Vad finns kvar?

På ett sluttande plan delas mitt inre som två halvor av en vattenmelon. Mina jag glider isär, studsandes över kanten så köttsaften yr över den soldränkta platån. Det bubblar i kroppen som stekta melonhalvor på grillen. Längre bort i skuggan av mitt värde splittras livet när melonskalet giljotineras mot det karga stenblocket ingen velat flytta på. I bitar av det ätbara, blandat med allt som ska bort finns bara kärnorna kvar. Utspottad på bordet som uttjänta uranstavar ligger jag i kärnhögen och funderar på när det är dags att gå under jorden…

© Björn Blomqvist 2016-07-26