Category Archives: Thoughts

Rummet

På andra sidan tröskeln sträcker sig det gråa betonggolvet. Golvet är lika slitet som stenmuren utanför. I bortre högra hörnet står den. Den fyrbenta träplattan och ett bekvämt bakstycke som reses av svarvade pinnar. En överliggande balk svänger i halvcirkelform och håller dem på plats. För dagen är hen blå. De svarvade benen bär den tunna plattan och all börda den bär. Doften av målarfärg vittnar om en kladdig yta. Benen hålls samman av horisontella kompisar i samma runda utformning. Ingen får sära på dem. Gruppen är samlad i kampen mot tyngdlagen. 

Klockan på väggen ovan står lika stilla som stolen. Visarna pekar i jorden och himmelens riktningar. Den breda sprickan i väggen drar skiljelinjen mellan klocka och fönsterkarm. Ljuset genom den frostiga fönsterglaset placerar stol och klocka i skuggzonen. Den kalla karga luften i rummet förlänger torktiden medan målarstänket på golvet, stelnat för länge sedan. Den ojämna grå markbetongen konkurrerar med månens kratrar. Ojämnhetens ansikte speglas i partier längs golvet. 

Ljudet som fångas i rummet är luftens motorväg genom takventilerna. Det som rör sig i rummet är spindelväven i taket. Luften som strömmar in surfar längs vävens vågrörelser. Döda flugor åker snålskjuts på detsamma. Vävens kyrkogård är rummets ända boplats. Inga andra varelser vistas i rummet. 

Björn Blomqvist 2014-01-17  

Svängigt till och från

IMG_2079Årets kulturmöte i revysvängen är till ända. Det har svängt en hel del under tiden. Det har det gjort på olika plan. Musiken har svängt såklart samt snurrscenen vi återanvänt från förra årets revy. Publiksiffrorna under föreställningar likaså – de har svängt rejält. Allt från fullsatt till halvfullt. Det är inte vanligt. Mellan 80 och 100% är det vanligaste.

Hur var det nu med det andra? Jo, det är min inställning, fokus och stämning som svängt under perioden. Det för att jag under vissa dagar varit nere då jag inte trivs i sammanhanget helt och hållet. Det finns en drös av viljor i ensemblen som ska fram medan jag är han med mössan i hand typ. Jag är ingen stjärna ingen diva, bara den prestigelöse krabaten med författardrömmar.

Jag vågar säga att det är den sista revyn jag gör på lång tid – så länge den är förlagd under jul och nyår. Jag känner likaså att det egentligen är drama jag vill spela igen – inte mer komik. Det finns inte heller några garantier om det i kommande uppsättningar blir kortare repdagar och tidigare start. Det är i och med årets revyinsats från min sida, jag kan säga att jag har en revyänka här hemma att tänka på, som hellre vill att jag ska vara hemma under jul och nyår. Många repdagar varade från tidig morgon till sent in på natten. Tänk på att alla deltar helt ideellt. Ingen får pröjs.

I detta nu med det sagt att det är sista revyn, har jag andra mål framför mig. Jobb, bokskrivning och målet att komma i bra fysisk form. Gårdagens hemfärd efter sista föreställningen, var kanske den ljuvligaste. Jag ville bara få lugn och ro och sedan återgå till vardagen. Jag har jobb att söka, bokmanus att skriva och en hälsa att ta hand om. Teater kan jag spela när jag anser mig ha tid och vet att repetitionerna sker under kontrollerade former – ej morgon till natt.

Nu har jag fått det sagt också. Jag har som ni vet – även spelat musikal under hösten 2013 i annan regi men den tog inte så mycket tid som revyn. Trots 12 föreställningar, 2 genrep och repetitioner dessförinnan, var det både kortare och färre reptillfällen – för min del i alla fall.

Björn Blomqvist 2014-01-12  

Bara sådär!

Någonstans
det är tomt
finns den gåta
jag i blindo
letar svaret på

Utan att veta
vart de läcker
är min gärning
i min mening
ett spel
med tärning

Kastet är gjort
prickar ger svar
som spelkort
i klöver

Av Björn Blomqvist 2013-12-28

Moralpanik

Över vidsträckta fält går moralen, sida vid sida med etikens moder. Tillsammans läggs moralkakor under jord likt minor. Vad är hemma, vad är borta? Vem är vän, vem är fiende?

Från Ingenmanslandet  jag kommer gående.  Över fältet trampar jag fel – jag trampar på en mina. En tankeattack kastar mig bakåt. Splitter yr, skador uppstår. Ett moln av dimma lägger sig ovanpå.

Utan skydd och utan bas ligger jag hjälplös på marken. Ångestmolnet skymmer sikten för tidens läkare. Sent ska synden vakna, sent ska hjälpen komma.

Vilse i början på de privilegierades zon uppstår misstagen. Utan tanke och utan hänsyn skjuts salvor mot osynliga mål. Liggandes kvar på marken försöker jag kräla tillbaka…  

Björn Blomqvist 2013-10-30

Kedjereaktion

Bakom berget jag just klättrat uppför reste sig flera toppar. Berget jag såg visade sig vara en bergskedja utan slut. En avklarad klättring blev början på nästa strapats. Med en tung börda på mina axlarna känns väskan på ryggen tom.

En kedja av bekymmer dras ut längs hela bergsryggen. Alla strapatser ska bestigas innan kedjan tar slut. Den tunna luften är tjockare än länken som bryter mönstret. Samma misstag gång på gång lurar bakom varje sten. Önskar jag kunde hoppa och lämna allt, men linan dra mig tillbaka.

Fastkedjad i en bergskedja hänger bekymren kvar likt ett bungyjump. Jag kommer inte därifrån. Ingenstans är sikten klar, ingenstans finns en enkel väg tillbaka.

Att vara på topp är inte detsamma för alla. Din topp kan vara positiv, min topp ett hinder att komma tillbaka. En bagatell är inte bara en bagatell i den bemärkelsen bagatellen inte sitter i klistret. Ett kalhygge är lättare att skapa än att bli av med bekymmer som sitter på näthinnan.

Varför?

Björn Blomqvist 2013-10-02