/romanen, eller vad det blir till slut. Inga dikter är färdigskrivna, men jag har hunnit med att starta ett litterärt sidoprojekt som är mer åt det självbiografiska hållet. Jag vill inte avslöja något om novellen, men det kommer att avhandla ämnet konst i viss mån.
Konstanalys och konstbesök ligger mig varmt om hjärtat och jag är såklart lite besviken på mig själv för att jag inte har tagit mig tid att gå på konstrundor. Det är ju det där med bubblan som håller mig kvar, trots att jag egentligen hör hemma i den kreativa atmosfären.
Innan jag nu lägger mig ska jag försöka skriva några rader poesi så att jag inte blir besviken på mig själv.
Björn Blomqvist 2012-05-11
-
[II] Paus
Fick lust att leka lite med orden igen utan att reflektera. Det blev en kort liten text/dikt/ja vad vet jag – något blev det i allafall:
*
Massan av allt du begär må vara större än vad som inom dig ryms
En hop av lustar må vara den kärna som ska styra dina mål
Helheten av dina passioner må vara den samlade kraften runt dig
Storheten i ordets makt må vara stark men tanken tar första steget
Passivitetens anda roterar runt ett nav som låsts av ekrar utan funktion
Ivern av måsten är den centrifugala kraften som vill trycka dig utåt
Mättnad genom kamouflerad hunger offras som en magnetisk cirkulation
Tålamodet tryter och lättar de ventiler som aldrig annars öppnas
Motvilliga rutiner i samlad takt ger upprepning och eko utan slut
Kursändring utan kompass ger styrka åt fjädern som drar dig tillbaka
Ett okontrollerat mod i motvind ger kraft åt vågen som sköljer hitåt
Svaga flyktförsök från stolen ger krockkudden rätt att stoppa din framfart
*
Av Björn Blomqvist 2012-04-17
-
När kontrasten mellan ångest och ironi blir läsvärt!
Det började med ett tips från en bekant att läsa boken. Titeln är – Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng. Det känns som att springa utan att bli det minsta trött. Boken är av Alex Schulman. Nyfiken och boksamlarfanatiker som jag är, införskaffade jag boken i fråga och började läsa den.
Boken börjar bra, något ångestladdad såsom jag har fått det förklarat i förväg. Något längre in i boken visar författaren på sin skicklighet att roa läsaren via ironiska inslag. I mitten av boken tycker jag det blir mindre av både ångest, rädsla, ironi och eufori. Däremot reparerar författaren bortfallet genom att i sista tredjedelen av boken roar mig till max och det menar jag verkligen.
Den målande bild som ges i boken och framförallt de upplevelsebeskrivningar som görs i bokens slutskede är underhållning i världsklass. Trots att det stundom handlar om att kvinnan i hans (Alex) liv ska föda deras första barn. Beskrivningarna är roande och komiska. Men han är också ärlig och rak. Att Alex Schulman kan skriva är det ingen tvekan om.
Blandningen av ångest, rädsla, ironi och glädje, förpackas och struktureras på ett bra sätt. Detta gör att jag som läsare själv känner empati för var och en av känslorna. Jag kan tillsist tipsa andra att läsa boken. Jag kommer att läsa den en gång till framöver. Det är både för den är bra och för att studera språkbruket. Detta sker ur ett inspirerande och i ett bildningssyfte.
Björn Blomqvist 2012-03-15
-
Released
*
I begynnelse av det nya året mot slutet av den första dagen
Små kliv för ett stort år, en stor utmaning för mikroskopiska sår
Jaget växer och tankar flyr, nuet tappas, ingen som styr
Innanför ett skal frodas en glöd, ångestens kärna och död
Ostrukturerade och gigantiska kliv, ett hot mot små steg i ens liv
Med ögonen i spegeln görs undantag mot framstegsregeln
Otrampade stigar leder ut, världens alla stigar har ett slut
Orosmolnen skingras och drar, leds av himmel, blå och klar
Förändringar kommer i tid, små som stora med eller utan strid
Årets dagar passerar i ökad fart, som ett sus genom nuet ser man klart
*
© Björn Blomqvist 2012-01-01
Blomman’s Art and Poetry 