Living the dream

My writing is based on three areas of interest. Poetry, art analysis and fiction. I try to make progress in all the three areas with varying degrees of effort.

Sometimes, the poetry is in focus and sometimes my ongoing manuscript, but in fact, I’m an art historian and I should focus on it in the first place. My writing is still a hobby and without any great feats or good knowledge.

I write on my second manuscript – after that the first manuscript has been sidelined because of a lack of self confidence. I’m living on the dream and I hope for the best, whether it’s in the field of art history or poetry.

I publish poems here on the blog because I want to express my feelings. It’s the present emotional state that control how the poem will be designed. It can also be something that caught my senses of interest. It can be a smell, a lovely place or a special taste, etc.

Anyway, I’ll continue with my writing – but my biggest opponent to destroy the success of my accomplishments, it’s must be me myself. Low self confidence and low self-esteem could be the contributing factors. I can’t promise that I will succeed.

The most important is my force to live on the dream, and especially my honesty in this blog post.

Dream when awakeness keeps the dreams alive.

Björn Blomqvist 2015-01-03

Morötter

IMG_0414[1]Då och då lägger jag ut lite morötter för mig själv. Jag sår men är desto sämre på att skörda dem. Jag lever fortfarande på författardrömmen och i drömmarnas värld lägger jag ut lite morötter som motivationshöjande effekt.

Varje gång jag besöker en butik och går ett varv på dess bokavdelning, drömmer jag mig bort och låtsas att en vacker dag finns min bok där. Jo jag vet att det är lite att ta i – dels för det är bara en dröm och dels av att jag har en verklighetsuppfattning som säger att hur hårt jag än jobbar med mitt skrivande, kommer jag kanske inte ens nå målet/drömmen. 

Ibland går morötterna så pass långt att jag drömmer om att se min egen bok bli recenserad i morgon-tv. Tänk den känslan, och i drömmen får boken ett hyfsat betyg. Allt detta kan faktiskt bli verklighet, men då krävs det motivation, disciplin och hårt arbete. Det är detta som mina små morötter ska skörda, men det är inte så lätt alla gånger. 

Det viktigaste i sammanhanget är att få bokmanuset klart och våga ta steget att posta det på lådan och sen invänta svar från förlagen. Med tanke på hur många bokmanus ett förlag får in under ett år i jämförelse med antal utgivna böcker per år – är jag medveten om att konkurrensen är stenhård. 

Hur som helst leker jag fortfarande med tanken och med drömmen om att få signera böcker, få boken recenserad och kunna se folk läsa den på tåget osv. Allt detta är kanske ljusår bort, men om mina små morötter kan omsättas i motivation, har jag i alla fall gjort ett gott försök. 

Björn Blomqvist 2014-11-01 

(Skör)detid

Strör orden
i den näringsrika jorden
Spär vatten
över meningarna på natten
Väntar på svar
från de som lyssnat har
Solen skiner
över deras fula miner
Mottar pikar
av hån vassa som spikar
Ältar mig trött
efter mobben jag mött
Alla skrattar
där jag går och krattar
Skördar mera ord
i lera och torkad jord
Brister i gråt
när regnet faller hårt
Gräver en grop
som dämpar mina rop
Ropen ekar
i deras fortsatta lekar
Groende växter
är näring i mina texter
Skrivna stycket
jag faller för trycket

Av Björn Blomqvist 2014-08-10

Upprepning – samma vals

Som repor i skivan, saker upprepas. Spelaren håller stiftet stadigt på plats. Rummet den står i är nytt – men melodin densamma. Det ekar glåpord lång väg. Samma ord från samma tratt. Är det jag eller de som vevar igång allt?

Varje gång skivan snurrar ett varv studsar jag mellan misantroper och osynliga bollplank. I diskant rop på lösning lyssnar ingen. Basljudet bullrar i pausen mellan arbetspassen. Jag släpar efter – jag kommer  alltid få marschera i takt med stenkakan, jagad av vinyler.

Björn Blomqvist 2014-07-14

Mellanakt

Det har inte blivit några direkta kulturmöten den senaste tiden. Det eftersom jag arbetar under sommaren. Arbetet har satt mig en sådan sits att jag inte kommit iväg på allt jag velat. Kanske är jag nöjd med arbetet eller tvärt om? 

Jag vet att jag inte befinner mig på mina marker och i min genre. Det gör inte saken bättre. Jag har insett att jag är akademiker och kulturvetare fullt ut. Därtill en hejare på att arbeta nära mina egna referensramar. Det blir oftast bäst så.  

En anledning till det kan tydas utifrån nästkommande dikt. Ett vardagsproblem helt enkelt! 

Björn Blomqvist 2014-05-26

Mörker

Jag rusar rakt in. Mörkret är påtagande redan vid infarten. Jag har färdats med sagda ord och okontrollerade tankar. Det är så mörkt att alla spöken blir skrämda. Bara hjärnspöken trivs där.

Luften är tunn men tung nog att dra mitt huvud mot den hårda marken. Vatten rinner längs väggen. Det släcker alla försök till ljussken. Elden har inte access, elden är utrotad.

Glada tankar virades som kapslar av lyckopiller. Kapslarna spricker och pulvriserade piller yr omkring. Pulverdimma och mörker visar vägen mot undergång. Gången är smal, marken under är mörk och hård.

Jag väntar på öppning utan att ta mig dit. Stilla väntan är den pinande fruktan. Sår bildas innan skada skett. Sår i mitt psyke, sår som stundom ska läkas.

Ta mig härifrån!

Björn Blomqvist 2014-05-01

Gör inte det jag borde

Jag måste dela med mig av min iver att inom kort, komma till ett kritiskt läge vad det gäller romanskrivandet. Jag har tack och lov skrivit en synopsis över handlingen och känner hur ivern att få sätta tänderna i nästa kapitel, kryper på. 

Jag är i detta nu på en annan plats än vid min skrivarlya eller med min skrivdator framför mig. Det irriterar mig och bättre blir det inte då jag har många måsten och plikter att ta tag i innan jag kan skriva. Förhoppningsvis är denna känsla ett gott tecken på att jag till vintern har gjort det jag drömt om. Skrivit ett bokmanus klart för granskning. 

Jag ska inte avslöja något om vare sig handling, innehåll eller perspektiv. Jag måste våga hålla det hemligt. vägen hem härifrån hoppas jag finna nya objekt att fotografera och blogga om. Det finns så mycket att betrakta, beskåda och uppleva som kan lyftas upp i ett konstnärligt perspektiv.

På återseende!

Björn Blomqvist 2014-04-22 

 

Tänk om – tänk när

Oaktsamhetens täcke lägger sig ovan alla kanaler. När en kanal töms öppnas en ny. Som djupa diken tränger tankarna fram och forsar med kraft utan stopp. Fantasin spräcker alla gränser och suddar ut mållinjen. Dimman som döljer slutet är orosmolnet som bärs upp från kraften av ångest. Batterier av negativ energi står på laddning. Dagen före är lika tung nu som då. Samma dag går i repris. Det finns ingen dagen före eller dagen efter. Självkänslan gör kata för svart bälte i konspirationsteoretiska konster. Den slår volt på sig själv – den målar tavlor av orealistiska farhågor.

Björn Blomqvist 2014-03-17

Utfyllnad…

Tömmer tankar när jag tankar fullt. Pratar med pumpen när pumpen pratar siffror. Lägger locket på när det blir för mycket. Hänger inte med när munstycket hängs tillbaka. Ångor yr, jag blir yr och ångar på i vanlig ordning. Motorn på tomgång när tomma ord florerar i mitt huvud. Trampar luft, trampar fel. Varvar, svarvar och kör runt i cirklar. 

Björn Blomqvist 2014-03-12

Tornet

Hur högt det än må vara ser jag inte klart. Det rasar samman när motgångar blåser. Ett ödesdigert fall mot marken är nära, men månen som lyser håller det kvar. Allenast i natten är svärtan den spik som spräcker allt itu. Stormen av prestationsångest kastar sin mantel över månens sken. I ett absolut mörker jag famlar efter klarhet. Högst upp på toppen jag står och vet inte varför jag lät er bygga det. Er tycke och smak i min egen tunnel har fraktat materialet det består av.

Björn Blomqvist 2014-02-03

Rummet

På andra sidan tröskeln sträcker sig det gråa betonggolvet. Golvet är lika slitet som stenmuren utanför. I bortre högra hörnet står den. Den fyrbenta träplattan och ett bekvämt bakstycke som reses av svarvade pinnar. En överliggande balk svänger i halvcirkelform och håller dem på plats. För dagen är hen blå. De svarvade benen bär den tunna plattan och all börda den bär. Doften av målarfärg vittnar om en kladdig yta. Benen hålls samman av horisontella kompisar i samma runda utformning. Ingen får sära på dem. Gruppen är samlad i kampen mot tyngdlagen. 

Klockan på väggen ovan står lika stilla som stolen. Visarna pekar i jorden och himmelens riktningar. Den breda sprickan i väggen drar skiljelinjen mellan klocka och fönsterkarm. Ljuset genom den frostiga fönsterglaset placerar stol och klocka i skuggzonen. Den kalla karga luften i rummet förlänger torktiden medan målarstänket på golvet, stelnat för länge sedan. Den ojämna grå markbetongen konkurrerar med månens kratrar. Ojämnhetens ansikte speglas i partier längs golvet. 

Ljudet som fångas i rummet är luftens motorväg genom takventilerna. Det som rör sig i rummet är spindelväven i taket. Luften som strömmar in surfar längs vävens vågrörelser. Döda flugor åker snålskjuts på detsamma. Vävens kyrkogård är rummets ända boplats. Inga andra varelser vistas i rummet. 

Björn Blomqvist 2014-01-17  

Bara sådär!

Någonstans
det är tomt
finns den gåta
jag i blindo
letar svaret på

Utan att veta
vart de läcker
är min gärning
i min mening
ett spel
med tärning

Kastet är gjort
prickar ger svar
som spelkort
i klöver

©️ Björn Blomqvist 2013-12-28

Moralpanik

Över vidsträckta fält går moralen, sida vid sida med etikens moder. Tillsammans läggs moralkakor under jord likt minor. Vad är hemma, vad är borta? Vem är vän, vem är fiende?

Från Ingenmanslandet  jag kommer gående.  Över fältet trampar jag fel – jag trampar på en mina. En tankeattack kastar mig bakåt. Splitter yr, skador uppstår. Ett moln av dimma lägger sig ovanpå.

Utan skydd och utan bas ligger jag hjälplös på marken. Ångestmolnet skymmer sikten för tidens läkare. Sent ska synden vakna, sent ska hjälpen komma.

Vilse i början på de privilegierades zon uppstår misstagen. Utan tanke och utan hänsyn skjuts salvor mot osynliga mål. Liggandes kvar på marken försöker jag kräla tillbaka…  

Björn Blomqvist 2013-10-30

Kedjereaktion

Bakom berget jag just klättrat uppför reste sig flera toppar. Berget jag såg visade sig vara en bergskedja utan slut. En avklarad klättring blev början på nästa strapats. Med en tung börda på mina axlarna känns väskan på ryggen tom.

En kedja av bekymmer dras ut längs hela bergsryggen. Alla strapatser ska bestigas innan kedjan tar slut. Den tunna luften är tjockare än länken som bryter mönstret. Samma misstag gång på gång lurar bakom varje sten. Önskar jag kunde hoppa och lämna allt, men linan dra mig tillbaka.

Fastkedjad i en bergskedja hänger bekymren kvar likt ett bungyjump. Jag kommer inte därifrån. Ingenstans är sikten klar, ingenstans finns en enkel väg tillbaka.

Att vara på topp är inte detsamma för alla. Din topp kan vara positiv, min topp ett hinder att komma tillbaka. En bagatell är inte bara en bagatell i den bemärkelsen bagatellen inte sitter i klistret. Ett kalhygge är lättare att skapa än att bli av med bekymmer som sitter på näthinnan.

Varför?

Björn Blomqvist 2013-10-02