För sisådär tre år sedan var jag på ett föredrag, anordnat av kommunen och IOGT. De hade bjudit in skådespelaren, debattören, traventusiasten och numera även författaren Benny Haag. Föredraget handlade om Bennys monolog och sedermera bok som handlar om kampen mot alkoholens inverkan på människor etc.

Jag köpte såklart hans debutbok, Makt, mod och motstånd – om den mitt i och de runt omkring. Boken har stått i bokhyllan och samlat damm i tre år men så här i midsommartider tyckte jag det var dags att läsa den. Det är den andra boken jag läst ut denna vecka, och vad har denna bok berätta?

Mitt möte med boken, eller snarare litteraturmötet – med tanke på att mötet beskrivs i bloggen – har skiftat en aning. Författaren bygger upp boken genom tre olika perspektiv. Genom hela boken berättar författaren i dagboksform hur han från sitt liv som nybliven helnykterist, bestämmer sig för att skriva en monolog som handlar om alkoholens följder utifrån personliga erfarenheter. I dagboksberättelserna kan vi följa Benny med alkoholglasögon på i beskrivningar från att han skriver manus till monologen Inte mer än fullt, Tack! och platsen för premiärföreställningen, till jakten på finansiärer och recensenter. Vidare i dagboken får vi veta hur det går vid föreställningar runt om i landet. Vid några tillfällen överraskas han av det stora stödet från publiken, när han egentligen hade förväntat sig något helt annat.

Det andra perspektivet som finns med i boken är när författaren har de s.k. alkoholglasögonen med förstorningsglaset på. Genom att redogöra för allt från böcker, sångtexter, reklam i TV och tidningar och andra förekommande jippon, vill författaren peka på hur omoraliskt det är med alkohol i just dessa sammanhang. Några exempel när författaren går till hårt angrepp, är t.ex. när han kritiserar innehållet i boken Jack av Ulf Lundell, eller såsom fotbollstränare som gör reklam för alkohol, men också Elitloppet på Solvalla som är en enda stor fyllefest, enligt Benny. Som traventusiast vet han nog vad han talar om. Han påpekar också att Aftonbladets 25-dagars kampanj (vita bandet) nej till våldtäckt, inte alls kom fram till att alkoholmissbruk faktiskt kan ligga bakom merparten av överfallen.

Hursomhelst tar han av sig alkoholglasögonen och kliver in i den egna berättelsen/monologen som är skriven i kursiv stil i boken och den handlar om en son och hans alkoholiserade far och den fortsatta berättelsen om sig själv som en suput. Den 25 juni 2002 nådde han botten som han själv beskriver det.

Boken gav mig först ett intryck av en arg man som propagerar mot eller ger en krigsförklaring mot alkoholens följder. En bit in i boken kände jag att jag själv hade ett par alkoholglasögon på mig och fann många viktiga aspekter att ta till mig och att begrunda. Kanske har författaren lyckats med sitt syfte att få mig som läsare att tänka till, på självaste midsommarafton. Hursomhelst tappade jag lite fokus mot slutet eftersom det blir uppenbart vad författare ville komma fram till i sina presentationer av debatter och reklamkampanjer.

Den röda tråden som löper igenom, men som också får några sidospår. Är hur författaren vill poängtera alkoholens följder och alkohol som en bakomliggande faktor vid brott och kriminalitet, men som sällan tas upp i media. Innan jag nu fyller på mitt vinglas på självaste midsommarafton, vill jag ge boken 3,5 alkoholglasögon av 5,2 möjliga och avsluta inlägget med ett citat från boken.

”Det finns minst 200 000 barn i Sverige som är barn till missbrukare, tre barn i varje skolklass. Och lärarna vet nästan alltid vilka tre de är. Vem gör något för dem? Varför måste allting ligga så långt borta som möjligt för att det ska bli behjärtansvärt?

Björn Blomqvist 2012-06-22